Feel in the Blogg

Se kraften! uppmanar Arbetsförmedlingen. Jaha – som om den förmedlingen någonsin sett människor i form av kraftresurser – än mindre sådana som har det svårare att komma ut på arbetsmarknaden.

Klicka HÄR för att komma till häftet som beskriver hur Arbetsförmedlingen hjälper ALLA att få jobb. Vanliga Svenssons men också invandrare, enbenta, synskadade, rullstolsburna, CP-skadade – ja, t o m en person med Aspergers syndrom finns med på en bild!

Så märkligt – bloggaren själv är en person som sannerligen behöver stöd och hjälp att komma igång, komma ut igen på arbetsmarknaden. Jag har inte märkt någonting av det stödet!

Tvärtom har det varit det vanliga tugget: ”- Vad tycker du själv? Vad har du själv för förslag?”
Sitter man som arbetsförmedlare mitt emot en utbränd eldsjäl så borde man veta att hade denna eldsjäl kunnat så hade hon redan hittat alla möjliga tänkbara idéer och förslag och fixat det – själv!
Är man en kunnig, intresserad arbetsförmedlare så vet man att det är inte där haken sitter! Eldsjälar har hur mycket kreativitet och idérikedom som helst – det är inte det som är problemet. En utbränd person är bränd och vet inte HUR MYCKET den orkar! Och inte heller MED VAD han eller hon skulle passa in för att göra ett jobb utan att närma sig väggen igen.

Mindre snack och mer verkstad – är vad man önskar av Arbetsförmedlingen. Men kommer det att bli så? Fan tro’t!

Snacka om att det är ett oerhört slöseri med resurser att inte ta tillvara människor! ALLA ÄR INTE 100%-ARE!! Men 25 % här och 25 %  där plus en 50%-are gör 100! Tänk om! Tänk nytt! Tänk ekonomi och tänk medmänsklighet!

 Det finns privata aktörer som också gett upp om Arbetsförmedlingen. Jag läser i tidningen  Dagens Samhälle om ett bostadsbolag i Halmstad som tycker det är jobbigt med hyresgäster som inte har arbete. Inget arbete – svårare att betala hyran, så resonerar man och anställer en egen arbetsförmedlare!

Tja, livet är hårt och tyvärr ska man nog inte räkna med Arbetsförmedlingen. När jag sökte jobb på 70-talet var Af inte till hjälp då heller. Jag fixade jobb själv i Stockholm. Barnen har gjort samma sak – via kontakter och vänner hittat jobben. Vänner och bekanta kan berätta detsamma.

 Jag har faktiskt gått så långt att jag erbjudit mig att jobba på just Arbetsförmedlingen. Bara som arbetsprövning! Jag tycker att som f d personalchef och med erfarenheter av livets tuffa skola borde jag möjligen ha något att ge. Det har inte lyckats! Ingen Arbetsförmedling vill ta emot mig. Alltså inte ens där – inom den egna verksamheten!

När jag tog direktkontakt med Eductus, som beskriver sig som ”en kompletternade aktör på arbetsmarknaden” – och berättade om mig själv och vad jag hoppades kunna tillföra företaget fick jag svaret: ”- Vi jobbar inte på det viset”. Och hänvisade mig till att söka jobb bland alla andra jobbsökare. !!
Kanske bäst att glömma även”kompletterande aktörer”… På Eductus hemsida visar man en bild på Kalle Kamel och skriver att Ali behövde lära sig ”yrkessvenska för att bli kameltränare”. ??

Man kan lätt få känslan att man är totalt värdelös eller hur? Jag försöker dock upprätthålla bilden av mig själv som en hygglig, ärlig och snäll tjej som mer än gärna skulle vilja göra ett handtag. Om jag bara fick chansen…

Nu till något helt annat! Nobelkommittén har blivit folklig! Eller vad ska man tro när en svensk, tillgänglig psykolog från Västerås får Nobelpriset i litteratur 2011! Tomas Tranströmer är tillgänglig på flera vis, bl.a. eftersom hans många böcker finns i mängd att tillgå och hans skriftspråk bör vara tillgängligt för de flesta människor.

