Feel in the Blogg

 TACK Hanne Kjöller för din signerade debattartikel i DN igår! Den om att utsatta personer får finna sig i att bli misshandlade och våldtagna! Människor som av olika anledningar inte kan tala för sig eller freda sig – får skylla sig själva!

Hanne skriver om ett fall där en 17-årig flicka med Aspergers syndrom utsatts för våldtäkt. Gärningsmannen döms i tingsrätten men frias i hovrätten.

Den 17-åriga flickan rymmer förra året från en barn- och ungdomspsykiatrisk anstalt och hamnar i en främmande stad där hon vandrar planlöst omkring. En kille träffar på henne och vill ha med henne på fest. Flickan som med sin Aspergers har svårt med sociala kontakter ville inte följa med. Till slut ger hon med sig och hamnar på en fest där hon enligt vittnesuppgifter sitter ensam i en soffa mestadels av kvällen.

Flickan bjuds på vodka och somnar snart i soffan där hon sitter. Hon vaknar av att hon släpas in på en toalett och våldtas.

Några poliser finner henne sedan ensam och förvirrad på stan mitt i natten – och historien rullas så småningom upp.

  Våldtäktsmannen, född på 90-talet och med ett brottsligt förflutet, ställs inför rätta och nekar först till alltsammans med överbevisas genom DNA i sperma funnet i flickans kropp. Han säger då att flickan varit med på alltihop – men tingsrätten tycker annorlunda och han fälls och döms till 2 års fängelse.
Domen överklagas och hovrätten friar mannen! Här citerar jag ur Hannes artikel:

”Sammanfattningsvis anser hovrätten att det finns mycket starka skäl som talar för att målsäganden mot sin vilja blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp”, skriver domstolen innan den förklarar varför Max ändå ska frias. (Max – heter något annat i verkligheten, bloggarens anm.)

Det är för att den unga kvinnan i polisförhör haft svårt att hitta ord för exempelvis vaginala samlag, om det skett framifrån eller bakifrån och annat i den sexuella värld hon inte känner alls. För att hon själv sagt att hon varit förvirrad när hon mötte polisen och inte riktigt förstod vad som skett.

”Dessa minnesproblem” och oklara uppgifter om penetrationen skedde framifrån eller bakifrån ”gör att det kan ifrågasättas om målsägandes minnesbilder alltigenom är korrekta”.

Det betyder alltså att de mest utsatta människorna inte har något juridiskt och rättsligt stöd! Jag citerar åter ur Hanne Kjöllers artikel:

 ”Max ska frias för att flickans ”uttrycksformer kan ha varit svårtolkade”. Alltså: Eftersom flickan var så konstig hade Max ingen chans att förstå att hon – som aldrig tillåter någon form av beröring – inte ville.

Här öppnar hovrätten för en helt ny syn på samtycke. Psykiskt sjuka, utvecklingsstörda, dementa eller andra med ”svårtolkade uttrycksformer” får helt enkelt finna sig i att våldtas eftersom juristerna inte tycker de säger nej på rätt sätt.” 

Detta är naturligtvis helt absurt! Men blir jag förvånad? Inte alls. Det känns rätt troligt att domarkåren inte har en susning om Aspergers syndrom eller hur människor med dessa egenskaper fungerar – när inte ens skolan har det som träffar dessa barn och ungdomar varje dag!
Varje dag, året om, kränks elever med ADHD, Aspergers syndrom och andra s k funktionshinder i skolan. Jag kallar ADHD och Aspergers för egenskaper – inte hinder! För med rätt stöd blir de här människorna oerhörda tillgångar.
Rätt stöd är vad alla ska ha och särskilt i så svåra situationer som våldtäkt och andra misshandelsbrott. Det är självklart för ”alla andra” och borde vara det ännu mer för de mest utsatta!

Gå in HÄR för att komma till ”Asperger´s Syndrom Survival Guide” och HÄR för att läsa om Aspergers på Stockholm läns landstings hemsida. HÄR finner ni Riksförbundet Attention och HÄR Autism- och Aspergersförbundet!

Och gå in HÄR för att läsa Hanne Kjöllers mycket bra artikel ”I enögda domares sällskap”! Tack än en gång Hanne!

