Tänk på ordet ”Moral”. Hur känns det? Gammaldags, heltråkigt, lika upphetsande som ett par gamla blöta strumpor?
Kollar man Synonymordboken så betyder moral – sedlighet, sedlig hållning, dygd, sedelära, etik – m a o hur jämrans trist som helst! Alla har ju hört talas om gamla moraltanter. Och moralkakor är väl knappast något man tuggar i sig med vällust.
Men vad är moral egentligen? Synonymordboken säger nämligen att ordet moral också kan betyda 2) psykisk styrka, andlig styrka, stridsmoral, kampmoral, disciplin, anda, stämning 3) sensmoral, lärdom, läxa, sedelärande mening.
”Sedelärande mening” låter väl ungefär som när en gammal kristendomslärare slår bibeln i huvudet på en bråkig slyngel – inte så kul. Men ”psykisk styrka” då – och ”lärdom”?
Wikipedia säger så här:
Moral (av latinets adjektiv moralis, ”det som rör sederna”) är i vardagligt tal, med innebörden av bedömning av kvaliteten av ett beteende eller tankemönster eller dylikt, en persons karaktär ur sedlig synvinkel; även egenskapen att vara sedlig. Termen moralisk används som sammanfattning av de beteenden som överensstämmer med god sed för en enskild människa, grupp eller kollektiv av människor. Det betecknar vidare en uppfattning om känslan av vad som är riktigt ur sedlig synpunkt; förhållandet att handla på ett sedligt riktigt sätt eller förmåga därtill. Ett näraliggande begrepp till moral är etik: Etiken är läran om moral.
Rätt krystat eller hur! Kan man sammanfatta det till sättet man bör uppföra sig mot andra? Något sorts rättesnöre för att alla inte ska börja puckla på varandra, utnyttja sin nästa maximalt eller trampa över lik för att komma upp?
Wikipedia kommer osökt in på ordet ”Etik” och jag citerar vidare:
Etik, (från gr. ethos; sed), eller moralfilosofi, sedelära, en moralvetenskap, den del av filosofin som söker besvara frågor som ”vad är det goda”, ”vad är det rätta”, ”hur bör man bete sig”. I mer allmän bemärkelse: en uppsättning regler för uppträdande och förhållningssätt.
Kanske inte så tokig sammanfattning jag gjorde i alla fall? Hur man ska bete sig. Vad som är rätt och fel utifrån synpunkten att alla människor ska må så bra som möjligt och samhället inte störta samman.
Jag strävar efter leva på ett så bra sätt som möjligt. Inte kränka, inte tala illa om någon – inte ens skvaller är jag särskilt intresserad av. Jag vill inte sko mig på andra och jag tar inte till vilka metoder som helst för att få det jag längtar efter. Är det god moral? Eller psykisk styrka?
Fundera på det så avslutar jag med veckans visdomsord som en varmhjärtad kille sa en gång – den så kallade ”Gyllene regeln”!
Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem.
Senaste kommentarer