Feel in the Blogg

Venus och Mars.
Gudarna – målning av Sandro Botticelli.
Planeterna då? Venus:
och Mars:

Fast egentligen tänker bloggaren på det här:
Boken av John Gray! ”Män är från Mars, kvinnor är från Venus”. Så här skriver John Gray, citat:

”Det finns två sorters människor. De bor på varsin planet, Venus och Mars. På planeten Venus odlar invånarna sitt känsloliv. Invånarna på Mars är inte intresserade av känslor…
Egentligen är det lika bra att inse det – vi kommer från olika planeter. Vi män och kvinnor. Och egentligen är det underligt att vi någonsin kan mötas.”

Visst är det enkelt! Kvinnor pratar känslor – män gör det inte!
På det viset kan vi också utgå ifrån att kvinnorna som tillhör Venus, kärlekens gudinna, är de välvilliga – godheten själv!  Medan män som hänförs till krigsguden Mars – bara vill kriga och bråka.

Och män tar till nävarna – misshandlar när de inte kan hantera känslor, så har vi lärt oss.
Men hur gör kvinnorna då?? Eller är det så att kvinnor bara snällt tar emot och aldrig reagerar, agerar. Kvinnor använder inte sina känslor till annat än kärleksfull godhet. Är det så?? 

Icke då!!  Det är det som bloggen ska handla om idag!

Om att kvinnor också misshandlar! Misshandlar män! SHE TOO!! Men på ett annat sätt – men lika förödande och nedbrytande!

Kvinnor slår sällan – inte fysiskt…
De använder det psykiska. Mental nedbrytning.

Genom tystnad, surhet och tjat. Tjata för att få sin vilja igenom. I ett förhållande kan detta beteende bli förödande. Tjat om pengar, resor, beteenden, gnäll! Allt för att få sin vilja igenom. Män som ”inte förstår känslor” protesterar, säger emot, vänder bort huvudet och försöker ignorera tjatet.

När det inte går som kvinnan vill övergår tjatet till gräl. Skäll från morgon till kväll – allt för att få mannen dit hon vill.

Eftersom män ”inte förstår känslor” så kan ytterligare manipulativt beteenden från kvinnan dyka upp. Hon ser till att alla hans vänner försvinner så att hon får full kontroll… ”I told all your friends that you hate them. Now we can hang out every day”.

 Mannen kan till slut försöka ta sig ur förhållandet. Bli av med den kärlek som blev till en mardröm.

GAME OVER – trodde han… MEN – det här är bara början…
För är man en besatt kvinna så är man!
Kvinnan vägrar inse att det hela är över! ”Bara för att du gjorde slut med mig betyder inte att jag gjort slut med dig!”

Hur gör kvinnor nu då? Jo, fortsatt skällande trots att relationen är över! Om underhållet, om pengar, om att barnen behöver det och det, om mannens beteende över huvud taget! ”Att försöka komma på vilken sorts galet beteende exfrun ska ha idag är som att fundera ut vad hon slösar pengar på när hon hela tiden tjatar om mer”.

Och kvinnan är mer sofistikerad i sina trakasserier än att bara skälla… Nu visar hon att hon är riktig ”drama queen” och ska gråta sig till allting som en variant! Hon har det SÅ jobbigt och hon mår SÅ dåligt! Den före detta mannen MÅSTE bara hjälpa henne!! Och barnen – barnen behöver ju sin pappa precis just nu…

Och detta med barnen är en verklig rysare För att hota med barnen för att få det man vill är barnmisshandel! Att omintetgöra kontakten mellan pappan och barnet är dessutom olagligt!

Och kvinnorna/mammorna kommer att få igen det! För när barnet blir vuxen kommer han att förstå och vända sig mot mamman. Men tills dess – genom att använda barnen som medel för att få som man vill – fortsätter den sjuka barnmisshandeln!

Det finns fler märkliga och mycket obehagliga psykiska trick som kvinnor kan ta till mot män. För när man trodde att det inte kunde bli värre så fanns det ett ”galet underground garage”!