Bilden nedan är från ”The Asperger Women Association”! Klicka HÄR för att komma dit! Där finns bl.a. ett forum för Aspergerskvinnor.
(Bilderna på våldsoffer m fl har inget med den aktuella historien att göra.)

I dagarna har tidningarna skrivit mängder om ”Thomas och Jennie” som anklagades för sexbrott och därmed blev fråntagna sina döttrar. Jag har ingen aning om hur det går till hemma hos den familjen och vad som utlöste att mammans egen syster anmälde henne och hennes man. Det jag vet är att jag själv har hört liknande saker förut. Lyssnat på resonemang och själv funderat – hur står det till hemma hos den där mannen egentligen? För i de fall jag anat pedofilins fula nylle svepa förbi i mitt inre – har det varit fråga om män.

 Jag kan nämna två av dessa män. Den ena var en högt uppsatt chef som jag och kollegorna träffade under en konferens. Det förekom både fördrinkar, vin till maten och häng i baren efteråt och det var sent på kvällen som chefen berättade hur kul han och småflickorna hade det. De sprang ofta nakna hemma, avslöjade han och ibland hamnade dom i sängen. Chefen sa, nästan lite förundrad, hur märkligt det var när den stora flickan sög på pappas snopp. (!)
Min närmaste kollega, också en man, och jag tittade på varandra men samtalet gick snabbt vidare till hushållsarbete, trädgård och sport. Snart var det hela glömt – den kvällen. Men dagen därpå pratade vi med varandra – min kollega och jag. ”- Vad hade han sagt!? – Kunde det vara sant!? – Vad skulle vi göra!?”
  Vi gjorde ingenting – för vi visste inte vad vi skulle göra. Sätta dit chefen för något han sagt i fyllan och villan? Kunde vi räknas som tillförlitliga när kvällen innehållit både en och flera starka drinkar? Skulle det vara trovärdigt – och framför allt: ”- Var det sant!?”
Händelsen är idag över 20 år gammal men jag har många gånger funderat på hur det stod till i det hemmet – och hur döttrarna mår idag – om det nu var sant…

En annan lika gammal händelse inträffade mitt i blöjåldern då vi och gemensamma vänner hade små barn. En flyktig bekant berättade hur obehagligt han tyckte det var att byta blöja på sin lilla dotter, några månader gammal. Han fick konstiga tankar när hon låg där naken på skötbordet, sa han…

Jag har inte följt ”Thomas och Jennie” men jag håller med barnpsykologen i Aftonbladet 3 november som säger: ”Det gäller att föräldrar vet var gränserna går.”
Vet alla det? Vem vänder man sig till om man får förbjudna tankar? Hur stävjar man sådana lustar och dämpar testosteronet? Vilken man – eller kvinna – törs fråga om sådant?

Hur vet Polisen och Sociala myndigheter att anklagelser om sexbrott är sanna? Det kan låta som om jag bor i High Chaparral men i vår lilla småstad har jag hört de mest fantastiska historier om sexbrott mot barn. De som jag nämnt här ovan men också historier som är helt osannolika. Osannolika och osanna.

Det handlar om stalking. Människor som av olika anledningar förföljer andra. I det fall jag talar om ”utredde” personen just sexbrott mot barn – trafficking. Det hemska var att ingenting i berättelserna var sant. Oskyldiga människor omtalades som kriminella i ett av de grövsta brotten i mitt tycke.
Denna gång agerade jag – men till vilken nytta? Polisen insåg allvaret men åklagaren la ner fallet. Det var inte tillräckligt stort… Så jag vet inte om denna stalking förekommer än idag. Kanske är det du som står anklagad! Eller jag!? Varken du eller jag lär få veta – för sådana saker talar man tyst om – eller!?

Aftonbladet hänvisar till Sveriges Psykologförbund vid frågor kring hur vi umgås rätt med våra barn.  Klicka HÄR för att komma till Psykologförbundet.
Vad gäller stalking – vänd dig till Polisen! Klicka HÄR!

”You better shape up…” sjöng Sandy i filmen Grease en gång i tiden   – och det är vad ett större klädföretag också föreslår.

Så här tycker företaget att du ska ”shapa up”:

Kanske ska vi tillbaka till korsetternas stenhårda tid? Då det behövdes instruktioner för att få på sig eländet.

