Feel in the Blogg

Många har upprörts över överfall och trakasserier i Arboga och droppen blev när flyktingförläggningen fick rutorna krossade och en asylsökande blev misshandlad i tisdags.

Många var också de som ville ”göra någonting”! Protestera, manifestera, säga ifrån en gång för alla.
”Många äro kallade men få är utvalda” för att tala lite bibelspråk så här i söndagens predikan. Med det menar jag att många vill ha ett ord med i laget men idéerna kanske inte alltid är så väl genomtänkta. Det kan bli ”fort men fel” och syftet med de olika aktionerna kan skilja sig åt.

För att få någon ordning på alltsammans trodde jag att en så viktig fråga som stadens säkerhet och renommé skulle förankras stadigt hos de folkvalda. De personer som vi genom allmänna val valt att styra över vår stad.
Ändå har jag känt en viss undanglidning från ansvaret.

På Arboga kommuns hemsida finns det visserligen en spalt om ”Manifestation mot våld och främlingsfientlighet” men det poängteras också ”Manifestationen är opolitisk och inte heller religiös.” Varför då?

Är det inte faktiskt just så att i den här frågan är alla de folkvalda i kommunen eniga, oavsett partitillhörighet! Och på Facebook kan jag läsa att kyrkoherden filar på ett kort anförande han tänker hålla vid manifestationen ikväll.

Upplevs det inte som politiskt korrekt att ta ställning? Fegar man ur? Känns inte ärendet tillräckligt viktigt? Eller vari ligger förklaringen?

Själv anser jag att det borde vara självklart att gemensamt agera mot våld i alla former! Det borde kännas hedersamt att förenas över gränserna i en sådan här viktig fråga. Att visa att mycket kan vi vara oense om, men i den här frågan är vi totalt eniga.
Visa övriga landet att Arboga faktiskt är en varm och inkännande liten stad som bara tillfälligtvis fått lite dåligt rykte.

Ja, jag finner det hela lite märkligt men det hindrar mig naturligtvis inte från att delta i manifestationen ikväll och jag hoppas vi blir många och att det går lugnt tillväga.
Och istället för att tjafsa om bristande engagemang och velighet som leder bort från själva ämnet, vill jag nu fokusera på det viktiga: Att ta tillbaka Arboga som en liten fin, trygg och positiv stad!

Skänk ett leende och det gör underverk.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Låt Arboga bli en ljus, varm och glad stad igen!
Lys upp stan ikväll!
Vi ses kl 19.00 utanför Heliga Trefaldighetskyrkan vid Järntorget!

Innan kvällen hinner du fira Ursula och Yrsa
som är dagens namnsdagsbarn. Grattis!

Visst är lördagsmorgnar härliga. Fredagmysets nedvarvning avklarad och man har landat mjukt i helgen. Mitt i – söndagen är en annan dag – nu är det ledig lördag som gäller.

Vad gör man då förutom att unna sig och sonen som kom hem igår lite ”hotellfrukost”?

 Jo, man kan till exempel ta del av alla bilder man fotograferat. Har du inte en kamera – skaffa en! Den blir till mycken nöje, jag lovar!
Bilden här ovan visar utsikten från en kompost! Inte så illa att vila ögonen på när man sliter med löven!

För räfsar löv det gör jag! Har man många stora lindträd intill sin gård plus en stor lönn så har man att göra dessa dagar!
Så här kan det se ut på förmiddagen! Ja, och nästan varje förmiddag dessutom… Känns nästan lite tröstlöst.

Men det är bara att ge sig i kast med lönnen och dess löv! Räfsa och räfsa och åter räfsa! Snart ser det ut så här! 🙂 Lönnlöven är stora och det går ganska fort. Har man sen kameran till hands så kan man passa på att njuta lite av naturens vackra mellan räfstagen.

Maglemerträdet har inte börjat fälla sina blad än men levererar mig lön för räfsarmödan varje dag!

Förutom att själv njuta av dina vackra höstbilder kan du även unna andra! Varje år sedan en tid tillbaka gör jag väggkalendrar till mig själv och några i familjen. Så här ser oktober månad ut i år: Visar månsken över sjön Björklången i Regna, Östergötland.
Jag brukar använda mig av Vistaprint. Det finns säkert andra, lika bra alternativ och kanske billigare – men Vistaprint har fungerat bra för mig och därför fortsätter jag anlita det företaget. Klicka HÄR om du vill läsa mera om Vistaprint och fotokalendrar!

Bra julklapp plus att du har trevligt medan du väljer ut bilder till din personliga kalender som du sen har glädje av under ett helt år!

Förutom ”hotellfrukost”, kalenderfunderingar och annat lättsamt denna lördag kommer vi att besöka en kär vän som är svårt sjuk. Det hör verkligen inte till det lättsamma men känns så viktigt. Ta tillvara stunden – är något jag ofta uppmanar till här på bloggen – så även nu. Du vet aldrig när det är försent.

Hösten är här men termometern visar mer av vårtemperaturer. Så medan Klätterhortensian färgar sina löv så här vackra inför fällningen
– skjuter Kaprifolen utanför fönstret gröna skott. Upp-och-nervända-världen! Ta ett foto av det, vetja!

