Bloggaren hittar inte bara inspiration ur det egna livets bok eller genom att tjuvläsa andras livsböcker. En hel del kommer från tidningar också – såväl gamla, som nya men även ”nygamla” nyheter – som den här ur Dagens Nyheter, torsdag 25 januari 2018 blir till bloggstoff:

”Brevskrivare: De som rymde från Alcatraz klarade sig – jag är en av dem.”

Det handlar om det här: Flykten från Alcatraz! En thriller ur verkligheten som även blivit film med Clint Eastwood i huvudrollen som fången Frank Morris.

Clarence Anglin, hans bror John och Frank Morris flydde i juni 1962 från fängelset Alcatraz och har aldrig återfunnits döda eller vid liv, förrän möjligen nu…

Dagens Nyheter skrev i torsdags om händelsen med anledning av att ett brev blivit känt. Ett brev skrivet 2013 och som börjar så här, citat:
””Mitt namn är John Anglin. Jag rymde från Alcatraz i juni 1962 tillsammans med min bror Clarence och Frank Morris. Jag är 83 år och det är illa ställt med mig, jag har cancer. Ja, vi klarade det den där natten, med nöd och näppe.”

I brevet berättar John Anglin att Frank Morris dog 2008 och Clarence Anglin 2011. Brevet fortsätter:
””Om ni meddelar via tv att jag kommer att få ett löfte om att först sättas i fängelse under högst ett år, och få medicinsk vård, kommer jag att skicka ett nytt brev där jag anger exakt för er var jag befinner mig. Det här är inget skämt.”

Av någon anledning har brevet kommit allmänheten tillkänna först nu, fem år senare. Brevet saknar substans, säger FBI, men det är också känt att flykten anses vara en skam för polisen liksom det faktum att fångarna aldrig har återfunnits.

Redan till julen 1962 ska ett julkort ha kommit till bröderna Anglins mor. ”To Mom, Clarence & John”.
Även senare ska John Anglin ha sänt julkort till sin mor: ”To mother from John Merry Christmas”

Många rykten har florerat. Bland annat att mamma Anglin fick blommor anonymt varje Mors dag fram till sin död. Liksom att bröderna ska ha flytt till Brasilien – vilket det här fotot skulle vara ett bevis på.

Ingen vet med säkerhet vad som hände de tre rymlingarna för snart 56 år sedan. Kanske får vi inte heller veta något mer eftersom brevet som John Anglin ska ha skrivit 2013 publiceras först nu. I brevet står att han är sjuk i cancer och frågan är ju dels om personen verkligen är John Anglin men också om han fortfarande är i livet?

Här en datagjord bild på hur de tre fångarna skulle kunna se ut idag med hjälp av deras gamla foton: Frank Lee Morris längst till vänster, sen Clarence Anglin och hans bror John.

 Men vilka var de tre männen och hur lyckades de fly från det rymningssäkra och ökända Alcatraz?

 Vi börjar med Frank Lee Morris som anses vara snillet bakom den avancerade rymningen. Enligt uppgifter hade han en IQ på 133.
Frank Morris föddes i Washington 1 september 1926. Mamman hette Clara, fadern okänd. Vid 11 års ålder blev Frank Morris föräldralös och spenderade barndomen i olika fosterhem.
Ett av de jobb han hade som ung var att servera mat till fångar i ett fängelse… Morris jobbade också som skomakare och verkstadsmekaniker.  Efter ett antal bankrån och fängelsevistelser hamnade Frank Morris vid 34 års ålder på Alcatraz 1960 – fängelset dit de som ansågs mest kriminella och svårhanterliga hamnade.

