Feel in the Blogg

Bloggen är terapi för den här bloggaren – alldeles särskilt nu när den brutna armen gör att dagarna blir långa, jobbiga och lite trista. Vips kan man skriva en blogg!

Ja, om inte vissa lägger sig i det hela förstås…

Det är liiiite svårt att skriva när en katt hela tiden vill ha uppmärksamhet! 🙂

Och han ger sig inte!

Men när Felix fått tillräckligt med gos och smek, enligt hans egen uppfattning, kunde han gå med på att lägga sig ned i knäet och spinnsnarka istället.

Här är den blogg som kunde åstadkommas idag:

Bloggaren vågade sig ut på en kort, försiktig promenad i morse och anledningen var brev som måste postas.

Eftersom det endast finns två postlådor som tömmer på helgen i Arboga (söndag klockan 13) gick bloggaren till den ena av de två – den vid Arboga Station.

Där var det tyst och öde. Affischer var uppklistrade på alla fönstren till det tidigare caféet i stationsbyggnaden. ”Här kommer något nytt” lovar en av affischerna – och det kan man verkligen  hoppas! Ett fik att få sig en kopp kaffe på och kanske en macka är viktigt när man väntar på bussar och tåg. Väntan är ju vanlig numera särskilt vad gäller tågtrafiken…

Hur man får tag i en tågbiljett om man reser på helgen vet inte bloggaren. Informationen på dörren säger att biljetter säljs på Arboga turistbyrå som har öppet måndag – fredag 08.00 – 16.00.

”Arboga – plats för inspiration” står det längst ner på affischen ovan –

och ovanför den tomma lokalen sitter skylten ”Utvecklingscentrum, Näringsliv och Turism”.

Man får verkligen hoppas att de inom kommunen som är satta att utveckla hittar inspirationen och att de snart, mycket snart kan leva upp till löftet om något nytt!

Arboga är en fin liten stad – värd att upptäckas av fler- och värd att bevaras. På Facebook finns en grupp där det läggs ut många fina gamla Arbogabilder. En av de aktiva i gruppen har ett skyltfönster på Östra Nygatan i Arboga som ser ut så här:

En närmare titt:
Fullt med unika gamla bilder från ett Arboga förr i tiden! Kom och titta!

Den här bilden finns i Arboga Minnes kalender för november månad 2013: Fotot är taget 1988 av Nerikes Allehanda och föreställer en glad Inga-Lill Frössman i Medåker.
Förmodligen beror inte hennes strålande leende på det faktum att bilden talar om en epok som är slut – Medåkers Handel. När handelsboden slår igen brukar det vara en av dödsstötarna för en by.

Arboga Minne/Arboga Museum hittar du HÄR! För 220 kronor kan du bli medlem och får då också Arboga Minnes Årsbok.
Kalender för 2014 kan du säkert beställa även på denna sida via en kontakt med Arboga Museum.

Se, det blev en blogg trots allt!

Mat också! 🙂 Snälla vänner ser till att bloggaren inte svälter ihjäl. Igår kväll blev det Janssons frestelse utan ansjovis men däremot med kapris och svarta oliver! Jättegott!

Njut av det milda höstvädret! Det gör sannerligen bloggaren och vill absolut inte ha snö, is och halka!

Bloggaren känner sig som en seg snigel dessa dagar.

Tiden snigelsegar sig verkligen fram…
Från starten på morgonen, alla sega timmar fram till kväll och sen seg sömn. Seg för att John Blund är en synnerligen opålitlig karaktär att dejta!

Igår kväll dök han upp redan vid 21-tiden! Toppen tyckte bloggaren och hängde på.
Bara för att dumpa mig fram på småtimmarna – och sen komma krypande på morgonkvisten. Trist typ…

Så vad får dagarna att gå? Jo, att saker och ting faktiskt blir bättre! Gymnastik enligt schema! Sen känns det SÅ skönt att låta stackars armen krypa in i sitt skal igen!

 I morse fick ”sjuka armen” hjälpa till att tvätta håret! 🙂
Armen fick då också sin första dusch utan plåster och ICA-kasse! = glad, fräsch arm! 🙂

 Annat som får dagarna att passera är vänner! Igår kväll kom grannarna in med kvällsmat! Underbart god spansk tortilla!
På morgonen kom ett SMS om någonting utanför dörren!
Och vips var kvällsmaten också ordnad!

