Feel in the Blogg

”Vanvård i fosterhem!”
Så står det i de flesta av dagens tidningar. Är jag förvånad? Inte alls!
Jag har själv bevittnat flera olämpliga fosterföräldrar och hur de handskats med ”sina barn”. OCH jag har slagit larm.

Men – hur ska det kunna finnas bra och lämpliga fosterhem i dagens Sverige?? Hur kan det finnas människor som har tid, möjlighet och lämplighet att ta på sig detta tunga och viktiga ansvar??

Idag när tiden är en bristvara och vi jobbar mer än någonsin – hur ska det då kunna finnas lämpliga hem för fosterbarn? Vi orkar ju knappt ta hand om våra egna!

BARN är det som far mest illa i dagens samhälle! Och BARN är det absolut viktigaste för just samhället! För att det ska finnas människor som kan ta över när vi andra gjort vårt. För att det ska finnas utbildade, ansvarsfulla och trygga vuxna i en framtid.

Fosterbarn och barn med särskilt behov av stöd är alla barn som idag far mycket illa i vårt så kallade välfärdsland!
För samhällets fortlevnad och utveckling måste vi se till att ALLA BARN får rättighet till trygg barndom och utbildning!

Läs tidningar och titta på TV! Kolla hur det ser ut runt omkring Dig! Besök Dina barns eller barnbarns skolor – eller dina vänners! Titta hur eleverna har det – och framför allt de elever som kallas ”stökiga och besvärliga”!

Jag blir så fruktansvärt upprörd över hur Sverige behandlar barn! Den icke kunnige kan tro att jag överdriver och fantiserar. Det gör jag inte alls! Det är bara så att de katastrofala uppgifter jag kommer med döljs och sopas under mattan! Politikerna låtsas inte se eller höra – och många har säkert inte den minsta kunskap om detta heller! Skandal!

Alla politiker borde se en liten bit längre än näsan räcker! Våra barn är framtiden! Med barn som fått dålig eller ingen utbildning och som lever i otrygghet – genererar enorma kostnader på sikt. När arbetslösheten stirrar dom i vitögat och när otrygghet tröstas med droger och missbruk. Kostnader i form av bidrag, vård och fängelse. Allt detta förutom den enorma tragedi det är för vart och ett av dessa barn!

Vilket parti vågar ställa upp på barn!? Och då menar jag PÅ RIKTIGT och inte som trams inför ett val!!

Vänner bör man vara rädd om. Jag menar då VERKLIGA VÄNNER! Dom växer nämligen inte på trän!

Jag är en person som håller mig med ett litet fåtal mycket nära vänner och det passar mig. Sen har jag en hel del vänner som jag känner och som kanske skulle kunna ”kvalificera” sig till NÄRA vänner – men en av anledningarna till att de inte blir NÄRA – är jag själv. Jag har inte ork och heller inte utrymme. Jag är en utbränd person som tyvärr inte har så mycket kraft men som också är i stort behov av just vänner, och nära vänner.

Nära vänner är sådana som vet allt om mig – och som finns kvar ändå. Nära vänner är sådana som i kris alltid ställer upp för mig – och jag för dom.

När man som jag, plötsligt kollapsade först 1997 och sen betydligt allvarligare hösten 2000, fick man också känna av vilka som var ens verkliga vänner – och inte.
Några som betydde väldigt mycket för mig – försvann – medan andra, oväntade, trädde fram.
En smärtsam upplevelse när man sträcker sig efter halmstrån som plötsligt inte finns där längre. Och en förvånad glädje över att HAN eller HON tog kontakt och brydde sig när allt var som värst!

Under årens lopp som utbränd och sjukskriven, trakasserad av massmedia, på väg upp ibland för att sen åter rasa, kränkt och förföljd av Försäkringskassan – så har vänner gått och tillkommit.
Några av ”vännerna” verkar inte ha förstått hur jag i verkligheten mår – eller kanske inte ens brytt sig. Många har tillkommit bl.a. genom Fi – Feministiskt initiativ. Där har jag också fått ett par nära vänner.

Med dessa rader vill jag ha sagt: Var rädd om Dina vänner! Och – var en god vän!

Det heter: I nöden prövas vännen – och det är verkligen så sant!

Våga fråga! Våga ta kontakt – när en vän mår dåligt!

Kramar till alla mina kära vänner!