John Anglin, född den 2 maj 1930 och Clarence Anglin född den 11 maj 1931.
Bröderna föddes i en familj med 13 barn i Donalsonville, Georgia. Föräldrarna var hårt arbetande jordbruksarbetare. Bröderna hängde alltid ihop och blev skickliga simmare. De brukade imponera på sina syskon genom att simma i Lake Michigan tidigt om våren innan sjön blev isfri.
De började råna på 1950-talet men försökte alltid att begå rånen när butikerna eller bankerna var stängda för att inte skada någon. De använde aldrig vapen. Den enda gång de hade vapen med sig var vid ett bankrån och då var det en leksakspistol.

De häktades 1956 och fick mellan 15 och 20 års fängelsestraff och skickades till Florida State Prison och fördes senare till ett annat fängelse i Georgia. Efter ett stort antal försök att fly transporterades bröderna till Alcatraz, John 1960 och Clarence 1961.

 En fjärde fånge var med att planera rymningen – Allan West, född 1929. Han misslyckades att ta sig ut genom ventilationsgallret i sin cell i tid och blev kvar på Alcatraz. Han avtjänade sitt straff där bara för att strax gripas igen. Allan West dog i fängelse 1978.

Alcatraz så! Så här skriver Wikipedia:

”Alcatraz var ett fängelse på stranden Alcatraz Island innanför Golden Gate vid San Francisco. 

Ön byggdes om till en anläggning för militären i mitten av 1800-talet och blev 1934 ett av världens mest rymningssäkra fängelser på grund av det kalla omgärdande vattnet med starka strömmar.”

Mer från Wikipedia:
”Det finns ändå en grupp fångar som försvann från fängelset och som inte har återfunnits. Då ingen har givit sig till känna och ingen har erkänt sig ha träffat på någon av flyktingarna antas det vanligen att de omkom vid flyktförsöket.
Det normala var att rymmarna antingen sköts eller drunknade i det kalla vattnet.”

 ”I fängelset satt bland andra Al Capone. Fängelset stängdes 1963 eftersom det inte var ekonomiskt försvarbart att hantera eller spekulativt som en följd av rymningarna året innan.
 Fängelset står kvar än idag och kan besökas av turister. Det har också använts vid olika filmer, exempelvis Flykten från Alcatraz, med bland andra Clint Eastwood.
Under de år som Alcatraz var öppet försökte 36 fångar rymma från fängelset. 15 av dessa dog under sina flyktförsök.”

 Flykten då! Hur gick den till!?  Den spektakulära händelsen som inträffade natten till den 11 juni 1962.

Här ses några av de första fångarna på Alcatraz.

Fängelsecellerna såg ut så här:

Så här gick flykten till, citat Wikipedia:
”I över ett år höll de fyra på med förberedelserna, de grävde hål i betongen bakom ventilen i sina celler. De visste att ventilerna ledde ut till en lufttrumma som sedan skulle leda dem ut på taket av cellbyggnaden.
Här ses några av de ”verktyg” de tillverkade och använde:
När de väl hade gjort hålen tillräckligt stora och kommit ut till lufttrumman, anordnade de en liten arbetsplats inne i lufttrumman där de tillbringade varje natt med att göra flytvästar av stulna regnrockar och de gjorde modellhuvuden som skulle likna dem själva.”
”Modellhuvuden tillverkade de genom att blanda betong de hade hackat loss till pulver, såpa, tvål, lim och toalettpapper. Detta blev en smet som de kunde forma till ett ansikte. De samlade hår, inte bara sitt eget utan även andra medfångars hår från fängelsets ”frisersalong”.

”Natten till den 11 juni 1962 var de redo att rymma.  Efter inräkningen kl. 21.30 placerade de tre männen sina modellhuvuden, så kallade Dummy heads, på sina kuddar, kröp ut genom ventilen och fortsatte ut till lufttrumman bakom cellerna.
Frank Morris cell:
Flera av vakterna som hade nattskiftet hade hört ljud på taket men trodde det berodde på den hårda vinden.  När man väl upptäckte att deras celler stod tomma var Frank Morris och bröderna Anglin långt borta.” 
Snopet är väl bara förnamnet! 

