Feel in the Blogg

Socialminister Göran Hägglund vill nu omyndigförklara vårdpersonal som inte klarar jobbet!
”100 000 patienter skadas årligen av felaktig vård” orerar socialministern i artiklar i dagens tidningar!

Fel och missbedömningar från läkare och annan sjukvårdspersonals sida åsamkar stort lidande hos drösvis av patienter, menar Hägglund.

Han säger vidare, citat:”Vi utreder också möjligheten att dra tillbaka legitimationen för sjukvårdspersonal som missköter sig och ange gränser för när en person anses vara olämplig för sitt vårdyrke.”

Kära Göran Hägglund! Som nära anhörig till en läkare och med egen erfarenhet av vården både vad gäller mig personligen som vårdtagare liksom min familjs är jag förundrad över att inte många, många fler skadas i vården!!
Jag är faktiskt förvånad att inte fler dör! Att den vårdpersonal vi har faktiskt klarar av att vårda och behandla så otroligt bra som de gör – med den arbetssituation de har!

Här har vi läkare som går på knäna p.g.a. jobb. De ska förutom att behandla sjuka även sköta en massa pappersarbete – helst på fritiden då, eftersom arbetstiden kräver vårdande av patienter. Det betyder en mycket stressad tillvaro där ingen talar om 8 timmars arbetsdag – långt ifrån!

Sen har vi de ständigt underbetalda sjuksköterskorna och den övrig vårdpersonalen. De som förväntas göra allt – på minsta möjliga tid – till lägsta möjliga lön – och på bästa sätt!

Snacka om att kacka i eget bo herr Hägglund!!

Det är oerhört kränkande att uttrycka den förödmjukande idén att ”dra tillbaka legitimationen för sjukvårdspersonal”!!

Dels efter en strejk som gav mycket mer att önska!
Dels därför att landstingens verksamhet ser ut som den gör!
Samtidigt visar socialministerns uttalande en enorm brist på kunskap om hur sjukvården ser ut inom landstingens regi!

Trampa inte på de som redan ligger! Se till att sjukvården som arbetsplats följer arbetsmiljölagarna och gör det möjligt för personalen att orka vårda!

Åter igen ett yrkesområde där omsorg om människor värderas lägst. Det ska kosta så lite som möjligt på kortast möjliga tid med minsta möjliga antal arbetande – men ändå förväntas arbetsinsatserna vara förstklassigt utförda!

SKÄMS GÖRAN HÄGGLUND!!

För den som skriver blogg finns idag möjlighet att länka sina bloggar till artiklar i ett antal dagstidningar på nätet. Detta för att nå en bredare publik och skapa debatt. De jag känner till genom Twingly är Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad.

Twingly är en pingtjänst och bloggsökmotor som knyter samman större mediesajter med bloggosfären. Twingly säger sig ge nyhetssajter möjligheten att länka tillbaka till de bloggar som kommenterar deras artiklar.

Jag gillar att skriva och har ofta åsikter om nyhetshändelser men också på yttranden som gjorts i media. Sedan en tid tillbaka kan jag inte länka till DN! Övriga tidningar går utmärkt men hos DN är det stopp.
Jag har vid flertalet tillfällen mailat frågan: Varför? Men aldrig fått något svar.

Det får mig att tänka på såväl yttrandefriheten som tryckfriheten. Så här kan man läsa om båda dessa rättigheter i Wikipedia:

”Yttrandefrihet omfattar rätt att yttra sig muntligt samt rätten till att föra fram åsikter i radio, tv och liknande medier, utan censur eller bestraffning.

Tryckfrihet innebär rätt att trycka och sprida information och uppfattningar fritt.

Yttrandefrihet och tryckfrihet är därmed två närstående begrepp, där det senare har en snävare teknisk definition. Men en fråga om tryckfrihet handlar alltid också om yttrandefrihet.”

Det är möjligt att jag skriver så vidrigt dåliga bloggar att DN inte vill publicera skräpet. Det är också möjligt att jag retat upp ett antal journalister då jag ”gett på dom” då de haft åsikter jag inte delat. Jag vet inte – jag får inget svar på min fråga till DN!

Förr försökte jag få med insändare i papperstidningen DN. Det är näst intill omöjligt och jag fick ofta svaret att DN inte kunde publicera p g a ”utrymmesbrist”. Det kan mycket väl vara så – läsarnas utrymme är väldigt litet i pappersversionen.
Det märkliga var att när jag skrev under med ”namnet och medlem i Feministiskt initiativ” var det betydligt svårare att få med ett inlägg än då jag skrev under med endast mitt namn…

Jag fann då min väg via bloggen – men nu är alltså även den stängd – vad gäller DN alltså. Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad har inga sådana restriktioner. Länge leve dessa!

Hur har DN det med yttrandefriheten och självkritiken!? Det vore ju tacknämligt att åtminstone få ett svar. Fast vad svarar man om det är tidningen som blivit trampad på tårna och inte tål reaktioner och motstånd.

Hur var det nu med den tredje statsmakten…

Nu när solen värmer så skönt och sommaren redan har kommit – så promenerar människor ute mycket mer än annars.
Kanske är det bara för att jag bor i Arboga och tänker på Emma som jag plötsligt ser massor av småbarnsföräldrar ute.
Jag ser mammor som går på Konsum och handlar – med barn i Emmas barns ålder. Jag ser pappor leka i parken med barn i samma ålder. De är glada, småpratar, skrattar och – lever.
Jag tittar bort. Det gör ont.
Och då är det bara jag! Jag som bara är Arbogabo och därför KÄNNER så här! Hur ska det då vara för Emma? Hur ska det kännas för henne, för barnens pappa, för mor- och farföräldrarna?

