Feel in the Blogg

Mitt politiska intresse har gått i baklås… Känns inte kul men det bara är så. Jag ORKAR inte tänka politiskt.

Allt är politik, säger min pappa, och han har så rätt. Och jag har fullt upp med min egen vardagspolitik här hemma – i min familj, bland mina barn och deras skola, och bara genom att läsa lokaltidningen.

När jag får glada tillrop, hurtiga ”nu-sätter-vi-igång-mail” och inbjudningar till diskussioner om ”hur går vi vidare” – så blir jag bara trött. Hjärnan slutar fungera och jag bara lägger av. Jag går i baklås. Stänger PC:n, stoppar undan brevet och lägger på luren.

Jag skäms över det här – men så är det. Nu får politiken ligga på hyllan – ”den där andra politiken” alltså. För – allt är ju politik – och jag har fullt upp med vardagen, vid sidan om att överleva.

Klockan är 6, det är lördagskväll, mörkret har fallit. Nu lägger jag mig i ett hett bad med favoritbadsaltet som jag fick av Jakob i julklapp. Tänder doftljus runt badkarskanten i ett mörkt badrum. Där ligger jag sen och njuter. Efter det kommer jag att krypa ner i sängen med deckaren av Aino Trosell som jag älskar (också politik – men ”lagom” sådan just nu). Där ska jag ligga och mysa och läsa tills ögonlocken faller igen och jag somnar. Sen ska jag sova HELA NATTEN utan sömntablett (hoppas jag).

Nån annan får sköta politiken och engagemanget tills vidare…

God natt

Under olika perioder har ägandet av hundar gått upp och ner. Jag menar nu inte seriösa ägare som tar väl vara på sin hund – utan dom som ”skaffar hund” av diverse konstiga anledningar. För att ”dom är så gulliga”, för att skrämmas med, för att dom tog över kompisens misskötta jycke o s v.

Ett tag skulle alla missbrukare ha schäfrar som for mer eller mindre illa.
Numera är det två kategorier som dominerar. Gulligull-hundarna som är souvenirer eller blingbling till den övriga make-upen – småhundarna á la Paris Hilton m fl. Fruktansvärt!
Eller så är det kamphundar som mer eller mindre nogräknade personer ”använder” på mer eller mindre nogräknat sätt. Ännu mer avskyvärt!
Förbi mitt fönster om dagarna går ett antal jyckar med sina mattar och hussar. Det är den unga ständigt rökande tonårstjejen som hela tiden rycker och sliter i den förvirrade lilla valpen – som inte har en aning om varför matte rycker och sliter. Sen är det den något äldre tjejen som vallar tre (3!) hundar av olika raser samtidigt. Ni kan ju tänka er hur detta går… Det är ryck och slit här också och mest i den stora rottweilern som snor ihop sig med småhundarna bredvid. För övrigt går hon bara till gräsplätten 5 minuter bort och sen hem igen…

Sen är det machokillen med en blandras av rottweiler och dobberman – en helvild hund med en lika helvild husse. Jag funderar mycket oroligt över hur drogfesterna går till och vad denna hundstackare får vara med om… Den dag jag läser om människor som överfallits av denna hund – blir jag inte ett dugg förvånad.

Jag älskar katter – och historien om katter och vanvård ska jag inte gå in på närmare. Då blir denna blogg hur lång som helst. Katter har inget skydd alls.

Djurskyddsmyndigheten måste vara kvar av anledningarna ovan. Men också som skydd mot s k ”skyddsjakt” – som bara är ett kamoflage för jägare att få skjuta så många vargar, lodjur och annat vilt som möjligt!
Dessutom behöver alla djur som endast lever för att bli mat ett skydd. I smått som stort ! Såväl vad gäller småbonden som vanvårdar sin boskap – som de stora köttfabrikerna som bara har pengar för ögonen och inte för en sekund tänker på hur djuren mår – om det nu inte skulle påverka köttets kvalitet och möjligheten att tjäna pengar…
Av en händelse kom jag in i ett TV-program från Danmark där man fick se en liten noshörningsunge födas. Det var en fantastisk bit film. Så underbart att se detta lilla liv födas och att uppleva noshörningsmammans lycka och omsorg. Att ungen sen föddes på ett stengolv i en djurpark och inte ute i djungeln eller på savannen någonstans det är också något som bör tas upp – men inte denna gång… Men känslan av detta att bli förälder, att få en unge – så stark även hos djur – berörde mig mycket.