 Fikastunden har dottern sett till att förgylla. Citronpaj med en klick vispgrädde, en av dotterns specialiteter! Mums!

TACK till mina barn och tack till alla vänner!
Via Iphone och PC är det lätt att slippa känna sig ensam. 🙂

Tack för allt pepp och alla glad tillrop från alla på Facebook också!

Icke att förglömma!

Några som  också piggar upp och gör sega dagar till mysiga dagar är katterna! Felix! Wilma och Curry! Visst bildar de två nästan som ett upp-och-nedvänt hjärta där de ligger!

Ja, så går dagarna och känns ändå hyfsat väl tillvaratagna. 🙂
TACK naturligtvis också till läsarna av bloggen! Bloggen – min terapi i alla väder och sinnesstämningar.

Avslutar med ”Mr Sandman” – motsvarigheten till John Blund.  Klicka HÄR för att höra melodin via Youtube!

 ”Mister Sandman, bring me a dream…” 😉

Hjärnan är kroppens viktigaste funktion. Utan en fungerande hjärna uppstår mängder av svårigheter och problem.

Trogna läsare av bloggen vet att skribenten råkat ut för benbrott. En gipsad arm har gjort det näst intill omöjligt att sova om nätterna. Armen blev tung och otymplig förutom all värk och det gjorde det svårt att få några längre sovstunder. Vissa nätter den senaste tiden har bloggaren sovit mindre än 1 timma totalt per natt. Sömnbristen tog ner bloggaren fullständigt.

I tidningarna läser bloggaren om att sömn skyddar hjärnan (Uppsala Nya Tidning – klicka HÄR)och att sömnbrist kan ge samma effekter som hjärnskada (Expressen – klicka HÄR).

Citat UNT: ”Det visar forskare vid Uppsala universitet och Göteborgs universitet i en studie, som publiceras på nätet i facktidskriften Sleep.”
Hela studien, som är på engelska, kan du läsa HÄR!

Bloggaren känner sig förfärad men också nöjd med att få insikt. Vetskapen om hur viktig sömn är gör det lättare att förstå sitt tillstånd och att försöka göra någonting åt det. Det är inte frågan om en knäpp i skallen, hjärnskada, utan sömnbrist!

Som tur är har bloggarens arm nu bytt skepnad!
Från det här: – till det här:

Eftersom stygnen skulle plockas bort måste också gipset av – tack och lov…
Armen är mycket skör ännu, benen inte läkta och kardborrbandaget må också vara lite otympligt men det är ingenting mot gipset – och nu går det att sova flera timmar! Halleluja!

Bilder från Ortopeden i måndags: Många stygn var det!
Men såret har läkt fint.

Hemma igen måste gymnastik göras 4 gånger om dagen med bandaget av.

Känns som om den här nyinköpta duschcremen har ett passande namn… 😉

”Give med strenght” – ge mig styrka! 🙂

Sömnen är bättre nu alltså, men tänk om man hade samma förmåga som Wilma att koppla av! Mys vid varmt element!

Lev väl! Akta er för halka och benbrott! Var rädd om sömnen! Och betänk att kunskap gör det lättare att förstå med mindre av rädslor.

Här kommer en BBB – Berättelse om ett BenBrott – bloggarens. Den som är anledningen till att bloggen uteblivit en tid.
(Känsliga tittare varnas för starka bilder.)

Det har varit mildväder och plusgrader men snart slår kylan till och halka gör risken för benbrott mycket större. -2 hos bloggaren denna morgon! 🙁

För bloggaren hände det hela efter en skön och oskyldig långpromenad den sista soliga söndagen i oktober. Tillsammans med en väninna gick vi ”hur långt som helst” och möjligen var det därför som olyckan inträffade. Bara plötsligt så där då bloggaren korsade Skepparegränd på sin väg hem. 

En hastig blick på armen och bloggaren förstod att detta är inte bra… Det såg ut som om strålben och armbågsben körts ner i handen – och det blödde… Ont gjorde det också – väldigt ont.
Bloggaren är inte van vid olyckor, tack och lov, och provade att ringa 1177 för att få lite information. Väntetiden var dock 10 minuter och det kändes inte OK att vänta så länge… Efter ett samtal med 112 var snart en ambulans på väg.

