Feel in the Blogg

Igår på Rapport kunde man höra såväl Försäkringskassans som Trygghetsrådets representant tala om att ”många sjukskrivna har börjat jobba igen när dom fått sparken från sina gamla jobb”. Dom som är långtidssjuka behöver ”skakas om lite” så blir dom friska och kan jobba igen!
Gissa om man blir trött på all denna förföljelse av sjuka människor!! När ska de som har makt att bestämma förstå att sjukdom är sjukdom och inte någon sorts lek som vi håller på med. Vi ligger inte hemma och slöar för att sen genom att ”ruskas om” och skrämmas upp – snabbt sätter igång och jobbar igen! Löjeväckande men också en oerhört skrämmande attityd!!

När jag som långtidssjukskriven blev uppsagd från min arbetsgivare (p g a att Försäkringskassan inte tillät mig fortsätta att arbetsträna där längre (!)) så blev jag rejält ”omskakad” kan man nog lugnt påstå. Min första tanke var inte att söka jobb någon annanstans – jag hade över huvud taget inga klara tanker alls i mitt huvud just då. Jag bröt ihop och föll åter ner i depression. Jag fick uppsöka Psykkliniken och går nu i terapi hos en psykolog.
När min uppsägningstid nyligen gick ut fick jag ett brev från Försäkringskassan om att handläggaren där ville träffa mig för att diskutera var jag skulle kunna börja jobba(!). Då klappade jag ihop igen.

Regeringen, Försäkringskassan och alla andra som handlägger ärenden runt sjukskrivna människor har fullständigt tappet greppet om situationen! Och det har gått alldeles för långt!

För att få en förändring till stånd finns inga enkla medel att tillgå. Inget som man snabbt fixar fram till valet i september för att rädda sitt skinn. Det som behövs är stora omvälvande reformer som gör att människor får tillbaka makten över tiden. Förändringarna är så stora att inget av de nu etablerade partierna ens skulle våga yppa något om det – för då förlorar de kanske presumtiva röster i valet…
Det behövs ett helt nytt synsätt på arbete kontra fritid kontra människans hela livssituation. Detta för att förhindra att fler människor ”går i väggen” och för att hjälpa alla redan drabbade att kunna återgå i någon form av jobb så småningom.

Jag talar om kortare arbetstid, jämställdhet mellan könen för att få bort dubbelarbetet hos kvinnor som gör allt jobb hemma, satsningar på ”mjuka tjänster” inom sjukvård, äldreomsorg, skola, psykiatri och socialtjänst m fl. En satsning som ska ge höga löner, utveckling och status för just dessa jobb!

Vilket parti lovar detta? Jo alla naturligtvis, om Du frågar dom idag!! Kanske inte just precis nu – men ”i framtiden” och ”på sikt”…så kommer dom att svara.
Men vi är trötta på att vänta! Samhället har inte råd att vänta ett enda år till på att försöka stoppa ohälsotalen på rätt sätt. Eller på att sjuka och gamla ska få vård. Eller att skolorna ska få elever som klarar att läsa och skriva.
OCH VI KVINNOR VÄGRAR VÄNTA LÄNGRE PÅ DEN JÄMSTÄLLDHET SOM ÄR SJÄLVKLAR!! Halva befolkningen ska inte ha sämre möjligheter än den andra halvan! Lön ska inte bero på kön! Barn har lika mycket rätt till sin pappa som till sin mamma!

Feministiskt initiativ kräver 6 timmars arbetsdag och kvoterad föräldraförsäkring bl a.
Och detta för HELA MÄNNISKAN! För att vi ska få ihop våra liv, för att vi ska hinna leva och inte bara jobba. För att BARNET ska ha både en pappa och en mamma som tar hand om det från början av livet och hela vägen upp. För att jämställdhet är en mänsklig rättighet – som när den inte fungerar ger sådana oerhört negativa följder. Löjligt, säger kanske någon – men vi är hemmablinda och ser inte de små verkningarna – som så småningom förstoras och blir enorma.

Jag som aldrig i mitt 50-åriga liv känt mig hemma i något av de partier som funnits – har äntligen hittat rätt. Feministiskt initiativ – Fi – är ett måste för att vi ska ro framtiden iland!

Feministiskt initiativ hittar Du information om på hemsidan www.feministisktinitiativ.se och där kan Du också se hur Du kan bli medlem. Just nu pågår mängder av aktiviteter i den förvalskampanj som pågår. Titta i kalendern på hemsidan.

Ska Du till Arboga och behöver någonstans att bo? Är Du på genomresa och behöver övernattning?

På www.arboma.se kan Du se den lilla möblerade lägenhet som finns att hyra för en natt eller flera.

Just nu finns också en 3:a ledig för permanent boende i samma hus.

Huset ligger centralt i Arboga, 5 minuters promenad från järnvägsstationen och i en återvändsgränd – så det är ”lugna gatan” som råder. Tillgång till trädgård med syrénberså för morgonfrukosten i sommar eller för kaffepausen.

Gör ett besök på www.arboma.se

”Följer Du med till tivolit Mamma?” 16-åring ber och mamman säger ja, fast hon inte har stor lust att besöka det kringresande nöjesfältet som nu kommit till den lilla staden.