Dagen efter rymningen. Flotten, byggd av regnrockar som blåstes upp med en pump gjord av ett musikinstrument, hittades så småningom.

Det är snart 56 år sedan flykten från Alcatraz och nu har alltså ett brev presenterats som kan vara skrivet 2013 av John Anglin. Läs mera HÄR i Washington Post, HÄR i The Sun där också bilden finns på John Anglins brorsbarn vid ett besök på Alcatraz i nutid  – och HÄR i svenska Dagens Nyheter.

Det har förstås spekulerats tidigare och HÄR finns ett reportage i The Daily Mail från 2012 på 50-årsdagen efter flykten. Systrarna Anglin – Mearl och Marie – intervjuas.

Hur som helst – en fantastisk historia är det – oavsett! Bloggaren har redan beställt filmen med Clint Eastwood! Den ska tittas på nästa vecka!

HÄR finns information om Alcatraz på Wikipedia. Om Frank Lee Morris – HÄR – på Genis hemsida. Om såväl Frank Morris som bröderna Anglin – klicka HÄR – Wikipedia. Och HÄR finns webbsidan AH Alcatraz History – ”Where the voices of Alcatraz come to life…”

Bloggaren kommer nu osökt in på en insändare i DN igår, 26/1, med rubriken ”Mitt barnbarn fick en diagnos – men ingen plats på lämplig skola”.

Citat ur insändaren: ”Mitt barnbarn har genomgått en BUP-utredning (barn- och ungdomspsykiatrin) där det framkom att han har den neurologiska funktionsnedsättningen asperger/autismspektrumstörning och att han även är särskilt begåvad.

Han är en glad och positiv unge som är intresserad av det mesta. Han läser, skriver, räknar och älskar att rita. Han har lätt för att uttrycka sig och massor av fantasi. Hans begränsningar visar sig i det sociala samspelet, främst tillsammans med andra barn. Han har ett starkt jag-perspektiv. Det blir konflikter.”

En liten pojke vill gå i skolan – men det finns ingen skola för honom trots att alla skolor i Sverige är skyldiga att erbjuda stöd till elever med särskilda behov.
Insändare säger så här mot slutet, citat:
”Att vara särskilt begåvad är en gåva, men inte alltid en positiv gåva i skolans värld.
Det finns en risk att man inte får utmaningar vilket kan leda till bristande studieteknik eller att det blir svårt att ta motgångar. Och om man blir uttråkad kan det leda till koncentrationssvårigheter och kanske ett störande beteende.”

SÅ bloggaren känner igen allt detta! Hur hon själv kämpade för skolor som inte fanns! För hjälp som inte gick att få! För att försöka få lärare, rektorer och politiker att förstå det som de aldrig förstod! OCH – det är 20 år sen!! Läget ser alltså precis likadant ut idag 2018 – som 1998! Det kallar bloggaren en SKANDAL och en KATASTROF!

OCH kommer genast att tänka på en annan familj…  och några andra intelligenta killar som hamnade på sidan om… John och Clarence Anglin. Oskiljaktiga som små – och senare på sin väg mot Alcatraz…

Clarence 13 år
– och här som fängelsekund.

Och Frank Morris med sin höga IQ… Dom här killarna är födda för 80-90 år sedan i USA. Men hur står det till hos oss här i Sverige idag 2018!?
Hur många intelligenta, fina killar med ”myror i brallan”, som ”bara bråkar” och som ”aldrig hör vad läraren säger” ska få en chans till ett bra liv!?
Hur många ska hitta jobb och försörjning – och hur många ska göra ”karriär” inom kriminalitet?
Intelligenta hjärnor behövs för smarta rån och för sensationella flyktförsök från rymningssäkra fängelser…

HÄR finns sidan Anglinbrothers Museum.

HÄR kan ni läsa Mia Johnssons insändare i DN!

Imorgon, den 27 januari 2018, är det ”Förintelsens minnesdag”.

