Feel in the Blogg

På lördag tar jag färjan till Visby och politikerveckan! Ensam ska jag husera i ett litet rum i Visby innerstad. Därifrån ska jag göra små utflykter till olika föreläsningar, seminarier och politikertal runt om i staden. Däremellan ska jag vila och läsa böcker på mitt rum. Fundera över tillvaron. Njuta av livet.
Det ser ut som om vädergudarna står mig bi – och alla andra som kommer att finnas i Visby vecka 27.

Vi hörs igen!

Igår, midsommardagen, när jag hängt ut tvätten upptäckte jag att pionbusken hade stora knoppar. Rosa, hårt knutna knoppar som redan avslöjade sin underbara doft. Försiktigt luktade jag på en av dom och doften var förtrollande.
På kvällen när jag drog ner min persienn tittade pionknoppen in på mig och jag såg att den sakta hade börjat öppnas.
Imorse när jag tittade ut genom mitt sovrumsfönster log jag för mig själv. Pionen var utslagen och såg ut att titta just på mig. Visa upp sin prakt bara för mig. Det var en naturupplevelse som gick rakt in i hjärtat. Så enkelt men så fantastiskt.

Då kom jag att tänka på – sådana här små, underbara händelser märkte jag aldrig när jag var som värst upp i varv. Då – innan den hemska dagen då jag genom utbrändhet rasade ner i ett stort svart hål.
På den tiden var hela min tillvaro ”schemalagd” med måsten som gällde mina barn, hemmet och mitt yrke. Det fanns ingen som helst tid att uppleva ett stilla lugn. Det fanns inget utrymme att notera en pions födelse.

Utbrändhet brände sönder delar av mitt liv – men fick andra att vakna och blomstra.

Dom flesta man pratar med är överens om att något är galet i vårt svenska samhälle. Å ena sidan finns inga pengar och resurser för psyk-vården, kriminalvården, skolan och äldreomsorgen m fl viktiga funktioner. Å andra sidan flockas fallskärmarna på företagsledarnas himmel och det är ingen hejd på vad regeringsmedlemmarna och övriga riksdagsmän roffar åt sig. Men så har vi ju en statsministier som blivande godsägare också trots att han säger att han företräder ett arbetarparti. Så var ska sleven vara om inte i grytan. Kan statsministern så kan väl dom andra makthavarna! Alltmedan folket få betala…
Läste idagens DN på nätet om en 83-årig förvirrad man som hållits inlåst 2 veckor i ett rum på lasarettet i Karlstad. Ett rum med endast en madrass på golvet! Fanns det ingen som reagerade där på Karlstads lasarett? Var det ingen av personalen som tyckte detta kändes fel under de 2 veckor den stackars mannen fick ligga på madrassen på golvet??Är det så här Sverige ska behandla sina gamla som byggt upp vårt land? Är vi så rädda och dumma att vi inte vågar säga ifrån?
Sen är det psykvården, bl.a. i samma län – Värmland – som inte har tillräckligt med resurser för att ta hand om de psykiskt sjuka – med mord och överfall som följd.
Skolan där elever går år ut och år in utan att ens klara det
mest grundläggande, än mindre få någon form av yrke för att kunna försörja sig på sikt.
Kriminalvården där man förvarar istället för att vårda.

Tillkommer gör alla utbrända, långtidssjukskrivna som hånas som fuskare och bedragare – alltmedan fler och fler ännu friska närmar sig stupet där man faller ner när tiden inte räcker till och kraften tar slut.

Sen har vi det grundläggande felet – bristen på jämställdhet. Kvinnor som alltid underordnas män. Något som är så vanligt att vi inte längre märker det. Tycker att ”så här ska det väl vara – vad är det att bråka om” och gnäller när Feministiskt initiativ tar upp kampen för ett jämställt samhälle. Tycker att ”varför ska dom alltid klaga på männen”(!).

Ibland känner jag att det är så väldigt många saker som är fel i vårt samhälle att man inte vet var man ska börja i eländet. Det är ett sådant massivt jätteberg av problem – så det är lättare att ge upp än att som David ge sig ikapp med Goliat.
Men när jag hör sådana reaktioner från andra människor då blir jag obstinat och vägrar ge upp!

Feministiskt initiativ vågade ge sig in i kampen och jag tänker stödja dom så länge samhället ser ut som det gör! Gör det Du också! Fi har följande adress till sin hemsida: www.feministisktinitiativ.se

UPP TILL KAMP!

BB = BLOGGBEROENDE eller BLOGGBEHOV!!
Så känns det för mig som varit utan möjlighet att skriva i min blogg sen i början av juni. Nu har äldste sonen fixar ”servern” så att det ska fungera igen!
ÄNTLIGEN kan jag blogga och VÄLKOMMEN ÅTER ni som läser min blogg.

Hur gick det nu då?? Jag skrev tidigare om dotterns vånda över matematikbetyget och om min egen vånda i väntans tider över Länsrättens möjlighet att ge rättvisa eller inte.

Jo – både bra och dåligt! BRA – för JAG VANN ÖVER FÖRSÄKRINGSKASSAN I LÄNSRÄTTEN! Jag fick rätt att vara sjuk när jag är sjuk! Läkarna som skrivit mina sjukintyg hade rätt att bedöma mitt hälsotillstånd. Något som borde vara självklart men inte i den sista sovjetstaten Sverige. Där har myndigheterna makten och Försäkringskassan har bättre medicinkunskaper än utbildade läkare! Men icke så i mitt fall alltså – gu´skelov! Nu hoppas jag bara att sjuka och läkare kan stödja sig på detta rättsfall – så att fler får hoppet åter om att någonstans finns ändå rättvisa. MEN man måste kämpa hårt! För mig tog det 1 år och detta år har varit fyllt av blod, svett och massor av tårar. Idag har jag längre till friskhet än för ett år sedan – allt ”tack vare” en inkompetent Försäkringskassa.

Det dåliga då? Dottern fick ett streck istället för betyg i matematik. Det skulle nu innebära att hennes framtid är helt oviss – om det inte var för kämpande föräldrar. Nu ger vi järnet för att hon ändå ska få en plats på gymnasieskolan till hösten.
Vi har nämligen fått veta att IG-elever KAN komma in på s.k. PRIV-platser. Det betyder att de får läsa upp sitt IG-ämne inom ramen för Individuella programmet men på det program som de sökte in på – i dotterns fall det estetiska programmet.
Hur många vet detta?

I Sverige måste man vara tillräckligt frisk för att vara sjuk – eller ha ett gäng entusiaster runt sig som slåss för en. Likadant gäller det i skolan. Den elev som har svårigheter i skolan och inte har någon som kämpar för sig – är helt chanslös! För dessa elever väntar IG i de flesta ämnen, Individuella programmet (en skam för gymnasieskolan – förvaring istället för undervisning) och sen arbetslöshet.

Jag tillåter mig dock ännu att njuta av segerns sötma över Försäkringskassan. Jag njuter också ”i denna ljuva sommartid”.
Varje morgon tar jag min cappuccino, sätter mig på trappan och njuter tillsammans med katterna av grönska, stillhet och doft av kaprifol. Det är lycka.

GLAD MIDSOMMAR på er alla!

bloggtest…