Först promenaden! I morse tog jag min vanliga tur runt Arbogaån och visst är det vackert så här på hösten. Ja, inte höst riktigt ännu för träden har inte färgat sina löv och det grönskar och blommar fortfarande.
Längs med Norra Ågatan ligger en skrotplats. Det är inte Nejmans skrot jag menar utan Peace Monuments of War Material. För först ser det mest ut som en massa militärt skrot där Asoma en gång hade sin verksamhet. 
Men tittar man lite närmare så ser man att på kanonen närmast i bild finns en fågel och delfiner hoppar intill.
Än ser dock det mesta ut mer som krigsmateriel än konst. Vi får väl se när det hela står klart.
Eller är det redan klart…?? I så fall är nog frågan om ägandet av konstverken befogad – och var den ska placeras om det är Arboga kommun som står som ägare…
Rönnarna har fullt med röda bär – då blir det en sträng vinter, enligt sägen. Hoppas inte, så känner bloggaren.
Framför Strandgården pågår något – men vad? 
Har det funnits något där förut som ska åtgärdas eller är det någon ny installation? Minnet sviker bloggaren. Någon som vet?
Utsikten från Herrgårdsbron är som alltid lika vacker här i Arboga: 
Promenaden var skön och jag träffade både hundar och människor! Samtidigt inbillar jag mig att jag fick lite motion… 🙂
Hemma på gården blommar det fortfarande och frågan, som alltid varje år, är när man ska plocka in blomstren och rädda dom från frosten? 
Men än får de fortsätta att blomma på min trapp och jag får ha god koll på väderleksrapporterna.
Här om dagen antog jag ett erbjudande från Svenska Dagbladet om helgtidning gratis 6 veckor i rad. Idag kom första tidningen och detta fann jag mycket intressant. 
Så här står det bland annat i artikeln:
Ja, jag har alltid sagt – vi ska värna om alla djur, fåglar och fiskar, ja även växtligheten på bästa sätt. Vem vet hur mycket djur känner, förstår och tänker, på sitt vis!?
Utgå från dig själv, från ditt eget sätt att vilja bli bemött och behandlad – och lev därefter! Det behöver inte till en massa forskning och bevis för att handla med empati och medkänsla!
”Det märkliga är att kråkorna är så duktiga på att skilja människor åt på utseendet. Det borde vara svårt eftersom vi tillhör en främmande djurart – och vi själv är usla på att känna igen olika kråkor. Kråkorna tycks faktiskt ha en större medfödd förmåga på det här området.”
Tyvärr hittar jag inte artikeln om kråkor i Svenskans nätupplaga men jag hittade det här… Något som får mig att undra vad det är för tidning jag fått till mig egentligen… 
Läs debatten på Svenska Dagbladets hemsida HÄR!
Sådana uttalanden gör mig fruktansvärt upprörd! Det är en slö nonchalans som visar stor brist på förståelse och inkännande!
Ett egoistiskt gnäll från svenskar som har det hur bra som helst och som säger saker som Gunnar Sandelin ovan – ”de problem som redan finns bör prioriteras framför hjälp till de syriska flyktingarna”!
Det vill säga ”låt dom dö där borta för vi har det ju så jobbigt ändå med alla flyktingar vi redan har”. ??? 🙁
Det är samma slapphet som när en allmänhet förväntar sig att ”någon annan” ska hjälpa till när man bevittnar en olycka på gatan, misshandel i grannskapet eller skadegörelse på fastigheten intill. Att blunda, rycka på axlarna – att inte bry sig!
Självklart ska vi hjälpa Syriens folk!!
Annat på tapeten just nu av konstig politik får de här bilderna illustrera: 
Att det kan stå nästan jämnt mellan demokrater och republikaner inför kommande val är för en svensk helt oförståeligt! Att Romney skulle bli president vore att ta massor av steg tillbaka för ett land som tycker sig vara störst och bäst i världen.
Och äntligen kom dom hem! Johan Persson och Martin Schibbye! En hemkomst som kommer att följas av mängder av inlägg och debatter om såväl utrikes- som inrikespolitik, såväl här som i andra länder.
Sigrid och Siri har namnsdag idag – och min vän Elsa fyller 91!
Så även om jag inte har några namnsdagsbarn att fira idag så blir det tårtkalas på eftermiddagen hos Elsa! GRATTIS såväl namnsdagsbarn som Elsa! 
Avslutar med några rader ur en visa som jag osökt kom att tänka på med anledning av Svenskans artikel om de kloka kråkorna:
”Då såg jag en bild av en flicka, med en skadskjuten kråka i famn.
Hon springer iväg genom skogen, så fort som hon bara nånsin kan.
Hon springer med fladdrande lockar, hon springer på taniga ben.
Och hon hoppas och tror och hon bönar och ber att det inte skall vara försent…”
HÄR kan ni via Youtube
hör Mikael Wiehe sjunga sin visa.
Var rädd om kråkorna!
Var rädd om alla djur och allt levande!
Det gäller självklart även människor och Syriens folk!
Här om dagen tänkte jag på livet som en tågresa. Vi är alla passagerare och följer med på resan. 
Så sorgligt med så definitiva avsked. En hastig kram, några kärleksfulla ord eller kanske inte ens det hinns med när tåget sätter sig i rörelse igen och går vidare – livets tåg…
…innan du måste gå av och lämna din plats.
Lite slagsmål på skoj och sen vänskaplig kram!
Han tycker dom är SÅ jobbiga! 
🙂
Fredrika har namnsdag idag! Grattis! 
Fredrika Bremer!
Senaste kommentarer