”Följer Du med till tivolit Mamma?” 16-åring ber och mamman säger ja, fast hon inte har stor lust att besöka det kringresande nöjesfältet som nu kommit till den lilla staden.
”Jag hittar inte plånboken!” ”Jag hittar inte sminkväskan!” ”Tror Du jag måste sminka mig? Jag ser ju så ful ut.” ”Jag har så fult ansikte. Tur att håret ofta lägger sig för så att mitt fula ansikte inte syns. Det är därför jag inte vill klippa mig kort. Det är bra att kunna dölja mitt fula ansikte”.
Dom går till nöjesplatsen – mamman och den 16-åriga dottern. Dottern som är mycket söt, med lång lockigt hår – ”men för ful” enligt henne själv.
Dottern vill köpa lotter och spela på chokladhjulet och mamman hänger på. Sen vill hon åka den värsta karusellen. ”Jag skulle vilja åka den andra också – men det är bara småungar som åker så då får jag skämmas”. Mamman talar om att hon älskar att åka tefat i snöiga backar och att det ”blev tillåtet” att göra det när dottern var liten och det var OK att en vuxen kvinna också åkte i backarna. Så mamman sa att hon förstod hur det kändes.
Dottern åker karusell. Mamman tittar på. Mammans hjärta blöder. Hon ser alla flickorna som kommer i gäng. Alla flickor som skrattar och har roligt – tillsammans. Som ropar till varandra, som kramas, som viskar hemligheter dom har ihop. Dottern har inget gäng att känna samhörighet med.
Dottern har ingen kompis. Dottern har aldrig haft någon. Mamman får vara både kompis och mamma. Förr grät dottern mycket över detta. Mamman grät också men i smyg så dottern inte märkte.
Nu har dottern förlikat sig med att hon är ensam. Hon säger ”jag vill inte vara med någon” och ”jag är inte social”. Men mamman vet att dotterns högsta dröm är en vän. Mamman vet att dottern är rolig, social och intelligent. Mamman ser att dottern är mycket söt – lång och smal och så det där vackra håret. Men mamman vet också att dottern har ADHD och Aspergers syndrom. Då får man inte ”vara med”. Då är man inte välkommen. Då passar man inte in.
Dottern ber mamman följa med på tivolit fast hon känner att det är pinsamt och att hon skäms över att ”gå med mamma”. Men livslusten är så stor. Tivolit så lockande.
Mamman vet att dottern har lärt sig att ”vara som andra” men skolan har sett till att dottern inte får gå i vanlig klass. Dottern får gå i en liten grupp utan behöriga lärare. Skolan ser till att dottern hela tiden påminns om att hon inte ”passar in”. Så har skolan gjort hela tiden – fast mamman kämpat.
Dottern vill snart gå hem igen från nöjesfältet. Hon lägger sig i sängen och vill vara ifred. Vad tänker hon? Sörjer hon?
Mammans hjärta blöder…
Senaste kommentarer