Feel in the Blogg

I dagens Arboga Tidning läser bloggaren något väldigt intressant! ”Unik herrgårdspark renoveras”, säger rubriken.

Under kan man läsa, citat: ”Göran vill skapa en oas för Arbogaborna”. Göran är Göran Dahlén som bor på Älholmens gård strax utanför Arboga. Göran har hittat en unik karta som visar att strax intill hans ägor anlades en engelsk park för 200 år sedan av dåvarande ägaren Mårten Mannerstråle!

Nu har Göran och hans fru Marie-Louise planer på att återskapa parken med dess många olika trädarter. Bloggaren tycker att det är en fantastiskt bra idé och ser parken inte bara som en kommande oas för Arbogabor utan som en turistmagnet för Arboga i framtiden.
Tänk att få ströva runt i denna unika engelska park efter en promenad eller cykeltur från centrala Arboga!!

 Så här kan man läsa på Wikipedia om s k Engelska parker, citat:
”Engelsk park (en: English landscape garden) är en parkanläggningsstil som tog form i England och som under främst 1700-talet spred sig till flera andra länder, bland annat Sverige. Stilen utgör en brytning med barockens ideal med hårt tuktad växtlighet och fyrkantiga former. Den engelska parken uppstod som motsats till den regelbundna franska stilen och präglas av lummig grönska och mjukare, mer naturliga former.”
Läs mera på Wikipedia HÄR!

Fotot ovan är från den engelska parken vid Wilton House, Wiltshire, England och den här bilden visar en engelsk park vid Tullgarns Slott nära Trosa i Södermanland.

Bloggaren hoppas att Göran och Marie-Louise Dahlén fortsätter sitt arbete men att de också för stöd för denna särskilda och tidskrävande renovering och anläggning. Lycka till!

Reportaget i Arboga Tidning kan ni möjligen så småningom läsa HÄR! Bloggaren hittar tyvärr inte artikeln på nätet nu på förmiddagen.

Igår regnade det och gårdsplanen översvämmades av vatten. Idag snöar det och till helgen ”lovar” SMHI mera kyla. Försök stå ut – våren är snart här! 🙂

Bloggarens gård är knappast någon engelsk park men däremot med anor från glasblåsarnas tid i Arboga runt sekelskiftet 1900. 🙂

”- Vad är det för fel på män?”

Ställ den frågan och du blir i det närmaste lynchad! Av män men också av en del kvinnor!

Visst – frågan är provocerande och den är naturligtvis uppkommen ur uppgivenhet och frustration.
Alla män är inte dåliga – något som kvinnor ständigt får höra i kampen för jämställdhet och feminism. Visst är det så – men det är samtidigt SÅ enerverande att män hela tiden måste försvara gruppen män – samtidigt som de poängterar att man absolut inte ska prata om män som ett kollektiv.  ???

Jo, vi kvinnor vet att alla män inte är dåliga! Vi känner väldigt många bra män. En del har vi gift oss med, en del har kommit till oss som barn och en del är våra väldigt goda vänner. Precis så som människor borde vara sinsemellan oavsett könstillhörighet.
Sen har vi rötäggen. De som förstör! De som tafsar, våldtar, slår, mördar, krigar eller bara är allmänt nedlåtande mot häften av människosläktet.

Vad gick fel?? Och när??
En snäll pojke! En snäll flicka! En snäll… – ja, nu blev det svårt när klädseln inte avgör…

När började pojkar behandlas annorlunda än flickor? I vilken ålder blev det fult för pojkar att visa känslor, gråta och vara ömsinta!?

Och när var det dags för flickor att bli ljuva, snälla, sockersöta och inte sticka upp!?

 Som liten trodde Maja att pojkar var som flickor och de lekte bra tillsammans i sandlådan.  I småskolan slog en pojke Maja i huvudet men hon fick höra: – Han gör bara så för att han tycker om dig!  ???
Som vuxen upptäckte Maja att på grund av att hon var kvinna fick hon sämre lön och hennes arbetsförmåga ifrågasattes av anledningen att hon eventuellt skulle komma att föda barn senare. Genom livet upptäckte Maja att män slogs, våldtog och inte kunde respektera samtycke till sex. Maja blev mer och mer förbannad och kom att tänka på vad gamla mormor sa på ålderns höst: ”- Karlar är ett sämre släkte!”
 Kanske hade gamla mormor rätt? Det var i alla fall hennes upplevelse. Från att i början utgått från att flickor och pojkar är lika till att tryckas ner och uppleva hur mäns sätt att styra världen genererar krig och terror.

