Feel in the Blogg

På tal om absolut ingenting så läser man den otroligt intressanta nyheten att Linda Rosing väntar barn – igen!
Denna gången har ”kärleksbarnet” som Rosing kallar babyn – Peter Thelenius som pappa. Jag har för mig att jag läste någonstans tidigare att Fadde satte stopp för att han blev farsa till det kärleksbarn som väntades den gången…

Kärleken är beständig – det är bara föremålen som växlar…

Jag känner inte Linda Rosing och hennes sätt att leva skiljer sig kanske inte mycket från många andra – med den skillnaden att det skrivs om vad Rosing gör eller inte gör.

Fadde kanske var en trevlig typ trots fiffel och båg + fängelsedom. Peter Thelenius kanske också är en juste kille – trots att han enligt skvallerpressen skjutit vilt omkring sig med en magnumrevolver för några år seden och varit anklagad för knarkbrott.

Kärleksbarn, ja. Vad menas egentligen med det? Tja, det vanliga är väl att kärleksbarnet ”tillverkats” i kärlek och  het passion.
Det vore bättre, tycker jag, om man med ”kärleksbarn” menar ett barn som kommit till just av kärlek till barnet! Önskan om att få ett barn att överösa med kärlek!

Det bästa vore väl förstås om båda uppfattningarna gick hand i hand. D v s ett väldigt önskat barn som kommit till under stor kärlek och som älskas över allt annat när det föds – men också i trotsåldern, som skolbarn och som uppstudsig tonåring.

Enligt pressen – den skvallriga – har Linda och Peter varit ett par offentligt sedan april – i år alltså… Jag ska INTE yttra mig om hur en så kort relation kan inverka på förutsättningarna för ett kärleksbarns liv och leverne.
Linda får fixa det själv. Hon har ju två barn sen tidigare – huruvida de också är kärleksbarn låter jag vara osagt.

”-Både jag och Peter har under ett längre tag önskat oss fler barn, och att vi skulle skaffa oss ett kärleksbarn tillsammans kändes helt självklart!”
Säger Linda Rosing i sin blogg enligt Sydsvenskan och en massa andra, mer eller mindre sladdertackiga tidningar.

Så trött man blir. MEN – tack och lov kan man stoppa Linda och hennes män i den där så användbara delen av hjärnan – glömskans vrå! Om man nu över huvud taget ska idas läsa om tramset.

SÅ! BORTA! Nu är Rosing och kärleksbarnet väck!

(Ps Denna intetsägande blogg skrev jag enbart för jag var utled och inte hade något att göra när jag satt ”stand-by” vid den pluggande dottern i hennes rum. Vad tusan skulle jag hitta på!?!? Sorry.)

Obama och jag har bekymmer. Av vitt skilda slag förstås. Fast jag delar hans.
Senaten i USA har sagt nej till de pengar som krävs för att stänga ner fånglägret Guantanamo Bay! Illa!! Men än är inte sista ordet sagt. Enligt DN som citerar Vita huset kommer Barack Obama i ett tal idag att berätta detaljer om planerna han har för en nedmontering av fånglägret.

BRA!!
GO FOR IT OBAMA!!

*****

Mina egna fåniga bekymmer – just för tillfället –  är brännässlor… Dom breder ut sig i min lilla örtagård. Idag tog jag ett grabbatag om eländet och fick brännande händer och armar som följd… Jo, jag hade trädgårdshandskar! Men nässlorna var långa + att jag hittade fler när jag tagit av mig handskarna och skulle gå in… Dum är man ju…

Men det blev rätt OK när jag var klar. Jag ska inte klaga! Det var underbart att vara ute. Det doftade så gott från syrenerna, fåglarna kvittrade, Wilma kom och ”pratade” och jag fick även öva på Medvetandeträning som även kallas Mindfulness.

Medvetandeträning är enkelt bara man lär sig. En träning i att vara närvarande i nuet. Att rikta sina tankar på ”här och nu” och vad man ser, hör och känner just då. Stänga ute alla tankar som far. Sluta fundera på gårdagen eller framtiden – bara vara just nu. Det är avkopplande, avstressande och väldigt skönt. Passar verkligen att öva på en försommardag utomhus – som idag! 🙂

*****

En liten blänkare från igår! Mats såg jag igår i en annan del av Köping – nämligen utanför Ullviskolan när jag väntade på dottern!
Han satt där i sin fina bil! 🙂 Förresten såg jag Linda i tisdags! Dom har blivit riktiga kändisar – något jag tycker är jätteroligt.

Nu ska jag ta itu med tvätten sen igår. Kl 15.55 är det dags för TV! Jag skippar aldrig ett avsnitt av ”Tillbaka till Aidensfield” om jag bara kan!

