Feel in the Blogg

På söndag är det redan 1:a Advent!  Då får vi tända det första ljuset i adventsstaken.
Och det behövs verkligen ljus nu när novembermörkret är tungt och kompakt. 

För en tid sedan föll den första snön och en smula julkänsla infann sig. Nu är det grått och dystert igen  och så här såg det ut på Stora Torget i Arboga igår eftermiddag: Granen finns ändå på plats och kommer att lysa upp det grå och dystra så småningom.
Men julkänslan har fått fäste hos bloggaren! 😀

Adventsljusstaken är riggad, några hyacinter planterats och en röd julstjärna strålar på köksbordet.

Julklappspysslet kom igång redan för några dagar sedan!  Nu är några julklappar redan klara!

Dessutom har alla ljusstakar till fönstren plockats fram! Det lyser upp i mörkret!

Då kan man kanske säga att vi går mot ljusare tider…

 Vilda Wilma och kattpojkarna har egen ljusstake vid sin ingång.

Ljusare tider med elektriska ljus i fönstren och levande på köksbordet – att tända ett nytt för varje söndag fram till jul. Men ljusare tider kommer egentligen inte förrän efter den 22 december då vi har vintersolståndet – då det är som allra mörkast. Sen vänder det! Ljusare tider på väg!

Bloggaren har redan tänkt framåt och genom ett tips på Facebook från en vän i England står den här glasburken nu i köket och väntar på år 2016! ”Härliga händelser 2016”!
Meningen är att när man upplever något riktigt positivt och härligt under nästa år så ska man skriva ned händelsen på en lapp och lägga i burken.
Start alltså 1 januari och framåt. När nyårsafton 2016 infinner sig kan man öppna burken och återuppleva de trevliga minnen man haft under året som gått. 

Så börja redan nu att planera för allt roligt ni ska ha under nästa år så ni har något att stoppa i burken! 🙂

Årets glögg 2015 från Blossa har smak av te – Earl Grey. Bloggaren är inte mycket för dessa nymodigheter med smaksatt glögg utan håller sig helst till den vanliga, traditionella.  Men – undantag kan göras och just nu läppjar bloggaren på glögg med smak av te! Inte så tokigt kanske, om man gillar te…

Pynta på nu inför 1:a Advent på söndag! Bloggaren ska ta och slå in några fler julklappar när nu julkänslan fått fäste, dricka upp glöggen – och se där – nu är ju bloggen klar också!

Kör du den kaxiga stilen – eller är du gängets clown?

Bloggaren tänker på olika stilar, masker, som vi bär. En kaxig uppsyn döljer ett osäkert inre.
Hur professionella komiker ofta inte alls är särskilt roliga privat – snarare kanske tvärtom.

DN tar upp just detta i söndagens tidning i samband med jobb.

På jobbet och på fritiden finns de där – kaxiga typer som kanske inte är så tuffa när det sen verkligen gäller. En mask för att dölja osäkerhet och rädsla för tillkortakommanden.

Samma sak med clownen. Killen som skämtar jämt och som kommer med de fräckaste kommentarerna är inte så självsäker när det blir allvar av.

Att inte våga vara den man är! Varför är det så?
Naturligtvis finns det lika många svar på det som människor men det hela kommer säkerligen från uppväxten, från händelser.  Minnen och erfarenheter får oss att vilja gömma oss och inte visa vårt verkliga sårbara jag. Vi vill inte avslöja oss. Avslöja att vi är vanliga människor av kött och blod med fel och brister som alla andra.
Vi anser oss inte vara tillräckligt bra som vi är. Då åker masken på!

Tuffaste tjejen är en liten, liten flicka inuti. Fräckaste killen är en ganska liten kis bakom alla sexskämt och skratt.

Så sorgligt. Som bilden säger här intill: ”Om du bär en mask tillräckligt länge börjar du glömma vem du är bakom den”

Men verkligheten hinner alltid ifatt en. Kanske inte bland de där ytliga vännerna men alltid i den egna ensamheten. Kanske vi tror att vi är annorlunda. Att just jag är särskilt svår och udda. Glöm det! ALLA bär på minnen och erfarenheter som gett oss törnar. Så våga vara den du är!