Här några rader som Lena Endre läste upp igår i TV4:s nythetsprogram:

Jag återupplever en dröm.
Att jag står på en kyrkogård ensam.
Överallt lyser ljung så långt ögat når.
Vem väntar jag på?
En vän.
Varför kommer han inte?
Han är redan här.

Så fantastiskt vackert och ändå så enkelt. Tårar föll nedför mina kinder när jag hörde dikten. Nu vet jag precis vad som står överst på min önskelista till jul!

Klicka HÄR för att läsa vad Albert Bonniers förlag skriver om Tomas Tranströmer.

En person som alltid nämns varje år i samband med Nobelpriset i litteratur är Astrid Lindgren.   I en chat med Per Wästberg på Svenska Dagbladets hemsida läser jag att en kvinna uppfattar detta som ”tjat”.
Ja, fortsätta tjata om att Astrid ska få Nobelpriset! Hon fick det tyvärr aldrig under sin levnad men bör få det postumt! Hennes böcker läses runt om i hela världen och har varit till stöd och hjälp förutom glädje för många barn och deras anhöriga!

Så sant! Så riktigt! Det viktigaste i världen är KÄRLEK!

Kärlek kan också vara vänskap och den vänskapskärleken njöt jag av igår. Kylan börjar krypa sig på och mitt hus är kallt. Då gick tacksamma tankar till Carola i Skellefteå som av ren vänskap stickat de här och skickat till mig. Kram till dig Carola! Det värmde! 🙂

Det verkar aldrig ta slut! Skördandet på det enda äppelträdet!

Jag tänker på nyblivna villaägare som funderar på att plantera fruktträd. De bör nog tänka till både en och två gånger på hur många träd de egentligen behöver… Ett enda äppelträd kan ge väldigt mycket frukt…

Igår lånade jag denna tingest av min pappa: Det ser ut som en kombinerad kockmössa och kungakrona eller hur! 😀

Men det är en s k äppelplockare – ovärderlig när man är lite kort i rocken. Men med mina 170 cm blev det ändå svårt att nå lite högre upp i trädet. Då var denna äppelplockare mycket bra att ha! Vips så knipsar man ner äpplena!

Och så blev det mer att göra… Nu har dessa förpackats i papper och ställts svalt för kommande behov i vinter. Hoppas bara frukten håller sig fin. Jag får väl titta till den lite då och då.

Några som tittade till mig när jag höll på ute på gården var de här: Curry längst fram och Wilma där bakom. Dom tyckte det verkade väldigt onödigt att ta sig ut en sådan fuktig morgon.

Så när jag gick in följde dom mer än gärna med!

Felix blev sist!

Ha en fin höstdag!

Det finns hjälp att få mot objudna varggäster! Sluta gå på jägarnas ensidiga resonemang där döden är enda lösningen och hitta vanliga, vettiga alternativ! Skydd – inte skjut!

Skydda dina djur! För mig som gillar djur känns det självklart att ta ansvar för de djur man har. Har man stora mängder djur – desto större blir ansvaret.
Ansvaret ligger alltså på människan – inte på djuren. Ingen kan kräva att får och lamm ska skydda sig själva. Vi kan heller inte kräva att vargen ska förstå vad som är mat och inte! Att vilt är OK – tamdjur är det inte.

Igår fanns denna artikel i Bbl/AT där en fårägare utanför Kungsör berättar hur han skyddar sina djur mot varg. Tomas Olsson är en av landets största lammuppfödare och är väl insatt i vargproblematiken genom sitt arbete i länets fåravelsförening. Eftersom han har uppfödningen som yrke så är det inte bara ansvar för djuren han har – utan också för sin verksamhet. Vad är då lösningen: Elstängsel!

