På tal om absolut ingenting så läser man den otroligt intressanta nyheten att Linda Rosing väntar barn – igen!
Denna gången har ”kärleksbarnet” som Rosing kallar babyn – Peter Thelenius som pappa. Jag har för mig att jag läste någonstans tidigare att Fadde satte stopp för att han blev farsa till det kärleksbarn som väntades den gången…
Kärleken är beständig – det är bara föremålen som växlar…
Jag känner inte Linda Rosing och hennes sätt att leva skiljer sig kanske inte mycket från många andra – med den skillnaden att det skrivs om vad Rosing gör eller inte gör.
Fadde kanske var en trevlig typ trots fiffel och båg + fängelsedom. Peter Thelenius kanske också är en juste kille – trots att han enligt skvallerpressen skjutit vilt omkring sig med en magnumrevolver för några år seden och varit anklagad för knarkbrott.
Kärleksbarn, ja. Vad menas egentligen med det? Tja, det vanliga är väl att kärleksbarnet ”tillverkats” i kärlek och het passion.
Det vore bättre, tycker jag, om man med ”kärleksbarn” menar ett barn som kommit till just av kärlek till barnet! Önskan om att få ett barn att överösa med kärlek!
Det bästa vore väl förstås om båda uppfattningarna gick hand i hand. D v s ett väldigt önskat barn som kommit till under stor kärlek och som älskas över allt annat när det föds – men också i trotsåldern, som skolbarn och som uppstudsig tonåring.
Enligt pressen – den skvallriga – har Linda och Peter varit ett par offentligt sedan april – i år alltså… Jag ska INTE yttra mig om hur en så kort relation kan inverka på förutsättningarna för ett kärleksbarns liv och leverne.
Linda får fixa det själv. Hon har ju två barn sen tidigare – huruvida de också är kärleksbarn låter jag vara osagt.
”-Både jag och Peter har under ett längre tag önskat oss fler barn, och att vi skulle skaffa oss ett kärleksbarn tillsammans kändes helt självklart!”
Säger Linda Rosing i sin blogg enligt Sydsvenskan och en massa andra, mer eller mindre sladdertackiga tidningar.
Så trött man blir. MEN – tack och lov kan man stoppa Linda och hennes män i den där så användbara delen av hjärnan – glömskans vrå! Om man nu över huvud taget ska idas läsa om tramset.
SÅ! BORTA! Nu är Rosing och kärleksbarnet väck!
(Ps Denna intetsägande blogg skrev jag enbart för jag var utled och inte hade något att göra när jag satt ”stand-by” vid den pluggande dottern i hennes rum. Vad tusan skulle jag hitta på!?!? Sorry.)
Obama och jag har bekymmer. Av vitt skilda slag förstås. Fast jag delar hans.
Jag ska inte klaga! Det var underbart att vara ute. Det doftade så gott från syrenerna, fåglarna kvittrade, Wilma kom och ”pratade” och jag fick även öva på Medvetandeträning som även kallas Mindfulness.
Förresten såg jag Linda i tisdags! Dom har blivit riktiga kändisar – något jag tycker är jätteroligt.
Senaste kommentarer