Åter en namnsdag där flickan men namnet förmodligen är ganska ensam om det. Sibylla! Vår kungs mamma hette Sibylla.
Och så finns det förstås Sibylla-korv! GRATTIS SIBYLLA!

Några som verkligen kan lördagsmysa är katter!
Här myser Wilma ihop med bästa kompisen Curry!
Fortsätt mysa!

Gårdagen blev rätt omtumlande för bloggaren. Många hörde av sig, kom fram när jag var ute, eller ringde och tyckte att artikeln i tidningen var bra.
Mest rörd blev jag när en invandrarkvinna ringde och på knagglig svenska och med tårar i rösten tackade och sa:” – Du är mycket modig.”

 Men gårdagen fick mig också att inse hur trygghet simuleras. Får oss att tro att vi lever i en lugn liten småstad.
När brott mörkas och kriminella handlingar aldrig avrapporteras får vi Arbogabor uppfattningen att det är ett gott samhälle, ett samhälle där vi kan känna oss säkra. Så är inte fallet av de samtal jag fick ta del av igår!

Människor som förföljs och trakasseras i åratal utan att Polisen gör någonting. Det hjälper inte att ringa – de kommer ändå aldrig, var en del av det jag fick höra.

 1995 genomfördes den så kallade Psykiatrireformen. Tanken var att psykiskt sjuka personer i högre grad skulle integreras med resten av samhället. Reformen har fått mycket kritik och innebär, som till exempel här i Arboga, att sjuka människor far illa och  i värsta fall kan drabba andra genom sin sjukdom. Ringer man Polisen hänvisar de till Socialtjänsten som i sin tur hänvisar tillbaka till Polisen. Och allt får fortsätta som tidigare.

 Överfall som vi aldrig får reda på.
Jag har fått information om överfall denna vecka på några av de asylsökande i Arboga. Flyktingarna ska ha blivit mycket rädda och tagit sin tillflykt till en skola.

Varför nås inte allmänheten av den nyheten? Eller är det så att flyktingarna inte tas på allvar? Kanske till och med så att de inte kan göra sig förstådda, än mindre vet hur de anmäler händelsen till Polisen? Kanske de inte ens törs anmäla – för att situationen här i Arboga då blir ännu värre för dom…
Och vad blir kontentan av det? Jo, att överfallen bara drabbar ”vanliga Arbogabor”.

En av de personer som kontaktade mig igår för att berätta om omskakande händelser jag inte hade en aning om – nämnde  nästan som i förbifarten hur en grannhund  blivit ihjälbiten av en hund på gården där han bor. Den gamle mannen konstaterade att ingenting hände efter det. ”- Men hade det varit en varg som bitit ihjäl den lilla hunden då hade gården varit full av polisbilar”, sa han.

Jag har hört om många fler händelser. Människors osäkerhet blir till rädsla och kan så småningom ta sig andra former av uttryck. Några känner sig manade att ”ta lagen i egna händer” medan andra låser in sig och vågar inte gå ut.

Det jag fick veta igår gör mig upprörd och besviken. Men jag känner också en stark vilja att få till förändring.
Jag hade hoppats på ett kraftfullt initiativ från politikerhåll efter den senaste tidens alla händelser men så verkar inte bli fallet.
Jag anser nämligen att de personer vi genom val har bestämt ska styra vår stad också har det ansvaret. Att kraftfullt markera – nu får det vara nog! Gå i bräschen för ett motstånd mot allt det negativa som svärtar ner vår stad och visa att här tar vi saker och ting på allvar! Och att göra det direkt! Det här kan inte vänta!

Istället är det allmänheten som får dra upp kampen och vi får hoppas att det inte blir i form av medborgargarden eller liknande.
När inte de styrande initierat någonting kommer jag självklart att stötta systrarna Deublers ljusmanifestation på söndag kl 19 utanför Heliga Trefaldighetskyrkan i Arboga. Det är många som hört av sig till mig om olika initiativ till upprop och kamp – man kan bara hoppas att alla dessa grupper strålar samman som en stark och positiv enhet på söndag kväll.

Låt Arboga bli den där trygga staden som den gamla farbrorn som ringde mig hoppades på då han flyttade hit.

Ljus på Arboga!

LJUS FÖR ARBOGA!!

Tore och Tor har namnsdag idag. Grattis!

Den här bilden från Djurrättsalliansen på Facebook startar jag bloggen med idag – naturligtvis. Gårdagens program Kalla Fakta handlar om hur girighet styr även djurparksvärlden.

 Avskyvärda metoder för att göra Parken Zoo i Eskilstuna mer attraktiv för besökare betyder att unga friska djur dödas för att nya, mer publiklockande ska få plats. Vanvård, dålig mathållning, regler som inte följs och lögner är också del av den girighet som styr.

Det här har jag och många andra misstänkt länge. Det finns alltför många små djurparker runt om i Sverige. Vem minns inte panikåtgärderna när Skånes djurpark sköt alla sina vargar för att dålig kontroll och stängsling gjort att några smitit ut bland besökarna!?
En kontroll av alla djurparker torde ge liknande indikationer som den i Eskilstuna och på Öland, tyvärr.