Mäns och kvinnors hjärnor är faktiskt olika och vi behöver båda för det optimala samhället. Hårdraget kan man säga att män har fysisk styrka och kvinnor har psykisk. Varför ska inte dessa båda styrkor samarbeta? Varför ska den ena styrkan anses bättre med förödande konsekvenser – krig, diktaturer, terror o.s.v. där män är totalt överrepresenterade.

Nej, i nuläget är kvinnor underlägsna. Deras sätt att se på saker och ting är ”sämre” än mäns i en mansdominerad värld. Och män går i taket när en kvinna sen undrar: ”- Vad är det då för fel på män!?”

Män har styrt så länge att de har svårt att sätta sig in i att ständigt befinna sig i underläge. Därmed förstår heller inte män vad vi kvinnor pratar om! Då kommer kommentarer som: ”- Jag har minsann aldrig slagit någon!!” eller – ”Det finns faktiskt kvinnliga terrorister” och – ”- På 1960-talet fanns det allt en kvinnlig massmördare i England!!”  ???

Kvinnor har försökt hävda sin rätt i alla tider. Många starka kvinnor har lyckats! Suffragetterna! Dora Thewlis 1907.

Grupp 8 i Sverige! Womens Lib. USA! ”De galna mödrarna i Argentina”.
Malala – för den rättighet som borde vara självklar: flickors rätt till skola och utbildning!

Kvinnor som slogs och slåss för sina rättigheter men också för att få slut på våld och krig.

Vad händer då när kvinnor anser att de självklart ska ha lika mycket att säga till om som män? När kvinnor hävdar att med mer inflytande från dem blir världen bättre, humanare – ett framtidshopp?
Jo, de förlöjligas!   Parodieras! Hånas!

   !      !     !     !  

Och kan vi inte tryckas ner så ska vi ”botas”!

Man blir sannerligen oerhört trött på detta!
Men vi ger aldrig upp!!

Det finns hopp!! Vill ni köpa t-shirten så är den tyvärr slutsåld! 😀

Om vi inte kan prata om detta så kommer det aldrig att hända någon förbättring! Då kommer terror, våld, död och kränkningar fortsätta. Till förfång för hälften av världens befolkning men också för vår framtid.

Män måste ta till sig att män står för största delen av brott och omstörtning av samhället. Män måste sluta att försvara gruppen män och istället inse problemen och jobba ihop med kvinnorna! Först tillsammans, på lika villkor, kan vi få till en förändring!

Feminister hatar inte män! Feminister vill inte ta över (vilket hot mot männen!!)! Feminister vill det självklara att alla människor oavsett kön, etnicitet, ålder, sexualitet, religion o.s.v. ska ha lika mycket att säga till om! Kom igen män – och jobba ihop med oss!!

Vardagen är här fast det är lördag.
Den fina bilden på kvinnan som tvättar är från Rydal  i Västergötland och den hittades HÄR! på Rydals Museum.
Anm. Här kommer en kommentar från Lena Lindholm angående bilden på tvätterskan: ”Bilden är dock inte alls från Rydal utan från Hörneå i Västerbotten, fotograferad av min mans farfars bror Algot Engström”…” Rydals museum lånade bilden av oss för något broschyrtryck för ett par år sedan.”
Tack för informationen!

Idag är det dags att tvätta! Men så bortskämda vi är numera med alla maskiner! Tvättmaskiner och torktumlare i så kallad tvättpelare – underlättar nutida tvättar!
Annat var det förr! Bilden här är från Junsele i Sollefteå kommun.
Hittades på Junsele Hembygdsförenings hemsida – HÄR!

Byken sköljdes direkt i ån eller sjön. Ett slitsamt jobb, särskilt vintertid när ett hål måste tas upp i isen. Kallt vatten, lut, tvättbräda och klappbräde ingick i jobbet.
Bilden här ovan är från Horndal och bloggaren fann den på Karin Englunds blogg – se HÄR! Fotografierna på hennes sida är egna, privata och titta gärna in på den bloggen för att se och lära mer. Så fina bilder!

Läs gärna Per Anders Fogelströms böcker om livet förr. Då gnäller man mindre över dagens slit.
  HÄR hittar du böckerna på Bokus!

Inte bara tvättdags idag utan också städning står på schemat!
Det borde man heller inte gnälla över men de moderniteter som finns. Förr kunde det se ut så här i stugorna. Inte lika lätt att hålla rent då. Lägg märke till ”tapeterna” på väggen.

Så här lagades maten:

De här två fina bilderna från förr hittades på Bergs Hembygdsförenings sida. Titta gärna HÄR – så fina bilder från bland annat fäbodvallarna i Vigge by, Medelpad.