Tomas Olsson berättar att Länsstyrelsen ger bidrag till elstängsel med två eller flera eltrådar. ”-Det skyddar bra mot varg och björn”, säger Tomas Olsson, citat ur tidningen.
Svenska Rovdjursföreningen hjälper dessutom till med att sätta upp stängsel! Klicka HÄR för att komma till Rovdjursföreningen.

Jag besökte ju Tängsta gård förra veckan och natten innan hade varg tagit en tacka och lamm på gården. Vi diskuterade frågan och ägaren sa att de inte hade elstängsel men att det troligen var effektivt.

  Kanske är det så att de som skriker mest över sina vargtagna djur är s k månskensbönder? D v s människor som har vanliga yrken under dagtid  – och får och lamm bara som hobby. En hobby får ju inte kosta hur mycket pengar som helst eller hur? Därför skyddar man inte sina djur med nödvändiga åtgärder – utan skriker på död åt vargen när ett tamdjur attackerats. Det är INTE att ta ansvar!

I torsdags hade Agneta Lambert Meuller (MP) en bra insändare i tidningen som berör detta:

Hon berättar om ett Sommarprogram i Radions P1 där journalisten och zoologen Ann Olivecrona berätta om hur massajerna skyddar sina djur. Man samlar in sina djur om nätterna. Inhägnaden består av en sorts akacior med långa, vassa taggar.
Klicka HÄR för att komma till Ann Olivecronas program.

Så ta ert ansvar alla djurägare! Skyll inte på vargen när den hungrig tar ett djur! Klaga inte på staten som inte ersätter era djur tillräckligt!
Skyll inte ifrån er – ta ansvar!

Koppla din hund! Håll dina tamdjur inne om natten! Se till att ha elstängslat där dina får och lamm betar!

Avslutar med en äppelbild – igen!
Det duktiga Maglemerträdet har nedkommit med fler äpplen…

Igår besökte jag Gårdesta Musteri i Munktorp! En ovanligt trevlig upplevelse där Börje och Gunilla Gustavsson tog emot på bästa sätt!

Äntligen skulle mitt duktiga äppelträd få lön för mödan!

Börje hjälpte till att lasta in mina äpplen. Kasse efter kasse hälldes ner i den makalösa manicken!

Först sköljs äpplena. Sen förs de uppåt i de blåa röret där de mals. Det malda åker sedan ner i stora kar.

Sen börjar ett pyssel som Gunilla stod för. Lådan fylls med de grovmalda äpplena. Redan börjar det rinna av den saftrika frukten.  Min äppelsort heter Maglemer och Gunilla berättade att just den sorten är nummer 1 över bästa äppelsorter att musta! Det visste jag inte! En glad nyhet. Läs mer om Maglemer på Wikipedia genom att klicka HÄR! Där står bl.a. att just Maglemer sägs vara ett äpple som även äppelallergiker tål.

Låda på låda staplas och bäddas in i sildukar.

Fast inte frukten pressats än så rinner äppelsaften för fullt!

Gunilla uppmanar mig att provsmaka! Det smakar ljuvligt!

Snart är karen tömda – och lådorna staplade över varandra.

Lådorna förs därefter in under pressen. Och de grovmalda äpplena i lådorna pressas!

Visst är apparaten sannerligen en makalös manick!  Här i slutet av manicken rinner först äppelsaften ner i den lilla rostfria behållaren, pressas sen uppåt och silas ner i den större behållaren.

Saften, äppelmusten, är bärnstensfärgad!

Sen är det klart och musten tappas på dunkar. Mina äpplen blev till 42 (!) liter härlig äppelmust!

I den lilla, fina lokalen har Börje och Gunilla exemplar av olika äppelsorter: De säljer också honung, lingonsylt, solrosor, lite grönsaker och tvål.

Jag kunde inte motstå honungstvålen och lingonsylten!

