Feel in the Blogg

Fars dag idag. När jag vandrar till barndomshemmet där mamma väntar men där pappa inte längre finns – så känner jag igen alla husen och alla människorna – från förr…

Villorna på Borgaregatan i Arboga. Jag kan räkna upp dom allesammans de som bodde där – Flickorna Thuresdotter efter pappa Thure Andersson – Guggu, Agneta, Gudrun och Gerd hette döttrarna som bodde under en av mina pilar.

”Bull-Gunnar” Andersson med familj, vår ena grannfamilj – Danielssons, och på höger sida Håkan Hallin med föräldrar. Sen familjen Hellkvist där mannen körde taxi och hade en jättefin gammal taxibil parkerad på gatan.

”Änkan” minns jag faktiskt inte vad hon hette – kunde inte namnet ens som liten. Minns bara att hon en gång gjorde min bästa lekkamrat väldigt ledsen när hon talade om för grannbarnen att Gittan inte bodde hos sina ”riktiga föräldrar”… 🙁

Sen kommer Gladers, familjen Gustavsson och därefter Petterssons som hade fyra barn varav de två sista var tvillingar.
Idag finns mamma och Gladers kvar – alla andra är borta eller har flyttat.

Mitt emot vårt hus bodde familjen Svanström – mamma Brita, pappa Folke och döttrarna Viveca och Ulla. Tjejerna var så snygga och vi småflickor såg upp till dom. Ibland tog Ulla med mig på en cykeltur på stan – jag satt på hennes pakethållare. Mäktigt för en småunge!
Nästan hus innehades av familjen Stenbacka – Elle, Eleonor, lekte jag med ibland.

En sidogata till Borgaregatan är Belitzgatan. Via Google ser jag att en Salomon Sigfrid Belitz levde i Arboga på 1700-talet och har alltså hyllats med ett gatunamn.
Längst bort på gatan som fortfarande är Borgaregatan ses huset där polisen Forslöw bodde, en mycket respektingivande konstapel! Därefter bodde familjen Larsson.
På Belitzgatan 1A bodde familjen Rytte. En av sönerna, Peter Rytte, skjutsade mig hem på sin motorcykel en gång. I 3A bodde Gunilla Sköld med sin mamma och i radhuset efter, 3D, bodde min lärarinna i småskolan, Alice Hedlund, en sträng lärare av den gamla stammen med särskilda favoriter…

Belitzgatan åt andra hållet. Till höger bodde Holger Hudd med fru och sonen Kenneth – i huset efter, Leni med sina föräldrar.
Det röda huset till vänster var konsumbutik när jag var liten.

Här är huset som hade både särskild mjölkaffär och specerihandel.  Nu är vi på Kungsörsvägen.
När jag var två år, skulle fylla tre i september, gick jag själv och handlade mjölk i en 1-liters mjölkflaska. Mamma var hemma med min nyfödda lillebror och skickade med mig en liten portmonnä med pengar och en lapp på vad jag skulle handla. Lappen lämnade jag till tanten i mjölkaffären för jag kunde ju inte läsa.
Ibland var jag rädd för Kalle Nyselius, som bodde med familjen mitt emot. Han kunde sitta utanför affären ibland.

Kungsörsvägen har också radhus och i 8C bodde min bästa vän och skolkamrat Cecilia Olsson med mamma Karin och pappa P-O samt systern Kerstin.
Intill bodde Kickan Hambn med sin mamma Stina. Tant Ka kom ibland och hälsade på. Mitt emot ligger huset där familjen Sjökvist bodde – Ing-Britt var ett år yngre än Cecilia och mig.

Huset till vänster fanns inte när jag var liten. Där låg istället Arboga BB där jag föddes. Så småningom blev det sjukhem och jag sommarjobbade där som 16-,17- och 18-åring. Jag städade ihop med Margit och Inga – två underbara äldre kvinnor som lärde mig mycket.
Efter huset skymtar Gäddgårdsskolan där jag gick i 9 år.

Rakt över ån, mitt emot sjukhemmet och skolan låg AB Arboga Maskiner, bäst i världen på borrmaskiner. Där jobbade min pappa Göte som verkstadschef och han hade sitt kontor i det gula huset utmed gatan.

Kempes kiosk låg långt där borta där den vänstra pilen visar. På andra sidan Arbogaån låg de gamla hamnmagasinen som sedan revs. Intill hamnmagasinen kom ambulerande tivolin ett par gånger om året. Dit kom bland andra Kronvalls Tivoli och dödsföraktande män åkte motorcykel på lina!

Det var tider det – ihågkomna på en promenad i pappas kvarter så här på fars dag…

Pappa, ja – – min pappa Göte!

Älskad far när jag var liten
och när jag blev vuxen.

Hur gärna jag skulle ha velat säga GRATTIS på Fars Dag om jag bara hade kunnat…

Men flaggan är hissad – – och hans grav är besökt.
Ett hjärta, ett ljus och vita rosor till älskade pappa…

Glöm inte pappa idag – din egen pappa! Är han i livet – hälsa på honom! Ring honom!
Är han borta – stanna upp en stund och minns. Nu är dagens predikan slut…