Så här står det om dagen på Wikipedia:

”Förintelsens minnesdag den 27 januari är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, baserad på dagen med samma datum då fångarna i koncentrationslägret i Auschwitz befriades, 1945.

Minnesdagen är till för alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. Sedan 1999 har det varit en nationell minnesdag i Sverige och FN deklarerade 2005 denna dag som internationell minnesdag. Denna dag högtidlighålls årligen av bland annat Forum för levande historia.”

Läs HÄR på Wikipedia! HÄR finns mycket fakta om minnesdagen: ”Forum för levande historia”!

Bloggaren är med i Böckernas Klubb och det senaste bladet såg ut så här. Och ett av uppslagen så här: Fyra bokförslag som berättar om Förintelsen. Klicka HÄR för att komma till Böckernas Klubb.

Bloggaren har beställt den här boken! Den har dock inte kommit än.

Så här står det om boken, citat:
” I den här boken får vi i serieform följa sex barn vars liv slogs i spillror under Förintelsen. De berättar vad som hände dem och deras familjer och om hur de lyckades överleva. De berättar om undernäring, missad skolgång, familjer som slits isär och första mötet med Sverige och hur man fortsätter leva, trots allt.”
Du hittar den HÄR på Böckernas Klubb!

LÅT DET ALDRIG HÄNDA IGEN!!!!

L Å T   D E T   A L D R I G   H Ä N D A   I G E N !!!

 Bloggaren tycker att livet är som en tjock, härlig bok att bläddra i.

Men boken innehåller inte bara trevliga avsnitt. En del kan vara hemska och sorgsna också. Bloggaren bläddrar gärna i sin egen bok men sneglar också i andras. Får låna böcker ibland men tjuvläser också lite när hon kommer åt.
Avsnitt i böckerna kan bli till bloggar – för genom livet får bloggaren inspiration och att skriva det gillar hon!

I dessa Metoo-tider talas det om kvinnor som blivit dåligt, sämre, sämst behandlade av män och det motsatta är det inte riktigt läge att prata om. För vissa kvinnor är det aldrig någonsin läge att berätta om män som blir dåligt behandlade av kvinnor. Det finns liksom inte i deras värld.
Bloggaren tar gärna upp sådant – också. Om män och hur deras värld kan vara – och har faktiskt fått kommentarer då från kvinnor som undrar: – Hatar du kvinnor!?
SÅ svårt kan det alltså vara. SÅ svart och vitt. SÅ svårt att komma vidare mot jämställdhet och lika värde.

Nu kommer det!  Olyckliga män som behandlas illa av kvinnor!

Bloggaren har faktiskt råkat på en hel del sådana olyckliga män. Nu är bloggaren inte en taskig och orättvis typ som bara lyssnar på den ena parten och även om hon inte alls ”hatar kvinnor” så är det en hel del kvinnor som gör henne störtförbannad när hon tagit in hela bilden s.a.s.!

Det är ju så här också att den där otrevliga unga kvinnan som mannen råkar dejta –– kan komma att bli en sådan här om det vill sig (illa)…

En bitchmamma – mamma till mannens avkomlingar. D.v.s. han är fast vid henne vare sig han vill eller inte under tiden: Tiden från barnets födelse tills dess barnet är myndigt.

Och DÅ kommer vi faktiskt in på något som ÄR mannens fel och därmed också hans förbannade skyldighet! Nämligen att se till att knäppa igen gylfen! Det vill säga inte vifta med snorren i tid och otid! För då kan man skjuta fel och bli en väldigt ledsen snorre så småningom!

Tänk så här:
och så här: Tänk på att hålla igen gylfen! Och vill du stoppa det här gänget: Så skaffa lite ”kläder” till snorren!

Tänk på allt detta – FÖRE – och se upp när du skjuter!
 

Har du nu gjort bort dig och skjutit fel och fått 18 års straffarbete –

– så försök att lära av misstaget!