Det handlar om stalking! Att förfölja mannen och ha kontroll över allt han gör. Detta stalkande händer oftast när mannen lämnat kvinnan och hon vägrar acceptera det. På olika sätt försöker hon hänga sig kvar!

Och träffar mannen en ny kärlek – då vet besattheten inga gränser!

 HUR kan kvinnor falla så lågt!? Har dom ingen stolthet!? ”I didn’t steal your ex, he found med while running from you!”

”Your ex asking to stay friends after you break up – – is like kidnappers asking to stay in touch after they let you go!”

Bloggaren SKÄMS över att vara kvinna när hon ser hur många kvinnor beter sig mot män!

Medan det INTE är OK att skoja om kvinnor som misshandlas av män – så är det inga problem att ha kul över män som trycks ner psykiskt! Vem har inte hört talas om toffelhjältarnas toffelhjälte – Lille Fridolf!

 Att kvinnor tar till psykisk misshandel för att få män dit de vill är alltså lite kul bara… ”The henpecked husband”.

”Henpecked” är den engelska motsvarigheten till toffelhjälte.

 Ett annat ord i nutid är ”pussy whipped” –
”fittpiskad” på svenska.

Hur blev det så här?
Och tänker människor och då främst kvinnor på att det är så här?

Om kvinnor är känslomänniskor från Venus och män från Mars inte förstår känslor  – hur klarar då män av psykisk misshandel?
Är verkligen kvinnor så bra på känslor om inte avsaknad av känsloförståelse också bör beaktas? Istället för att som nu – användas och utnyttjas till egen fördel.
Hur kan det vara OK att skoja om psykisk misshandel när fysisk misshandel är uteslutet att skämta om?

När alla människor börjar försöka förstå varandra och varandras olikheter – då först kommer vi någon vart.
Den dagen kvinnor slutar hänga på svansen av det obalanserade i metoo-rörelsen – då kan vi nå fram till varandra.
När vi inser att ord, psykiskt beteende och känslor gör lika ont som en örfil då närmar vi oss problemet.
Det har ingenting att göra med att förringa vare sig det ena eller det andra – utan handlar om förståelse.

Fortsättning följer i ämnet…

och Älskling allra mest!

Sjusovarväder för bloggaren och för Felix! 🙂

Sin egen lyckas smed!

 Vet du att du kan bli din egen lyckas smed!?
Eller är du en sådan som fastnat i ekorrhjulet!?   Som kanske gett upp inför en hopplös partner – eller som inte ens orkar säga ifrån längre till exet som hänger som en kätting runt foten på dig!?

 Som intar en passiv roll och skyller på andra!? På chefen, på taskiga arbetskamrater, på alla utom dig själv?
Du kanske skyller på att du inte orkar göra något åt din situation!? Du finner dig i läget!? – Vad kan jag göra??
Lite Stockholmssyndrom över det hela! D v s – ”det är bättre att förlika sig med allt det hemska för det kanske blir ännu värre om jag kämpar emot och försöker ta mig ur…”

FEL FEL FEL!!! 

Du har din bok – ditt liv! Lev det!! Innan det är försent!!

Välj ditt eget liv!

Låt igen annan styra det!

Det gäller ALLT! Ditt jobb, din fritid, din partner, dina ex, dina vänner och dina mindre bra vänner!

Det låter enkelt när det skrivs men kan vara NOG så svårt att få till i verkligheten. Att våga bryta upp! Att våga säga emot! Att våga ta ett nytt steg i livet! Att ta det där klivet rätt ut i det okända efter kanske många år och inte riktigt veta vad som kommer att hända. Hur kommer det att gå? Korkade tankar som ”man vet vad man har men inte vad man får”! Klarar jag detta??
SJÄLVKLART! VÅGA – VINN!!

Du har ett liv – se till att ta det tillvara! Medan tid är… Äg ditt eget liv!
Så att ingen annan äger dig!

Har du ett jobb som suger musten ur dig och kollapsen är nära – BRYT UPP! GÅ DÄRIFRÅN! 

