Feel in the Blogg

Dottern och jag har ett gemensamt favoritprogram – ”Judge Judy” på TV4Plus!

Judy Sheindlin eller Judith som hon egentligen håller räfst och rättarting TV-sänt i USA. Mycket populär ”over there” och hon har anhängare här hemma också… Lika förtjusta är vi i Byrd som assisterar Judge Judy!

Petri Hawkins Byrd som hans fullständiga namn är – säger på hemsidan, citat: ”I was never bored in her courtroom”. Vi förstår precis varför…
Judge Judy är verkligen en domare utöver det vanliga. Verkar inte rädd för fan själv!

Kolla Judys hemsida genom att klicka HÄR!

Idag fick dottern och jag idolfoton från paret!! Jag hade skrivit och berättat vad vi tycker och i ett svar undrade Judy om vi ville ha foton på henne och Mr Byrd!? Det ville vi!

Judy
och Byrd

Har du TV4Plus? Kolla Judy in action ikväll 18.35! Mycket nöje! 😀

Läser i VLT – Vestmanlands Läns Tidning om den tyska kvinnan Christine Schürrer som nu på måndag får beskedet från Svea Hovrätt – livstids fängelse eller friheten.

Christine Schürrer verkar gripa efter halmstrån in i det sista och har enligt tidningen skrivit två brev till hovrätten där hon klagar på kammaråklagare Frieda Gummesson och polisen, som hon anser har gjort en bristfällig och vårdslös undersökning av fallet. Schürrer har också bifogat en cd-skiva som enligt henne ska visa att det inte fanns någon bild på familjens hus i Arboga i hennes dator vid en tidpunkt tre månader före mordet.

I ett svar till hovrätten skriver åklagarna att de inte ämnar vidta någon ytterligare åtgärd. Svea hovrätt har inte fattat något beslut med anledning av breven.

På måndag den 16 februari kommer alltså Svea Hovrätts besked.

Hur kan världen vara så ond? Hur kan vi göra så illa mot varandra?

Varje dag, vecka ut och veckan in – läser vi i tidningar och ser på TV om ondska. Ondska i stort – som krig och terrorism men också i det lilla. Misshandel och ond bråd död inpå knuten.

Ett av alla fall som berör mig mycket är Jimmy Bäckman i Ludvika. Han beskrivs som en snäll och trevlig kille, hårdrockare med långt ljust hår. När jag ser på foton av Jimmy ser jag en lång, smal, kanske lite vek kille som klär sig tufft, möjligen för att hävda sig, som en mask utåt, så tänker jag.
(Fotot taget ur Aftonbladet)

Har någon retat upp sig på hans stil – och därför slagit ihjäl honom? Sånt har hänt förr. Misshandel och trakasserier av dom som klär sig annorlunda, väljer en egen stil – är tyvärr inte ovanligt. Finns även här i Arboga med omnejd.

Detta gör mig så upprörd! Normen att alla ska vara lika, hålla sig inom det som anses ”normalt”, avvikare ska tryckas till – är fruktansvärd!
Vem bestämmer reglerna? Och vem sätter gränserna? Och varför kan vi inte stävja dessa farliga, oskrivna lagar? Är det kanske så att vi följer dom själva…??
Tittar snett på grannen som beter sig annorlunda, pratar illa om klasskompisen som har fel klädsel?

Rädsla! Det är frågan om rädsla! Alla som slår och alla som pratar illa om andra är rädda! Rädda för att inte platsa inom normalrollen!
Och ändå är det just de som vågar ha sin egen stil, stå för annorlunda idéer, vägrar följa gamla sedvänjor och som törs sticka ut – som är vinnarna! Som visar mod och som kan förändra världen!

Ond värld läser jag också om i HD – Helsingborgs Dagblad.  Småbarn misshandlar! 10-åringar stampar en 9-åring i huvudet! Sparkar honom i ansiktet och på kroppen!För en snöboll!

Här ett citat:”Händelsen inträffade mellan 10.30 och 11.30 på onsdagen när barnen hade rast på Söderskolan. Enligt polisanmälan började allt med att en nioåring slängde en snöboll. Två tioåringar flög då på honom och den yngre pojken fick knytnävsslag i ansiktet. Han sparkades också, både i ansiktet och mot kroppen. Dessutom stampades han i huvudet.”

Vad är detta!!??
Vi är alla medskyldiga till dessa händelser! Vi är alla ansvariga för det vi gör och det vi ser – och allt som vi inte gör och det vi vägrar att se!

Börja i din egen lilla värld! Vad har du för människosyn? Hur rädd är du? Vågar du stå upp för ett varmare, godare värld? Eller fegar du ur? Litar på att ”någon annan” ser, gör och reagerar?

Titta på denna reklamfilm från Friends! Klicka HÄR för att se filmen!

Friends arbetar uteslutande för att barn och unga ska känna sig trygga och slippa utsättas för mobbning och andra kränkningar.
När jag och dottern såg reklamsnutten för en tid sedan blev vi mållösa, satt som paralyserade. Den var så stark! Vi har varit med om detta både hon och jag.

Friends hemsida hittar du genom att klicka HÄR!

Vägra följa oskrivna lagar som skymfar andra! För en god värld – mindre ond.

