Feel in the Blogg

Sol igen och varmt! Skönt tycker många, lite för varmt, gnäller jag. Aldrig är man nöjd. Samtidigt unnar jag verkligen alla semesterfirare lite sol och värme!

Ska det vara soligt och varmt ligger jag gärna vid havet – och vankar inte runt på Arbogas dammiga gator. Delar av familjen åker till Skåne imorgon – och jag med den! De som stannar hemma sköter ruljangsen som vanligt med blomvattning och annat. Det känns skönt. Det finns alltid någon i huset och det är tryggt.

Min semestertripp till södra delarna av landet gör att mitt bloggande kan komma i skymundan. Inte p.g.a. ointresse från min sida – utan för svårigheter med ”uppkoppling”. Men ni kan behöva vila från mig ett tag…

Tips till alla som vill börja skriva eller som redan gör det: Ha alltid med en liten anteckningbok i fickan! Notera där händelser och kommentarer runt omkring Dig. Sådant som Du reagerar på, som Du tycker låter kul, något sensationellt eller annorlunda. Dessa små anteckningar kan komma till användning senare när Du skriver! Tipset kommer från min lärare på Marstrand Lars Hesslind.

SOL på er! Vi hörs igen!

Nyss hemkommen från Marstrand uppskattar jag enormt min egen sköna säng, mitt underbara hem, min familj som såg så glad ut när morsan återvände – och värmande solsken!!

Under en veckas tid har vi verkligen varit ute i blåsväder – 21 elevkamrater och jag! Både vad gäller vädrets makter men också våra kunskaper i skrivandets konst! Här har man trott att man kunde skriva – och så kommer Lars Hesslind och fullständigt tar ner en på jorden… Fast jag vann 2:a pris på ”Nobelprismiddagen” i fredags kväll! Då hade jag tårblanka ögon, det erkänner jag.

Författaren Lars Hesslind har tillsammans med sin fru Sylvia, skådespelarna Tommy Berggren och Roland Jansson samt författaren Birgitta Stenberg gett oss otroligt mycket den gångna veckan! Alltså inte bara feber och hosta genom isvindarna på klipphällarna där vi i snålblåsten och regnet intog räkor och kallt vitt vin… (Jag hade dubbla långbyxor, linne och 4 tröjor + regnjacka och ändå frös jag… Svensk sommar…).

Nu vet jag vad schabloner är och att adjektiv INTE ska användas!! Inte så fruktansvärt ofta i alla fall. Lasse har sakta fört oss in i den magiska värld som skrivandet innebär och nu kan vi fortsätta att nysta i den garnhärva vars trådstump han lagt ut för oss. Sakta men säkert ska det nog gå vägen att ta sig djupare in i magin.

Birgitta Stenberg var en otroligt vacker kvinna trots fyllda 70. Med en mild och vänlig framtoning, nästan blygt, berättade hon sina litterära upplevelser. Gav oss andra trådar att rycka i.

Tommy Berggren, en fantastisk berättare talade om sin barndom som lett honom till att senare i livet tacka mycket betsämt nej till miljonkontrakt i Hollywood! Tommy kunde dessutom härma Ingmar Bergman och Bosse Widerberg på ett fantastiskt – och ett fantastiskt roligt sätt!

När jag nämnde att jag var från Arboga – sa Tommy: ”Arboga det är helvetet på jorden”. Varför fick jag aldrig veta. Jag hoppas att han möjligen tagit fel på Arboga och Arvika – för så hemskt är väl ändå inte lilla Arboga…??

Roland Jansson som spelat många arga och dystra film- och teaterroller – bl.a som mycket ilsken man i filmerna om Sällskapsresan – visade vara sig en mycket trevlig och glad man! Han uppförde sitt teaterstycke ”Knappkorgen” – en föreställning han turnerat runt med. Otroligt bra! Roland uppmanade oss att försöka komma ihåg vår barndoms tänkande och dra nytta av de drömmar vi hade då. Han sa också att om han gått i skolan idag hade han säkert fått 12 olika diagnoser stämplade i pannan på sig!!

Jag har varit med om något fantastiskt! Andra skrivintresserade kan vara med om samma sak. Gå in på Skillroad – www.skillroad.com och klicka på Författarskola. Länk till sidan finns – till höger, längre ner på min blogg!
***

Tillbaka till verkligheten! Övriga familjen har sparat en jättehög tvätt till min hemkomst. Tillsammans med den egna tvätten från resan kan jag säkert hålla på en bit inpå morgondagen också…

Må så gott! Hoppas ni slipper Amsterdamhostan – den hänger kvar hos mig ännu. Den hemska förkylning som sonen åkte på och som jag fick ”ärva” sen. Nu har den dessutom vidarebefordrats till ett ganska stort antal av deltagarna på Marstrand…

Dagens datum – 070707 – sägs vara magiskt! Att göra något särskilt idag – t ex gifta sig – ska innebära högre makters välsignelse 🙂

Tja, det kan nog vara sant! Själv gjorde jag det också – ett magiskt datum – för 30 år sedan!
För 30 år sedan var datumet 7/7-77 – magiskt det också så det förslår, eller hur. Jag gifte mig inte men jag förlovade mig med min älskade. Och det håller än!! Så nog har högre makter varit oss nådiga, hållit ett vakande öga och med varlig hand fört oss framåt i tiden. Eller så beror det kanske bara på äkta kärlek och en önskan om att det ska ”hålla för alltid”. Då kämpar man sig igenom de svåra tiderna också.