Så tvätta din tvätt med ett leende på läpparna och låt städningen gå som en dans i ditt moderna hem! Så tänker bloggaren idag! 🙂

Njut lördagen! Ska du också tvätta och städa? Tänk då på hur skönt och bra det känns när kvällen kommer och allt är klart! Ägna en tanke åt kvinnor förr som slet hårt med vardagsbestyren.

Ha en fin lördag! Det tänker bloggaren ha! 🙂

Först det där med krav…

Här om dagen kom ett brev från Posten i Stockholm. Det innehöll det här: ”Eftertaxering”.

Enligt innehållet har bloggaren skickat ett brev utan frimärken eller en försändelse med för lite porto till en adress i Stockholm vilket har föranlett Posten att kräva bloggaren på 39 kronor!

För det första verkar det ganska otänkbart att bloggaren skulle ha postat ett brev utan porto. Möjligheten kan finnas att frimärkena ramlat av – sådana där som inte är självhäftande.
Bloggaren väger dessutom all korrespondens som verkar tyngre än normalt porto som är 7 kronor för 50 gram.
Man kan undra vad denna administration kostade jämfört med de 39 kronor som bloggaren nu skickat iväg till Posten…

Roligare saker är resor!
Igår berättade bloggaren om minnessaker från resor och avslutade med det här: Idag ska det inte handla om flöjten från Mexiko utan om den lilla kitteln till höger.

Sommaren 1979 åkte vi runt med bil i Östeuropa. Färja över till Polen, sen vidare till Tjeckoslovakien – som det hette då, genom Österrike och ner till det som då kallades Jugoslavien.
Ljubljana, Zagreb, Split och över bergen ner mot Skopje.
På väg uppför bergmassiven gick det bra men på vägen ner var vi livrädda! Smala, kringelikrokvägar och i bakhasorna låg stora tankbilar och långtradare och tutade. Där någonstans tog bromsbeläggen slut på den gamla saaben! Det gällde ju att bromsa i dessa branter så man inte hamnade utanför… Bloggarens gode chaufför var också en duktig mekaniker och bromsarna fungerade snart igen!
Så här kunde det se ut… (Bild från Internet)
På en marknad i Skopje köptes denna lilla kittel. Visst är den vacker!
En man satt ute och hamrade föremål i koppar som som såldes till invånarna att användas som hushållsföremål. För oss blev det en fin minnessak.

På den tiden såg man röda stjärnor överallt i Jugoslavien liksom foton av Tito. Josip Tito som var president 1953-1980. Tito avled året efter vi varit där, nästan 88 år gammal.
Läs om Tito på Wikipedia HÄR!

Jugoslavien var ett mycket vackert land. Det kändes hemskt när krig och väpnade konflikter bröt ut under 1990-talet! Så mycket som förstördes, så mycket lidande. Läs om det forna Jugoslavien HÄR och de så kallade ”Jugoslaviska krigen” HÄR!

Bloggaren skulle gärna vilja återse alla vackra platser i de länder som numera är Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro, Makedonien och Kosovo.

Resan slutade inte i Jugoslavien utan gick vidare ner till Grekland där Aten med flera ställen besöktes. Vi försökte få inresetillstånd i Albanien med det var omöjligt. Albanien var ett stängt land då – 1979.
Sen tog vi bilfärja över från Igoumenitsa till Brindisi i Italien för vidare färd uppåt och hem igen så småningom. När vi passerade Korfu klev många tågluffare på färjan. Men på den tiden var det billigare och bekvämare att åka bil. Ingen tänkte heller på miljöförstöring…

Det sista föremålet på bilden – den äggformade saken är en gåva från Venezuela. Bloggaren fick den av en vän till sin dotter.

En vas från Tapara-trädet.

Av frukterna när de torkats görs vackra föremål i Venezuela. Skalet är hårt och vattenbeständigt så vasen som bloggaren fick håller vatten och kan förses med blommor.

Nu blir det inget mer om bloggarens souvenirer – en del av dem…
Avslutar med ett kärt föremål, en tekanna av speciellt slag! 🙂 Tekannan är en avbild av huset i Goathland, norra Yorkshire där ”Tillbaka till Aidensfield”, TV-serien spelades in.
Om resan dit i maj i år har bloggaren berättat tidigare men det kommer att bli fler resor dit, var så säker! 😉

Fars dag idag. När jag vandrar till barndomshemmet där mamma väntar men där pappa inte längre finns – så känner jag igen alla husen och alla människorna – från förr…

Villorna på Borgaregatan i Arboga. Jag kan räkna upp dom allesammans de som bodde där – Flickorna Thuresdotter efter pappa Thure Andersson – Guggu, Agneta, Gudrun och Gerd hette döttrarna som bodde under en av mina pilar.