– Jaha, och vad kan det då vara som gör dessa mäns liv till ett helvete?? Vad gör dessa kvinnor som är så förfärligt?? Så kan det kanske låta ute i stugorna nu när bloggen scrollas igenom.
Bloggarens svar blir då bland annat följande beteenden:
Svartsjuka! (”- Får inte jag honom så ska ingen annan få honom heller!”)
Hota med barnen! (Också där kan svartsjukan komma in. ”- Gör du inte som JAG vill så får barnen inte besöka dig…”.)
Girighet! (Att försöka suga åt sig så mycket pengar som möjligt).

Till allt detta kommer ”allmänt skitsnack” – d.v.s. prata illa om mannen. Hota med socialtjänsten. Hot om att skaffa ensam om vårdnad om barnen o.s.v.
Som ytterligare lök på laxen kommer feminism i dess mer inkonsekventa form och drevet Metoo – där en man aldrig någonsin kan göra rätt hur han än försöker.

Så vad ni än gör! Tänk på detta:

”Din bästa lärare är ditt senaste misstag”!

För så här är det: ”Misstag har makten att göra om dig till någon bättre än du var tidigare”.

Dessvärre är det så här också… ”Du måste lära av misstagen. Men om du gör om samma misstag hela tiden så lider du av en inlärningssvårighet som kallas DUMHET”

Nu lite mer att tänka på!

Mer, mer viktigt för män som vill bli lyckliga!

GODA KVINNOR! VAR RÄDDA OM DOM!!
ALLA MÄN BORDE HA EN GOD KVINNA!

Så där ja, nu tar vi och stänger den där boken för idag! Vi tar och visar lite foton istället. Från tiden före snöfallet nu senast! Det var vackert då också – på ett frostigt vis.

Och är det nu så att du bara skjuter fel och skjuter dig själv i foten till slut – så ge upp och lev ensam! Det är inte alls tokigt!

Du väljer allting själv inklusive middagen du ska äta!  Inget bråk, inget tjafs, inga ”angry bitches” som stör. Sen är det ju inte fel att du ändå har en liten vän i viken så att säga.

Men se upp! Välj med förstånd!

Var rädda om er och om kärleken!

Ja, så kom äntligen solen.

Sol med blå himmel över den vita snön!

Ljuvligt väder! Och det gör ingenting att det är -11 och att den där snön var tung att skotta! Njut av det vintervackra! Man kan ju ta bara en kort promenad och sen mysa inne!

Kärlek – det kan vara svårt det. Och ändå vill man så gärna ha av den varan!

Om att leta kärlek har bloggaren också skrivit förr. I DN finns en artikel om knep! Eftersom bloggaren tror att artikeln möjligen bara kan läsas av inloggade på DN så kommer de 5 rubrikerna här:
1) Anknytningsmönster! 2) Odla ditt mindset! 3) Utan sårbarhet ingen kärlek! 4) Självmedkänsla skapar mod! 5) Skapa din egen tur!

Det där med att ”Skapa din egen tur” får ni här:

”Har du tur i kärlek? Om inte så är det faktiskt något du kan skapa själv! Den brittiska forskaren Richard Wiseman har bedrivit omfattande studier om vad som skiljer människor som anser sig ha tur från andra. 

Han upptäckte att tur uppstår genom vissa gemensamma beteenden och attityder. Han sammanfattade de lyckobringande egenskaperna och lärde ut dem till personer utan tur. Kan du gissa vad som hände? De fick mer tur! Här är tre av lärdomarna: 

1. Lyssna på din magkänsla. Personer med tur har inte mer eller sannare magkänsla än andra, men de är bara bättre på att lyssna till sin inre röst. 
2. Socialisera. Tursamma personer är sociala och utsätter sig för turen genom att prata med nya människor. Det underlättar förstås att ha ett nätverk och vara van vid att ta kontakt när du vill träffa en partner. 
3. Stressa av och träna upp din närvaro. Det gör dig mer öppen för överraskningar och möjligheter jämfört med när du grubblar och oroar dig.”