Inte nog med att regnmolnen förmörkar himlen utanför hemmet och regnet står som spön i backen – de ”personliga molnen” fortsätter att hopa sig…

Den relativt nyinköpta pärlan (?) till bil ville inte längre starta. Maken som är en fixare av stora mått satte igång under huven. Verktyg langades fram och det mixtrades och skruvades. ”Kamremmen” – blev slutkommentaren, från maken. ”Den kan jag inte fixa själv”.
Det blev till att ringa bilverkstan. Ett ställe man inte gärna ringer till – speciellt inte efter en semestermånad med redan alltför många utgifter och MYCKET skral kassa kvar…
Vi fick en tid 2 veckor senare. Många har tydligen problem med sina bilar – och bilmeckar ska ju också ha semester -så nu var väntetiden lång.

Imorse var det så dags att bogsera ”pärlan” (??) till verkstaden. Maken kör bilen som drar och jag sitter bakom ratten i den som bogseras.

Då inträffar det osannolika! Jag krockar på väg till verkstaden! Med en bil som inte ens har startat! Med en bil som inte går att köra utan som bogseras. OCH jag krockar med maken! Kör in i vår andra bil – som är nyare och dyrare än ”pärlan”(???).

Jag grät. Maken tröstade och tyckte nästan att det var lite kul. En sådan där tokig historia man kan berätta på jobbet…

Slutklämmen på eländet kom när bilmekanikern ringde och gav oss dödsstöten. ”Pärlan” som inte alls är någon pärla(!) – hade skadat topplock. Fråga mig inte vad det innebär för det vet jag inte – rent tekniskt alltså. Men det jag VET är att topplocket byter man inte på en skrothög köpt för några tusen… Topplocket kostar åtskilliga tusenlappar att åtgärda och det gör man inte på skrothögar. Topplocksoperationen skulle kosta mer än själva inköpet av den s k pärlan 🙁

Så nog kan man gråta åt allt elände. Ändå är ju en skruttig bil ingenting mot ett skruttigt psyke. Och vi har ju i alla fall en bil kvar – än så länge… Och jag själv har inte gått under jorden helt – än så länge.

Att gråta över en skrotbil är dumt! Jag borde glädjas åt att ingen blev skadad vid den lilla kollisionen och att jag faktiskt har orkat skriva ner allt detta på min blogg.

Än finns det hopp.

eller har den någonsin varit uppe de senaste åren…
Så trist och ledsen känner jag mig just nu.

Detta med Socialstyrelsen och Försäkringskassan har knäckt mig igen. Det är inte första gången Försäkringskassan krossar mig – och förmodligen inte sista heller, om jag överlever.

Internet har legat nere p g a värmeslag på vår server. Nu är den ingång igen – men all min skrivlust är som bortblåst. Orken och glädjen finns inte.

Lite lycklig blev jag i alla fall när jag läste om ”Kartongkatterna” i Aftonbladet och att Kattvännerna i Köping fått så mycket hjälp i form av pengar och mat m m från den snälla allmänheten.
För det vet jag – en varm och go kisse gör mycket gott för en trasig själ.

Susanne

Imorse satte jag morgonkaffet i halsen!Socialstyrelsen tillsammans med Försäkringskassan har kommit fram med nya riktlinjer vad gäller sjukskrivning! Dessa riktlinjer som redan ska börja gälla inom 2 månader – innebär bl.a. att sjuka med utmattningssyndrom INTE är att anse som sjuka!!

Jan Larsson, ansvarig på Socialstyrelsen, anser att det bara är att ”sluta jobba så mycket” när man är utbränd! Att människor som ”gått i väggen” inte ska ha en enda sjukskrivningsdag!

Han medger att de saknar vetenskaplig grund för sina riktlinjer… Är jag förvånad!? De s.k. riktlinjerna visar vilken total avsaknad av kunskap såväl Socialstyrelsen som Försäkringskassan har. Det är skrämmande hur sådan inkompetens kan få styra svenska medborgares sjukförsäkringsrätt!!

Detta är en sådan kränkning av sjuka att det inte bara kan accepteras! Jag har uppmanat Feministiskt initiativ (Fi) att anordna demonstrationer mot Socialstyrelsen med anledning av detta. Jag kommer att kontakta oppositionspartierna också!

När jag kollapsade av utbrändhet blev jag till ett kolli som fick vårdas av mina gamla föräldrar. Att jag över huvud taget skulle kunna utföra någon som helst syssla – var totalt otänkbart.
Djup depression, panikångest och självmordstankar plus en fullständigt trötthet och apati – är det som präglar en utbränds tillvaro.
Att ha nolltollerans för människor med utmattningssyndrom är att ta livet av dessa personer!

Försäkringskassan förföljde mig så att jag blev betydligt sjukare. Försäkringskassan såg också till att jag blev av med min anställning.Nu ska Försäkringskassan också beordra MORD!

UPP TILL KAMP MOT DETTA!!