***

Tillbaka till Amsterdam!
Jag besökte van Gogh-museet som var helt fantastiskt! Dottern har Vincent van Gogh som sin favoritkonstnär därför ville jag göra besöket och nu är jag lika fascinerad av honom som dottern är.
Vi åkte kanalbåt gratis – av någon anledning vi inte förstod. Jag bad att få betala. Då undrade kaptenen om jag ville köpa hela båten – inklusive honom själv!? Jag tvekade lite, men tackade sen artigt nej… Men någon biljett till rundturen behövde vi inte betala.
Vi besökte Madame Tussauds som även finns i Amsterdam. Jag har tidigare varit skeptisk till dessa vaxkabinett men vaxdockorna verkade ibland otäckt levande! Ibland var dom det faktiskt också – levande!! Som besöket på piratskeppet á la Pirates of the Caribbean på kabinettet! Där krälade piraterna på däck och fängslade fångar slet i en medan kanonkulorna ven! Jag skrek när det smällde som värst en hand las på min axel.
Kön till Anne Franks hus ringlade runt hela huset och jag väntade över en timma på att få komma in. Men det var det värt.
Vi gjorde mycket annat också för Amsterdam har verkligen ALLT man kan tänka sig! Nämn något – och det finns där!
Red Light District var faktiskt inte speciellt välbesökt – inte då vi gick där i alla fall – och det kändes mest tragiskt att se kvinnorna skylta i fönstren, de flesta mörka och i 30-årsåldern. Vem väljer ett sådant yrke frivilligt?
Cannabis, hasch och magic mushrooms såldes i var och varannan affär eller smartshop och i s k coffeeshops kunde den som ville helt lagligt ta sig en braja. Det fanns t o m ett Magic Mushroom Gallery! Helt otroligt att detta kan vara lagligt!? Dock såg vi inte mer än någon enstaka påtänd. Många särskilt berusade såg vi inte heller trots att du kan köpa vin och sprit i vilken småbutik som helst.

Jag gjorde dock en liten pinsam miss… I en liten affär köpte jag vykort och vid kassan låg olika sorters choklad.
Eftersom maken innan vi reste skämtat om att ”ta med er lite haschkakor hem!” så tänkte jag att nu ska jag skoja med honom!
På disken låg nämligen chokladkakor med de typiska gröna cannabisbladen som dekoration på – trodde jag… Jag inhandlade en stycket liten chokladkaka. Mannen bakom disken blinkade och sa: ”Be careful with this…”. Jag blev fundersam och hemma på hotellrummet kollade jag chokladen och den innehöll 12 % cannabis!! VAD GÖRA??
När vi skulle resa hem hade jag virat in den lilla chokladkakan i strumpor och tröjor och placerat den vid annan choklad – så att den andra chokladen kanske skulle ”dofta av sig” på min farliga kaka…
Vi checkade in bagaget, tog våra handbagage och gick på planet.
När vi är framme på Arlanda säger en av flygvärdinnorna i högtalaren: ”Innan ni lämnar planet vill vi be er ta fram era boardingcard! Tullen har bestämt att denna flight från Amsterdam ska undersökas extra noga!”
Gissa hur jag kände mig då…
Vad skulle man säga i tullen?? Skulle dom tro på att jag faktiskt köpt chokladkakan i tron att bladen på förpackningen bara var dekoration?? Skulle jag bli gripen för olaga narkotikainnehav?? Skulle jag hamna i straffregistret? Böter eller villkorlig dom?? Skulle det finnas narkotikahundar som snabbt skulle kasta sig över min väska även om jag lyckades ta mig förbi tulltjänstemännen?? Sonen smilade och sa: ”Det blir kul när pressen slår upp: Fi-ledare gripen för narkotikabrott”. Jag tyckte inte det var ett dugg roligt!

Vi klarade tullen, stickproven drabbade inte mig och min chokladkaka. Kakan finns numera hemma – väl undanstoppad och gömd – som ett litet minne från eskapaderna i Amsterdam.

