Feel in the Blogg

Det är 13 år sedan sist – men idag var det dags igen! Utanför vårdcentralen i Arboga har Blodbussen stått i ett par dagar. Nu på förmiddagen var sista möjligheten att lämna blod för denna gång.

4,5 dl blod tappas ur en blodgivare och det klarar en vuxen människa lätt av. Människokroppen består av mellan 4-6 liter blod. Bloggaren har tidigare lämnat blod 18 gånger men eftersom det är många år sedan blev det endast provtagning denna gång. Om jag åter blir godkänd blodgivare kommer jag att bli kallad till nästa blodgivning. Jag har blodgrupp AB Rh+ – inte så vanligt. Den blodgruppen har ungefär 5 % av folket.

Väl hemma igen åt jag min Polarmacka med renkött och drack min juice! Det är viktigt att lämna blod! Men det är också viktigt att veta vad som gäller för att få bli blodgivare. Är du intresserad – gå in HÄR och kom till Blod.nu. Där kan du välja län och se när Blodbussen kommer till just din ort!

Den här informationen finns bl.a. på Blod.nu:s hemsida:
”Självförsörjning med knapp marginal
År 2010 gav Sveriges blodgivare nästan 495 000 påsar blod varav cirka 488 000 användes till patienter. Socialstyrelsen uppskattar att 100 000 patienter får blod varje år. Av dessa får troligen minst en tredjedel blodtransfusioner som är direkt livräddande i akuta situationer. Alla patienter som behöver blod får det, men för att klara en trygg blodförsörjning skulle Sverige behöva en större blodgivarkår.”

Det behövs alltså fler blodgivare! Bli en du också!

Något annat som för mig är blodigt allvar är skällsord och nedsättande uttryck. Därför reagerade jag starkt på denna programrubrik i SVT och Utbildningsradion! ”Miffo-tv”!? Vad är det??

Jag citerar texten i programinnehållet: ”Miffon vill både ha sex och barn – trots omvärldens förmaningar”. Vadå miffon?? Vem är ett miffo?
Miffo är en förkortning av ordet ”missfoster”. Vem vill bli kallad så? Vem bestämmer vem som är en ”missbildad varelse” – som synonymen är till ordet missfoster?

Med erfarenhet av ADHD och andra egenskaper vet jag hur nedsättande och hårt det är att bli kallad ”miffo”. Vem har rätt att sätta det epitetet på en annan människa? Är det de som tror att de är ”normala”?
Vem är normal? Ingen! Normalbegreppet upprätthålls av rädda, hämmade personer som inte vågar ta sig ur en s k ”normalmall” som någon annan hittat på.
Skärpning SVT! Miffo-tv är inte OK när man vet vem som bestämt begreppet och varför!   🙁
Gå in HÄR för att komma till programmet i SVT.

  Lite bilder från gårdagen också! Kalas för dottern – även om hon inte fanns på plats!

Wilma blev så till sig av allt firande att hon blev vildare än vanligt…  När Wilma blir vild och galen ger hon sig alltid på den ljusgröna filten… Fråga inte varför! Hon snor in sig i filten och sparkar vilt med bakbenen i den. Efteråt blir hon helt slut och ligger mest och blinkar med ena ögat. Koko? Nej då, bara Vilda Wilma! 😀

Flaggan halades innan solens nedgång och då ville Curry vara med! Sen hissades vimpeln för första gången i år. Då är det vår på Glasblåsargården! 🙂
När äldste sonen fyllt år 1 november – och flaggan halats – då åker inte vimpeln upp igen utan får vila som markering för att den mörka årstiden är här. Sen när yngsta barnet fyller år 14 mars och flaggan halats på kvällen – då åker vimpeln upp igen! Nu är ljuset tillbaka, våren är här!

Ha en fin torsdag! Glöm inte att anmäla dig som blodgivare! Gå in på www.geblod.nu så får du veta hur och när!