Djurskyddsmyndigheten MÅSTE vara kvar! Nej, inte bara vara kvar – den måste utökas och stärkas!

På min förra arbetsplats fick jag reda på att en viss person verkligen tyckte illa om mig. Saken var bara den att personen ifråga och jag – aldrig varit i kontakt med varandra. Vi hade aldrig pratats vid och aldrig, mig veterligen, träffats.

Att någon som aldrig träffat mig bombsäkert kunde utala sig om hur dålig jag var plus uttrycka sig ungefär så här ”Henne tål jag inte” – gjorde mig nyfiken snarare än obehaglig till mods.

Vid en festligare tillställning ett halvår senare fick jag syn på personen som tyckte så illa om mig. Jag beslutade mig för att ta tjuren vid hornen. Raskt stegade jag fram och sa: ”Var roligt att se Dig! Hur har Du det nu för tiden?”

Sedan den kvällen är vi goda vänner! Vi kom underfund med att vi hade väldigt mycket gemensamt.
Dock har jag aldrig frågat varför hon så bestämt hade hävdat att hon ”could’nt stand the looks of me” tidigare…

Ett litet råd: Ha aldrig förutfattade meningar! Och blir Du baktalad av någon som inte känner Dig – ta kontakt! Se till att visa vem Du är och vad Du står för på ett vänligt sätt.
Jag tror faktiskt att de flesta människor har något gemensamt. Men fördomar och rädslor kan göra världen väldigt trång, trist och mörk.

Kram!

På DN:s hemsida m fl webbtidningar kan man idag läsa att den nytillträdde generalsekreteraren för FN ej tar avstånd från dödsstraff.

I sitt stilla sinne kan man börja fundera – vart är vi på väg? Vart är världen på väg? FN ska vara en organisation av länder som arbetar för världsfreden. För mig känns det horribelt att en sådan organisation inte tar avstånd från dödsstraff. Hur kan en fredlig värld tillåta lagar som tar en annan människas liv? Om vi avrättar en person – är vi då inte lika dåliga själva? Vad har vi för rätt att ta en annan människas liv? Att bestämma över liv och död?

Åter igen – en värld där kvinnor har halva makten – skulle aldrig se ut som den värld vi ser idag. För mig är det fullständigt befängt att inte kvinnor och män ska ha lika mycket att säga till om. Det handlar inte om att kvinnor är bättre än män, eller tvärtom – det handlar om att människor ska leva tillsammans och att män och kvinnor kompletterar varandra. För att komplettera varandra måste villkoren vara LIKA – det är de långt ifrån. Inte i Sverige och knappast någon annanstans heller.

Folk kan skratta och håna Feministiskt initiativ. Folk kan snacka om manshatare och förlöjliga detta politiska partis kamp. MEN – till syvende och sist så är Fi:s plattform och förslag det enda möjliga för en bättre värld – eller en värld över huvud taget!

Jag har betalat min medlemsavgift för Feministiskt initiativ för år 2007. Tror Du på en bättre värld där kvinnor och män kämpar sida vid sida på lika villkor – gå med Du också.

405753-5 är plusgirokontot för Fi och medlemsavgiften är 200 kronor.

Ge aldrig upp! Mot dödsstraff, för fred och för en mänsklig värld!

En ny dag. Den första dagen på ett nytt år. En början, ett blankt ark framför Dig, en tom kalender att fylla.

Vilka möjligheter. Vilket hopp. 365 blanka dagar att proppa full med det Du vill av LIVET.
Kanske Du protesterar. Det finns så många ”måsten” säger Du. Jobba, tjäna pengar, få ihop till alla räkningar, storm, kyla, elände – men ändå…

Du har ett val. Du kan välja att räkna in alla trista ting i Din nya kalender – eller Du kan bestämma Dig för att fylla Din kalender med drömmar, önskningar och förhoppningar.
Det där andra kommer nog ändå – så glöm bort dom när Du funderar över Din nya kalender.

Välj att drömma, att njuta, att ta tillvara stunden – och Du ska se att drömmarna blir till sanning och LIVET blir lättare att leva.

Jag tror på ett magiskt år. Ett mirakelår – fyllt av glädje, värme och kärlek.

Gott Nytt År