Feel in the Blogg

– Sov på sömntablett för att kunna somna och för att kunna sova en hel natt.
– Vaknade på morgonen och såg till att mina barn kom iväg till skolan
– Duschade och gjorde mig iordning. Kände lite pirr i magen av oro och ängslan. Jag var kallad till ett möte. I ett brev till min fackförening hade jag ställt frågor om vad jag som utbränd, långtidssjukskriven och arbetslös har för nytta av att vara med i facket. Nu hade jag blivit kallad till möte för att få mina frågor besvarade. Det känns lite som de ”förhör” jag utsatts för av Försäkringskassan.
– Med bil på väg de 5 milen mot mötet. Under resan gaskar jag upp mig och känner att jag nog har en hel del vettigt att komma med. Det känns bra. Jag känner mig glad och förväntansfull.
– Framme. Jag blir mottagen och det blir ett mycket bra möte. Jag för fram mina åsikter och idéer som alla tas emot väldigt positivt. Man hakar på mina förslag och kommer med planer om hur facket kan bli bättre på att bemöta den grupp medlemmar som jag pratar för.
– Mötet varar en timma.
– Efteråt hade jag tänkt gå och handla i stora staden – men det känns som om jag inte orkar.
– Jag tar bilen hem. Känner mig lite tom i huvudet. Tänker på att jag faktiskt tappade tråden flera gånger när jag pratade. Känner mig dum.
– Hemma överväldigas jag av en enorm trötthet. Jag blir mycket förvånad. Det kommer som en stor överraskning. Jag orkar inte hålla mig uppe.
– Tar ett hett bad och lägger mig. Somnar fast klockan bara är 3 på eftermiddagen. Sover i 3 timmar tills barnen och maken kommer hem. Vi äter ”hämtmat”.
– Jag är ledsen för att jag blev så trött av mötet idag. Det varade ju bara en enda timma! Och det var ett positivt möte! Jag förstår inte.
Samtidigt kommer jag på – jag borde ju förstå… Detta har jag varit med om så många gånger. Ändå blir jag lika överraskad – och lika ledsen åter igen.
– Maken försöker förstå och ge råd – men vi pratar förbi varandra. Barnen tycker jag är jobbig som ”är trött igen”.
– Jag lägger mig efter maten. Tar en sömntablett för att kunna sova utan att vakna och tänka.

Så kan en dag vara i en långtidssjukskriven och utbränd människas liv. Så var min dag igår.
Jag har varit sjuk sedan år 2000. Har försökt att få hjälp. Har försökt att komma igen. Har försökt…

Nog måste det anses absurt att facket går i blockad mot företag för att tvinga dom till anslutning när företaget ifråga inte har några anställda som är med i facket!! För mig låter det helt otroligt och helt otroligt fel!
Ännu värre att en arbetsmarknadsminister som är moderat – inte agerar mot facket och för dessa småföretagare som försöker driva verksamhet!

Men som en vän till mig sa: ”Det är väl självklart att arbetsmarknadsministern inte går emot facket! Han vågar inte! Inte ens sossarna vågar…”

Va! Hur låter det? Är det demokrati!? Eller är det precis som en annan vän till mig säger: ”Sverige är den sista sovjetstaten!”

Själv ska jag ta en dust med min egen fackförening Sif idag. Jag har nämligen ifrågasatt anledningen till att jag som långtidssjukskriven utbränd och tillika arbetslös ska vara med i facket. Hittills under alla mina sjuka och svåra år har dom inte varit till något stöd eller hjälp!
Till på köpet har jag fått veta att jag måste betala höjd fackföreningsavgift (den som den nya regeringen bestämt) – trots att arbetslösa endast ska betala grundavgiften!!
MEN – jag har fått ett beslut på att eftersom jag inte fått något arbetslöshetsunderstöd och ingen aktivitetsersättning – kan jag ”inte anses som arbetslös” – och måste därför betala full avgift.
Tacka sjutton för att jag inte fått något understöd från A-kassan – jag är ju 100 % sjukskriven!!
”Beslutet kan överklagas” stod det formellt i brevet. Gissa om jag har överklagat!!

För att ha med facket att göra måste man vara STARK, FRISK och SAMARBETSVILLIG! Det är kontentan!

Är man inte stark, frisk och samarbetsvillig – så gör facket vad dom vill. Oavsett om man är utbränd sjukskriven – eller försöker driva ett eget företag.

Upp till kamp!

Det finns människor som tror att hästar har det SÅ bra som travhästar. ”Dom blir så ompysslade och omvårdade och kan inte ha det bättre” så låter det.
Ha! säger jag! Bullshit! Hästarna pysslas och vårdas bara så länge dom är friska och alerta och springer in så mycket pengar som möjligt! När dom tacklar av – blir det korvfabriken direkt!

