Feel in the Blogg

 Upptäckten av och forskningen kring DNA måste vara ett av världens viktigaste forskningsområden! Det har också gett Nobelpriset.

Idag tänker jag särskilt på tre unga män som 1993 dömdes för mord på tre småpojkar.  De var unga – då – bara 16, 17 och 18 år gamla. Dömdes i brist på andra misstänkta, kan man tänka. OCH – för att de burit svarta t-shirts och lyssnat på popgruppen Metallica!!?
Damien Echols (född 1974) dömdes till döden, Jessie Misskelley (född 1975) och Jason Baldwin (född 1977) dömdes båda till livstids fängelse.

Tack vare en kamp som pågått alltsedan domen föll för 18 år sen – genom privatpersoner, genom kändisar som t ex Jonny Depp   0ch genom den amerikanska organisationen The Innocence Project  OCH DNA är de tre männen nu frisläppta!

Jag grät när jag såg presskonferensen via datorn på de nu 18 år äldre männen.  De var inte längre tre tonårspojkar utan män, där de många, långa åren i fängelset och tiden satt sina spår. Jag grät över hur 18 år av deras liv tagits ifrån dom, grät när jag hörde deras lågmälda svar och såg deras förvirrade blickar under presskonferensen med fullt av journalister, fotografer och TV-team. De var sannerligen inte vana vid denna uppmärksamhet eller att vistas ute i frihet över huvud taget.

Självklart blev detta samtalsämnet hemma hos oss under gårdagen. Jag berättade för mina gamla föräldrar som blev lika känslosamma och deltagande som jag. – Var har du läst det? undrade mamma. Jag talade om att nyheter får man fort via Internet och datorer men att hon säkert skulle kunna läsa om det idag, i den papperstidning av DN som de prenumererar på.

Men icke! Inte en rad i dagens DN! Jag tror inte heller att DN hade med nyheten i gårdagens pappersupplaga eftersom nyheten publicerades på nätet just igår.

Skamligt och sorgligt att DN inte skriver någonting om den här händelsen! Det handlar om känslor, om kamp och om medicinsk forskning som ger resultat. Och de här tre männen har sannerligen rätt att bli uppmärksammade världen runt!

Tre andra som lika mycket bör uppmärksammas är de här:  De tre små pojkar som torterades, lemlästades och mördades på det mest bestialiska sätt! Deras mördare går fortfarande fri och har 18 års försprång!

Kanske får de här små pojkarna också upprättelse en dag – tack vare DNA!  De blir aldrig levande igen och deras anhöriga får dom aldrig tillbaka – men det kan förhindra att fler liknande grymma övergrepp och mord sker.

DN tycker inte att nyhetern är någon big deal – men det gör jag! Mina tankar går till The West Memphis three idag! Vad de genomlidit! Hur deras liv kommer att gestalta sig framöver? Hur repar man sig efter 18 år i tufft amerikanskt fängelse…

Klicka HÄR för att komma till The Innocence Project! Och HÄR för hemsidan om The Memphis Thress! Läs HÄR om DNA!

Har ni tänkt på vad verk kan ge värk! Jag menar nätverk som ger ryggvärk och andra besvär. Nyligen läste jag någonstans att de medicinska problemen bland äldre i framtiden kommer mycket mera att ligga på rygg- och nackbesvär och fetma. D v s vi blir alltmer stillasittande framför datorn och TV:n. TV-tittande och -sittande har ju funnits förut men just datorn gör att vi ständigt och jämt kan vara uppkopplade för nyheter, filmer, kontakter med andra och som jag nu – med bloggande.

Tja, det kan väl vara bra att ha ett kontaktnät och ett stort utbud av nyheter och nöjen via en dator och ett nätverk – men hur sitter du människa!!??

På en pinnstol i köket med den bärbara?

Lite halvslappt i gamla fåtöljen i vardagsrummet? Eller satsar du 11-12 000 kronor på en ergonomiskt riktig kontorsstol? Stolen här kostar 11500 kr men du får den till ”specialpris” nu för 9950 kr…

Jag kan bara gå till mig själv och min rygg gillar inte stilen jag har när jag sitter framför datorn och stolen jag har i mitt datorrum är inte helt bra. Men har jag råd att satsa många tusen på en ny stol? Och vilken stol ska jag välja? Den finns en uppsjö av stolar och vilken stol passar bäst till just min rygg?

Något att tänka på – hur nätverk kan ge mer och mer nätvärk med tiden.

Något som värker rätt in i hjärteroten på mig är alla gamla som har det svårt. Inte nog med att många har bekymmer med  att få ekonomin att räcka till – alltfler ska klara sig hemma numera.

Det är väl en fördel att kunna bo kvar hemma så länge som möjligt när man blir gammal – men det förutsätter ju att man är någorlunda pigg ändå. Eller har någon som sköter om en! Barn, barnbarn, en make eller maka – som hjälper till. Hur många har det? Och de som finns – hur många gör inte en jättestor insats i det tysta?