   Resten får ni söka på nätet – till exempel via DN – HÄR! Texten publicerades först i Modern Psykologi – klicka HÄR för att komma till den sidan!

 På tal om helt andra saker så satt bloggaren på tåget hem igår. Längre bak satt en kvinna och hostade rosslande hela tiden. Hon såg röd och febrig ut och bloggaren tänkte att hon har nog influensa…

Bloggaren vaccinerar sig inte mot influensa. Hon tror inte på den idén och särskilt inte sen man för några år sedan fick narkolepsi på köpet… 🙁
För övrigt läste bloggaren alldeles nyss att det vaccin som ges nu inte hjälper…

Ur DN 20/1 2018:

”Influensan är här. Men årets influensavaccin ger inte tillräckligt skydd mot en av de influensastammar som dominerat – B-yamagata – rapporterar SR Ekot.” Läs mera HÄR!

Man kan undra vilket läkemedelsföretag svenska staten väljer att gynna och varför… 🙁

Andra obehagligheter, strålande sådana! Bloggaren vägrar äta kött som kommer från pinade djur i djurfabriker! När hon vill äta kött väljer hon kött från vilda djur som levt naturligt utomhus – till exempel vildsvin.
Nu funderar bloggaren på om hon möjligen snart ser ut så här: För i Sydsvenskan läser hon följande:
”Ett vildsvin som sköts i Djupa väster om Tierp i Uppland visade sig innehålla rekordhöga halter av strålning.”
Och vidare:
”– 39 706 becquerel per kilo innehöll vildsvinet. Jag trodde jag skulle dö, det måste ju vara nästan självlysande, berättar jägaren Roland Palm för tidningen Jaktjournalen.”
Läs hela artikeln HÄR!

Bloggaren funderar om Travarbo Gårdsbutik utanför Arboga där hon köper sitt vildsvinskött även kontrollerar strålningshalter när de besiktigar kött? Bloggaren låter frågan gå vidare till Michaela och Lars-Erik i gårdsbutiken.

 Njut av dagen! Köp tulpaner och lindra din längtan efter våren!

Här kommer en annan längtan…

”Jag hade packat ner min längtan.
Lagat det sönderrivna, tvättat bort alla tårar,
vikt ihop den snyggt – och för gott.
Gömt den.
Glömt den.
Tills den dagen du kom…”

 Var rädda om er och om varandra! Var rädd om kärleken – en skör och unik gåva – handskas varsamt med den så att den inte går dig förlorad.

Låååång blogg idag!! ”Thougts from a crowded brain” – den anteckningsboken passar bloggaren alldeles utmärkt!! 😀

Ni som läst bloggen tidigare vet att bloggaren är liiite trött på det här: Det vill säga när det blir alltför mycket,  – om händelser alltför långt bak i tiden och – och alltför inkonsekvent.

Nej, bloggaren tycker inte att män ska kunna bete sig hur som helst!  Men jo, hon tror att det flesta män är bra män.
Nej, bloggaren tycker inte att män ska komma undan med sexuella trakasserier!  Men ja, det ska anmälas på en gång!
INTE flera år senare – inte ens flera månader senare – utan DIREKT! Varför vänta??

Kvinnor är inga offer! Kvinnor är starka! Det går inte att ena stunden hävda detta:
För att i nästa stund kränga på sig den här:

 Bloggaren är kvinna och  hon är banne mig inget offer!  Hon är stark och hon behöver inte jaga i flock!  Bloggaren förstår att alla kvinnor inte är starka och kan behöva stöd. Det hon vänder sig emot är när de som alltid har mer eller mindre negativa åsikter om män vädrar morgonluft och sällar sig till jaktflocken – vilken jakt på män det än månde vara.

 Hur skulle kvinnor ta det om män ständigt jagade i flock!? Om en man alltid måste ha flera andra män med sig för att ta itu med problem? Hur skulle det uppfattas? Skulle det kännas som om män är ärliga och självsäkra? Och skulle kvinnan möjligen känna sig hotad – ensam mot flera män?