Samma sak gäller ett förhållande som suger – eller en expartner som vägrar lämna dig ifred! SÄG IFRÅN! ÄG DITT LIV!!

På nätet hittar bloggaren några enkla, allmänna råd:

1. Städa upp på skrivbordet Ett skrivbord med ordning och reda signalerar kontroll och bidrar till att förebygga stress.
2. Ta till orda på jobbet Stig fram och ta ordet ibland om du vill signalera styrka och kontroll på ditt jobb. Se till att välja ämnen, som du verkligen brinner för.
3. Fokusera på det du kan styra
   Ta fem minuter för att tänka på vad du ska göra nästa lediga dag, om du håller på att drunkna i jobb. När du fokuserar på något du själv kan bestämma, ökar det din känsla av styrka och kontroll.
4. Ta initiativet socialt Låter du alltid vännerna bestämma tid och plats, när ni ska ses, se då till att själv komma ut på banan. Genom att ta initiativet känner du dig i kontroll, och samtidigt ser du till att ni gör något som du gillar, vilket gör dig glad.
5. Visa initiativförmåga i din relation Att känna styrka i en parrelation ökar lyckokänslan. Du ska inte bestämma allt, men se till att det ibland är du som bestämmer vad ni ska göra och vart ni ska.
6. Ta ansvar för en olycklig relation
   Om du inte är lycklig i din parrelation, sluta omyndigförklara dig själv genom att skylla på din partner. Fokusera i stället på vad du själv kan göra för att få ordning på relationen.
7. Du har alltid ett val i livet:

Bryt upp! Gå iväg – mot lycka i ditt liv! Det är du värd! Du är värd att känna lycka! Du är värd att alltid ha ett lyckligt liv!

Lägg inte mer tid på ett jobb som slukar all din energi och som får dig att må dåligt!
Säg HEJ-DÅ till människor som bara ställer till problem i ditt liv och som äter dig inifrån! Bestäm dig för: NU ÄR DET SLUT! – Nu bryter jag upp och går min väg mot ny lycka och harmoni!

Du kan bli din egen lyckas smed! Slå till nu! Och smid medan järnet är varmt!

Lycka! Vad är det?? Så här definierar Deepak Chopra ordet:

Lycka är ingenting som man finner i pengar, hur man bor eller vilket välstånd man befinner sig i. Detta är något man finner i sig själv, genom att vara nöjd över den man är.

Lite hemmabilder också! Visdomsorden idag 25 april 2018 passar väl bra till bloggen!

”Jorden är rund. Den plats som kan synas vara slutet kan också vara början!”

Rosen från Gräsnäs! Den fina porslinsblomman med blomklasar hela vägen! Och mammas hibiskus som idag har 14 knoppar på väg att slå ut!

Gör som bloggaren – ta kommando över ditt eget liv! Låt ingen annan styra dig. Livet är kort – du har rätt att vara lycklig! VÄLJ LYCKA!  Bloggaren valde – vågade välja och fann ny lycka.

Och, till sist – var rädda om er! Var rädda om varandra också! KRAMAR till er därute – och, med risken att bli tjatig, den varmaste kramen och den längsta kyssen går till ÄLSKLING!  Lova att vara rädd om dig!!

I natt såg bloggaren dokumentären om Tim Bergling: ”Avicii – true stories”.
Av en slump blev det på natten – eller kanske inte…
Dagen hade varit tuff för bloggaren.  Som utbränd orkar man inte som förr. Man är skadad men ändå samma person som man var tidigare. Denna nya situation, att förstå skillnaden, är väldigt svår att hantera för bloggaren.
För mycket jobb, för stort engagemang, för mycket ”vilja-väl” men också för mycket ”oroa-sig” – gör att dagen igår åter hade varit tung.
Sådana dagar får bloggaren svårt att sova om kvällen. Somnar – om hon har tur – men vaknar om och om igen. Vid ett sådant tillfälle – mitt i natten, i natt – såg bloggaren dokumentären om Avicii – Tim Bergling.