Ikväll har serien ”Knutby – vägen hem” premiär på TV4. Den beskrivs som en ”dramadokumentär” och journalisten Karin Swärd vill skildra händelserna som utspelade sig i Knutby för 5 år sedan. Hon säger, citat: ”Jag vill att man bättre ska förstå faran med ett hårt ledarskap, och vad det kan leda till om man blint litar på sina ledare”.
(Foto från TV4:s hemsida)

Detta får mig att tänka på Poliskåren i allmänhet och Polisen i Skåne i synnerhet.
Vad händer inom en yrkeskår där man sluter upp tillsammans – och mot en allmänhet? Så uppfattar jag nämligen polisen.
Polisen är en utsatt yrkesgrupp som ofta hamnar på kant med allmänheten. Antingen tar Polisen i för hårt – eller också alldeles för lite. Polisen måste hålla samman – men till vilket pris?

Är det inte så att en hårt sammanhållen grupp också är fri från insyn? Att man tar saken i egna händer inom gruppen – utan möjlighet för andra att reagera? Inte ens från de som bör och skall ha insyn.

Tills kedjan brister – någon vågar börja tala. Precis det som händer i Malmö. Förhoppningsvis blir det en snöboll som sätts i rullning – fler och fler osmakliga sanningar kommer upp till ytan.
Poliser som själva utsatts för trakasserier inom de egna leden vågar nu ta bladet från munnen.

I dagens Helsingborgs Dagblad kommer fler avslöjanden, citat: ”En polischef i Landskrona beskrev en man på ett fotografi som ”en neger iklädd militärgrön jacka”.”

Kan vi misstänka att det kommer mera?

Knutby och Poliskåren – samma slutenhet, samma önskan om att sköta sitt och sig själva, samma rädsla för insyn från en allmänhet.

DAGS ATT GRANSKA ÄVEN POLISEN!

Alla hjärtans dag på lördag. Ett jippo, en lukrativ affärsidé men kanske också något mer. En dag att värna om de vi älskar allra mest. Men också en dag att tänka på sina vänner. Känna hur viktigt det är att ha riktiga, goda vänner. Och att sen uttrycka den känslan. Det behöver varken vara presenter eller brev – det räcker med ett telefonsamtal, ett mail eller ett sms. Berätta att den personen betyder väldigt mycket för dig och att du är glad att han eller hon finns.

Alla hjärtans dag går också tankarna till de som inte längre finns här bland oss. Släktingar och vänner som betytt mycket men som vi inte längre kan säga det där vi skulle vilja säga till. Inte längre krama om. Det är för sent…

När jag åkte fram och tillbaka till Köping idag – mötte jag polisbilen både på dit- och hemvägen. Det högg till i magen! Varför åker polisen här – just nu, tänkte jag. Direkt kopplade jag polisbilarna till den dom som många väntar på – domen i det s k Arbogamålet. En skärande rädsla spred sig inombords. Har domen redan kommit? Är den tyska kvinnan frisläppt? Vad ska då hända med Emma?
Sen lugnade jag ner mig. Polisbilar har jag naturligtvis sett förr på denna vägsträcka. Många gånger. Poliserna som åkte här idag hade självklart inte ett dugg med Svea Hovrätts dom mot den som misstänks ha mördat två små barn i Arboga – att göra!

Åkte till affären och handlade. Träffade där Emmas pappa och berättade om mina tokiga tankar. Vi stod en bra stund och pratade. Hur det känns som att gå på gungfly inför måndagen. Tänker: -Visst kommer hon att bli dömd! Naturligtvis är det klart att hon får livstid!
Samtidigt denna gnagande oro och ovisshet innan beskedet verkligen har kommit.

Alla hjärtans dag på lördag. Två små älskade barn fick inte ens fylla 2 och 4 år.
Min omsorg och kärlek på lördag kommer att gå till min familj förstås men också till tankar på Max och Saga. Och naturligtvis till Emma och Nicklas och resten av familjen!

När jag kom hem igen var Wilma leksugen! Det är hon alltid. Wilma är den hyperaktiva katten! På morgnarna far hon fram och tillbaka som ett torrt skinn i korridoren i vårt hem! Samtidigt som racet går purrar hon hela tiden! Får hon syn på någon hoppar hon flera meter upp i luften och kastar sig sen iväg igen! Inte lugn en stund!

Hon är galen den kissen! Men en vacker, galen kisse – eller hur!?

När hon är på jägarstråt – vilket även sker inomhus(!) – lunkar hon fram precis som den där lejoninnan i reklamen för Resia! Ni vet när Resia-tjejen smyger efter den där lunkande lejonet och så småningom utbrister:
”-Då vet jag PRECIS vart ni ska åka!”

Här följer lite lekbilder på Wilma!
Den röda repstumpen är favoriten! Förmodligen är det något läkert djur hon fångat, leker hon!
Titta så koncentrerad hon är!
När dottern tar repstumpen skriker Wilma rätt ut! Av lycka! För det betyder att Lillmatte ska leka!

Djur betyder också mycket! Så tänk även på djuren på Alla hjärtans dag – ja, jämt förresten!

Slut på de filosofiska tankarna för denna gång! Kram på er!

Unna dig själv lite blommor på lördag!