Vänner bör man vara rädd om. Jag menar då VERKLIGA VÄNNER! Dom växer nämligen inte på trän!
Jag är en person som håller mig med ett litet fåtal mycket nära vänner och det passar mig. Sen har jag en hel del vänner som jag känner och som kanske skulle kunna ”kvalificera” sig till NÄRA vänner – men en av anledningarna till att de inte blir NÄRA – är jag själv. Jag har inte ork och heller inte utrymme. Jag är en utbränd person som tyvärr inte har så mycket kraft men som också är i stort behov av just vänner, och nära vänner.
Nära vänner är sådana som vet allt om mig – och som finns kvar ändå. Nära vänner är sådana som i kris alltid ställer upp för mig – och jag för dom.
När man som jag, plötsligt kollapsade först 1997 och sen betydligt allvarligare hösten 2000, fick man också känna av vilka som var ens verkliga vänner – och inte.
Några som betydde väldigt mycket för mig – försvann – medan andra, oväntade, trädde fram.
En smärtsam upplevelse när man sträcker sig efter halmstrån som plötsligt inte finns där längre. Och en förvånad glädje över att HAN eller HON tog kontakt och brydde sig när allt var som värst!
Under årens lopp som utbränd och sjukskriven, trakasserad av massmedia, på väg upp ibland för att sen åter rasa, kränkt och förföljd av Försäkringskassan – så har vänner gått och tillkommit.
Några av ”vännerna” verkar inte ha förstått hur jag i verkligheten mår – eller kanske inte ens brytt sig. Många har tillkommit bl.a. genom Fi – Feministiskt initiativ. Där har jag också fått ett par nära vänner.
Med dessa rader vill jag ha sagt: Var rädd om Dina vänner! Och – var en god vän!
Det heter: I nöden prövas vännen – och det är verkligen så sant!
Våga fråga! Våga ta kontakt – när en vän mår dåligt!
Kramar till alla mina kära vänner!
Senaste kommentarer