Hur osjälvständiga är kvinnor i Sverige egentligen? Är dom små sköra käril som inte kan existera utan en stor, stark karl vid sin sida? 
Visserligen har det inte gått 100 år än sedan alla kvinnor fick rösträtt här i landet men man tycker sig ändå ha skönjat en viss utveckling vad gäller frihet och jämställdhet – eller vad tycker ni andra?
Vad är hon ute efter nu då!? tänker ni kanske. Jo, alla dessa kvinnor som finner sig i sina mäns beteenden! Alla de kvinnor som låter mannen ”knulla runt” och stannar kvar vid spisen och sköter ungar och marktjänst. Alla de kvinnor som låter sig trampas på och förödmjukas för att sen ändå troget stå fast vid mannens sida. 
I vårt land behöver inte de allra minst bemedlade lida nöd – d v s kvinnor som spenderat de senaste 15-20 åren vid spisen utan någon särskild utbildning eller yrkeserfarenhet kan klara sig bra utan en man som försörjer dom. Men det spelar ingen roll – kvinnorna envisas med dålig självkänsla och hänger sig kvar runt fotknölarna på mannen. Ja, t o m i högre kretsar och jag tänker nu särskilt på ett annat land – Frankrike. Den franske politikern Dominique Strauss-Kahn verkar aldrig ha brytt sig särskilt mycket om var han stoppade in sitt könsorgan men trots skandalerna på alla plan – privat som officiellt – klänger hustrun kvar.
Anne Sinclair, Strauss-Kahns hustru, har en egen karriär och är dessutom god för många miljoner och ändå har hon inte självförtrodendet och styrkan att ta avstånd från sin otrogne man. Hur kan hon agera med sådan flathet!? 
Ja, det finns massor av liknande exempel. Nyligen läste jag om en kvinna som vägrade släppa sin man trots att han vid det fjärde barnets födsel avslöjade att han även väntade barn med en annan kvinna. ?? 
En annan variant är – den högutbildade kvinnan med statusjobb – som när hon blir lämnad av mannen omedelbart måste hitta en ny! Kastar sig ut på krogen alternativt nätdejtingsidorna – eller båda. Allt för att hitta det där stödet igen – skuldran hon måste luta sig mot. Tryggheten som hon inte har själv och som bara skapas genom en man!
Hur kan vi kvinnor nedvärdera oss själva så mycket!? Hur kan kvinnor tro att de endast är fullvärdiga människor i par med en man!? Vad är det för fel? Har vi inte kommit längre i vår jämställdhet? 
Det jag tar upp idag behandlar kvinnor – men det finns självklart liknande scenarior vad gäller män. Det är ”allmänt känt” att män inte kan vara ensamma. Kraschar äktenskapet eller hustrun dör – måste de omedelbart ersätta henne med någon annan.
Ja, vad säger ni kvinnor!? Och män!? Varför ser det ut så här? Är det OK? Om inte – vad kan göras åt saken?
Kärlek är en ömsesidig känsla i ett förhållande. Och kärlek bygger på förtroende, respekt och ansvar. Det existerar inte när den ena parten är nedtryckt medan den andra tar för sig.
Länge leve kärleken! Den äkta, vackra, sanna kärleken! Men finns den…? Ja, självklart!
Senaste kommentarer