14 mars är inte vilken dag som helst! Ja, det är en onsdag i år, en lite blåsig men solig dag, en dag då våren visar att den är på gång. Se sångsvanarna i skyn intill den hissade flaggan
– och en gren från syrenbersån!

Det är också den dag jag åter fick vara med om undret! Att föda fram en ny människa!
Så fantastiskt, så omvälvande, så underbart! Just denna lite blåsiga onsdag men föraning om våren hissar jag flaggan för henne – min lilla dotter. Konstaterar också att hon inte är så liten längre, att åren går och vi blir äldre men att kärleken består, nej den stärks!

Just denna dag har Google denna bild på sin söksida: Ordet Google i origami. Vad passar bättre än just origami på min flickas födelsedag! Hon som är en så stor älskare av Japan!
En av Japans största mästare i konsten origami föddes och dog även just datumet 14 mars. Akira Yoshizawa var född 14 mars 1911 i Kaminokawa, Japan och avled 14 mars 2005 i Tokyo, på sin 94:e födelsedag. Här ett exempel på origami som tillverkats av Akira Yooshizawa – figurer som jag tycker passar just min dotter idag! 🙂

Origami (från det japanska ordet oru –vika och kami – papper) är konsten att vika papper till tredimensionella objekt. Konsten att vika papper kom till Japan från Kina omkring  år 600. Läs mer om origami på Wikipedia genom att klicka HÄR!

GRATTIS!!!
Vilda Wilma var förstås med ut för att hissa flaggan för sin lillmatte!

Njut dagen, njut våren! Så vackra, soliga dagar men också vackra, stämningsfulla kvällar. Här några bilder från gårdagskvällen. Eskilstuna.

En vanlig väg…
kan vara vacker.

Snart hemma… Trefaldighetskyrkans torn i fjärran.  ”Landat”!

Njut dagen 14 mars 2012!

Sämja – att vara sams – har som synonymord enighet, samförstånd och harmoni – enligt Synonymer.se

Trots att Curry och Felix är bröder, eller kanske just därför, ryker de ihop ibland. Det kan börja lite oskyldigt som på bilden ovan… Sen brakar det löst! För mesta är det Felix, den svarta katten, som retar upp sig på Curry av någon anledning. En som verkligen inte bara ligger och tittar på då – är den här damen! Vilda Wilma gillar slagsmål och rusar direkt till Currys försvar! Snart har hon jagat iväg Felix.
Sen bevakar hon honom. Håller honom under uppsikt. Curry har flytt men efter en stund är alla såta vänner igen och beger sig till matskålarna! 🙂 Katter är lustiga!

Arbogabilder då? Jo, jag tänkte visa lite hur Café Skatan eller Café Två skator, som ägarna vill kalla det, framskrider! Ni vet cafét som ska bli till i Alfagårdens lokaler på Ahllöfsgatan i Arboga. Det är det röda huset på vänster sida. Här sett från andra hållet: Begravningsbyråns lokaler till vänster, blivande cafét till höger och bilden är tagen invid Postens parkering. Man bygger till ett av de befintliga husen på tomten!

Här ser ni cafélokalerna från Postgränd! Den gränden är gatstumpen intill den stora P-platsen vid varuhusen i Arboga.

Dagens predikan gällde sämja – håll sams! Bråk liksom brott lönar sig inte!

För övrigt ser jag fram emot en kaffetår på Café Två skator – eller Café Skatan som jag tycker är ett lättare och bättre namn!

Först kan jag förvånat konstatera att jag glömde publicera min långa, intressanta ( 🙂 ) blogg igår! ?? Det måste ha något med orken att göra. Bristen på ork får som vanligt Wilma illustrera. Fotot taget på beställning nu på morgonen! Inga problem – Wilma levererar! 
Nu ligger lördagens blogg ute i alla fall. Därmed får ni gotta er i två bloggar idag!