På ett politiskt möte nyligen fick jag veta att behovet av hemtjänst har minskat och att gamla människor klarar sig längre hemma i sitt eget hem. Någon frågade:” – Men hur många anhöriga är det då inte som jobbar istället? Och finns det någon hjälp för dom att få?”

Svaret blev att det finns s k anhörigstöd! När jag kontrollerade detta så innebar det en del praktisk hjälp med avlastning men ingenting ekonomiskt.

 Kommunerna runt om i Sverige tjänar stora summor på att låta gamla par ta hand om varandra! Tjänar tusentals kronor på att låta barnen (läs: dottern) sköta om gamla mamma utöver sitt vanliga yrkesarbete och sitt eget hem och familj.
Vad kostar en vårdplats inom äldreomsorgen? Jag vet inte men jag tror det handlar om mycket pengar. Pengar som kommunerna sparar och där en del av vinsten borde gå till t ex den gamla kvinnan som sköter sin svårt handikappade man i hemmet. Fast det är kanske ett smart drag ur samhällsynpunkt ekonomiskt! Den piggare av paret sliter ut sig när hon eller han jobbar för sin make/maka och därmed slår kommunen ihjäl  två flugor i en smäll! Cyniskt och avskyvärt.

Tänk så mycket värk det finns. Både den mer fysiska beroende på lyxiga I-landsproblem och den där värken som bränner och tär inombords – långt inne i hjärtat.

Var rädda om er och om varandra!

 Hur osjälvständiga är kvinnor i Sverige egentligen? Är dom små sköra käril som inte kan existera utan en stor, stark karl vid sin sida?

Visserligen har det inte gått 100 år än sedan alla kvinnor fick rösträtt här i  landet men man tycker sig ändå ha skönjat en viss utveckling vad gäller frihet och jämställdhet – eller vad tycker ni andra?

Vad är hon ute efter nu då!? tänker ni kanske. Jo, alla dessa kvinnor som finner sig i sina mäns beteenden! Alla de kvinnor som låter mannen ”knulla runt” och stannar kvar vid spisen och sköter ungar och marktjänst. Alla de kvinnor som låter sig trampas på och förödmjukas för att sen ändå troget stå fast vid mannens sida.

I vårt land behöver inte de allra minst bemedlade lida nöd – d v s kvinnor som spenderat de senaste 15-20 åren vid spisen utan någon särskild utbildning eller yrkeserfarenhet kan klara sig bra utan en man som försörjer dom. Men det spelar ingen roll – kvinnorna envisas med dålig självkänsla och hänger sig kvar runt fotknölarna på mannen. Ja, t o m i högre kretsar och jag tänker nu särskilt på ett annat land – Frankrike. Den franske politikern Dominique Strauss-Kahn verkar aldrig ha brytt sig särskilt mycket om var han stoppade in sitt könsorgan men trots skandalerna på alla plan – privat som officiellt – klänger hustrun kvar.

Anne Sinclair, Strauss-Kahns hustru, har en egen karriär och är dessutom god för många miljoner och ändå har hon inte självförtrodendet och styrkan att ta avstånd från sin otrogne man. Hur kan hon agera med sådan flathet!?

Ja, det finns massor av liknande exempel. Nyligen läste jag om en kvinna som vägrade släppa sin man trots att han vid det fjärde barnets födsel avslöjade att han även väntade barn med en annan kvinna. ?? 

En annan variant är – den högutbildade kvinnan med statusjobb – som när hon blir lämnad av mannen omedelbart måste hitta en ny! Kastar sig ut på krogen alternativt nätdejtingsidorna – eller båda. Allt för att hitta det där stödet igen – skuldran hon måste luta sig mot. Tryggheten som hon inte har själv och som bara skapas genom en man!

Hur kan vi kvinnor nedvärdera oss själva så mycket!? Hur kan kvinnor tro att de endast är fullvärdiga människor i  par med en man!? Vad är det för fel? Har vi inte kommit längre i vår jämställdhet? 

Det jag tar upp idag behandlar kvinnor – men det finns självklart liknande scenarior vad gäller män. Det är ”allmänt känt” att män inte kan vara ensamma. Kraschar äktenskapet eller hustrun dör – måste de omedelbart ersätta henne med någon annan.

Ja, vad säger ni kvinnor!? Och män!? Varför ser det ut så här? Är det OK? Om inte – vad kan göras åt saken?

Kärlek är en ömsesidig känsla i ett förhållande. Och kärlek bygger på förtroende, respekt och ansvar. Det existerar inte när den ena parten är nedtryckt medan den andra tar för sig.

Länge leve kärleken! Den äkta, vackra, sanna kärleken! Men finns den…? Ja, självklart!

  Folk verkar bry sig väldigt lite om den nya skräplagen. Kanske är 800 kronor bara peanuts för de flesta – eller så tar dom inte lagen på allvar.

DN skriver idag att kommunerna i Sverige inte har märkt någon särskild effekt av lagen som trädde i kraft i juli. Bild ur DN – läs mera HÄR!

  Hur får man då folk att följa den nya lagen? Eftersom polisen sällan eller aldrig rycker ut vid andra brott kan man förmoda att nedskräpning hamnar rätt långt ner på prioriteringslistan. Kanske man skulle prova provocerande? Locka till brott – så som polisen i USA tillåts att göra.

