Alla pappor är skitstövlar! Så kan man nästan tolka artikeln i Expressen som nu delas vilt på sociala medier.

Till alla pappor som inte lever upp till titeln –

så lyder rubriken på artikeln som sågar papporna längs med fotknölarna genom Sara Wigséns försorg. (Foto från Expressen).

”Så – det här skriver jag till alla pappor som inte finns där. Det finns inga ursäkter. Det är inte ditt barns fel. Det är ditt fel och bara ditt fel. Du kan skilja dig från din partner men du kan inte skilja dig från ditt barn. Du kan faktiskt inte det.”, citat ur artikeln.
Du kan läsa hela krönikan HÄR.

Det handlar om skilsmässor.
Om familjer som går sönder.  Om barn som far illa när mamma och pappa inte längre håller ihop.

Vi har hört det förr. Vi har läst om det tidigare. Kvinnor har klagat och kommer att klaga igen på samma sak – frånvarande pappor.

Visst, det finna många pappor som bara är föräldrar på pappret, kanske bara genom ett faderskapstest. Det finns pappor som aldrig träffar sin barn därför att de aldrig haft en relation till barnet eller kanske tappat den på vägen. Det finns taskiga pappor. Men det finns många bra och längtande pappor också!

 Det är aldrig ens fel att två träter! När mammor säger att barnen far illa av pappor som ”inte ställer upp” så har de själva stark del i att barnen mår dåligt.

Hur många skilsmässor är lyckliga skilsmässor? Att det över huvud taget skulle existera lyckliga skilsmässor tror bloggaren är mer en fiktiv konstruktion. Det finns alltid förlorare och bittra ex.
OCH bitterheten slår hårt mot barnen.

 Visst, det kan vara bra att gå skilda vägar för barnens skull när mamma och pappa bara bråkar. Men att förstå att skilsmässan handlar om två vuxna som inte kan leva tillsammans längre är det viktiga! Där har barnen ingen skuld och ska heller inte behöva lida också efter skilsmässan.

En kvinna i Expressen tar ifrån pappor titeln ”Pappa”. Det är hårt! För hårt! När mamman ofta också har skuld i att föräldraskapet inte fungerar efter separationen!

Kvinnor/mammor som inte kan acceptera att mannen/pappan numera inte ”tillhör henne” utan har ett eget, nytt liv.
Svartsjuka som svärtar ner även barnen!
Kontroll av vad mannen/pappan håller på med, vilka han träffar och vad han gör i sitt nya liv. 
Svartsjuka som genererar osämja, avståndstagande och ännu värre – skitsnack om mannen/pappan inför de gemensamma barnen!
Hela tiden skuldbeläggande av mannen/pappan – till exempel som nu – artikeln i Expressen som delas vilt av bittra, arga och svartsjuka kvinnor/mammor.

Hur tror dessa kvinnor/mammor att deras beteende påverkar barnen? Mår barnen bättre? Får de en godare relation till sin far? Knappast!
Avståndet mellan pappa och barn blir större, relationen allt sämre och kanske först i en framtid när barnen börjar förstå – inse också mammans beteende – kan leda till att kontakten mellan pappa och barn blir bättre. Kanske även mamman skuldbeläggs då för en förlorad barndomstid med pappan.
Men då har många år gått. Mycken sorg passerat och många tårar runnit. Även hos pappan!

Nej, det är inte ens fel när två träter! Alla kvinnor och mammor som genomgår en separation måste inse att nu är det ett nytt liv på egen hand som gäller. Ett liv utan mannen de tidigare haft vid sin sida. Bygga upp något nytt utan att hela tiden hänga på mannen. Bli självständiga – för sin egen skull självklart men allrahelst för barnen och deras uppväxt!
Sen behövs samarbete med mannen/pappan för barnens skull – inte motarbete! Att jämka, försöka, prova nya vägar – samarbeta! Eftersom ni skildes av en anledning – krävs det ansträngning för samarbete. Fixa det!
 Det finns faktiskt kvinnor/mammor som blir ensamma genom att mannen/pappan dör. Där barnen blir helt faderslösa. Dessa kvinnor klarar sig! Barnen också – och deras liv fylls nog med mer av fina, positiva bilder av mannen/pappan än hos de kvinnor/mammor som genomgår skilsmässa…

Som bilden lite längre upp säger: ”Att vara en bitter, svartsjuk, kontrollerande, tokig exfru är ute. Försök att bli en kärleksfull mamma till era barn istället.”

Det är närmast pinsamt hur osjälvständigt och beroende en del kvinnor beter sig. Gaska upp er! Ni klarar er lätt utan en man! Visa det nu och visa barnen! Sluta prata smörja om barnens pappa! Det leder inte till något gott alls. Glöm den f d mannen och börja leva! För er egen skull och er egen självkänsla men främst för barnen!