 Så här beskrivs dokumentären, citat:
”En av Sveriges största musikexporter väljer plötsligt att sluta – vid 27 års ålder. Musikvärlden undrar och fansen är chockade.
Vi följer Tim Berglings fantastiska resa som artisten Avicii. Från de första stapplande mixarna, till världshits och spelningar med Madonna.
Men framgången har ett pris och kostnaden blir till slut ohanterbar för Tim Bergling, som i detta närgångna porträtt ger sin bild av hur han kände och upplevde karriärens uppgångar och fall.”

Dokumentären kom 2017, förra året. Den 20 april 2018 nås vi av detta besked:

Bloggaren såg dokumentären och blev skakad från första stund. Under den 2 timmar långa filmen hade hon tårar i ögonen hela tiden. Ibland rann tårarna nedför kinderna.
Dokumentären är så otroligt stark.
Och – bloggaren kände igen sig…

 Bloggaren kände naturligtvis inte igen sig som artist, som världsberömd eller speciellt begåvad på något unikt område.
Hon kände igen sig i den unga, blyga killen. Killen som älskade det han gjorde och som snart blev uppskattad för det.

Bloggaren var blyg och mobbad som liten och som ung. Trodde sig inte vara bra på någonting alls. Men i sitt jobb kom hon så småningom att bli uppskattad. Hon blev omtyckt och till och med beundrad för sitt stora engagemang och sin förmåga att prestera bra. Det gick bättre och bättre för bloggaren och hon avancerade.
Bloggaren älskade sitt jobb – och älskade känslan att duga, att vara bra på något, att uppskattas.

När hon fick beröm ville hon prestera ännu bättre. Visa sig ännu duktigare. Klara allt!
Den lilla mobbade, blyga flickans revansch…

MEN – det hade ett pris. Ett fruktansvärt pris av stress, press, ångest, enorma sömnproblem, kollaps, det fruktansvärda svarta hålet och till sist – total utbrändhet.

Det fanns tillfällen under tiden innan den totala kollapsen när bloggaren nästan rasade samman av all stress, press och ångest.  Bara ville sätta sig ner på jobbet och storgråta. Då tittade hon på klockan och tänkte: – Nej, jag har ju inte tid att gråta just nu…

Bloggaren överlevde – men som utbränd med begränsningar i ork och förmåga. Och med sjukbidrag och inget jobb.

Allt detta, alla känslor och all ångest, alla krav inlindade i uppskattning och beröm – kände bloggaren igen från Tim Berglings, Aviciis, liv.
Att till slut inte tycka om det man gör. Att det man älskade blir något man börjar hata.

För när bloggaren hade kollapsat HATADE hon sin arbetsplats! Skämdes innerligt över att ha jobbat där och berättade för alla som ville höra att det förbannade jobbet hade gjort henne sjuk.
Ett av många symptom vid utmattningsdepression…

Att se dokumentären blev nästan för mycket och bloggaren känner stor sorg inför att en såg ung människa levt så hårt – och inte överlevde.
När kraven och pressen blir så stora att glädjen och förmågan försvinner. ”När det bästa man vet blir en mardröm”.

SE DOKUMENTÄREN på SVTPlay!! Klicka HÄR!

Se den och ta in historien om Tim Berglings liv. Tänk, förstå, utvärdera och omvärdera – ditt liv. För livet är kort, ibland alldeles för kort.
Försök att lära dig att leva försiktigt. Att förstå vad som är viktigt och inte. Tyck om dig själv och var nöjd med den person du är. Sätt gränser – och se till att hålla dem.

VAR MYCKET MYCKET RÄDDA OM ER! Det gäller förstås Älskling också som är en person som bloggaren oroar sig mycket över och som ger henne sömnproblem om natten.

