Feel in the Blogg

Ja, idag kan man verkligen tala om surdegar! För sur blir man om fötterna när man går promenader längs med ån denna förmiddag!
Men med de hurtiga orden ”Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder” ringande i öronen begav jag mig ut! Och det var jätteskönt! Rätt klädd blev jag bara LITE våt om fötterna (dåliga stövlar) men det var härligt att höra regnet smattra mot regnjackans kapuschong.

Man får faktiskt ljusglimtar genom naturen trots gråregnet! Kolla här!
Skimrande blad på buskarna framför Pastorsexpeditionen! Och gula eklöv i vattenpölen: Och hemma lyste spireabusken upp trappan så här:

Och fuchan blommar fortfarande: Några blommor har ramlat ner på trappan:

Det här var väl lite blandade godbitar och surdegar! Fast kanske inte riktigt vad ni förväntade er eller?? 😉 Inte jag heller – men det kommer mera!!

Jag hoppas ingen glömt ”Veckans babe” I nästa blogg berättar jag mera om honom och andra godbitar från kommunen PLUS lite surdegstugg!

Först ska jag åka och handla! 🙂 Men den som väntar på något gott väntar ALDRIG för länge!! 😀

”Veckans Babe” heter Magnus! Var du kan hitta honom får du läsa i morgondagens blogg!
Välkommen åter! 🙂

I domen mot den tyska kvinna som mördat två små barn i Arboga och svårt skadat deras mor står följande:

”Rätten bedömer mammans utpekanden av tyskan som ”uppriktiga”. Men med bakgrund av mammans skador och vad som anförts av de sakkunnigas utlåtanden i rätten, finner man att tillförlitligheten i mammans berättelse ”så tveksam” att den därför ”lämnats utan avseende”. Mammans uppgifter om angreppet mot henne och utpekandet av tyskan saknar därför bevisvärde”.

Hur kan en s k minnesexpert döma ut mammans vittnesmål därför att sannolikheten att hon skulle kunna minnas efter de skador hon fått var liten, enligt hans utsago!

Sannolikheten att kärnkraftsolyckan i Harrisburg inträffade var också noll och intet – men den hände ändå!

Emma var vid medvetande enligt ambulanspersonal och jag personligen var helt säker på att hon i rätten skulle kunna peka ut mördaren! Det kunde hon också – men en ”expert” sa något annat därför lämnas Emmas utpekande ”utan avseende”.

Polisen gjorde heller ingen line-up vad gäller utpekande från första början. Anledningen var att den tyska kvinnan vägrade delta i en konfrontation. Det säger väl också allt!

Man godtog hennes vägran för att hon skulle blir ”mer samarbetsvillig” senare i rätten. Jo, pyttsan!

Jag tror att Emma vet vem som knackade på dörren den 17 mars – och det är henne hon har pekat ut!

Bland alla pressmeddelanden, all journalistträngsel och alla spaltmetrar på tidningarnas hemsidor – så ser jag plötsligt framför mig – två små barn – Maximilian och Saga!

Den här domen handlar om två små barn! Max som inte fick fylla 4 år och hans lillasyster Saga som inte hann bli 2.

Känslan slår emot mig med full kraft! Detta som alla pratar om idag har en verklighet! Det är inte på film! Det är inte utdrag ur en hemsk deckare! Det är verklighet!

För mig och många, många andra som följt Emma och Nicklas under de 7 månader (på fredag) som gått känns det hela ibland fullständigt overkligt.

Hur kan detta hända? Scenariot är värre än den värsta skräckfilm! Och det händer i min lilla hemstad Arboga och det händer fullständigt oskyldiga människor, drabbar fullständigt oskyldiga små barn!

Det är så utstuderat ondskefullt att man värjer sig. Det är så bortom allt förstånd. Så fasansfullt – och ändå verklighet den 17 mars i år i en villa, på en liten gata, i småstadsidyllen Arboga.

Det är ”ställt utom allt rimligt tvivel”, avgör tingsrätten.
Den tyska kvinnan har mördat två små barn av svartsjuka och hämnd. Hon har också försökt att döda deras mamma.
Hur ond kan en människa bli? Hur full av hat och hämnd? Det är oerhört skrämmande!

Man frågar sig också – hur kan den tyska kvinnan leva vidare med barnamord på sitt samvete? Hur har hon orkat igenom förhör efter förhör och med ett småleende på läpparna? Varför har hon vägrat svara på frågor, vägrat berätta sanningen – inte ens uppgifter som skulle kunna vara till gagn för henne själv?

Svaret måste vara – det här är en mycket sjuk människa. En mycket sjuk och mycket farlig person.

Min förhoppning är att den tyska kvinnan fälls i hovrätten och att hon utvisas till ett fängelsestraff i Tyskland.
Då kan Emma och Nicklas och deras anhöriga få lugn. Först då kan de åter börja leva – på riktigt – på nytt – sina nya liv – utan Max och Saga.

Fotot är taget i våras – efter begravningen av Max och Saga.
Må de små barnen vila i frid och att deras anhöriga får sinnesro.

Så kom då domen!
Livstids fängelse för den tyska kvinnan! Hon döms för mord på två små barn i Arboga och mordförsök på barnens mor.

Hela domen kan läsas genom att klicka HÄR för att komma till Magazin24:s hemsida!

Domen var väntad. Kvinnans advokat har redan tidigare förvarnat om att en överklagan av ett sådant domslut kommer att ske. Enligt Svenska Dagbladet kan Hovrätten komma att ta upp fallet senast i början av december.

Om den tyska kvinnan även fälls i hovrätten kommer hon att placeras vid kvinnoanstalten Hinseberg. Ironiskt nog ligger Hinseberg endast få mil från mordplatsen i Arboga – norr om Örebro.

Mina tankar går nu till Max och Sagas föräldrar, bonusföräldrar och till övriga inom familjen!

Tankarna går självklart också till barnen som aldrig fick möjlighet att fylla 2 och 4 år…
Må ni vila i frid små barn.