Vad gäller föregångaren till dagens trosor så är väl de här ändå rätt så söta – om än kanske lite svåra att pressa in i jeansen:

Jag kanske inte är så mycket för mormors underbyxor heller… Jag tycker vanliga trosor fungerar väldigt bra och bryr mig inte om magen puttar ur lite över troskanten eller om baken inte är så slimmad som den ”måste” vara.

På tal om trosor – så berättade en kvinna för mig om ett ovanligt erbjudande hon fått. Ovanligt motbjudande, skulle jag vilja påstå. En man erbjöd sig att köpa använda trosor!! Ju mer använda desto bättre!!
Och – han var beredd att betala bra för lortiga underkläder… ???
Han påstod sig älska doften av kvinna… ???

Ja, jag skulle inte betala en cent för skita kallingar – det kan jag tala om!!   
Vilka böjelser det finns… Huva!

Göteborg då? Jo, jag fick Svenska Turistföreningens tidning igår: Jag gillar ju Göteborg så jag kastade mig genast över artikeln om den staden. Det handlade om Långgatorna intill Avenyn och vad de har att erbjuda. Men det som fångade mitt öga snabbast var denna bild: En kändis från Arboga fanns med!! Fredrik!! Svenska Turistföreningen hittar du HÄR! Deras tidning Turist – HÄR!

Arboga Tidning skriver även idag om det jag skrev om igår! Denna gång om Tängsta Gård! Läs gårdagens blogg eller klicka HÄR för att komma till Tängsta Gård direkt!
Bra – det kan aldrig bli för mycket reklam för närproducerad, djurvänlig mat!

Klevens mamma då? Jo, när frukten dignar från träden och receptidéerna tryter kommer Fredrik Klevenhaus på Magazin24 med tips om ”mammas plommonmarmelad med rom”! Receptet provades och marmeladen blev mycket god! Ingredienser:

1 1/2 kg fasta, syrliga plommon( Victoria)
2 vaniljstänger
1 dl vatten
1 kg syltsocker
2 msk mörk rom (eller konjak)

Marmeladen passar utmärkt till lite starkare ostar, säger Kleven, t ex Svarta Sara, Gamle Ole och Danbo. Jag tror honom!

Avslutar bloggen med en kalsong som kanske skulle passa herrarna?? När det ska piffas upp och slimmas till!

  Har du någon KK? Eller är du kanske själv någons KK? Är det kanske ett ömsesidigt KK-ande?

Om någon inte vet vad KK betyder så kan jag berätta: KK står för Knullkompis. Alltså någon man bara har sex med när andan faller på.

Numera är det tydligen vanligt med en KK – eller är det så egentligen? Nu ger jag mig in i ett ämne som jag inte alls har koll på och där ni läsare mer än gärna får hjälpa till!

60-talet kom med ”fri kärlek” men det fria sexet gällde mest män – som alltid. De tjejer, kvinnor som tog tillfällen i akt blev kallade horor – medan tuppkammen växte på männen (ihop med övriga kroppsdelar) och de blev ansedda som riktiga karlakarlar.

Så då är KK kanske OK eller? Om det nu gäller för båda könen.
Men vad betyder KK – egentligen? Att ha sex när lusten faller på utan andra känslor än just de rent sexuella?
Och går det att ha sexuella känslor bara – och stänga av resten?

Hur fungerar det om den ena bara vill vara KK och inte den andra? Och vad händer om KK-andet utvecklas till något mer än bara sex för den ena parten? För att inte tala om ifall KK leder till barn. Vad händer då? Automatiskt abort – eller tar någon eller båda på sig ansvaret att ta hand om ett nytt liv, tillverkat av fri kärlek?

Det är förmodligen också så att det kan vara skillnad på unga KK och äldre. Vuxna kvinnor och män som redan har barn och kanske lever som singlar får sina behov tillgodosedda genom en knullkompis. Men unga, osäkra tjejer och killar – hur påverkas de av knull utan känslor?

Personligen, och det är min högst personliga åsikt, är KK ingenting för mig! Jag skulle inte kunna tänka mig att vakna upp med en karl i sängen som jag inte kände ett dugg för – oavsett hur bra sex vi haft.
För mig hänger sex och kärlek ihop när det gäller partners. Det handlar på något vis om ärlighet – och om respekt för båda.