”Jag hittar inte plånboken!” ”Jag hittar inte sminkväskan!” ”Tror Du jag måste sminka mig? Jag ser ju så ful ut.” ”Jag har så fult ansikte. Tur att håret ofta lägger sig för så att mitt fula ansikte inte syns. Det är därför jag inte vill klippa mig kort. Det är bra att kunna dölja mitt fula ansikte”.

Dom går till nöjesplatsen – mamman och den 16-åriga dottern. Dottern som är mycket söt, med lång lockigt hår – ”men för ful” enligt henne själv.
Dottern vill köpa lotter och spela på chokladhjulet och mamman hänger på. Sen vill hon åka den värsta karusellen. ”Jag skulle vilja åka den andra också – men det är bara småungar som åker så då får jag skämmas”. Mamman talar om att hon älskar att åka tefat i snöiga backar och att det ”blev tillåtet” att göra det när dottern var liten och det var OK att en vuxen kvinna också åkte i backarna. Så mamman sa att hon förstod hur det kändes.

Dottern åker karusell. Mamman tittar på. Mammans hjärta blöder. Hon ser alla flickorna som kommer i gäng. Alla flickor som skrattar och har roligt – tillsammans. Som ropar till varandra, som kramas, som viskar hemligheter dom har ihop. Dottern har inget gäng att känna samhörighet med.
Dottern har ingen kompis. Dottern har aldrig haft någon. Mamman får vara både kompis och mamma. Förr grät dottern mycket över detta. Mamman grät också men i smyg så dottern inte märkte.
Nu har dottern förlikat sig med att hon är ensam. Hon säger ”jag vill inte vara med någon” och ”jag är inte social”. Men mamman vet att dotterns högsta dröm är en vän. Mamman vet att dottern är rolig, social och intelligent. Mamman ser att dottern är mycket söt – lång och smal och så det där vackra håret. Men mamman vet också att dottern har ADHD och Aspergers syndrom. Då får man inte ”vara med”. Då är man inte välkommen. Då passar man inte in.

Dottern ber mamman följa med på tivolit fast hon känner att det är pinsamt och att hon skäms över att ”gå med mamma”. Men livslusten är så stor. Tivolit så lockande.

Mamman vet att dottern har lärt sig att ”vara som andra” men skolan har sett till att dottern inte får gå i vanlig klass. Dottern får gå i en liten grupp utan behöriga lärare. Skolan ser till att dottern hela tiden påminns om att hon inte ”passar in”. Så har skolan gjort hela tiden – fast mamman kämpat.

Dottern vill snart gå hem igen från nöjesfältet. Hon lägger sig i sängen och vill vara ifred. Vad tänker hon? Sörjer hon?

Mammans hjärta blöder…

Skolorna i Sverige efterlever inte skollagen. Är Du ett barn med ADHD eller annat neuropsykiatriskt funktionshinder får Du i allmänhet inget stöd och hjälp när Du börjar första klass i grundskolan. Har Du föräldrar som strider för Dig så kommer Du inklusive familjen att upplevas som ”mycket jobbig” och till slut förpassas Du till en liten skrubb i källaren ihop med andra ”bråkiga ungar”. Det betyder inte att Du får hjälp – men de andra eleverna och lärarna slipper Dig!!

Som elev i källarskrubben får Du nämligen den minst utbildade personalen – ingen utbildad lärare – utan ofta någon arbetslös som måste ”placeras” någonstans.

Trots detta förväntas Du klara åtminstone matte, engelska och svenska med godkänt! De andra ämnena ”slipper Du” oavsett om Du vill slippa dom eller inte(!).

Klarar Du inte godkänt i kärnämnena – vilket Du förmodligen inte gör med den utgångspunkt Du har – så får Du börja på Individuella programmet i gymnasieskolan. Också där samlas allt ”avskräde” – d v s elever med sociala problem, elever med invandrarbakgrund och så Du med Ditt funktionshinder.

Successivt bryts Ditt självförtroende ner samtidigt som Du varken får utbildning eller social gemenskap.
Hur blir Din framtid tror Du? Var ska Du få jobb? Kommer Du att hitta ”Din plats i livet”?

Jag och några andra irriterade och upprörda håller på att fila på en debattartikel. Den dyker snart upp och jag ska då berätta när och i vilken tidning.

Och Du med funktionshinder – eller som jag hellre vill kalla det – en annan egenskap – GE INTE UPP!! Vi är många, många som står bakom Dig och vi kommer att strida för Dina rättigheter!

Efter den lååånga vintern kom – sommaren!! Min dotter säger ”Vart tog våren vägen?” och det kan man undra när man ligger på gräsmattan, solen skiner ner och termometern visar över +20.

Men visst är det härligt! Jag ska börja LEVA nu och inte slösa tid och energi på sådant som gör mig ledsen och betryckt – t ex om jag får tillåtelse av Försäkringskassan att vara 100 % sjuk eller inte…

Hos en väninna såg jag ”Såsom i himmelen” och jag grät ur mig mycket sorg men sen tänkte jag: ”Nej!! Nu får det vara slut!! Jag ska inte låta en orättvis och förtryckande myndighet få förstöra en enda dag till av det korta liv jag fått!! Det är dom sannerligen inte värda!

Igår köpte jag spontant en t-shirt på JC bara för textens skull (det var en herrtröja – men ”so what?”). På framsidan står det: ”NOT REFLECTING OVER THINGS LEFT BEHIND”. Och så ska jag leva nu: Inte bry mig ett vitten om saker i det förflutna – utan bara se framåt!

SOLSKENSKRAMAR från Susanne