Emma blev dessutom svårt skadad och lider av mordförsöket hon utsattes för i sitt och barnens hem. Lider såväl fysiskt som psykiskt.

Titta er runt omkring. Känn – och tänk på Emma.

Insamling till Emma!

Clearingnummer 8182-8

Kontonummer 23 029 837-4

Sparbanken Västra Mälardalen

En bank tillhörande SwedBank

Alla pengar går oavkortat till Emma!

Åter är frågan uppe om tidsbegränsning av utdömt livstids fängelsestraff. Denna gång är det Mattias Flink som ansökt om att få sitt straff tidsbestämt. Idag ska hans ärende upp i Örebro Tingsrätt.

Den 11 juni 1994 dödade Mattias Flink 7 människor i Falun. Fem kvinnor och två män sköts ihjäl med en AK5:a av den dåvarande fänriken vid Dalaregementet Mattias Flink.

För detta dåd har han nu snart avtjänat 14 år i fängelse. Mattias Flink var 24 år då brottet begicks och är således 38 år idag.

Hur länge ska en människa straffas? Hur lång tid är nog för att ha dödat en annan människa? När är mördaren vårdad och ”klar” att släppas ut i samhället igen?
Är det bättre med dödsstraff?

Anhöriga till de sju personer som fick sätta livet till tycker förmodligen att killen ska sitta inne livstid – d v s livet ut, om de inte t.o.m. förespråkar dödsstraff.

Men blir livet bättre av att Flink sitter inne 10 år till? Blir Flink bättre av det? Eller är det bara vår innersta känsla av avsky och önskan om rättvisa som får oss att vilja låsa in för gott?
De sju personer som dog för 14 år sedan blir aldrig levande igen – hur länge än Flink hålls inlåst.

Om vi hatar så – är då inte dödsstraff bättre?

Hur kan det vara att sitta 14 år i fängelse – från det man är 24 tills man är 38? Alla de år då man skulle ha ”levat livet”, träffat en partner och bildat familj, utbildat sig, gjort karriär i jobbet. Är det inte straff nog?
Ska Flink sitta 10 år till? Hur känns det att lämna cellen när man är 48 och medelåldern är inne. När man upptäcker att livet försvunnit – ungdomslivet? Är man en mer ”funktionsduglig samhällsmedborgare” då eller bara hatisk och bitter?

”-Ja, men 5 unga flickor fick heller inte uppleva livet, ”säger någon. Ja, så är det – men hjälper det att straffa Flink?

Min dotter och jag diskuterade detta imorse och vi kunde förstå hatet och sorgen. Hur vi själva skulle ha reagerat. Hur jag skulle ha mått om min dotter dödats.
Samtidigt pratade vi om det Mattias Flink sagt. Han begär inte förlåtelse bara att han accepteras.

Dottern och jag kände att vi skulle ha velat träffa Mattias Flink om vi varit närstående till offren. Pratat med honom. Berättat om all sorg och allt hat. Gråtit och skrikit men också lyssnat på Mattias Flinks ånger, gråt och skrik. Sett varandra i ögonen och accepterat.

Livet går vidare. Livet måste gå vidare. Att acceptera är en del av att orka vidare.

Offren blir aldrig levande igen. Händelsen i Falun för snart 14 år sedan går aldrig att få ogjort. Mattias Flink har varit inlåst från 24 års ålder. Han är straffad. Han kommer också att ”straffas” när han väl släpps ut. Vem vill anställa Mattias Flink? Hur förklarar han 14 års lucka i sin CV? Vill du ha Mattias Flink som granne?

Fundera runt detta och kom gärna med kommentarer.

Läser på Expressens förstasida att ”Fi-Tiina” fick raseriutbrott” under en högtidlig promoveringsmiddag för 500 personer i Lund.

Sydsvenska Dagbladet skriver följande idag om utbrottet:
”A Capellakvartetten Last Call framförde sin sång ”Folkets rättigheter”, som skojar med både 68-rörelsen och 70-talisterna, när Tiina Rosenberg rusade fram till scenen. Enligt Last Call-sångaren Henrik Béen skrek hon: ”Hur vågar ni!”, anklagade sångarna för att de ”trampade på vänsterrörelsen” och avslutade det med ett trefaldigt ”Fuck you” innan hon lämnade middagen. Kvar i Stora salen i AF-borgen satt en förstummad publik. En av de kvarvarande var Lunds universitets rektor Göran Bexell. Han vill dock tona ned den pinsamma incidentens inverkan på för vad han tidigare under kvällen kallat för ”festernas fest” i den akademiska världen.”

Expressen passar på att koppla ihop Tiina Rosenberg med Feministiskt initiativ vilket förmodligen inte gör Fi mer attraktivt.

En som har varit med förr kan bara sucka och tänka: Jaha, utbrott – nu igen…

Tänker sen: GUD, SÅ SKÖNT att jag inte längre är involverad!!

För jag var ju bara en borgerlig tant som inte hade med feminismen att göra. Jag var ju inte heller lärd gubevars och den försåtliga Tiina föreslog mig diverse utbildningar för att jag inte skulle göra bort mig så – kan man tänka. Att jag ”bara var utbränd och långtidssjuk” och kämpade för alla människors rätt till fritid och inte bara stressande jobb som gör såväl kvinnor som män sjuka – var inte tillräckligt. Till råga på allt var jag inte queer och tyckte att det fanns ganska många lika viktiga frågor som detta med HBT.

Åh, vad skönt att jag är fri!

Nu känner jag mig elak – men lite måste jag få ge igen.
Ber om ursäkt men det bara slapp ur mig…