VÅGA VARA DEN DU ÄR! Alla har vi våra fel och brister – det är inte så farligt!

Våga!

Joharifönster är en psykologisk modell för att karakterisera olika sätt att kommunicera. Intressant om vad vi vet om oss själva och vad vi inte vet! Och vad andra känner till om oss som vi inte själva gör. Läs HÄR på Wikipedia om Johari fönster.

HÄR hittar du DN:s artikel om kroppspråk!

Lite annat också vill bloggaren hinna med! Den här annonsen i dagens DN hamnade lite fel… Under bilden på frysande flyktingar peppas vi att boka julbord och beställa presentkort för ”gastronomisk upplevelse”… ”Finaste julgåvan” säger annonsen.

Bloggaren kan tänka sig en hel del mycket finare julgåvor! Stadsmissionen i Stockholm får en sådan julgåva!
 Så här står det i deras senaste tidning:

Stadsmissionen i mobilen.

Sagt och gjort! Coca-Cola. Spana in PET-flaskan! Skruva av korken! Läs av koden! Registrera koden i mobilen! Klart!

Det finns massor av fina julgåvor du kan ge! Stockholms Stadsmission hittar du HÄR! Och HÄR om samarbetet med Coca-Cola. Utöver den finns det många, många fler som blir glada om du skippar ett av alla julbord och tänker med hjärtat istället.

Djurskyddet Sverige har mycket bra i sin tidning och gör mycket gott! Ett tips från tidningen är en app som varnar för viltolyckor. ”Viltolycka” finns gratis att hämta som app till din mobil.

Världsrekord! Fastighetstidningen tar upp ett försök till inte speciellt roligt världsrekord. Klippt ur texten: Du får en bostad på 1 vecka bland annat i Oslo men i Stockholm får du vänta 8,4 år!
Bloggaren tror dessutom att 8,4 år är alldeles för snällt tilltaget. Det dubbla kan nog tänkas…

Inte bara Stockholm… Frostig snö på gräsmattan och -7 imorse här i Arboga.
Då blir Vilda Wilma så här trött. Och fortsätter att softa och slumra vidare intill det varma, sköna elementet.

Bloggaren fick en vinst här om dagen! Turen gjorde så att denna fina plansch hamnade här hemma! ”Tyvärr kan inte min fru vara hemma med vårt barn eftersom hon tjänar mycket mer än mig”.
Planschen är gjord av Johan Lindström på Joxon Design som ni hittar HÄR! Tack Johan!

En blogg är producerad igen! Plötsligt händer det!
Ta hand om er och var inte rädda för att tycka om er själva! Du är bäst som den du är!

Bloggaren kom att tänka på minnen här om dagen. Minnen som kan framkallas genom synen, hörseln, känseln och – luktsinnet eller…?

Det började med den här bilden. Med morfar för många år sen. Alla barndomsminnen från huset Lugnet i Östergötland.
Hur vi barn satt i kökssoffan och lyssnade på föräldrar och morföräldrars prat, följde kortspelet och kaffet som dracks ur. Hur vi blev tröttare och tröttare. Hur ljudet lät från lysröret i köket och hur ljudet liksom förändrades ju tröttare vi blev.
Vägen hem till sommarstugan. Vägen hem andra dagar – barfota en sommarkväll. Hur det känns att springa över leriga vattenpölar. Och doften av regn – fast där blev det svårare!
Hur fungerar vårt minne?

Synen är väl vår främsta hjälpreda till minneskatalogen. Oavsett om du inte sett en person på lång tid så klarar ofta hjärnan att bläddra fram rätt person ur arkivet när ni ses. Kanske inte direkt men så småningom, kanske till exempel ihop med hörseln.

