Amsterdam är stort! Amsterdam har 2500 broar! Amsterdam har massor av kanaler! Amsterdam är lätt att gå vilse i…
Medan sonen första dagen var hos kompisen i Purmerend, en stad några mil från Amsterdam, myste jag för mig själv i Amsterdam. Shoppade (mest fönstershopping p.g.a. dåligt med pengar…) och tog en Heineken på vårt favoritställe – Café Doelen på Nueve Doelenstraat.
Café Doelen kan jag verkligen rekommendera! D.v.s. om man gillar små, murriga caféer som spelar lite cool musik lågt och där de flesta verkar vara stammisar som går in för en fika eller en öl – medan de läser, diskuterar livet eller skriver. Cafét hade anor sen slutet av 1800-talet och inredningen var mörk – bruna väggar och träbord i spartansk stil.
Men det bästa av allt! Moous (tror det stavas så) – den stora, röda katten som bodde på cafét! Moous betyder Mus på holländska men katten Musen var verkligen inte muslik. Han var kraftig och välmående och vi bara älskade honom. Musen låg på bordet, satt i fönstret eller la sig i mitt knä när jag kom in. Så långt från svensk byråkrati och hälsovårdsmyndighet man kan tänka sig alltså!!
Efter min tur på egen hand första dagen i Amsterdam tog jag en god bok och la mig till sängs. Snart sov jag.
Strax efter 23 vaknade jag av the Ark – ringsignalen på min mobil! Sonen har förirrat bort sig på väg hem från kompisen i Purmerend!! Innan han ringde mig hade han irrat runt i 1 timma och försökt hitta rätt. Kartan hade jag hemma på hotellrummet… och ingen av oss kunde knappt uttala namnet på det hotell vi bodde på, än mindre gatunamnet – så det var liksom lögn att försöka fråga efter vägen…
Sömndrucken och virrig fick jag fram den karta vi fått i hotellreceptionen. Via mobilen försökte jag först förstå var sonen befann sig och sen försöka leda honom hemåt…
Efter 45 minuter tog pengarna på sonens mobil slut… HJÄLP! Som tur var kunde han svara när jag ringde upp med min mobil och jag fortsatte att försöka lotsa sonen mot hotellet.
Strax efter midnatt var han tillbaka – trött men totalt oberörd.
Amsterdam är stort, som sagt! Med tur och lite skicklighet slapp sonen tillbringa natten i någon gränd med ryggsäcken som huvudkudde. Fast han kunde ju ha tagit taxi. Men, pengar hade vi ju ont om, och han själv var inte det minsta orolig över situationen. Det var mamma som fick lite panik…
Mer följer imorgon! 🙂
Senaste kommentarer