Bloggaren har själv varit med om en skilsmässa och vet att hennes egna känslor påverkade barnen även om hon försökte att agera objektivt. Vi är inte mer än människor! Men blir vi upplysta, tänker till och försöker lägga våra egna känslor åt sidan så gör vi barnen en stor tjänst och alla kommer att må så mycket bättre.

Så strunta i Sara Wigsén och hennes bitterhet och börja leva. För din egen skull och för era barns.

Avslutningsvis lite bilder från det som symboliserar bloggarens nya liv! 🙂

Lite nyinköpt krimskrams. Och så den där halskedjan som betyder så mycket… Love! Life! Love life!
Kärlek! Liv! Älska livet!

Livet är som en bok. Blanka blad i början och sen skrivs historien, din historia. Hur det skrivs och vad – vet ingen förrän allt står där på pränt. Fina, raka rader med snirklig text eller kludd med många plumpar. Du väljer inte alltid själv. Kanske mer sällan.

En del har fina, fantastiska böcker men där kapitel förstörts och sidor rivits sönder… Så illa åtgången att de valt att stänga boken, paketera in den, snöra den hårt och gömma den längst in under sängen.

Så sorgligt. 

Alla har böcker – tunna eller tjocka, med få rader eller välskrivna. Alla har fläckade sidor, sidor med tjocka svarta streck över texten men också text markerade med blommor och hjärtan. Alla!

En del tycker att deras böcker blivit för fula och trasiga för att visas upp. De orkar inte med att andra läser deras svåra textrader. De väljer att bara visa omslaget – det som kan skifta, förändras efter önskemål – andras… En glättig framsida som döljer allt svårt innehåll.

Våga glänta på boken och visa dina sidor. Det kan göra lite ont först men kommer att göra mycket gott sen.

För alla har en liknande bok och de textrader du har svårt att läsa kan någon annan hjälpa dig med. Det som är felstavat kan stavas om och rätt på nästa blad. Plumpar kan torkas av. De försvinner kanske inte men mattas kraftigt i färgen.

Så kryp in under sängen och lirka fram den där boken nu.

Livets bok blir inte så svår om du delar med dig. Låter någon hjälpa dig att tyda de svåra orden.

Våga språnget!

Känns den här karln igen? Skulle inte tro det – det är nämligen en rekonstruktion av hur Birger Magnusson Jarl kan ha sett ut.
Birger blev jarl – ett högt ämbete och han anses ha grundat Stockholm. Killen levde på 1200-talet.
Fotot är taget från Medeltidsmuseets hemsida HÄR!

Vad har då Birger Jarl med Köping att göra? Jo, det handlar om KVINNOFRID!
Birger Jarl instiftade den lagen som finns fastställd redan år 1280 (!).

En man från Köping som upprepade gånger misshandlat sin fru åtalas för grov kvinnofridskränkning.

 Så redan 1280 ansågs problemet så omfattande att en lag inrättades. Så här kan man läsa på Wikipedia, citat:

”Kvinnofrid var en historisk svensk lag som förbjöd överfall och kidnappning av kvinnor. Den instiftades enligt svensk historisk tradition av Birger jarl tillsammans med övriga så kallade fridslagar, kyrkofrid, hemfrid och tingsfrid. Dessa bekräftades sedan i Alsnö stadga från 1280.

Lagen syftade särskilt på så kallade brudrov, det vill säga den sed där män kidnappade kvinnor som de sedan gifte sig med, något som vid den tiden kunde ske även på kvinnor under deras bröllopsdag med en annan man, där bruden rövades bort ur brudföljet.

Lagen gällde både kvinnorov mot kvinnans vilja, där en man kidnappade en kvinna som han sedan tvingade till giftermål eller utsatte för våldtäkt, och kvinnorov med kvinnans vilja, där kvinnan under samförstånd lät sig föras bort för att sedan rymma med mannen. Lagen gjorde inte skillnad mellan de fall där kvinnorov hade begåtts med eller mot kvinnans vilja. Det gjordes heller ingen skillnad mellan kvinnorov där våldtäkt förekommit eller inte.

Den person som bröt mot kvinnofridslagen fick antingen dödsstraff eller 40 marks böter. I 1734 års lag gjordes skillnad för påföljd beroende på kvinnans civilstånd. Kvinnorov av en gift eller en förlovad kvinna stadgade dödsstraff oavsett om sexuellt umgänge förekommit. Kvinnorov av en ogift kvinna eller en änka stadgade dödsstraff enbart om sexuellt umgänge förekommit. Gustav III:s straffrästtreform på 1770-talet ändrade straffet för våldtäkt till högsta kroppsplikt (9 gatlopp eller motsvarande), två år på fästning och förlust av egendom, medan kvinnorov i betydelsen kidnappning behöll dödsstraffet.