Pengar styr! I vårt demokratiska land finns det lagar och regler som gör att de som har makten inte kan utnyttja sina underställda hur mycket som helst. Det finns kontrollfunktioner. Så har det inte alltid varit – det kan historien berätta. Det är frågan om balans. Den balansen fungerar inte vad gäller djur. Se bara på djurfarbrikerna! Billigaste äggen och kycklingfilén vinner – eller??

Pälsindustri är fortfarande tillåtet i Sverige!! Vem behöver pälsen mer än djuret själv!?

Girigheten eskalerar! Pengar, pengar, pengar! Vem törs kritisera travsporten!?

Hur vi upprätthåller maktbalansen är ett mått på vår demokrati, enligt mitt sätt att se. Hur mycket pengar får styra! Hur rymligt det kollektiva samvetet är!

Media är också makt. Granskande journalister ger oss information. Får upp ögonen på oss så att vi kan ta ställning. Hur vill vi ha det? Hur mycket får girighet kosta? Vem ska betala priset?

Jag tänker bojkotta djurparker i allmänhet och den i Eskilstuna i synnerhet. Detsamma gäller sen lång tid tillbaka även cirkusar med djur!

Päls skulle jag aldrig bära och min mat väljer jag noggrant! Hur gör du?

Lukas har namnsdag idag. Grattis!

Igår hade jag en journalist på besök och jag bjöd på te. Det här visdomsordet kom påpassligt upp via min tepåse:

Igår gjorde Arboga sig åter känt riket runt via media och åter var det för en dålig sak. Arboga har kommit att förknippas med knark, mord och främlingsfientliga attacker. Vill vi ha det så?

Via SVT:s nyhetssida kunde man senare läsa: ”Polisen har gripit tre män födda 1983, 1981 och 1985. Männen har lokal anknytning och kända av polisen sedan tidigare för våldsbrott.”

Jag skäms över min hemstad! 
När jag ser sådana här bilder (från Magazin24, Aftonbladet och Expressen) blir jag först gråtfärdig och sen jättearg!

Det gick snabbt igår när jag tände till. Via Facebook sände jag ut så många upprop att sidan protesterade och jag fick lov att uppge en så kallad captcha. En captcha är en ”robotfälla”, ett test som antas vara lätt att lösa för människor, men inte för programvaruagenter. D v s Facebook ville förvissa sig om att jag inte var dataprogram som vräkte ut meddelanden utan en vanlig människa.

Och mina meddelanden gav resultat! Uppropen genererade en mängd nya upprop, kontakter och aktiviteter i ett växande nätverk.

 Ibland känner jag mig ensammast i Arboga. Det är när jag hör smygrasistiska kommentarer, när jag läser inlägg på Facebook som är så där på gränsen – och jag protesterar. Jag får höra att jag överdriver, uppförstorar och att det minsann inte är frågan om rasism – men…

Då känner jag mig ensammast i Arboga. För vi som följer regler, begär tillstånd, aldrig skulle ta till våld för att protestera kan verka väldigt flata och kraftlösa. Vi märks inte alltid bland alla gapande, skränande, hotande personer.
Men det finns ett uttryck som heter ”tomma tunnor skramlar mest” och så är fallet även här i Arboga.
Och de som tycker precis som jag,  vi som inte är lika högljudda och påstridiga – är många, många fler!

En bild från Flyktingförläggningen i Arboga igår. De här människorna som flytt från sina hemländer, från krig och våld, i hopp om lugn och värdighet i Sverige känner sig förmodligen ensammast i Arboga just nu. Så vidrigt – jag skäms över min hemstad! Men låt oss ändra på det!

En av vännerna på Facebook föreslog 5i12-rörelsen – och varför inte?
Så här står det på deras hemsida:

”Under 20 års tid har vi bedrivit ett framgångsrikt opinionsarbete mot främlingsfientlighet och rasism. Möten mellan människor är viktiga för att förändra beteenden och attityder. Manifestationer och insändare, seminarier och utbildning, skolinformation och kulturevenemang är exempel på  aktiviteter som vi arrangerar.”

Klicka HÄR för att läsa mer om 5i12-rörelsen!

Låt oss komma samman  alla mot främlingsfientlighet och rasism. Låt oss känna gemenskapen i att vi är många, många som tycker precis likadant och inte alls ensamma!

Och låt istället den lilla grupp som stod för attacken och för främlingsfientligheten bli de som känner sig ”ensammast i Arboga”!

Attacken mot Flyktingförläggningen kom snabbt och oväntat. Låt en motattack komma lika snabbt – men en mjuk mottattack!

MJUK MOTATTACK MOT FRÄMLINGSFIENTLIGHET I ARBOGA!

Namnsdag är det idag också. Antonia och Toini ska firas.
Antonia – namnet är en kvinnlig variant av Antonius som är latinskt och betyder ’oskattbar, ovärderlig”. Namnet Toini har finskt ursprung.
Grattis!