Vila i fred, Tim Bergling

 Udda möten! Bloggaren gillar att ta kontakt med nytt folk – tåg är ett sådant sätt.
Här om dagen var hon på väg till Stockholm. Tåget var fullpackat och bloggaren var deppig – ett jobbigt möte väntade.
Efter halva vägen klev en man med en hund på tåget och kom att sitta intill. Bloggaren och mannen började prata. Om hundar, om djur, om resor, om livet, om döden, om karma – om allt.
Det var ett så bra möte. Samtalet gav både skratt och lärdomar – och restiden bara försvann.
När vi nästan var framme berättade mannen att han var uppvuxen på barnhem, hade ett kriminellt förflutet men hade lämnat det livet och förläste nu bland annat på behandlingshem. Han hade varit medlem i Bandidos.
Det förändrade inte bloggarens syn på mannen alls. Samtalet hade gett bloggaren massor att tänka på och blev ett lyft den dagen. Men lätta steg och deppigheten borta klev hon av tåget och gick till mötet.

Bloggaren tror  på att en del möten är förutbestämda. Som det här på tåget. Från en sorgsen start på tågresan blev dagen ljus och glad tack vare mötet med en f d medlem i Bandidos.
Bloggaren har haft andra avgörande möten i sitt liv också.

Det där om brunt, grönt och gredelint då?? Jo, Böckernas Klubb uppmärksammar att i år är det 100 år sedan första boken om Tanterna kom ut – sagoboken skriven av Elsa Beskow.

Bloggaren älskade de där böckerna som liten. Men vilken var då favoriten av de där tanterna?  För bloggaren var det nog Tant Brun som hon gillade mest. En riktig bullmamma som alltid fanns redo i köket med något gott. Tant Grön gillades också. Hon var spännande och hittade på äventyr. Tant Gredelin hade bloggaren däremot inte mycket till övers för. Hon var för fin i kanten och för tjusig för en ung fröken Linde.

Böckernas Klubb hittar ni HÄR!

Jaha, det där med blå snopp då!? Ja, ni har väl sett Carolina Falkholts konstverk som målades upp i Stockholm! Bloggaren som gillar att provocera tyckte att Arboga bättre behövde märkas ut på Sverigekartan  – särskilt nu i stundade semestertider. Fler turister hit, tänkte bloggaren!
Sagt och gjort! Hon kontaktade Carolina Falkholt och visst, hon kunde förse bloggarens hus med en blå snopp också! Här är Carolinas förslag:
Bloggaren hade dock tänkt ha snoppen på andra sidan huset – för att den skulle synas bättre. Men fasaden på framsidan lämpade sig inte för målningen, ansåg Carolina Falkholt.
Så därför blir Arboga utan blå snopp! Bloggaren avstår när snoppen inte fick synas bättre! 🙂

En mycket positiv nyhet har nått bloggarens öron – och det är att det kommer att bli en riktig majbrasa i Arboga igen!!
Inga fler fjantiga eldkorgar i vår fina, gamla stad!

Det roliga är att bloggaren själv föreslog det alternativ som nu blir verklighet. Det skedde för flera år sedan men förkastades av dåvarande (s)-styret i stan.

Nu blir det av i alla fall! Valborgsmässoeld på en flotte i Arbogaån! Ungefär som de firar i Nora! Tack för det de borgerliga – OCH bloggaren själv!

Här om dagen hittade bloggaren en bild från det förflutna! Bloggaren till vänster med kompisen Junith och hunden Raja. Vännerna feriejobbade på Arboga Maskiner. Det var mycket skruv och mutter men också mycket sneglande på alla killar på verkstan…
Lite som nu för tiden då – att kolla in killar! Killar kan man sällan få för mycket av…

Lite fler bilder! Bloggaren är en person som vågar! Som talar om när något är bra, är positiv. Men hon tar heller inte skit – utan ger på dom som behöver sig en omgång! Därför gillar hon den här tröjan!

BEWARE!!

Vilket väder det har varit idag – 20 april 2018!! Helt fantastiskt! Från seeeg vinter, snabbt över till sol och sommarvärme!
Termometern visar ute- resp innetemperaturen på eftermiddagen idag.
Vi har varit ute hela dagen! Trädgårdsarbetat, ätit lunchen ute, fikat ute och solat! Katterna har varit överlyckliga! De gillar inte vinter och kyla. Så efter en skön, somrig dag ute är de nu helt utslagna!
Curry!
Wilma!