I höstas var jag på en teaterföreställning om Kerstin Thorvall, känd som en frigjord kvinna full av lust. ”Skamlösa förbindelser” heter föreställningen. Klicka HÄR för att komma till den.

Det var en härlig föreställning där Kerstin, gestaltad av Annika Augustsson, gav sig hän med liv och just lust. Kerstin Thorvall älskade ju karlar men ändå kom det ett stråk av sorgsen besvikelse över det känslolösa knullet.
I en del av texten ur Thorvalls bok som dramatiserades får man känna av tomheten då den vackre, unge mannen som gjort Kerstins natt så varm och rik – ger sig iväg för att omedelbart glömma bort den gamla kvinnan.
Den känslan – tomheten, kylan efteråt – skulle för mig inte uppväga nattens lustfyllda lycka..

Ja, vad säger ni? Är KK helt OK?

Varför eller varför inte? Kommentera gärna!

Älska kärleken!

 Hur osjälvständiga är kvinnor i Sverige egentligen? Är dom små sköra käril som inte kan existera utan en stor, stark karl vid sin sida?

Visserligen har det inte gått 100 år än sedan alla kvinnor fick rösträtt här i  landet men man tycker sig ändå ha skönjat en viss utveckling vad gäller frihet och jämställdhet – eller vad tycker ni andra?

Vad är hon ute efter nu då!? tänker ni kanske. Jo, alla dessa kvinnor som finner sig i sina mäns beteenden! Alla de kvinnor som låter mannen ”knulla runt” och stannar kvar vid spisen och sköter ungar och marktjänst. Alla de kvinnor som låter sig trampas på och förödmjukas för att sen ändå troget stå fast vid mannens sida.

I vårt land behöver inte de allra minst bemedlade lida nöd – d v s kvinnor som spenderat de senaste 15-20 åren vid spisen utan någon särskild utbildning eller yrkeserfarenhet kan klara sig bra utan en man som försörjer dom. Men det spelar ingen roll – kvinnorna envisas med dålig självkänsla och hänger sig kvar runt fotknölarna på mannen. Ja, t o m i högre kretsar och jag tänker nu särskilt på ett annat land – Frankrike. Den franske politikern Dominique Strauss-Kahn verkar aldrig ha brytt sig särskilt mycket om var han stoppade in sitt könsorgan men trots skandalerna på alla plan – privat som officiellt – klänger hustrun kvar.

Anne Sinclair, Strauss-Kahns hustru, har en egen karriär och är dessutom god för många miljoner och ändå har hon inte självförtrodendet och styrkan att ta avstånd från sin otrogne man. Hur kan hon agera med sådan flathet!?

Ja, det finns massor av liknande exempel. Nyligen läste jag om en kvinna som vägrade släppa sin man trots att han vid det fjärde barnets födsel avslöjade att han även väntade barn med en annan kvinna. ?? 

En annan variant är – den högutbildade kvinnan med statusjobb – som när hon blir lämnad av mannen omedelbart måste hitta en ny! Kastar sig ut på krogen alternativt nätdejtingsidorna – eller båda. Allt för att hitta det där stödet igen – skuldran hon måste luta sig mot. Tryggheten som hon inte har själv och som bara skapas genom en man!

Hur kan vi kvinnor nedvärdera oss själva så mycket!? Hur kan kvinnor tro att de endast är fullvärdiga människor i  par med en man!? Vad är det för fel? Har vi inte kommit längre i vår jämställdhet? 

Det jag tar upp idag behandlar kvinnor – men det finns självklart liknande scenarior vad gäller män. Det är ”allmänt känt” att män inte kan vara ensamma. Kraschar äktenskapet eller hustrun dör – måste de omedelbart ersätta henne med någon annan.

Ja, vad säger ni kvinnor!? Och män!? Varför ser det ut så här? Är det OK? Om inte – vad kan göras åt saken?

Kärlek är en ömsesidig känsla i ett förhållande. Och kärlek bygger på förtroende, respekt och ansvar. Det existerar inte när den ena parten är nedtryckt medan den andra tar för sig.

Länge leve kärleken! Den äkta, vackra, sanna kärleken! Men finns den…? Ja, självklart!