Lagen fanns kvar som speciellt kapitel i svensk lag fram till 1864 och begreppet återkom sedan 1998.^”

Alltså ingen ny företeelse med kvinnofridsbrott och någon radikal förändring ser ut att vara långt borta. Så här står det på nätet: ”Ökning av anmälningarna”.

”Sedan början av 1990-talet har den polisanmälda misshandeln mot kvinnor av en bekant gärningsman ökat. Till viss del kan det förklaras med att fler fall anmäls, särskilt sedan lagstiftningen ändrades i början av 1980-talet så att misshandlade kvinnor inte längre kunde ta tillbaka sin anmälan.
Beräkningar som gjorts i olika studier visar på att cirka två tredjedelar av den misshandeln utgörs av våld från make, sambo, pojkvän eller före detta sådan.

År 2014 anmäldes över 28 200 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år. Av dessa kan cirka 18 000 vara fall där gärningsmannen är någon som kvinnan hade eller tidigare hade haft en nära relation med.”

  HÄR på Polisens sida kan du läsa om våld i nära relationer, som det kallas.

 Visst är detta fruktansvärt sorgligt!

Bloggaren hittar ”Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) på Uppsala Universitet. Så här kan man läsa:
”Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet arbetar på regeringens uppdrag med att höja kunskapen på nationell nivå om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer.”
Se HÄR!

 Kvinnofridslinjen hittar du HÄR!
”Kvinnofridslinjen (020-50 50 50) är en nationell stödtelefon för dig som utsatts för hot och våld. Du som är anhörig eller vän är också välkommen att ringa till oss. Vi har öppet dygnet runt och du ringer oss gratis oavsett var du bor i Sverige. Ditt samtal syns inte på telefonräkningen.”

Blir du utsatt för hot och våld – ring Kvinnofridslinjen eller Polisen direkt! Har du inte möjlighet att ringa – be någon annan!

Bloggaren blir beklämd och ledsen över det faktum att kvinnor används som slagpåsar och vet att mycket mer av information måste ut liksom vägar till stöd och hjälp.

Låt oss se till att bryta trenden som varat i nära tusen år!! Låt inte lagar från Birger Jarls 1200-tal fortfarande vara relevanta…

Avslutar dagens blogg med den här fina bilden. Detta gamla par såg jag på ryggen här om dagen. Hand i hand, han bär hennes väska. Bloggaren hoppas att mannen aldrig någonsin höjt handen mot sin kvinna!

Grattis Carl-Johan, Calle, Carl och alla andra Kallar som har namnsdag idag. Var en riktig KARL och slå aldrig din kvinna eller någon annan!

Bloggaren tycker fortfarande att lokalpressen är tråkig.

Ena dagen så här:  Stort uppslag, ”Tryckt stämning” och tidningen intervjuar grannar som är rädda för en mördare. Publicerar bild på huset där morden ska ha skett…

Nästa dag: Så mycket för den dramatiken! Bloggaren pekar på en liten spalt med denna rubrik:
Och visst är det en tragedi med två döda människor! Ännu mer tragiskt blir det när tidningen först spekulerar i dubbelmord och en eventuell mördare i området och intervjuer med rädda grannar och barn som inte törs gå ensamma till skolan. Innan någon vet vad som faktiskt inträffade. Tragiskt.

Tidningen fortsätter i samma stil… Visst – det är oerhört dramatiskt och skrämmande med skottlossning – särskilt för den som blir beskjuten! Tidningen frågar grannarna…

Det här tycker bloggaren att tidningen ska hålla sig till! Positiva reportage emellanåt! Med intervjuer av tacksamma människor – som i artikeln här om hjälpen vid den stora vattenläckan i Köping.

 Sen är det ju svårt att undvika sådana här reportage i vår region… Ja eller nej till varg…

Bloggaren som gjort slut med tidningen skriver inte längre insändare i ämnet. Det får bli i andra media!

Anledningen? Tja, det visar sig så småningom…

 Bloggaren brukar tipsa om reportage och artiklar ur söndagsupplagan av DN – så ock denna gång! Igår fanns bland annat det här i tidningen: En undersökning som gjorts visar att fejkad akupunktur gav samma positiva resultat som riktiga nålstick! Tja, hur kan man tyda det? Att lite vanlig vänlighet och ”bry sig om” ihop med lite handpåläggning och en kram kan hjälpa rätt så mycket. Kramas mera!

DN skriver också vad som stör turister på semester! En undersökning visar att de mest uppretade turisterna kommer från Sverige vad gäller att spela musik, ta foton och filma andra samt prata med högtalaren på – allt med mobilen!

Men här kommer den viktigaste artikeln ur gårdagens tidning! Ett vårdbiträde berättar sanning om den så kallade äldreomsorgen!