Hörseln är en bra minnesfunktion. Ljud kan frambringa både bra, dåliga, obehagliga och ljuvliga minnen. Och vem har inte varit med om hur just ”den där låten” försätter oss tillbaka många år i tiden! Till discot, raggarrundan eller bara som koppling till ”en viss person”.

Känselminne är också bra att ha! Att enbart med just känseln klara ut vad det är man tar i är dock inte helt lätt. Där missar hjärnan ibland.

Dofter så! En doft kan också få oss att minnas. Bra eller dåliga saker!

Alla dessa minnesfunktioner hjälper oss i vardagen. Ger oss upplysning och får oss att välja. Synen – välja rätt väg! Hörseln – bullret från en annalkande bil! Känseln får oss att rycka bort handen när vi tar i något vasst och farligt.  Lukten av gas är viktig för den som har gasspis!

Men kan vi frambringa minnen med dessa funktioner? Ja, bilder går bra – synen. Ljud fungerar också för att plocka fram händelser ur hjärnans arkiv. Känsel kan vara svårare liksom doftminnen. Just detta att inte kunna frambringa doftminnen intresserade bloggaren! En bild av lussebullar gör inte att man automatiskt känner dess härliga doft. Varför?

Det här hittade bloggaren på Allt om vetenskaps hemsida:
”– Lukten är ett stumt sinne. Det är väldigt lågt kopplad till det verbala och därför är lukter så svåra att beskriva. Men trots det är vi sällan neutrala till dem, vi delar instinktivt in dem i bra eller dåliga. Kanske beror det på att det är en ”rå” upplevelse att känna en lukt. Hjärnan filtrerar och processar inte doftupplevelser på samma sätt som andra sinnen. De går rakt in, förklarar Maria Larsson.

Det förklarar också varför det är svårt att framkalla en lukt bara genom att tänka på den. Medan vi kan minnas bilder genom att spela upp en film inne i vårt huvud, är det inte alls lika lätta att föreställa sig en lukt.”

Hela artikeln i Allt om vetenskap hittar du HÄR!

Se där ja, en blogg hopsnickrad igen denna grå novemberdag.
Dags att göra lite annat! Bloggaren tänker se till att fixa sig några nya bra minnen! 😉

Bloggen har nästan bara bilder idag.

  DN 2015-11-15

Bilder ur dagens DN. Söndagens Dagens Nyheter ägnas nästan uteslutande åt terrordådet i Paris i fredags.

Tidningen rekommenderas! Läs den idag! HÄR på nätet.

Varför Paris och Frankrike? DN:s Olle Svenning ger sin förklaring.
Del ur hans text:
”Europeiska politiker anpassar sig till de allt mer framgångsrika högerextremistiska partierna, säkert helt beredda koppla samman terrordåden i Paris med en alltför liberal flyktingpolitik. Terrorattackerna är dödliga exempel på det som kallas ”spänningens strategi”. Den skärper repressionen, ökar misstänksamheten, splittrar befolkningen. Terrorn pekar mot kaos.
För några veckor sedan fyllde den radikala veckotidningen Nouvel Observateur sin första sida med rubriken: Har tredje världskriget redan börjat?”
Läs hela artikeln HÄR! 

Annat värdefullt innehåll! Fotografen Alexander Mahmoud berättar med bilder och dagbok.

Blondinbella! Om bloggaren Isabella Löwengrip som gått ur Moderaterna och berättar varför. HÄR kan du läsa intervjun på nätet.

Bloggaren känner värme, styrka och solidaritet när sociala medier som Facebook svämmar över av blå-vit-röda foton. Alla vänner som ändrat sina profilbilder i stöd och medkänsla med det franska folket.
Men bilder och sympatiserande texter räcker inte. Vi måste tillsammans agera mot terror och för en värld värd att leva i.
Je t’aime – Jag älskar dig!

2014 hade Arboga högst antal anmälda hatbrott i hela Sverige. Siffran låg alltså högre än t ex  för Stockholm.
Som boendes i Arboga upptäcker man snart att väldigt många här håller sig med åsikter som ”jag är inte rasist men…”. Staden verkar vara full av Sverigedemokrater och smygrasister, sociala medier fylls av protester mot flyktingar som flyr för sina liv.