Och Felix!

Sköt om er nu och var snälla mot varandra! Det är bara jobbigt och larvigt att gå omkring och sura och titta snett på varandra! Så lägg av med sånt! ÄLSKA MERA!

 Bloggaren älskar rosen från Gräsnäs som hon fick till födelsedagen i höstas. Nu blommar den igen och det gläder bloggaren mycket! Hon gläds åt annat ifrån det hållet också! 

Pussar och kramar från Och som vanligt: Ljuvligaste, smaskigaste pussen till Älskling!

Slutligen – bild från imorse när Curry och Felix andäktigt lyssnade på koltrastens trolska sång.

”Tills döden skiljer oss åt…”

 De orden kom bloggaren att tänka på imorse. ”Tills döden skiljer oss åt” – det var viktiga ord för bloggarens barn en gång. Viktiga ord, ett löfte, ett avtal – gjort av kärlek.
Avtal kan väl inte brytas? Och därmed självklart inte ges till någon annan innan avtalet lösts upp genom döden. Så tänkte barnen.

Därför hade bloggarens barn så svårt att förstå och acceptera skilsmässan för många år sedan. För man bryter inte löften. Man håller ett avtal. Särskilt om det gjorts i kärlekens namn.

Hur tänker andra? Hur känner andra barn när mamma och pappa vill separera?
”- Folk lämnar varandra alldeles för lätt numera”, sa Ken när vi pratade här om dagen.
 Är löften ingenting att ge?
Är det OK att bryta ett avtal? 
Rent allmänt också?  Eller är det bara löften gjorda genom kärlek som får brytas?

 Så här säger man vid en kyrklig vigsel!

Jag, NN,
tar dig, NN,
nu till min hustru
att dela glädje och sorg med dig
och vara dig trogen
tills döden skiljer oss åt

 Och de här visdomsorden kan prästen uttala under vigseln:

Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. (Rom:9-10, 15)

Bär varandras bördor. (Gal 6:2)

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4-7, 13)

Vid en borgerlig vigsel kan talet från vigselförrättaren låta så här:

”Ni vill ingå äktenskap med varandra. Äktenskapet bygger på kärlek och tillit. Genom att ingå äktenskap lovar ni att respektera och stötta varandra. Som makar är ni två självständiga individer som kan hämta styrka ur er gemenskap. Eftersom ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra, frågar jag: Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
(Paret kan växla ringar.)
Jag förklarar er nu för äkta makar.
När ni nu går ut i livet och åter till vardagen så minns den vilja till gemenskap, den kärlek till varandra och den aktning för varandra som ni känt i denna stund och som lett er hit.”
(Texten tagen från Stockholms Stadshus).

Så hur var det nu med de där löftena?  Vara dig trogen, älska dig för evigt?
Är det bara att låtsas som det regnar – och bryta avtal och löften?

 Och – kan man ge samma löften igen, och igen
– till nya partners?   Hur trovärdigt känns ett sådant löfte??

När kärleken försvinner och par vill gå isär så är det ofta att barnen blir lidande.
Som Ken undrade – är det för enkelt att gå skilda vägar numera? Tänker man bara på sig själv, ger upp för lätt?

Svåra frågor och svaren är väl väldigt olika och även väldigt individuella. Det är nog så att många ändå försöker. Försöker rädda det som räddas kan, kanske. Håller ihop ”för barnen” ibland.
Samtidigt kan det vara så att man med tiden kommit på att man begått ett misstag. Den där kvinnan var inte den man trodde från början. Och mannen visade kanske sidor som man borde ha upptäckt innan man flyttade ihop och fick barn.

Man utvecklas olika också, förändras över tid, kanske växer ifrån varandra. Det händer saker ”på vägen” som sätter spår. Den ena parten vill lämna, eller den andra, kanske båda – ett gemensamt beslut.