Avslutar med något typiskt för vår gård…. Ha en skön Kristi Himmelfärds dag! (På tal om Kristus så ska jag träffa en präst på måndag. Han vill veta varför jag vill gå ur Svenska kyrkan. Det ska han få.)

HJÄLP RÖDA KORSET ATT HJÄLPA MAMMORNA!!
HJÄLP MIG ATT HJÄLPA RÖDA KORSET!!

Imorse blev det äntligen av med en morgonpromenad.

Jag tänkte bege mig ut redan 06.30 men så tyckte jag synd om Mannen i mitt liv. Lite sällskap vid frukostbordet borde jag erbjuda, tyckte jag.

Men en timma senare bar det av.

Jag tog vägen över kyrkogården, den kyrkogård som omgärdar Nicolaikyrkan. Kastanjeträd är väl underbara! När de blommar är de helt fantastiska, tycker jag.
Precis utanför kyrkogården träffade jag Ingrid. Det var länge sen och vi fick oss en pratstund. Hon ska öppna eget snart och jag lovade direkt att göra ett besök där och få lite massage!
Från syrenbusken på bilden överst hade jag plockat en bukett till Max och Saga. Strax innan Ahlöfsparken träffade jag Kicki och Rambo. Också det mötet var så roligt! Vi gjorde sällskap en bit.
Rhododendron har börjat blomma i parken!

Så var jag då framme. Visst bor dom fint – Max och Saga!? Att ta en promenad på den vackra, stilla kyrkogården så här års är något jag verkligen kan rekommendera!
Varför inte hedra minnet av Max och Saga genom att besöka dom? Det har nästan blivit så att människor vallfärdar till den lilla graven. Och varför inte? Låt minnet av de båda barnen leva.

Många, många har påverkats av den fruktansvärda händelsen i mars förra året. Man tänker till litegrann, funderar ännu en gång – och det kan röra sig såväl om att låta bli att gnälla och klaga, som att krama sina barn en extragång för man vet ju faktiskt inte om man lever imorgon.
Om denna tragedi  kan föra med sig att vi tänker mer kärleksfulla tankar vore väl verkligen att hedra Max och Saga.
Unna dig en stilla promenad, en meditation över livet och besök kyrkogården.
Max och Saga har så mycket blommor och så många saker. Här faller min skugga över graven när jag fotograferar.

Visst har barnen fin utsikt?
Det är så vackert och grönt här! Så harmoniskt!

Idag kände jag på mig att Max och Saga skulle på utflykt! Det liksom kändes i luften när jag närmade mig deras grav. Solens sken och den lummiga grönskan, fågelkvittret och visst hörde jag barnen prata… Om matsäckspaket och saft som skulle packas med. Dom hade inte tid med mig idag. Äventyret väntade.

På hemvägen gick jag genom Ahlöfsparken. En liten oas mitt i Arboga.
Jag sneddade åter över Nicolai kyrkogård.

Precis invid den vackra ingången växte några liljekonvaljer! Jag plockade faktiskt två stycken – för de doftade så underbart.

Sen var jag snart hemma och tillbaka i verkligheten. Fast inte riktigt ändå… När jag besökte ICA för att köpa potatis fick jag upp denna ur potatislåren!

En potatis i form av ett hjärta!!

Det tog jag som ett gott tecken!
🙂

Ha en fin dag! Ta gärna en vallfärdande promenad!
Själv åker jag till Köping nu för att hämta dottern!

Dottern håller på med ett skolarbete om hur det var att leva tonårsliv på 1960-talet. Det får mig att tänka till på hur det faktiskt var då – kontra idag.

Det som slår mig är hur få våldtäkter som begicks för 30-40 år sen. Det kändes så i alla fall när jag tänkte efter.
Alla tjejer gick i kort-kort och då menar jag KORT-KORT! Så korta kjolar att trosorna syntes allt emellan. Ändå blev jag själv aldrig utsatt för närmanden eller kränkningar och jag hörde aldrig talas om några andra heller som råkade illa ut.

Jag kollar på BRÅ och deras statistik för att se om jag kan ha rätt. Tyvärr hittar jag inte så gamla uppgifter som runt 1960-1970 men väl från 1988:

I hela landet anmäldes  år 1988 – 5269 sexualbrott och av dom 1332 våldtäkter inkl grov våldtäkt.

2008 års statistik visar följande dramatiska ökning:
14342 sexbrott och av dessa är 5446 våldtäkt eller grov sådan. Det är en ökning med 15 % bara från året innan!

Vad beror detta på??
Hur utsatt det måste kännas att vara tonåring idag!!
Och tanken som följer direkt: VAD KAN VI GÖRA ÅT DET!!??