Hösten behöver inte vara mörker och deppighet utan en tid av vila och återhämtning. En period vi alla behöver – människor såväl som natur – för att komma igen och leva upp till våren igen.
Här lite bilder från min höstpromenad – dagligen återkommande numera (utom igår då mina krafter var fullständigt uttömda och jag sen sov 14 timmar!)
Bilderna visar vad man kan uppleva på en promenad: Vackra höstlöv! En demolerad cykel som säkert var både dyr och fin för inte alltför länge sedan… Arboga från å-sidan och så några bilder hemifrån mig.
Kärleksörten som är så tacksam och underbar att ha i sin trädgård – såväl som att plocka och njuta av i en vas inne, det vackra röda vildvinet runt mitt köksfönster samt min trappa som blommar ännu fast vi går mot slutet av september.
Annat jag upplevde på min promenad – som jag av hänsyn till de boende inte ville plåta – var av både negativ och positiv karraktär. En namnskylt som jag retat mig på i många år – en jägare med hund som siktar på en älg. Det gör mig ARG varje gång jag ser. Varför har man en sådan skylt?? Mer positivt var att sticka näsan i en av de ljuvligt doftande rosor som fortfarande blommar längs med ett av staketen jag promenerade förbi.
Sen bevittnade jag något som jag tror var ett ”vanligt vardagsdrama”. En tonårsflicka öppnade en grind för att gå ut – kastar en blick bortåt vägen – går tillbaka in igen och stänger grinden. Hennes sätt att bete sig fick mig att vända på huvudet. Lite längre bort kom två ”Paris-Hilton-kopior” i samma ålder som flickan och jag anar att det var dessa två som flickan inte vill/vågade träffa.
Till slut måste jag visa er något som får mig att skratta åt varje morgon!
Det är vår lilla katt Wilma som VARJE morgon när jag drar upp persiennerna i sovrummet – kommer som en liten röd eldkula över gården, sen rasslar det bara till på fönsterblecket och hon tränger sig in mellan kaprifolens rätt kraftiga stammar för att bli insläppt genom fönstret. VARJE morgon likadant – trots att hon såväl som kattpojkarna har egen ingång. En sån liten toka! Och jag släpper förstås in henne varje gång! 🙂
Senaste kommentarer