”Bull-Gunnar” Andersson med familj, vår ena grannfamilj – Danielssons, och på höger sida Håkan Hallin med föräldrar. Sen familjen Hellkvist där mannen körde taxi och hade en jättefin gammal taxibil parkerad på gatan.

”Änkan” minns jag faktiskt inte vad hon hette – kunde inte namnet ens som liten. Minns bara att hon en gång gjorde min bästa lekkamrat väldigt ledsen när hon talade om för grannbarnen att Gittan inte bodde hos sina ”riktiga föräldrar”… 🙁

Sen kommer Gladers, familjen Gustavsson och därefter Petterssons som hade fyra barn varav de två sista var tvillingar.
Idag finns mamma och Gladers kvar – alla andra är borta eller har flyttat.

Mitt emot vårt hus bodde familjen Svanström – mamma Brita, pappa Folke och döttrarna Viveca och Ulla. Tjejerna var så snygga och vi småflickor såg upp till dom. Ibland tog Ulla med mig på en cykeltur på stan – jag satt på hennes pakethållare. Mäktigt för en småunge!
Nästan hus innehades av familjen Stenbacka – Elle, Eleonor, lekte jag med ibland.

En sidogata till Borgaregatan är Belitzgatan. Via Google ser jag att en Salomon Sigfrid Belitz levde i Arboga på 1700-talet och har alltså hyllats med ett gatunamn.
Längst bort på gatan som fortfarande är Borgaregatan ses huset där polisen Forslöw bodde, en mycket respektingivande konstapel! Därefter bodde familjen Larsson.
På Belitzgatan 1A bodde familjen Rytte. En av sönerna, Peter Rytte, skjutsade mig hem på sin motorcykel en gång. I 3A bodde Gunilla Sköld med sin mamma och i radhuset efter, 3D, bodde min lärarinna i småskolan, Alice Hedlund, en sträng lärare av den gamla stammen med särskilda favoriter…

Belitzgatan åt andra hållet. Till höger bodde Holger Hudd med fru och sonen Kenneth – i huset efter, Leni med sina föräldrar.
Det röda huset till vänster var konsumbutik när jag var liten.

Här är huset som hade både särskild mjölkaffär och specerihandel.  Nu är vi på Kungsörsvägen.
När jag var två år, skulle fylla tre i september, gick jag själv och handlade mjölk i en 1-liters mjölkflaska. Mamma var hemma med min nyfödda lillebror och skickade med mig en liten portmonnä med pengar och en lapp på vad jag skulle handla. Lappen lämnade jag till tanten i mjölkaffären för jag kunde ju inte läsa.
Ibland var jag rädd för Kalle Nyselius, som bodde med familjen mitt emot. Han kunde sitta utanför affären ibland.

Kungsörsvägen har också radhus och i 8C bodde min bästa vän och skolkamrat Cecilia Olsson med mamma Karin och pappa P-O samt systern Kerstin.
Intill bodde Kickan Hambn med sin mamma Stina. Tant Ka kom ibland och hälsade på. Mitt emot ligger huset där familjen Sjökvist bodde – Ing-Britt var ett år yngre än Cecilia och mig.

Huset till vänster fanns inte när jag var liten. Där låg istället Arboga BB där jag föddes. Så småningom blev det sjukhem och jag sommarjobbade där som 16-,17- och 18-åring. Jag städade ihop med Margit och Inga – två underbara äldre kvinnor som lärde mig mycket.
Efter huset skymtar Gäddgårdsskolan där jag gick i 9 år.

Rakt över ån, mitt emot sjukhemmet och skolan låg AB Arboga Maskiner, bäst i världen på borrmaskiner. Där jobbade min pappa Göte som verkstadschef och han hade sitt kontor i det gula huset utmed gatan.

Kempes kiosk låg långt där borta där den vänstra pilen visar. På andra sidan Arbogaån låg de gamla hamnmagasinen som sedan revs. Intill hamnmagasinen kom ambulerande tivolin ett par gånger om året. Dit kom bland andra Kronvalls Tivoli och dödsföraktande män åkte motorcykel på lina!

Det var tider det – ihågkomna på en promenad i pappas kvarter så här på fars dag…

Pappa, ja – – min pappa Göte!

Älskad far när jag var liten
och när jag blev vuxen.

Hur gärna jag skulle ha velat säga GRATTIS på Fars Dag om jag bara hade kunnat…

Men flaggan är hissad – – och hans grav är besökt.
Ett hjärta, ett ljus och vita rosor till älskade pappa…

Glöm inte pappa idag – din egen pappa! Är han i livet – hälsa på honom! Ring honom!
Är han borta – stanna upp en stund och minns. Nu är dagens predikan slut…