”Varje dag är en vanvårdsskandal” heter Sebastian Lönnlövs bok som du hittar HÄR!

Det finns ljuspunkter – personal som gör underverk trots ynkliga resurser och – tvärtemot vad alla SD-anhängare säger – invandrarna är de som huvudsakligen gör jobbet inom äldrevården!

LÄS ARTIKELN I DN – HÄR!

Slutligen – DN tipsar om att det snart är 30 år sedan Sveriges statsminister mördades. Se HÄR – reportaget ”Nya bilder av en svensk ikon”.

Lite kattbilder också! Bloggarens tre katter! Vilda Wilma längst ner, Felix i mitten och överst – a room with a view – Curry!

Ta det lugnt! Var rädda om varandra! Lite inte alltid på pressen! Och KRAMAS MERA!!

Nu är bloggaren arg, nej inte arg – riktigt förbannad! På vem? På vad? Jo, den här:

   =  

Och det här: Staffan Heimersons krönika i Aftonbladet igår, 23 januari 2016.

”Dumbo lämnar scenen för gott” är rubriken på en riktigt ruskig och korkad story där vi får veta att Heimerson älskar elefanter – på cirkus!!

och

Det är ju faktiskt möjligt att Heimerson tror på det han skriver… Något romantiskt dravel om hur cirkusar inte är cirkusar utan djur som gör ”konster”.

Citat ur krönikan: ”Det är klar man kan ta bort elefanterna från cirkus. Men – det är som att slopa sopranen i operan La Traviata. Det går. Men det är fel.”

Visst, vi hade gladiatorspel och annat förr också… Även med djur… Avrättningar var ju också rena folknöjena i forntiden…

Kan man förmoda att Heimerson är starkt orolig över att tjurfäktningarna är på tillbakagång i Spanien? Han känner hotet från ”så kallade djurrättsaktivister”.

Citat ur krönikan:
”Så kallade djurrättsaktivister har hetsat fram beslutet. De har redan lyckats i Holland och Belgien, där parlamentet på grund av politisk aktivism för djurs rättigheter, anförda av militanta veganer, förbjudit elefanter på cirkus. (I Sverige förbjöds rovdjur i slutet av 50-talet, elefanter har vi, utan förbud, inte sett på tiotalsår.)

Jo, det är sant! Det står faktiskt så! Läs själva HÄR i Aftonbladet!

”Elefanten är djurvärldens klokaste varelse”, skriver Heimerson och har gått på tramset om att elefanter gillar att sitta på baken och göra konster. För elefanter är ju så kloka att de klart hellre klumpar runt i manegen än strövar fritt på savannen!

Får dom bara lite bananer så gör de gärna lite kul konster –  – de får ju SÅ mycket kärlek av sina skötare!  Det är ”en fråga om samarbete, ofta kärlek”, allt detta skriver Heimerson!  Så självklart stannar elefanterna glatt kvar på cirkus!

Eller – har de något val, Staffan Heimerson!?
Hur kloka elefanterna än är kanske de har vissa svårigheter att checka ut från cirkusen och ta en taxi tillbaka till savannen…

Det äckligaste är ändå att Heimerson som slutreplik citerar helgonet Fransiskus av Assisi – djurens beskyddare: ”Vår första plikt mot våra enkla syskon, djuren, är att inte skada dem. Men det är inte nog. Vi har ett högre uppdrag – att tjäna dem när de kräver det. Om vi har människor som utesluter några av Guds varelser från vårt beskydd och vår omtanke så har vi människor som gör detsamma mot sina medmänniskor.”

   Vad är det för fel på Staffan Heimerson??

Bloggaren har ingen aning om varför en välkänd journalist skriver sådant här? Möjligen kanske han tycker sig behöva lite uppmärksamhet? 80 år gammal är det kanhända länge sedan det han skrev publicerades och gjorde avtryck, vad vet bloggaren?
Kanske en cirkuskonst annars kan bli ”Plan B” för Heimerson om han vill uppmärksammas mer!? Bloggaren kommer gärna och tittar!
All PR är bra PR, sägs det – men Heimerson har klart gått över gränsen. Vem vill minnas honom för eftervärlden nu?
”Elefanten glömmer aldrig en oförrätt”, skriver han. SÅ SANT SÅ!!

HÄR i Svenska Dagbladet kan ni läsa om hur Sveriges Veterinärförbund vill förbjuda elefanter på cirkusar.
HÄR kan ni läsa att Djurens Rätt vill förbjuda elefanter på cirkusar.
HÄR kommer Djurskyddet Sverige med samma uppmaning.
HÄR hittar ni Djurrättsalliansens sida!
Detta är svenska organisationer men självklart finns det liknande uppmaningar världen runt.
Och Heimersons hemska text hittar ni HÄR!