 Och så detta med vokabulären… Gubbslem? Plötsligt verkar det OK att vissa kvinnor använder det ordet mot män – oklart vilka män i många fall.
D v s kvinnor slänger ur sig det lite allmänt så får vilken man som helst ta åt sig… Risken är ju stor att uttrycket känns kollektivt för alla män.
Gubbslem – låter det trevligt? Nej, och det är inte meningen heller.

Bloggaren läser på nätet att ”gubbslem” aldrig tas bort som oanständigt ord i allmänna texter men när män talar om kvinnor som ”kärringsuggor” – då tar det hus i helvete!

Bloggaren tror inte att ”ruggugglor” och ”hönshjärnor” är något kvinnor vill bli kallade heller…

Kan vi inte bara lägga av med att kalla varandra löjliga och nedsättande saker. Det säger faktiskt mer om den som uttalar orden än om dom som orden möjligen är avsedda för.

För övrigt är gubbslem en encellig alg som finns i de flesta vatten världen över.

Sen tror inte bloggaren på sådant här:
Hon gillar inte den attityden!  Hon anser att jämställdhet och feminism är just lika värde. Ingen ska trycka ner den andra.  Vi kommer ingenstans genom att kriga –  vare sig med nedsättande ord eller kränkande handlingar utan genom samarbete och respekt för varandra. Gäller rakt över!

Respekt på flera sätt!  Det finns många som utsätts för trakasserier som inte bara handlar om sex. RESPEKT är ordet!  Visa respekt och du får respekt tillbaka!

SOLIDARITET är ett viktigt ord också. Att uppträda solidariskt. 

Bloggaren tycker att Metoo-debatten är dubbelbottnad. Kvinnor har utsatts för kränkande behandling av män – men då också av andra kvinnor! Detta har bloggaren tagit upp förut. Det där om att kvinnor för egen vinning agerar så här: Dom har ingenting sett… Dom har ingenting hört… Och dom berättar inte – d v s dom håller käften med det dom vet! Kvinnor håller tyst om kränkningar mot andra kvinnor om de själva har något att vinna på det!
Här kommer ett ruskigt typexempel på just detta: WOODY ALLEN!

En fin familj – eller??  Dylan Farrow i sin styvpappas famn…  I 25 års tid har Dylan Farrow försökt få någon att lyssna på att den berömde regissören och skådespelaren förgrep sig på henne som 7-åring! I 25 år!!
Som om inte det var nog så kände ”hela världen” till det här: Bild från för länge sedan. ”Fina familjen” igen. Styvpappan till vänster och längst till höger dottern Soon-Yi!

Pappan förgrep sig inte bara sexuellt på dottern – han gifte sig med henne också! Pappa Woody skaffade sig sen barn med sitt barn – adopterade sådana…   Vad han gör med dom döttrarna kan man bara spekulera i…

VAR FANNS ALLA KVINNOR I DYLAN FARROWS och SOON-YIS NÄRHET DÅ??? VAR FANNS ALLA METOO-ARE??? VAR FANNS SOLIDARITET OCH KAMP FÖR KVINNORS RÄTT???

Diane Keaton en av Woody Allens favoritskådespelare (och JA, han har haft ett förhållande med henne också!) – varför sa inte hon någonting? Och alla andra aktriser!?

Var det möjligen så att kvinnor lät andra kvinnor – OCH BARN – fara illa för egen vinnings skull!! Ville inte missa en stjärnroll! Ville inte avslöja den berömde Woody Allen oavsett hur mycket skit han höll på med – för då kunde man ju missa en roll. Komma i dåligt läge…
VAD FAN ÄR DET FÖR ME TOO???? 🙁

HÄR kan du läsa vad Dylan Farrow säger om Woody Allen i DN!

 ”DEN UTAN SKULD KASTAR FÖRSTA STENEN!!”