Om grälen tilltar drabbas barnen. Då kan det vara det bästa, för alla, att ”bryta avtalet”.

Men är paren inte överens kan en hemsk kamp börja. Den ena parten vill separera men inte den andra. Hårda ord och dåligt beteende. En av de två vägrar inse att kärleken är över.  Att separationen är ett faktum.
De som drabbas då – igen – är barnen. Det är fruktansvärt att bevittna hur en del personer använder barnen för hota sina ex i någon sorts desperat sista åtgärd att försöka få sin före detta partner tillbaka.
Att utsätta sina barn för sådant är barnmisshandel och det är faktiskt också så att lagen har en del att säga i den frågan.

Så ni som försökt men funnit att en separation måste till.   Det blir aldrig något ”to death do us part”.
– Gå vidare! Förstör inte era liv med att hålla fast vid en relation som för länge sen är död. Och har ni barn – tänk på barnen! Förstör inte också deras liv genom egoism och svårigheter att släppa taget!

Bloggaren är skild men har gått vidare i livet. Faktiskt gick acceptansen relativt fort när det hela var ett faktum. Ett nytt liv väntade. Ett liv hon inte hade en aning om hur det skulle komma att förete sig.
Barnen förstod så småningom. Förstod vad som hände och att allt inte behöver tas så bokstavligt. Att vissa löften kan bli väldigt svåra att hålla ibland och att avtal faktiskt är möjliga att bryta. Att livet går vidare och faktiskt till och med kan bli bättre än tidigare.
För det går att bryta avtal. Du kan t ex ha ett hyresavtal men bli av med din bostad om du inte sköter dig. Likadant vad gäller anställningsavtal – missköter man sig på jobbet kan man trots avtal bli uppsagd.
Men som en präst bloggaren känner uttryckte det: ”- Löften är viktiga. I yttersta nödfall måste de brytas, annars inte !”

På tal om relationer och familjer – bloggaren tänker på vilken STOR FAMILJ hon har!
Till hennes familj räknas hennes barn, Älsklingen och hans familj, hennes bror med familj, exmannen och bloggarens ickebiologiska systrar – en här i stan, en i Skellefteå, en i norra Yorkshire i England – men lite grann också grannarna i hennes hus! En del arbetskamrater får räknas dit också. En STOR FAMILJ!

För så kan det ju vara – ”Friends are family you choose for youself” – d v s din familj kan bli den du själv väljer att den ska vara. Biologisk och icke biologisk.

Bara slutet kvar då! 🙂

Först ett måste:

LÄGG NER SVENSKA AKADEMIEN!!
En gubbsjuk snobbklubb som anser sig vara bättre än alla andra (vilket de nu bevisat motsatsen!).
En tragisk, pinsam fornlämning från 1700-talet med en kung (!) som överhuvud!! Hallå!!Det är 2018 nu!!
Och HUR kan någon försvara den sekten –
och dessutom sprida knytblusar överallt!? Obegripligt…

Nu är våren här!
I alla fall på Glasblåsargården i Arboga!  Äntligen!!

Plötsligt är det sol och värme och fågelkvitter! Ljuvligt! Fika ute ihop med grannarna- ”familjen”!  🙂

Och det blev till och med en öl i bersån igår!

Idag kokas det gammaldags fruktsoppa som på mammas vis! Åsså hängs det tvätt! Första tvätten ute för i år! Underbart!

 Var riktigt rädda om er nu men också om varandra!
Tänk efter FÖRE! Lär dig av misstagen. Var snäll, glöm ledsamheter fort och gå vidare. Mer kärlek – mindre hat! Livet är alldeles för kort för att lägga ner tid på dumheter!

Massor av kramar till er alla och en särskild hälsning till Agneta Fridlund som ofta talar om att hon gillar bloggen! Kram till dig!

Sen finns det ju en som betyder speciellt mycket. Som kom en gång när hjärtat var fruset till is.
Som fick isen och det kalla
att börja smälta.
HAN får som alltid den varmaste kramen och den längsta kyssen.