Feel in the Blogg

Läser i gårdagens DN att det råder stor brist på specialistutbildade sjuksköterskor. Detta innebär långa operationsköer för vårdsökande patienter.

Av vilken anledning ska sjuksköterskor vidareutbilda sig – är min fråga!?

För att vidareutbilda sig måste sköterskan ta tjänstledigt och förlorar därmed den lilla lön hon redan har. Tillkommer gör studieskulder.

När sen specialistutbildningen är klar – väntar knappast något större lönelyft! Några hundralappar extra i månaden, säger vårdfacket. Upprörande!

Besökte USÖ för några månader sedan och pratade med en specialistutbildad sjuksköterska. Hon var omkring 50 år och hade NU kommit upp i en lön av 20 000 kr per månad efter att hela sitt yrkesliv jobbat som sjuksköterska och dessutom vidareutbildad sig.

Och någon undrar varför sjuksköterskor inte specialistutbildar sig…

Sveriges mest lästa bloggar står familjen Schulman för – enligt bl.a. reportage i DN. Om man vet hur dessa tre – Alex, Calle och Katrin – skriver – och vad de skriver om – så kan man ana vilken sorts människor som är intresserade av bloggar. I alla fall vilka som läser mest.

Schulmans skriver ren dynga och ju fler förolämpningar och skitprat de kan få ner på sina bloggar – desto fler läsare tydligen.

Visst vill man att människor ska läsa det man skriver om man bloggar. Men för mig finns det gränser.
Jag tävlar inte om läsarantal genom att skriva så mycket smörja som möjligt. Har inte den minsta lust att berätta snaskigheter om ”kända människor” för att locka läsare. Känner inte den minsta tillfredsställelse över att skriva sånt som Katrin gjorde om den journalist på DN som skulle intervjua gänget Schulman:

”en tönt som borde dra ur sin balle ur röven”.

Säger väl allt om Katrin Schulmans desperata kamp för att märkas och synas.
Till saken hör också att hon inte ens hade träffat DN-journalisten då hon skrev detta.

Fruktansvärt tråkigt, banalt och intelligensbefriat – så känner jag inför ”de populära Schulmans” bloggar. Man kan ju hoppas att när de växt upp – kommer att skämmas en smula över sin naiva, exhibitionistiska kamp om bloggläsare. Men jag tvivlar starkt…

Inte skulle jag vara stolt över att vara den mest lästa – med bloggar med sånt ”innehåll”. Fast familjen Schulman har månne andra referensramar…

Jag är nöjd om jag får reagera, protestera och ibland skapa debatt. Om jag kan glädja någon eller få någon att tänka till. Att jag kan stå för det jag skriver – och känna respekt för det.
Fast jag är ju bara en tjej från Arboga – och ingen tjusig Schulman från Stureplan! Tack och lov...

Ulrica Messing ger upp allt för kärleken. För familjen, säger hon. Den nya – alltså.

Ett enkelt val när man har tröttnat på kneget och kan kvittera ut nästan 50 000 kr i månaden!! 49567 kr får Ulrica Messing nu varje månad. Hon har ansökt och beviljats statsrådspension av SPV – Statens Pensionsverk.

Lägg sen till att kärleken är en miljonär med 3 lyxbilar i garaget – bland allt annat.

Ulrica Messing – företrädare för Socialdemokratin – man mår illa…

En sak jag funderar över: Efter 16 år i politiken har Ulrica Messing plötsligt kommit på att hon vill värna om familjen. ”Ta ansvar för sin familj”. Sin NYA familj vill säga.
Man kan undra hur hennes ex tänker idag och hur deras gemensamma barn känner? Hur ”den gamla familjen” har haft det under alla år när Ulrica Messing jobbat politiskt?

Fast – bättre sent än aldrig, heter det ju. Och valet måste ju vara enkelt när miljonären öppnat stora famnen och statsrådspensionen droppar in.

Personligen – som kvinna – tillika f d personalchef, utbränd och sjukskriven – bl.a. för att det till slut blev omöjligt att kombinera yrke och familj – är jag oerhört besviken på Ulrica Messing.
Vad har hon gjort politiskt för att se till att kvinnor inte ska behöva ge upp och ”bli hemmafruar”? Jag själv är ju hemmafru idag, kan man kanske säga. Jag får ju inga 50 000 i pension precis – utan det är sjukbidrag på nåder och ständiga trakasserier från Försäkringskassan som gäller i min vardag.
På vilket sätt agerade Ulrica Messing för jämställdheten i sin roll som kvinnlig politiker inom Socialdemokratin?

Ulrica Messing gav upp. Och hon kan göra det! – med den pension som väntar. Säkerligen blir hon erbjuden intressanta och välbetalda uppdrag framöver – som hon kan välja och vraka mellan. Kan kolla med pensionen hur mycket ”hon har råd” att jobba för att inte hela pensionsslanten ska ryka.
Vi har ju en rad liknande exempel från Socialdemokratin att välja på. Ta HSB t.ex. – vår förre statsminister.

Socialdemokrati… jag mår illa.

Nu testar jag att få in BILDER på min blogg!! Jag är KASS på teknik och datorer ska bara fungera. Som tur är har jag äldste sonen till hands emellanåt och han fixar till och FÖRSÖKER lära mig…

Så nu hoppas jag att ni alla kan se bilden på ”MUSEN FRÅN AMSTERDAM”!
Den fina röda katten på fotot heter alltså Musen och bor på Café Doelen i centrala Amsterdam och hans ”jobb” där är att locka dit kunder! Det lyckas han väldigt bra med. Speciellt lyckades han med Jakob och mig! Vi valde alltid detta café för en öl eller smarrig äppelpaj med grädde.

Musen är 8 år och satt han inte som här på bordet och tvättade sig – så låg han ihopkurad på en stol eller placerade sig i någon av gästernas knä!

Tänk om detta varit i ”duktiga och ordentliga Sverige”!!?? Ve och fasa – då hade hälsovårdsnämnden ryckt ut på en gång och jagat bort katten!
Som tur var så var detta alltså i Holland och vi kunde njuta varje dag av Musens sällskap.

Tro inte att jag inte har respekt för allergiker och kattskraja människor – men det finns ju andra kattfria caféer att välja. I alla fall i Amsterdam.

Igår såg jag på TV att man FIRADE invigningen av Sveriges numera största fängelse – Salbergaanstalten i Sala.

Hur kan man fira det? Med pompa och ståt, klippa band och stor middag!? Skratt, glädje och småmys! Var fångarna inbjudna??

Att fira att man fått färdigt landets största fängelse där man tänker låsa in ett stort antal människor – tycker jag känns mycket magstarkt! Vad är det att fira?? Lägg festpengarna på något annat istället och sörj över att det behövs ännu ett fängelse!

På RixFM sas att det är ”Öppet hus” på Salbergaanstalten till helgen. Vet inte om det är sant. I så fall tänker jag faktiskt bege mig dit. För att på ort och ställe se hur fångarnas liv kommer att se ut där.
När fängelset väl är befolkat – lär det vara svårt att få komma in på ”studiebesök”.

Pengar bör satsas på att ALLA människors rättighet till trygghet, utbildning, vård, jobb och omsorg. Detta måste ske redan från barndomen – på dagis och i skolan. Då behövs inte fler fängelser utan vi kanske kan avveckla ett par istället.

OCH – sluta fira fängelser – jag mår illa…