Jaa, tänk vad livet kan vara svårt när man inte förstår varandra.  När man väljer att bestämma att sitt eget sätt att se på saker och ting är det rätta – medan motpartens är helt fel.

Det har bloggaren tänkt på en del vad gäller Me too och tänker ännu mer på det när hon läser en artikel i DN av Åsa Beckman.
Rubriken är: ”Att analysera sin man med andra är en kärlekshandling”.

 Åsa Beckman berättar om en man som är förvånad över att hans flickvän blivit upprörd för att han inte diskuterar henne med sina manliga vänner.
Flickvännen hade blivit mycket arg och mannen säger till Åsa Beckman, citat:
”Jag fattar inte hur hon kunde bli så förbannad. Att jag inte diskuterar henne med andra kan ju lika gärna bero på att jag är lojal mot henne, och oss.”

Åsa Beckman svarar med att hon förstår flickvännen precis(!). Och i ilsken ton förmedlade hon detta till den förvånade mannen, citat:
”Man talar ibland lite nedlåtande om kvinnors sätt att ingående diskutera män och förhållanden. Att vi i timmar kan vända och vrida på repliker. Att vi in i minsta detalj kan återge hur vi hade det under en restaurangkväll eller på en bilresa till Östersund. Att vi kan redogöra för i vilken stickad tröja vi tycker att han är extra snygg och i vilka skor vi gärna tittar bort. Vi vet exakt när vi blir störda över hans sätt att tänka eller tvärtom attraheras av hans resonemang.”

Åsa Beckman fortsätter, citat:
”Jag hade nämligen aldrig tidigare sett den här obalansen så tydligt som just där och då. Det liksom strålade om insikten!
Inte nog med att kvinnor ofta tar ett större socialt ansvar och frågar och håller samtal igång runt köksbordet under en vanlig vardagsmiddag. Dessutom FORTSÄTTER vi sedan att reflektera över vad våra män sagt eller var de befinner sig i sina liv, tillsammans med våra väninnor. Ibland kritiskt och irriterat, visst, men precis lika ofta neutralt eller bara glatt. ”

Beckmans slutkläm, citat:
”Jag är helt säker på att mina gamla pojkvänner”, fortsatte jag allt mer engagerat, ”hur mycket de än älskat mig, aldrig tolkat och analyserat mig lika mycket som jag har gjort med dem. Vårt förhållande fick nog aldrig samma avtryck i deras omgivning. Skillnaden har säkert varit 80-20. Snacka om uppmärksamhetsojämlikhet.” 

Bloggaren nästan baxnar! Och funderar på om kvinnor i allmänhet skulle gilla att män pratade om dem med andra män? Och då inte om ämnen som kvinnor ”bestämt och godkänt” utan på mäns vis – det som män vill prata om och diskutera vad gäller kvinnor.

Bloggaren undrar om Åsa Beckman och andra kvinnor verkligen skulle acceptera en sådan här tes: ””Att analysera sin kvinna med andra är en kärlekshandling”. På mäns vis, det som män vill analysera och diskutera.

Strålar insikten nu, Åsa Beckman!?

Ni ser hur komplicerat livet kan vara. Vi pratar ”olika språk”, tänker på olika sätt och varför ska den ena parten bestämma att bara ett sätt, just deras, är det rätta!?

Är inte det här finessen med att vara olika och ändå lika. Att komplettera varandra och framför allt respektera varandra. Det måste väl ändå vara A och O.
Tillsammans blir vi bra och kan lösa problem som uppstår.

Läs hela Åsa Beckmans inlägg HÄR!

Slutet är nära! Lite lugnande vinterbilder nu.  Ett rum med utsikt. Den här killen häckar utanför bloggarens hus! Det får han göra! 🙂

Så där ja, nu var det klart!! Bara lite kvar… 😉

Nummer 2 av mina bästa anteckningsböcker! 😀

Puss och kram och allt vad ni vill! Ses igen!