Feel in the Blogg

Jag känner en hund som är klok som en pudel.
Jag känner en hund som är trogen och snäll och som är självklar familjemedlem.
Jag känner en hund som kan sjunga när husse spelar piano och som har ”uppträtt” både på bröllop och andra tillställningar.
Jag känner en hund som varit med i många, många år och som alltid bara ska finnas där.
Jag känner en hund som är allt för sin familj.

Jag kände en hund…

*
Alla som känt trofastheten och kärleken från ett djur. Alla ni som upplevt lyckan och glädjen med en hund, katt eller någon annan liten varelse. Alla ni vet också hur svårt det är när tiden rinner ut. När det där oundvikliga sker – det som vi alla vet måste hända – men ändå blir så svårt, så svårt.
Att då säga saker som: ”Det var ju bara ett djur” – är så fel det kan bli.
Detta djur var så mycket mera. En trogen vän, en tröst i ensamhet, en glädje och en värme. En kompis, ett sällskap en benvärmare om natten.
En stund av lycka.

*
Sov gott lilla Amorina

Idag kan man gå in på en ”virituell skolgård” via DN:s hemsida. Intron är hemsk att lyssna på – men det är ungdomars och barns verklighet.

Jag vet själv hur det är att bli mobbad. Under hela min grundskoletid var jag utsatt. Ganska snabbt ”visste jag” att jag var dummast, fulast och den största idioten som funnits. Det hjälpte inte vad mamma och pappa sa – skolkamraterna hade lyckats. Deras ord, deras sätt att behandla mig hade naglats fast och blev till sanning. Allt för att jag var en blyg skolflicka som inte vågade ta för sig.

Denna mobbing satte spår för hela mitt liv. Mobbingen gjorde mig osäker och rädd men efter några år i arbetslivet förstod jag att jag inte var världens sämsta människa.

Mobbingen gjorde att jag idag SER när mobbing är på gång och jag reagerar. Det gör också att jag alltid vill stå upp för människor i underläge. Jag vill tala för dom som inte har ork eller möjlighet att tala för sig själva. Det gäller såväl små barn, vilsna ungdomar, gamla och sjuka – som djur!

STOPPA MOBBINGEN! Gå in på www.dn.se och ta del av den virituella skolgården. Där får Du tips om vad just Du kan göra!

Jag har lyckats skapa debatt om lodjurens rätt att få leva eller inte i landet Sverige.

Idag har två ilskna män skrivit och skällt på mig i det lokala bladet över hur urbota dum jag kan vara som vill stoppa jakten på det skygga lodjuret.

Jag vidhåller att naturen skulle sköta sig själv om vi inte blandade oss i. Sen förstår jag också att eftersom vi redan har ”blandat oss i” – med vägar, städer o s v – så måste vi se till att de bortkörda djuren inte tar sin kvällspromenad över E4:an hur som helst – och i hur stor omfattning som helst. MEN – när det går till överdrift och när jägarna ser sitt skjutande som en hobbyrättighet – då är det dags att protestera.

Att skjuta 75 lodjur under mars månad när totala kvoten lodjur som får finnas i Sverige enligt regering och riksdag, ännu inte uppfyllts, anser jag vara fel! Att leta upp 5 skygga lodjur bara i Västmanland fattar jag bara inte hur det ska gå till – men jägarna har säkert sina knep. Det kanske är speciellt ”fint” att ha fått knäppa ett lodjur, vad vet jag…

Sen hackas det i lokalbladet på mig att jag har fel vad gäller rådjursstammen och antalet där.
JAG ERKÄNNER – jag kan ha fel! Det kanske är hjorten jag har sett i mängder – och inte bara rådjur. Men då undrar jag – väjer lodjuret för hjorten i sin ”hänsynslösa jakt” på rådjur? Kollar lodjuret in hjorten och tänker: ”Nej, den där är fel – det är ju rådjur jag ska käka till middag!”?Det tror inte jag.
Så då får jag rätt i alla fall. Stammen hjortdjur har ökat och det är bra om lodjur och varg tar dom till föda – det är naturligt.
Det är inte naturligt att skjuta lodjur för att jägare ska få ha hjort, rådjur och älg kvar för egen del!

Så ska man kanske skriva om man vill ha många läsare av bloggen?? Eller många läsare av boken?!

Jo, jag skriver på en bok. Det är inte första gången – men nu ska det bli av! Nu ska det verkligen bli en bok!
Jag har fått en del vänner genom Feministiskt initiativ och dom ”puffar” på mig för att jag ska skriva.

Vad boken ska handla om? Det får ni veta när den kommer! Så mycket kan jag säga att den kommer att röra sig kring känslosvall, politik, sjukvård och annat i vår jämmerdal.
Ska jag komma med sensationella avslöjanden? Vad det var som vekligen hände!? Nu – som då!?

Nja, det är inte riktigt mitt koncept att locka med skvaller och skitprat. Däremot gillar jag stilen – ärlighet och mod.
Jag kommer att berätta en historia som är sann – i alla fall ur min synvinkel. Rakt upp och ner – utan att gömma eller glömma.
Sen får dom huka sig som anar att det kan bli slängar av sleven medan andra kanske får slicka i sig av det goda jag har att servera.

OM jag nu bara får tillräckligt med kraft, lugn och ro – så ska jag fortsätta mitt hamrande på tangentbordet – vad gäller boken. Tills dess får ni stå ut med lite ”utbrott” och åthävor från min sida via min blogg!