Tänk er en polis undercover som kommer bärande på en massa skräp. Går fram till någon som ser miljö-ovänlig ut och dumpar skräpet i personens famn. Väntar och ser! När sen den förvånade och överrumplade personen kastar skräpet på marken – så slår undercoverpolisen till!! 800 kronor som i en liten ask!!

Nja, jag tycker att vi alla tar det hela mer seriöst och fortsätter att plocka upp efter oss och även efter andra. Påminn gärna om lagen när du ser någon droppa en  colaburk eller ett tom mostallrik på stan.

Skräp är det också med en varghatande regering! SÅ trist att se Andreas Carlgren i TV igår – upprörd över att ha blivit överkörd av EU-kommissionen i vargfrågan!
TACK EU och TACK alla som protesterat och bråkat för att rädda vargen!

Rent pinsamt var det att höra en jägare i lokalTV tala om hur frustrerade och arga hans jägarkompisar blivit över nyheten. Det var ett dråpslag för dom, enligt den ilskne jägaren. Dock fick man inte någon som helst förklaring till VARFÖR de var så arga!? Inget sas om varför vargen ska mer eller mindre utrotas. Kanske blev jägaren tagen på sängen och inte hann sno ihop lite påhitt om svikande rådjursstam, stackars fårägare som inte får ha sina djur fritt gående på skogen och annat trams. När vi alla vet att det bara handlar om skjutgalna personer som ser som bästa fjädern i hatten att ha dödat en varg. Avskyvärt!

Fram för en livaktig, skyddad vargstam! Bort med mesar som Andreas Carlgren som springer jägarnas ärenden!

Sluta skräpa! Sluta tramsa! Ta vårt klot på allvar! Det gäller såväl nedskräpning som djurarters rätt att finnas till!

Har ni tänkt på hur lätt män kommer undan? Hur en liten droppe innehållande spermier är den enda insatsen en del män gör i rollen som pappor! Sen schappar dom! Och lämnar kvar tjejen, kvinnan, blivande morsan åt sitt öde.

Det finns en hel del organisationer mot abort, bl.a. en i Sverige som kallar sig ”Älska livet”. Organisationen är stark abortmotståndare och skriver på hemsidan, citat:
”I Sverige slutar 80 procent av alla tonårsgraviditeter i abort.”

Tack för det, är min kommentar! Tack för att 80 % av tonårstjejer väljer att tänka till om de klarar att ta hand om ett barn i omkring 20 år framåt – ensamma, utan mannen/frånvarande pappan, utan utbildning och jobb. Tänker till och väljer att inte föda. Därmed inte sagt att valet är lätt, tvärtom. Detta val kommer hon förmodligen att tänka på hela livet – tonårstjejen alltså – för mannen har ju redan försvunnit – innan barnet ens är fött!

Därmed inte heller sagt att jag är en förespråkare för abort! Att jag inte anser att varje abort är ett misstag eftersom varje barn som blir till ska vara ett välkommet barn.

Att få ett barn är inte bara rosaskimrande gullegull! Det kan bli en snäll liten flicka… Men det kan lika gärna bli en ilsken, uppkäftig pojke! Det kan förstås blir precis tvärtom – en tyst och lugn liten pojke eller en skrikande, argsint flicka! Det jag är ute efter är att barn inte är leksaker, gosedjur eller den där hunden du så gärna vill ha! Barn är mycket viktigare än så! Barn är små människor som ska tas om hand i många, många år framåt! Både glada, arga, nöjda och ledsna barn – i alla skeden av utvecklingen och livet.

Men att genom grupptryck och organisationer som ”Älska livet”  tvinga unga flickor att föda ett barn de inte är mogna för och ett barn som omgående blir faderslös – tycker jag är både omoraliskt och hemskt! Föreningens grundare har anknytning till Kristdemokraterna, vilket inte förvånar mig.
Så här skriver ”Älska livet” på sin hemsida: ”Har du någonsin tänkt på hur många tjejer som gör abort och som ångrar sig efteråt?- Det har vi.”

Vi behöver inte gråtorganisationer som spelar på känslor och ger tjejer dåligt samvete – vi behöver mer information om preventivmedel!

Alla barn ska vara välkomna när de föds! Alla flickor, tjejer, kvinnor ska ha rätt att välja det som är bäst för sig själva men också för det ev kommande barnet!
Och alla pojkar, killar, män måste ta mycket mer ansvar när det gäller inställningen att sätta på tjejer, vara ute efter ett ligg, knulla runt o.s.v.

Fram för RFSU! Klicka HÄR för att komma till Riksförbundet för sexuell upplysning! Där finns information och kursutbud för alla!

RFSU grundades av Elise Ottesen-Jensen, kallad Ottar – som nu också är namnet på RFSU:s tidskrift. Elise Ottesen-Jensen hade följande motto som jag också vill skriva under på:

”Jag drömmer om den dag då alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor jämlika och sexualiteten ett uttryck för innerlighet, njutning och ömhet”