Feel in the Blogg

Åter en solig och vacker dag i lilla Arboga –
men ack så kall! Termometern finns i sovrummet och ger väl en bild av bloggarens morgon… Sängen var väldigt lockande och varm. Det tog tid innan man vågade sätta tåspetsarna i golvet.

Men det är ju ändå ingenting mot kylan norröver! Sara i Arvidsjaur hade -32 igår och Miriam i Boden -37. Huva!!
När äldste sonen skulle döpas 1985 var det -32 i Arboga den februarisöndagen. Då var man rädd om den lille gossen, bara 3 månader gammal!

Så vad gör man en iskall dag? Arboga kommun lockar med detta på sin hemsida:   Men har man inte lust att möta Kung Bore öga mot öga så håller man sig inne.
T ex kan man baka! Sväng ihop en bulldeg! Då blir det varmt och skönt i köket i alla fall. Dessutom varmt och gott i magen så småningom! 🙂 Förenad nytta med nöje!

Bullpappret är köpt på Clas Ohlson – katter på förstås!

Sen brygger jag mig kaffe och använder mig av min Latte Pronto (gåva från dottern)! En härlig kopp kaffe latte kan sen avnjutas med eller utan nybakad bulle när bloggen ska skrivas eller Facebookvännerna kollas upp! 🙂

Bloggen, ja – där kan man också tala om nytta med nöje på flera vis. För bloggaren är det ren terapi att skriva! Jag mår bra av det och jag tycker det är roligt. Nytta med nöje!
En ytterligare aspekt på det hela är att jag har fått veta att många läser min blogg och läser den t o m varje dag! Några har även sagt att de mår bra av att läsa den. Bloggen roar och kanske oroar men skingrar också tankarna lite när livet kanske känns tufft. Nytta med nöje – igen. Så fantastisk att skrivande kan bli till glädje för många.

Att glädja andra är väl underbart! För mig är det nästan mer lycka att ge än att få. Min mamma fick den här vackra blomman av mig på sin namnsdag nyligen. Nu sprider den glädje även här på bloggen.

Och igår stod ett stort paket utanför min dörr från en okänd. Paketet innehöll detta: Någon som tyckt att jag gjort något bra kanske? Jättelycklig blev jag i alla fall! TACK!

Bloggen idag tillägnar jag alla de som behöver skingra sina tankar. Jag tänker speciellt  på en fantastisk kvinna jag känner som drabbats hårt. Kämpa på och var rädd om dig! Snart är våren här – bilden är tagen förra året i slutet av april! Bara två månader kvar! 

Njut av dagen men klä er varmt! Vi ses imorgon igen!

Jag har funderat en del på TV4:s omåttligt populära program ”Familjen Annorlunda”. Jag läser i Dagens Media att när serien nu startar om med en ny säsong så sågs programmet av nästan en miljon tittare!

Varför tittar människor på programmet? Vill de ha en lika stor familj själva? Beundrar det paren som skaffar sig så många barn eller förfasar de sig? Är det med skräckblandad förtjusning man ser Mirka och Peter hantera vardagen med 14 (!) barn?

Jag tänker också – varför skaffar man sig 14 barn, som Peter i TV4:s serie. Hans nuvarande hustru har nyligen fött fram barn nr 11 men killen har 3 barn sedan tidigare. Är det för att man vill att just ens egna gener ska spridas så mycket som möjligt? Är det för att hans fru älskar att föda barn? Är det för att man gillar hela stugan full med ungar? Eller ”blir det bara”?

Ibland har jag tänkt – är det för att bli kändis i TV… Förlåt, men ibland tänker jag så när Mirka aviserar att nu ska familjen utökas igen. Och mycket riktigt – åter är hon stjärna i TV. Numera med egen blogg också.

Bloggaren själv tyckte det var fullt tillräckligt att fostra tre barn och se till att vart och ett fick vad det behövde under sin barndom. Ibland tänkte jag kanske att ytterligare ett barn var välkommet – men kände sen att nej, då klarar vi inte att ge alla fyra den uppmärksamhet och det stöd som de behöver, vart och ett på sitt vis – vart och ett en egen, unik individ.

Men smaken är ju som baken och människor är olika.