Jo, jag funderade imorse på detta med Melodifestivalen.  Hysterin kring den och varför jag själv inte har den minsta lust att dela lördagskvällarna med alla miljoner som glor på mediokra komiker, tveksamma författare och en och annan verklig artist som sprattlar i TV. När försvann intresset?

Programmet har sänts i TV sedan 1959, läser jag på Wikipedia.  Den tidens populära artister framförde bidragen. Ingvar Wixell.
Siw Malmkvist.
Någonstans efter Claes-Göran Hederström och ”Banne mig” tröttnade mina föräldrar. Det blev för ”modernt”!

Men jag själv då? När gav jag upp och varför? ABBA, Ted Gärdestad, Björn Skifs – alla duktiga artister och vinnare av den svenska uttagningen och jag följde tävlingarna med spänning!
Men –  jag var nog ändå rätt skeptisk till det hela  redan då och måste erkänna att jag faktiskt klassat ner Forbes personligen på Stadskällaren i Arboga!  Deras låt ”Beatles” fick fler än mig att kräkas och det talade jag alltså om för grabbarna en lördagskväll 1977…

Men det var nog någonstans efter Carola – 1983 – som det hela inte var lika kul längre. Kanske berodde det på barnafödslar och jobbslit i kombination som fick mig att tänka på annat. Men lite avkoppling borde ju ha suttit fint då!? Jo, så var det nog också. Jag slötittade och gladdes åt någon favorit emellanåt. Monica Törnell/Lasse Holm och Roger Pontare t ex. Pontare med rötter i Gråträsk var annorlunda, unik och dessutom en duktig sångare när vindarna viskade hans namn i finalen 2000.

Nej, det har nog banne mig  att göra med Christer Björkman – denne självutnämnde ”Mr Melodifestival”!  Björkman tog över ledningen för programmet 2003 efter att ha försökt slå igenom som artist själv i just Melodifestivalen. Han vann faktiskt uttagningen 1992 med ”Imorgon är en annan dag”. Vem minns den? Han kom näst sist med 9 poäng i den stora Eurovisionsfinalen.
Pompös, arrogant driver han nu sitt projekt så länge det går. Och det går snart inte mer, tro mig.

Från mer eller mindre seriös uttagning av melodier att representera Sverige i Eurovision Song Contest – även det omdebatterat, är programmet idag en såpacirkus där vad som helst kan hända och gör det också. 

Är man, som jag, medlem av Facebook kunde man igår kväll konstatera att väldigt många satt klistrade vid platt-TV:n och följde spektaklet. Hejarop och buanden avlöste varandra i ”boken”. Någon enstaka räckte modigt upp handen och avslöjade att TV:n var avstängd.

Idag läser jag tacksamt i DN att det är fler som dissar Melodifestivalen. Som förundras över miljonerna som i timmar glor på programmets olika delfinaler för att slutligen förmodligen gå i extas när den stora finalen genomförs i Globen. DN Söndag tar idag upp cirkusen. Under vinjetten ”Livsstil” (! ?) kan du följa med bakom kulisserna på Melodifestivalen – om du vill. Köp tidningen eller läs HÄR!

En del tycker man är snobbig när man vägrar titta på Melodifestivalen. Men har det verkligen med högfärd att göra att selektera vad man vill titta på? Är det snobberi att sovra bland utbuden en lördagskväll och förkasta det man tröttnat på för att välja något nytt, något annat, något som ger mer?

Eller är det så att Melodifestivalen får ett söndertjatat äktenskap att orka vidare ett tag till? Lindrar vardagstristessen och samlar familjemedlemmarna till åtminstone någon form av gemenskap när helgen kommer? Eller blir till en god vän som får dig att skratta, förfäras och ”umgås” i din ensamhet i soffhörnet?

Igår hittade jag dessa visdomsord i min sönderklottrade almanacka: Svårläst? Då ska jag genast hjälpa er med det viktiga kinesiska ordspråket!

