I lördags för en vecka sedan anlände jag ÄNTLIGEN till Kiruna! Jag har haft en dröm om att åka dit och nu gick den i uppfyllelse!
Det var fantastiskt att se fjällen och snön när vi flög in mot Kiruna och väl framme kunde jag beskåda såväl de vackra fjällen runt omkring stan, som Kirunavaara och Loussavara på varsin sida.
Jag tänkte: Alla som bor i Sverige borde se hela sitt vackra land! Sverige slutar inte strax norr om Stockholm utan är mycket, mycket mera än så! Att uppleva den skånska myllan och bördigheten – såväl som den norrländska mäktigheten borde alla få möjlighet till. Innan man sett också fjällvärlden och de stora tysta vidderna – har man inte sett sitt land!
Jag hade bokat in mig på vandrarhemmet Yellow House som verkligen var gult! Alla husen som tillhörde vandrarhemmet var gula – precis som midnattsolen som också var en mäktig upplevelse!
Första natten i Kiruna vaknade jag och tänkte – ”asch, nu glömde jag släcka lampan igår kväll” – men det var SOLEN som lyste starkt in genom mitt fönster! Fantastiskt!
Det första jag gjorde när jag packat upp i mitt rum och begett mig ut för att handla lite mat – var att ramla! Jag ramlade alltså även i Kiruna!! En stenplatta på trädgårdsgången vid Yellow House stod upp och jag föll pladask! Jag skrapade knäna och fick händerna blodiga – men tack och lov bröt jag inget! Man kanske kan säga att jag föll pladask för Kiruna! 🙂
Dagen efter besökte jag Kiruna kyrka – som är byggd som en lappkåta! Otroligt vacker och ett måste att besöka om man kommer till Kiruna.
När jag kom hem efter nästan 4 timmars promenerande – den långa promenaden dels beroende på att Kiruna är stort och brant – men också p.g.a. mitt urdåliga lokalsinne – bestämde jag mig för att gå till sängs bums.
Jag duschade och skulle ta på mig min pyjamas... Den var borta! Jag letade och letade och letade och kände mig så där dum i huvudet som man känner när man VET att den måste ligga någonstans inom rummets fyra väggar – men man inte kan hitta den. Men nej – pyjamasen var borta!! Jag vände upp och ner på stolskuddar, tittade inuti påslakanet, rev i alla lådor och letade t o m i den jättesmala lådan i nattduksbordet – heldumt, för där skulle den aldrig få plats – men vad gör man?? Pyjamasen var och förblev borta!
Badrummet undersöktes lika noggrant – men inte en skymt av min sköna rosa pyjamas med blommor…
Nu började jag bli misstänksam. Ingen mer än jag hade tillgång till mitt rum – utom förståndaren, en man i 40-taliståldern som nog faktiskt hade sett lite skum ut… Tänk om han varit inne och snokat i mitt rum!? Han kanske var en sådan där typ som stjäl trofféer från kvinnor!?, tänkte jag.
Man har ju hört talas om karlar som stjäl underkläder – den här lappen kanske gick igång på kvinnliga pyjamasar…
Jag pratade med mamma och hon blev jätterädd! ”Du måste låsa om Dig” skrek hon upprört i telefonen! ”Ja, men det går att låsa upp utifrån” sa jag. Men jag lovade att ställa en tung fåtölj framför dörren och sen beväpnade jag mig med en vass och lång nagelfil.
Men – sen tänkte jag: Jag ska allt ta och fråga de tre glada småländska systrarna som också bodde på vandrarhemmet. De var där med sina föräldrar och skulle fira pappans 75-årsdag.
De satt alla i matsalen när jag kom insmygande i min morgonrock. ”Får jag ställa en lite konstig fråga” undrade jag. Det fick jag. ”Har någon av er möjligen sett en rosa pyjamas?”
”JAAA” ropade alla tre systrarna med en mun! ”Den låg i badrummet – och vi har alla tre noggrant tittat på den” sa en av systrarna.
Så skönt – det löste sig. För föreståndaren som INTE var fetischist hade tagit hand om den kvarglömda pyjamasen och jag fick snart tillbaka den.
Så var det med pyjamastjuven i Kiruna!
Nästa blogg ska handla om restaurang Guldrenen på väg till Narvik och Sobril i LKAB! Den kommer imorgon. Vi hörs och ses då!
Ha en skön midsommardag!
Senaste kommentarer