Under olika perioder har ägandet av hundar gått upp och ner. Jag menar nu inte seriösa ägare som tar väl vara på sin hund – utan dom som ”skaffar hund” av diverse konstiga anledningar. För att ”dom är så gulliga”, för att skrämmas med, för att dom tog över kompisens misskötta jycke o s v.
Ett tag skulle alla missbrukare ha schäfrar som for mer eller mindre illa.
Numera är det två kategorier som dominerar. Gulligull-hundarna som är souvenirer eller blingbling till den övriga make-upen – småhundarna á la Paris Hilton m fl. Fruktansvärt!
Eller så är det kamphundar som mer eller mindre nogräknade personer ”använder” på mer eller mindre nogräknat sätt. Ännu mer avskyvärt!
Förbi mitt fönster om dagarna går ett antal jyckar med sina mattar och hussar. Det är den unga ständigt rökande tonårstjejen som hela tiden rycker och sliter i den förvirrade lilla valpen – som inte har en aning om varför matte rycker och sliter. Sen är det den något äldre tjejen som vallar tre (3!) hundar av olika raser samtidigt. Ni kan ju tänka er hur detta går… Det är ryck och slit här också och mest i den stora rottweilern som snor ihop sig med småhundarna bredvid. För övrigt går hon bara till gräsplätten 5 minuter bort och sen hem igen…
Sen är det machokillen med en blandras av rottweiler och dobberman – en helvild hund med en lika helvild husse. Jag funderar mycket oroligt över hur drogfesterna går till och vad denna hundstackare får vara med om… Den dag jag läser om människor som överfallits av denna hund – blir jag inte ett dugg förvånad.
Jag älskar katter – och historien om katter och vanvård ska jag inte gå in på närmare. Då blir denna blogg hur lång som helst. Katter har inget skydd alls.
Djurskyddsmyndigheten måste vara kvar av anledningarna ovan. Men också som skydd mot s k ”skyddsjakt” – som bara är ett kamoflage för jägare att få skjuta så många vargar, lodjur och annat vilt som möjligt!
Dessutom behöver alla djur som endast lever för att bli mat ett skydd. I smått som stort ! Såväl vad gäller småbonden som vanvårdar sin boskap – som de stora köttfabrikerna som bara har pengar för ögonen och inte för en sekund tänker på hur djuren mår – om det nu inte skulle påverka köttets kvalitet och möjligheten att tjäna pengar…
Av en händelse kom jag in i ett TV-program från Danmark där man fick se en liten noshörningsunge födas. Det var en fantastisk bit film. Så underbart att se detta lilla liv födas och att uppleva noshörningsmammans lycka och omsorg. Att ungen sen föddes på ett stengolv i en djurpark och inte ute i djungeln eller på savannen någonstans det är också något som bör tas upp – men inte denna gång… Men känslan av detta att bli förälder, att få en unge – så stark även hos djur – berörde mig mycket.
Djurskyddsmyndigheten MÅSTE vara kvar! Nej, inte bara vara kvar – den måste utökas och stärkas!
Senaste kommentarer