Nu får det var slutpratat om Holland. Imorgon far jag till Marstrand på Författarskola! Lars Hesslind, författare, håller i denna veckokurs tillsammans med bl.a. skådespelarna Tommy Berggren och Roland Jansson samt författarinnan Birgitta Stenberg.
Äntligen ska jag kanske få snurr på mina författarambitioner!

Vi hörs om en vecka igen. Simma lugnt – såväl i vattnet som på land…

Amsterdam är stort! Amsterdam har 2500 broar! Amsterdam har massor av kanaler! Amsterdam är lätt att gå vilse i…

Medan sonen första dagen var hos kompisen i Purmerend, en stad några mil från Amsterdam, myste jag för mig själv i Amsterdam. Shoppade (mest fönstershopping p.g.a. dåligt med pengar…) och tog en Heineken på vårt favoritställe – Café Doelen på Nueve Doelenstraat.

Café Doelen kan jag verkligen rekommendera! D.v.s. om man gillar små, murriga caféer som spelar lite cool musik lågt och där de flesta verkar vara stammisar som går in för en fika eller en öl – medan de läser, diskuterar livet eller skriver. Cafét hade anor sen slutet av 1800-talet och inredningen var mörk – bruna väggar och träbord i spartansk stil.

Men det bästa av allt! Moous (tror det stavas så) – den stora, röda katten som bodde på cafét! Moous betyder Mus på holländska men katten Musen var verkligen inte muslik. Han var kraftig och välmående och vi bara älskade honom. Musen låg på bordet, satt i fönstret eller la sig i mitt knä när jag kom in. Så långt från svensk byråkrati och hälsovårdsmyndighet man kan tänka sig alltså!!

Efter min tur på egen hand första dagen i Amsterdam tog jag en god bok och la mig till sängs. Snart sov jag.
Strax efter 23 vaknade jag av the Ark – ringsignalen på min mobil! Sonen har förirrat bort sig på väg hem från kompisen i Purmerend!! Innan han ringde mig hade han irrat runt i 1 timma och försökt hitta rätt. Kartan hade jag hemma på hotellrummet… och ingen av oss kunde knappt uttala namnet på det hotell vi bodde på, än mindre gatunamnet – så det var liksom lögn att försöka fråga efter vägen…

Sömndrucken och virrig fick jag fram den karta vi fått i hotellreceptionen. Via mobilen försökte jag först förstå var sonen befann sig och sen försöka leda honom hemåt…
Efter 45 minuter tog pengarna på sonens mobil slut… HJÄLP! Som tur var kunde han svara när jag ringde upp med min mobil och jag fortsatte att försöka lotsa sonen mot hotellet.
Strax efter midnatt var han tillbaka – trött men totalt oberörd.

Amsterdam är stort, som sagt! Med tur och lite skicklighet slapp sonen tillbringa natten i någon gränd med ryggsäcken som huvudkudde. Fast han kunde ju ha tagit taxi. Men, pengar hade vi ju ont om, och han själv var inte det minsta orolig över situationen. Det var mamma som fick lite panik…

Mer följer imorgon! 🙂

Äventyrlig var resan!Det här är bara början!!

Vid 11-tiden skulle vi ta tåget till Stockholms central – då yngsta kissen kommer inrusande med något som skriker och piper!! En fågelunge… Vild jakt på katten och sen försöka få loss fågelstackarn! Det gick – så småningom… Då var den stackars fågeln svårt skadad men vid liv. Den verkade hjärndöd – om nu en fågel kan vara det. Ögonen var slutna och det enda som visade att den fortfarande var vid liv var bröstkorgen som höjdes och sänktes. Vad göra??? 15 minuter till tåget skulle gå – och en halvdöd fågel!
Inte kunde vi slå ihjäl den – och inte kunde vi begrava den levande!!
Den verkade inte lida – så jag fick en idé! ”Vi ringer syrran på sommarjobbet och ber henne sköta det hela.” Hon skulle ju ändå snart komma hem. Inget svar på mobilen…
Jag tar då fågeln, lindar in den i en blommig, fin servett som placeras i dotterns översta skrivbordslåda. Sen stänger jag dörren och sätter upp en stor lapp: OBS! DET LIGGER EN SKADAD FÅGEL I DIN SKRIVBORDSLÅDA!

På tåget försöker jag få tag på dottern igen. Hon svarar äntligen och jag försöker få henne att förstå vad som hänt och vad jag menar att hon ska göra.
Tåget var fullsatt och en hel del personer tittade konstigt på mig när jag väste i mobilen: ”Kolla om han är död! Se efter ordentligt så han är död! Är han det – så se till att begrava honom! Fort!”
Damen intill drog åt sig handväskan och flyttade sig oroligt närmare mittgången. Hon trodde säkert vi höll på med något uppdrag med maffiosoanknytning…

Fågeln kom i jorden – stendöd – med dotterns hjälp och vi kom fram till Arlanda via Arlanda Express med sina 205 km/timma!

Fortsättning följer 🙂