Jag har lyckats skapa debatt om lodjurens rätt att få leva eller inte i landet Sverige.
Idag har två ilskna män skrivit och skällt på mig i det lokala bladet över hur urbota dum jag kan vara som vill stoppa jakten på det skygga lodjuret.
Jag vidhåller att naturen skulle sköta sig själv om vi inte blandade oss i. Sen förstår jag också att eftersom vi redan har ”blandat oss i” – med vägar, städer o s v – så måste vi se till att de bortkörda djuren inte tar sin kvällspromenad över E4:an hur som helst – och i hur stor omfattning som helst. MEN – när det går till överdrift och när jägarna ser sitt skjutande som en hobbyrättighet – då är det dags att protestera.
Att skjuta 75 lodjur under mars månad när totala kvoten lodjur som får finnas i Sverige enligt regering och riksdag, ännu inte uppfyllts, anser jag vara fel! Att leta upp 5 skygga lodjur bara i Västmanland fattar jag bara inte hur det ska gå till – men jägarna har säkert sina knep. Det kanske är speciellt ”fint” att ha fått knäppa ett lodjur, vad vet jag…
Sen hackas det i lokalbladet på mig att jag har fel vad gäller rådjursstammen och antalet där.
JAG ERKÄNNER – jag kan ha fel! Det kanske är hjorten jag har sett i mängder – och inte bara rådjur. Men då undrar jag – väjer lodjuret för hjorten i sin ”hänsynslösa jakt” på rådjur? Kollar lodjuret in hjorten och tänker: ”Nej, den där är fel – det är ju rådjur jag ska käka till middag!”?Det tror inte jag.
Så då får jag rätt i alla fall. Stammen hjortdjur har ökat och det är bra om lodjur och varg tar dom till föda – det är naturligt.
Det är inte naturligt att skjuta lodjur för att jägare ska få ha hjort, rådjur och älg kvar för egen del!
Senaste kommentarer