Hemma med min fina must! Allt fylldes på flaskor och frystes in. (Vilken tur att jag inte hade hunnit panta alla flaskor än…)

Självklart sparades flaskor i kylen för dagligt bruk! Underbart gott!

Tänk ett sådant duktig äppelträd! Det där lilla trädet på vår gård! Från trädgrenen – och till glaset!

Gunilla gav mig ett tips som hon fått från en kund. Värm musten och blanda i lite Calvados.  Servera med kanelstång! Bilden här är från Allt om mat och där hittar ni ett recept på den värmande drycken för kulna höst- och vinterkvällar! Klicka HÄR för att läsa!

Vilken resa! Nu har jag upplevt undret genom den makalösa manicken i Gårdesta! Och fått rejäl utdelning dessutom! Tack Gunilla och Börje!

Den sprakande hösten kommer med stormsteg! Igår var det dags för den årliga Sparbankspromenaden – och den genomfördes i lite gråtrist väder. Disigt och fuktigt, lite blåsigt också. Här utsikt från ”Brodin” – Strömsnäsbron.

Mitt emot börjar träden på kyrkogården skifta färg. Frågorna i tipspromenadrundan anordnad av Sparbanken Västra Mälardalen och Arboga Tidning var inte så svåra i år men det fanns ändå klurigheter som var ”omöjliga”. T ex – ”Hur många gick Sparbankspromenaden 2007”? Ren gissning alltså och jag har ingen aning om det rätta svaret.
Korv bjöds det på i mål som vanligt. Smakade gott efter en rätt kulen runda.

Annat var det dagen innan, i lördags! Sol och klarblå himmel!

Jag gav mig ut för att åter plocka äpplen… Så vackra! Och så goda! Maglemer är sorten.Mums!

När jag gick där och plockade fallfrukten ner i trädgårdskorgen satt Felix och väntade på stenplattorna. Jag visste precis vad han vill. – Ska vi gå och sätta oss på baksidan? sa jag till katten. Han svarade inte – ingenting som kunde höras –  men vi var överens, det visste jag.

Jag satte mig på den gamla bänken på baksidan och snart så kom han.

Det går saktare för en liten katt att gå. Men med svansen i topp hade han målet inställt! Den gamla bänken och matte! Sen satt vi där – katt och människa – och bara trivdes. Njöt av både det fina vädret och varandras sällskap. En ljuvlig dag. Ett ljuvligt minne.

Det är vad jag tycker är viktigast i livet. Att ta tillvara ljuvliga stunder och bevara dom i sitt minne.

Ett annat minne jag har nu är helgen med dottern. Så underbart att träffas igen och vara tillsammans. Prata, diskutera, skratta, göra saker tillsammans och bara känna att vi hör ihop. Så nära.
Men så fort borta… Avsked på tåg är så sorgligt och jag har varit med om det många gånger. Då är det underbart med ljuvliga stunder att bädda in i sitt minne. Det ger tröst när en helg så fort flyter förbi. Familjen – om det så är barn eller katter – måste vara det viktigaste i livet. Har man ingen familj kanske man har en nära vän som betyder mycket. Ta tillvara den vänskapen och vårda den. Njut av stunderna tillsammans. Dessa ögonblick är mycket viktigare än pengar, gods och guld.

Hösten är här men blommorna har ännu inte gett upp.

En söt pensé! Och luktärten har en knopp!

På tal om helt andra saker så tar Dagens Arena upp precis det jag skrev om i bloggen igår!

”Behövs Kristdemokraterna?” Klicka på Dagens Arena ovan och kom till ledarartikeln. Min blogg från igår hittar du direkt om du klickar HÄR!

Svenska Dagbladet tar också upp ämnet – se HÄR!

  I DN läser jag att Marcus Birro gärna tar på sig rollen som partiledare för KD.
!?
OBS! Fan i Birros blogg syftar förmodligen på ordet fan – som i beundrare, supporter – och inget annat. 😉

Debatten lär fortsätta. Skämten också…