Trots svåra smärtor var det omöjligt för ambulanspersonalen att få in en morfinspruta i bloggarens ådror som sprack eller gled undan. Samma sak på Västerås lasarett. Flera sjuksköterskor försökte och till sist fick en spruta läggas i muskeln i låret – och smärtan dämpades.
Bloggaren som är blodgivare är inte svårstucken annars men sköterskorna trodde att kroppen var i chock och att det därför inte gick att få i ens den tunnaste nål.

Det visade sig vara ett lite ovanligare armledsbrott. Armbågsben (ulna) och strålben (radius) hade gått skilda vägar så att säga. Efter röntgen drog en läkare armen rätt… Jo, bloggaren blev bedövad först – men det kändes ändå.
Här är en bild på hur det kan gå till:   ”-Klick” – hördes det när benen la sig rätt igen…

Bloggaren skickades sen hem med sjuktransport för att invänta kallelse för operation. Dottern hade omedelbart satt sig på tåget hem från Stockholm och fanns hemma då bloggaren tilltufsad anlände.

Redan dagen därpå ringde en sköterska från Operation och bloggaren skulle opereras på tisdagen. Rigorös hygien krävdes före och bloggaren fick duscha och tvätta håret två gånger vid två tillfällen, kvällen innan operationen och morgonen innan resan till lasarettet. Inte lätt att utföra denna tvagning med en värkande arm i en ICA-kasse…

Sjuktransport igen. Och väntan… Sjuktransporten kom 06.00 och vi var framme i Västerås strax före 07.00. Ortopeden öppnade inte förrän 07.30. Jag hade fått uppgift om att opereras kl 08.00 men det ändrades till 11.00 och sen gick tiden…

 Vid pass kl 14.00 rullades bloggaren in på operation och då hade det först lagts en så kallad plexusblockad. En bedövning som ges i armhålan för att förlama den del av armen som behövs – i bloggarens fall underarmen. Det var en väldigt märklig känsla – att ha en underarm utan kontroll. Narkosläkaren berättade om en del patienter som knockat sig själva genom att lyfta en lealös arm som for upp och slog patienten i ansiktet med brutet näsben som följd… Läs mer om plexusblockad HÄR!

Nedsövd och med bedövad arm opererades bloggaren under en timma. Och så här ser armen ut efteråt.
  – och så här: Platta och skruvar av titan att ha för resten av livet.

Det blir att se upp i säkerhetskontrollen på flygplatserna! 😉 Skämt – det är ingen fara! 😀

Solen på väg ner över Västerås tisdagen den 29 oktober och bloggaren plus dottern inväntar åter sjuktransporten – denna gång hem.

När bedövningen gick ur fick bloggaren fruktansvärt ont. Ingen av tabletterna vi fått med hem hjälpte. Det blev sjuktransport till Västerås igen mitt i natten. Sjuktransporten kom 1,5 tim senare, 01.40. Ny starkare medicin och så sjuktransport hem igen. Vi var hemma vid 06-tiden på morgonen…

Ett par timmar senare var det dags igen! Dottern blev väckt på förmiddagen av att ortopedläkaren ringde. Röntgenbilderna hade inte blivit bra – vi måste in till Ortopeden i Västerås igen. Sjuktransport! Tur att det finns – 020-21 21 21 – 100 kronor resan.

Nya röntgenbilder och nytt recept på något starkare värktabletter. Ortopedläkaren berättade att operationen lyckats bra och att bloggaren skulle få ha gipset några veckor för att sen kallas åter för att ta bort operationsstygnen och få ett nytt form av bandage runt armen.

