Gubbslem och kärringsuggor!

jan 20

Allmänt, Feminism och jämställdhet, Jämställdhet!, Känslor, Livet, Lokalt, Personligt!, Relationer, Samhällsfrågor, Sverige & Världen, VIKTIGT! Kommentera!

Låååång blogg idag!! ”Thougts from a crowded brain” – den anteckningsboken passar bloggaren alldeles utmärkt!! 😀

Ni som läst bloggen tidigare vet att bloggaren är liiite trött på det här: Det vill säga när det blir alltför mycket, – om händelser alltför långt bak i tiden och – och alltför inkonsekvent.

Nej, bloggaren tycker inte att män ska kunna bete sig hur som helst! Men jo, hon tror att det flesta män är bra män.
Nej, bloggaren tycker inte att män ska komma undan med sexuella trakasserier! Men ja, det ska anmälas på en gång!
INTE flera år senare – inte ens flera månader senare – utan DIREKT! Varför vänta??

Kvinnor är inga offer! Kvinnor är starka! Det går inte att ena stunden hävda detta:
För att i nästa stund kränga på sig den här:

Bloggaren är kvinna och hon är banne mig inget offer! Hon är stark och hon behöver inte jaga i flock! Bloggaren förstår att alla kvinnor inte är starka och kan behöva stöd. Det hon vänder sig emot är när de som alltid har mer eller mindre negativa åsikter om män vädrar morgonluft och sällar sig till jaktflocken – vilken jakt på män det än månde vara.

Hur skulle kvinnor ta det om män ständigt jagade i flock!? Om en man alltid måste ha flera andra män med sig för att ta itu med problem? Hur skulle det uppfattas? Skulle det kännas som om män är ärliga och självsäkra? Och skulle kvinnan möjligen känna sig hotad – ensam mot flera män?

Och så detta med vokabulären… Gubbslem? Plötsligt verkar det OK att vissa kvinnor använder det ordet mot män – oklart vilka män i många fall.
D v s kvinnor slänger ur sig det lite allmänt så får vilken man som helst ta åt sig… Risken är ju stor att uttrycket känns kollektivt för alla män.
Gubbslem – låter det trevligt? Nej, och det är inte meningen heller.

Bloggaren läser på nätet att ”gubbslem” aldrig tas bort som oanständigt ord i allmänna texter men när män talar om kvinnor som ”kärringsuggor” – då tar det hus i helvete!

Bloggaren tror inte att ”ruggugglor” och ”hönshjärnor” är något kvinnor vill bli kallade heller…

Kan vi inte bara lägga av med att kalla varandra löjliga och nedsättande saker. Det säger faktiskt mer om den som uttalar orden än om dom som orden möjligen är avsedda för.

För övrigt är gubbslem en encellig alg som finns i de flesta vatten världen över.

Sen tror inte bloggaren på sådant här:
Hon gillar inte den attityden! Hon anser att jämställdhet och feminism är just lika värde. Ingen ska trycka ner den andra. Vi kommer ingenstans genom att kriga – vare sig med nedsättande ord eller kränkande handlingar utan genom samarbete och respekt för varandra. Gäller rakt över!

Respekt på flera sätt! Det finns många som utsätts för trakasserier som inte bara handlar om sex. RESPEKT är ordet! Visa respekt och du får respekt tillbaka!

SOLIDARITET är ett viktigt ord också. Att uppträda solidariskt.

Bloggaren tycker att Metoo-debatten är dubbelbottnad. Kvinnor har utsatts för kränkande behandling av män – men då också av andra kvinnor! Detta har bloggaren tagit upp förut. Det där om att kvinnor för egen vinning agerar så här: Dom har ingenting sett… Dom har ingenting hört… Och dom berättar inte – d v s dom håller käften med det dom vet! Kvinnor håller tyst om kränkningar mot andra kvinnor om de själva har något att vinna på det!
Här kommer ett ruskigt typexempel på just detta: WOODY ALLEN!

En fin familj – eller?? Dylan Farrow i sin styvpappas famn… I 25 års tid har Dylan Farrow försökt få någon att lyssna på att den berömde regissören och skådespelaren förgrep sig på henne som 7-åring! I 25 år!!
Som om inte det var nog så kände ”hela världen” till det här: Bild från för länge sedan. ”Fina familjen” igen. Styvpappan till vänster och längst till höger dottern Soon-Yi!