Det finns människor som inte bryr sig också – oavsett om hästkrakarna mår gott eller inte utanför travbanan.

Frågan är vilka av dessa människor som är värst.

Det som fått mig att rasa är en artikel på kvällspressens hemsidor idag om en häst som ”dödstörtat” mitt under ett lopp. HUR KAN EN FRISK OCH VÄLVÅRDAD 6-ÅRIG HÄST BARA TVÄRDÖ?! Den frågan skulle jag vilja ha ett svar på! Och jag tänker skaffa mig det svaret!

Hästar hetsas till döds för pengar – det är det som travsporten handlar om! Jag mår illa av det sätt som vi människor behandlar djur på!

Veterinären i Romme där hästen dog säger att hästen inte kunde ha kvävts till döds. ”Den hade ett tungband, ett band som håller fast tungan. Så det dog han inte av”avslutar veterinären.

Tungband som håller fast tungan!! Vad mer finns det för makabra tilltag för att få dessa krakar att springa så fort och så effektivt som möjligt!?

Sätt tungband på kusken som körde – och spänn honom för en sulky – så ska jag gladeligen piska på honom runt Romme travbana tills han stupar!

Kom inte och snacka om djur som har det bra när det gäller travhästar – då går jag i taket!

Det finns kurser i att förstå sig på ”besvärliga människor” – visste ni det??
VEM avgör vem som är besvärlig eller inte? Vad är det som gör att de här kursmänniskorna anser sig mindre besvärliga än de personer som de anordnar kurser om? Och vad innebär att vara ”besvärlig”.

Förr när jag hade en anställning, så fick vi ofta reklamblad om just de här kurserna. Jag blev alltid så förvånad och sen mera arg, kan man säga. Jag hade stor lust att anmäla mig till en sådan här kurs bara för att få veta vad dom pysslade med och för att få ifrågasätta alltihop hela tiden. Men – min tid räckte ändå inte till för allt vad jag hade att göra – så att gå kurs var omöjligt, dessutom en kurs med de motiv jag hade med att gå den…otänkbart…

Jag tror att jag är en ”besvärlig människa”. Jag har en känsla av att det finns rätt många som tycker att jag är ytterst besvärlig för att inte säga rent besvärande!
Tror nog jag kan räkna upp ett par myndigheter och några befattningshavare som har mig med på sin lista över ”besvärliga människor”.

Så har jag nog varit sen jag tog mig ur mobbingträsket på 1970-talet och jag har bara blivit besvärligare med åren!

Jag är nämligen en sådan person som inte accepterar beslut så där rakt upp och ner. I alla fall om besluten verkar helt ogrundade och utan substans. Sådant gillas inte av dom som fattar besluten. Dom gillar det inte alls!
Sen är jag en sådan som opponerar mig om jag tycker att något är fel – istället för att tiga, lida och acceptera. Det möts ofta med förvåning och ifrågasättande. ”Vad är det hon håller på med egentligen??Så här har vi ju gjort sedan 1948 och det är ju inget som bråkat tidigare!” osv

Då är man nog besvärlig, tror jag.

Jag törs ifrågasätta auktoriteter och tror inte att alla som har en högre ställning än jag själv automatiskt också vet bäst om precis allting.
Jag är en sådan där jobbig typ som vill ”röra om i grytan” och gärna kommer med förslag som är precis tvärtemot det nyss lagda. Inte för att jäklas men för att man kan se saker och ting på så olika vis.

Jag ska nog anmäla mig som ”objekt” till nästa kurs om ”besvärliga människor”. Dom kan få kolla in mig och se hur jag verkar. Ställa frågor och då ska jag svara så där riktigt besvärligt.
Kanske kommer dom på att dom själva är minst lika besvärliga om dom bara vågar.

Våga och vinn – var besvärlig!

Minus 14 på morgonen och + 16 i köket – då är det inte roligt… Men det finns ju element och varma sockor!

Nu ska vi INTE klaga på vintern som lät vänta på sig så länge. Minns ni att vi nyss trodde ”Det blir ingen vinter i år! Vi får aldrig någon snö!” Men tji fick vi!
Massor av snö, kyla runt -15 och SOL – det är väl ändå ett fantastiskt vinterväder att glädjas åt!

Kan tänka mig att en och annan tog sig en vinterpromenad i helgen och att det gjordes ett och annat åk i någon backe.

Passa på att njuta av riktig vinter! Om 1 månad är vi inne i mitten av mars och då startar nog vårblommornas återkomst! Dom var ju på G för någon månad sedan i tron att vintern hade lämnat walk-over. Hoppas de bäddat ner sig varmt i den mjuka snön och sover gott igen.
Tids nog är det er tur att göra entré – kära små krokus och snödroppar.

Håll ut ett tag till Kung Bore! Vi blir glada av Dig!