Men – det gick inte att lösa ut receptet på nya värktabletter! Apotekets datasystem var ur funktion… Vi uppmanades att återkomma, gick och åt kvällsmat på Café Bigarrå men när vi kom tillbaka var det samma strul med datasystemet.
Bloggaren med den ångestladdade natten av värk dygnet innan i åtanke – vägrade åka hem utan värktabletter! Apoteksteknikerna föreslog att vi gick tillbaka till Ortopedmottagningen för att få med några tabletter hem så vi kunde lösa ut receptet i Arboga dagen därpå.
Vi krånglade oss fram till Ortopeden igen men den var stängd nu… Panik igen hos bloggaren! Dottern fann på råd och haffade en sköterska på språng och förklarade vår belägenhet. ”- Prova med akuten”, sa sjuksköterskan,”- de blir nog inte glada men gör ett försök.” Vi gjorde så OCH de förbarmade sig över den stackars bloggaren med värk i arm och panik i blick.

Sjuktransport hem igen och i säng vid 20-tiden.
Bloggaren åkte ambulans en gång och sjuktransport sju (7) gånger på fyra dagar. Det är tufft att bli sjuk…
Bloggaren tog morfintabletterna enligt ordination MEN mådde mycket psykiskt dåligt av dem, lite av hallucinationer…
Natten blev en fullkomlig mardröm av värk, snurr i skallen och ingen sömn.

 Nu har tiden gått, värken har gett med sig och trots att sömnen mer eller mindre uteblir hankar sig bloggaren fram och hoppas på ett under idag – gips bort, äntligen sova!

Här är några bilder på bloggarens arm:

Armen är blå! Gör lika ont som det ser ut…

Handen först: Tjocka blåsvarta prinskorvar.
Och idag:

Det finns ljuspunkter och de stavas barn – katter och vänner! Barnen som ställde upp till 100 % för sin mamma och särskilt dottern som inte vikit från bloggarens sida! Ovärderligt! SÅ ödmjukt tacksam. Hade inte klarat det utan henne.

Sängkamraterna, Felix och Wilma:
De höll koll på matte när det var som värst: Wilma.
Och Felix: Curry väntade på stolen vid datorn.  ”- När skulle hon egentligen börja skriva blogg igen…”

 Blommor fick det att gå också! I olika former och med kära hälsningar. Teckningar från brorsbarnbarnen förgyllde upp – liksom ovärderliga tjänster. Kära vänner såg till att älskade pappas krans hamnade där den skulle på Alla helgons dag.   Katterna fyllde 8 – och plötsligt hade tiden gått.

Ja, det här var en BBB-berättelse som det idag skrivs vidare på genom besöket på Ortopeden i Köping.

TA DET LUGNT!! Se upp nu när snö och is gör marken riskabel. Det tänker bloggaren göra – inget benbrott mera! Det får räcka så här!!

Söndagspredikan idag och vad passar då bättre än en bild på grannens stuga! 😉

Sankt Nicolai kyrka i Arboga:

 Vad tar man sig för en småregnig söndag? Går en promenad? Tja, bloggaren är inte rädd för regn så det känns faktiskt lockande.

En viktig sak dock om du ska ha promenadsällskap och stämma tid för att mötas!
Det här:
Sommartiden tog slut i natt och normaltid råder – det som kallas vintertid. Ställ tillbaka klocka en timma!
30 mars nästa år är det dags att vrida klocka igen! Läs mera HÄR!

Vill man hellre kura inne denna dag kanske en stickning är att föreslå! Förbereda sig för det som komma skall – vinter med kalla fötter!
Bloggaren skickade efter vackert garn och beskrivning via denna katalog: Klicka HÄR för att komma till hemsidan!

Annat man kan pyssla med är att försjunka i gamla minnen. Det kan man bland annat göra genom att kika på tavlor och foton! Bild från bloggarens gata, Nygatan i Arboga,  någon gång på 50-talet, hämtad från en grupp på Facebook.
Lite HÅRDare tag?  😉 Via Facebook fick bloggaren också kontakt med Ronny Hård. Ronny Hård kom till Arboga som liten pojke och kom senare att måla fantastiska bilder från hemorten!  Bloggaren hade tur i Färgtrollets lotteri! En underbar bild från Arboga pryder väggen hemma! Färgtrollet var en konstförening vid dåvarande CVA i Arboga.
Läs mera om Ronny Hård HÄR och besök hans hemsida HÄR!

Bloggen var inte lätt att skriva idag! Curry tog till hårdhandskarna, förlåt tassarna, för att får det kel han ville ha! Och vem kan motstå denne kärleksfulle kisse…

Njut söndagen på det sätt du finner bäst! Vi ses igen!