Pappan förgrep sig inte bara sexuellt på dottern – han gifte sig med henne också! Pappa Woody skaffade sig sen barn med sitt barn – adopterade sådana… Vad han gör med dom döttrarna kan man bara spekulera i…

VAR FANNS ALLA KVINNOR I DYLAN FARROWS och SOON-YIS NÄRHET DÅ??? VAR FANNS ALLA METOO-ARE??? VAR FANNS SOLIDARITET OCH KAMP FÖR KVINNORS RÄTT???

Diane Keaton en av Woody Allens favoritskådespelare (och JA, han har haft ett förhållande med henne också!) – varför sa inte hon någonting? Och alla andra aktriser!?

Var det möjligen så att kvinnor lät andra kvinnor – OCH BARN – fara illa för egen vinnings skull!! Ville inte missa en stjärnroll! Ville inte avslöja den berömde Woody Allen oavsett hur mycket skit han höll på med – för då kunde man ju missa en roll. Komma i dåligt läge…
VAD FAN ÄR DET FÖR ME TOO???? 🙁

HÄR kan du läsa vad Dylan Farrow säger om Woody Allen i DN!

”DEN UTAN SKULD KASTAR FÖRSTA STENEN!!”

Jaa, tänk vad livet kan vara svårt när man inte förstår varandra. När man väljer att bestämma att sitt eget sätt att se på saker och ting är det rätta – medan motpartens är helt fel.

Det har bloggaren tänkt på en del vad gäller Me too och tänker ännu mer på det när hon läser en artikel i DN av Åsa Beckman.
Rubriken är: ”Att analysera sin man med andra är en kärlekshandling”.

Åsa Beckman berättar om en man som är förvånad över att hans flickvän blivit upprörd för att han inte diskuterar henne med sina manliga vänner.
Flickvännen hade blivit mycket arg och mannen säger till Åsa Beckman, citat:
”Jag fattar inte hur hon kunde bli så förbannad. Att jag inte diskuterar henne med andra kan ju lika gärna bero på att jag är lojal mot henne, och oss.”

Åsa Beckman svarar med att hon förstår flickvännen precis(!). Och i ilsken ton förmedlade hon detta till den förvånade mannen, citat:
”Man talar ibland lite nedlåtande om kvinnors sätt att ingående diskutera män och förhållanden. Att vi i timmar kan vända och vrida på repliker. Att vi in i minsta detalj kan återge hur vi hade det under en restaurangkväll eller på en bilresa till Östersund. Att vi kan redogöra för i vilken stickad tröja vi tycker att han är extra snygg och i vilka skor vi gärna tittar bort. Vi vet exakt när vi blir störda över hans sätt att tänka eller tvärtom attraheras av hans resonemang.”

Åsa Beckman fortsätter, citat:
”Jag hade nämligen aldrig tidigare sett den här obalansen så tydligt som just där och då. Det liksom strålade om insikten!
Inte nog med att kvinnor ofta tar ett större socialt ansvar och frågar och håller samtal igång runt köksbordet under en vanlig vardagsmiddag. Dessutom FORTSÄTTER vi sedan att reflektera över vad våra män sagt eller var de befinner sig i sina liv, tillsammans med våra väninnor. Ibland kritiskt och irriterat, visst, men precis lika ofta neutralt eller bara glatt. ”

Beckmans slutkläm, citat:
”Jag är helt säker på att mina gamla pojkvänner”, fortsatte jag allt mer engagerat, ”hur mycket de än älskat mig, aldrig tolkat och analyserat mig lika mycket som jag har gjort med dem. Vårt förhållande fick nog aldrig samma avtryck i deras omgivning. Skillnaden har säkert varit 80-20. Snacka om uppmärksamhetsojämlikhet.”

Bloggaren nästan baxnar! Och funderar på om kvinnor i allmänhet skulle gilla att män pratade om dem med andra män? Och då inte om ämnen som kvinnor ”bestämt och godkänt” utan på mäns vis – det som män vill prata om och diskutera vad gäller kvinnor.

Bloggaren undrar om Åsa Beckman och andra kvinnor verkligen skulle acceptera en sådan här tes: ””Att analysera sin kvinna med andra är en kärlekshandling”. På mäns vis, det som män vill analysera och diskutera.

Strålar insikten nu, Åsa Beckman!?

Ni ser hur komplicerat livet kan vara. Vi pratar ”olika språk”, tänker på olika sätt och varför ska den ena parten bestämma att bara ett sätt, just deras, är det rätta!?

Är inte det här finessen med att vara olika och ändå lika. Att komplettera varandra och framför allt respektera varandra. Det måste väl ändå vara A och O.
Tillsammans blir vi bra och kan lösa problem som uppstår.