FÖRLORAT GULD KAN ÅTERFÅS, ALDRIG FÖRLORAD TID

Tid tar fort slut och kommer aldrig åter – vi har alla en begränsad kvantitet. Låt det mesta av din tid bli så kallad ”kvalitetstid”.
Jag försöker leva som jag lär och finner det fina, lugna i det enkla, vardagliga. Som två katter i vårsolen en lördag i mars månad 2012: En stilla eftermiddag när solen strilar ner till lycka för såväl katter som husfolk.

Eller en kärleksfull ”kram” från Felix – lycklig över att matte fanns ute i solskenet på bänken där i trädgården.

 Kvinnor ska inte sticka upp!
Kvinnor ska hållas på plats!  Helst kedjade i köket där dom kan tänkas göra nytta!

Ja, så ungefär lät det 1938 då Astrid Kindstrand blev den första kvinna som läste TT-nyheterna i Sveriges Radio! Folk blev som galna! Sveriges Radios telefonväxel blev nedringd!  Både män och kvinnor (mest karlar förstås) – förfasade sig över hur detta ”förfärliga fruntimmer” kunde få läsa nyheter i radion!
Lyssna på folkstormen genom att klicka HÄR!  Du kommer att få dig en del skratt – det lovar jag – men sätt inte skrattet i halsen när du tänker på att det bara är 74 år sen!

För bara 74 år sedan var det något oerhört att kvinnor ”tog jobb från männen” – när de hellre skulle vara hemma och läsa sagor för barnen, som ett av klagomålen lyder från ljudupptagningen.
Jag är glad att det var min äldste son som uppmärksammade mig på inslaget! Förmodligen mycket förvånad över alltsammans skickade han länken till sin feministiska mor! 🙂
Låt oss ta detta som varnande exempel och inte riskera en återgång till enbart köksregionerna för hälften av befolkningen.

Mer finns i Sveriges Radios arkiv SR Minnen!

Härlig, solig lördag är det idag! Tvättdags för bloggaren och ett vårtecken var det att finna katten Felix på fönsterblecket till tvättstugan! Han släpptes in fönstervägen och blev alldeles till sig!

Sen var det dags för frukost för mig och för katterna!
Curry väckte jag på dotterns säng.
Yrvakna Wilma!
Och törstiga Felix! För honom duger ju inte den vanliga vattenskålen på golvet – oh, nej!
Det är vattenkannan på diskbänken som gäller! Stilstudie! Lite besvärligt sätt att få i sig vatten, kan tyckas. Men sån är Felix!!

Efter att ha laddat tvättmaskinerna, gett katterna sin frukost (på olika vis!) tog jag en promenad till brevlådan. Jag tog genvägen över granntomten – kyrkogården.

Ingången till kyrkan!

Infarten mot centrum!

Jag bloggade tidigare om det nya cafét som ska etableras i centrala Arboga. Café Skatan! (Eller Café Två skator). En del vet inte riktigt var Ahllöfsgatan 14 ligger i Arboga men här får ni se platsen: Det är den röda stugan i mitten av bilden! Trefaldighetskyrkan sticker upp bakom. Det vita huset till höger i bild är baksidan på Konsum.
Centralt läge för cafét alltså och ett mysigt hus med en mysig trädgård! Stor P-plats invid Konsum och ICA – och placering mitt emot Arboga station!  Det kommer att bli succé!

På väg hem igen. Underbart solsken! Nicolaikyrkan är ”min kyrka”
– grannhuset!
Man påminns om sin dödlighet.  Resterna av en begravning syntes på marken intill kyrkan.

Från baksidan av kyrkan ner mot min gård.
Grannas! Jag hoppade inte över stenmuren utan tog vägen genom grinden igen. Många grindar och portar ska passeras på vår promenad genom livet… Här är den till numero 6!
Grannas igen – fast från andra hållet!

Hemma igen! Det blir en härlig, solig lördag idag! Kallt i natt, -5 när jag vaknade i morse, men solen värmer fram på dagen! Njut och ha det gott! Precis som Felix!