En annan tanke jag har är att vissa stora familjer är mer ”tillåtna” än andra… Varför är den här familjen OK:
Men inte den här:
Och varför förfasar man sig över bidrag vad gäller den ena familjen men inte den andra?

Många tankar denna morgon. Själv är jag fantastiskt lycklig över min egen familj – annorlunda eller inte!
Igår var det kalas! Stamfadern fyllde 85!
Flaggan var hissad och bör hissas idag också egentligen – för mammornas mamma har namnsdag idag! Min mamma! 

Februari är en kall månad. -15 igår kväll när jag la mig. Kall men vacker! Ha en fin dag och ta hand om familjen – stor eller liten!

Idag håller bloggen stängt för jubileum! Ja, nästan i alla fall!

Den unga grabben här ovan fyller 85 år idag på Kyndelsmässodagen! En fantastisk ålder på en fantastisk man!

Så nu ska det festas och celebreras! Därav denna mycket korta blogg idag! Läs mer om min pappa Göte i Arboga Tidning – dagen till ära!

  Småstäder har mindre antal invånare och i småstäder märks du – på gott och ont. Så är det på de flesta ställen och så är det i lilla Arboga!
Bloggaren är helt säker på att hon inte ens vet bråkdelen av vad det snackas om vad gäller henne själv. Det är sådant man får stå ut med i småstan! Det bästa är att inte bry sig. Stå upp för sina åsikter och ta diskussionerna när dom kommer (vilket dom sällan gör för tisslet och tasslet sker mestadels bakom ryggen på folk).

Jag säger bara en sak: Stackars invandrare som placeras på en flyktingförläggning i Arboga! Knappt hade branden på Nalles startat förrän skitsnacket var i gång! (Foto:Polisen)

Antingen var det dom själva som tuttat på – bortskämda och odrägliga som flyktingar är! Eller så var det några ”motståndare” som gjorde processen kort. Oavsett det ena eller andra – så är det flyktingarnas fel, enligt en viss del av småstadsinnevånarna.

Det är så pinsamt och dåligt så jag skulle helst inte vilja skriva om det! Fast om ingen tar bladet från munnen och hävdar att det finns helt andra åsikter även i en småstad – så får ju dumskallarna regera! För det är dumhet – okunskap – parat med rädsla som göder främlingshat.
Dessutom vill jag att Arboga ska vara en stad jag slipper skämmas för! En stad med ett öppet, kunnigt folk som ser medmänsklighet och välvilja som självklarheter.

Andra invandrare i våra trakter är vargarna.  Fast de har ju varit här från första början förstås, utrotats men försöker nu komma tillbaka.
Men vargar är också ett sådant där förtalat släkte! Just nu gror den ena dumheten efter den andra på insändarsidorna i Västra Mälardalen. Trots att organisationer försöker ”tala folk tillrätta” så växer rädslan och hatet. Människor törs inte gå ut, vargen ska äta hunden till förrätt och barnbarnen till efterrätt! Middagen blir väl älgen som jägaren hade velat nöjesskjuta…

Nej, skärpning mot alla dumheter! Tänk till innan du dömer ut andra! Om du skulle tvingas fly för att Sverige blivit en katastrof – hur skulle du då själv vilja bli mottagen? Skulle du vilja bli spottad på och förtalad där du står långt, långt hemifrån med några få ägodelar kvar i handen?

  Och vargarna – glöm dom! Var glad om du ser en! Annars bör du mycket hellre se upp för lösspringande hundar, skenande bilar och ilskna rasister.

Nej, låt oss göra Arboga känt för sin goda vilja! Nu har mord och bränder satt Arboga på kartan på ett icke positivt sätt. Låt oss vända trenden och göra det positivt att bo i den lilla fina staden vid ån!

Lite plåster på såren kan man få genom att stryka honung på det onda! Det skriver Svenska Dagbladet idag! Jag citerar: ”Honungen har visat sig skydda mot omkring 80 olika sorters bakterier och ingår redan i ett stort antal mediciner för sårläkning.” Läs mera genom att klicka HÄR!

Avslutar med en bild som tagen från en liten stuga på landet. Rimfrostrosor på fönstret. Men fotot är faktiskt från en liten stuga mitt i stan!