Man undrar varför? Vad är folk så rädda för? Varför blir man hatisk och empatilös? Och varför inte min bror jag? Jag och min bror är födda och uppvuxna här i Arboga och jag bor fortfarande kvar här.

Varför tillhör jag den klick av Arbogas befolkning som har medkänsla och vill värna, öppna upp och ta emot? Som reagerar starkt mot allt främlingshat och som vill stå upp för motsatsen.

Min mormor och morfar var bönder på landet i Östergötland. Lite djur, några åkrar, morfar var snickare också. De bodde i en liten by där alla kände alla.
 Mina farföräldrar – fattiga i 20-talets Eskilstuna. De fick snåla och spara för maten på bordet. Bilden är tagen vid mina föräldrars bröllop.

Mamma och pappa i början av 50-talet. Pappa var socialdemokrat då och mamma hade som ung flicka varit med i SLU – Svensk lantbrukarungdom. Det var svåra tider men det skulle komma att bli bättre för dem.

Varför blev deras två barn inte rädda och främlingsfientliga. Varför inte min bror och jag?

Sådant kan jag gå och fundera på när jag blir ledsen och arg över Sverigedemokraternas lögner och hetspropaganda 
– och över svansen.

Kan det vara så att det sociala ger mer öppenhet och empati. Min farmor Svea blev så småningom en ung kvinna och mor. Pappa har berättat hur grannar och vänner gärna samlades hemma hos dem. Hur alla var välkomna dit.

Min mormor Edit skulle nog idag ha kallats ”bitch”. Hon vågade och hon styrde och ställde. Ett exempel är när djur där på landet for illa – då tog mormor tag i det.
Mamma har berättat om hur mormor förställde rösten och ringde till en djurägare som misskötte sin häst. Hon låtsades vara från en myndighet och påtalade att hästen måste få omvårdnad. Mormor lyckades och hästen fick det bra!
Mormor vågade – kan det vara sådant som förts vidare till mig och lillebror?

Pappa var väldigt samhällsengagerad och han sa alltid till mig: – Vill du förändra saker och ting så måste du jobba politiskt! Var det hans engagemang som fick oss barn att hänga med och tänka till?

Mamma var öppen och social. Fick lätt vänner och hade stor medkänsla med andra. Under hennes sista tid i livet fick hon många vänner bland hemtjänstens personal. Särskilt invandrarkvinnor fick förtroende för henne.

Är det för att mina föräldrar och förfäder engagerade sig – som vi blev som vi blev, min bror och jag? Är det för deras öppenhet och sociala sidor som de kände värme och inte främlingskap med andra – och som sen blev så självklart också för oss barn?

Eftersom jag bor kvar i Arboga – denna lilla stad med så mycket hatbrott – och ändå inte dragits in i rädslor och främlingsfientlighet – så funderar jag kring det här.
Mina tre egna barn är starka motståndare till SD och allt vad rasism heter. De engagerar sig och reagerar. Det sociala arvet har förts vidare.

Då inställer sig ju nästa fråga: – Hur förändra de som är rädda och empatilösa? Vad i deras historia har gjort dem sådana och vad kan de göra åt det?

Hur tänker ni som läser detta? Vad tror ni?

Till sist vill jag puffa för en tidning som jag gärna köper om jag kan! Situation Stockholm är mycket bra och gör mycket gott!

Många intressanta reportage och artiklar.

Så här kan man läsa om Situation Sthlm i tidningen:
”Situation Sthlm är mest känt som tidningen som säljs av hemlösa människor i Stockholm. Men vi är mer än bara en tidning. Med tidningsförsäljningen som bas driver Situation Sthlm också en social verksamhet som på flera sätt försöker stödja försäljarnas väg tillbaka till samhället.” Läs mera HÄR!

50 kr kostar tidningen och jag köpte min i Västerås.

Det finns hopp!

Ljus i mörkret!