Vad är ett av de värsta hoten mot folkhälsan tror ni?

Ni tänker kanske på hjärtinfarkt, trafikolyckor eller cancer?

Ja, dessa är också hot mot hälsan men i DN igår kunde man läsa följande:

Ensamhet – ett större hot mot folkhälsan än rökning

”Ofrivillig ensamhet är en minst lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning.
Den ökar risken för hjärtinfarkt, stroke och demens – folksjukdomar som skulle kunna lindras om vi fick bukt med ensamheten, visar forskningen.”

Artikeln i DN berättar om människor som dör i ensamhet. Så ensamma att de först hittas efter lång tid, ibland flera år! (Bild DN)

Citat ur artikeln: ”Varje år påträffas personer som avlidit utan att närstående eller andra upptäckt att de dött.
På sjukhus dör upp till var femte person ensam.”

”I dag toppar Sverige den internationella statistiken över singelhushåll. Fyra av tio hushåll består av endast en vuxen. Av personer som är 60 år eller äldre bor drygt två av tre ensamma.” ” En teori är att kvinnornas frigörelse, med möjlighet att arbeta, få en egen ekonomi och råd att skiljas, kan ha haft betydelse. Även urbaniseringen och välfärdssystemet skapar en trygghet som uppmuntrar individualism.”(Bild DN)

I DN från maj 2015 kan man läsa att Stockholm är den singeltätaste staden i världen!

Frihet och oberoende – javisst, men alla vill inte vara ensamma.

Ensam och ledsen, ja – men det är alltså också farligt för hälsan! DN fortsätter, citat:

”En studie från i år visar att hög social isolering leder till en nästan 50 procent högre sannolikhet att dö i förtid. Även enligt den studien, som gjordes vid University of Wisconsin-Green Bay, är det den psykologiska aspekten av ensamhet som med tiden får fysiska konsekvenser.”

Man vill inte vara ensam – och till råga på allt så blir man sjuk av ensamheten också!
Men vad gör man då??

Ja, det är naturligtvis inte lätt. Boutredare Maria Herou säger så här i DN:s artikel:

”– Det finns ibland många i samma kvarter som man önskar hade kontakt. Det vore bra med fler sociala träffpunkter där man kan mötas på ett enkelt sätt. Framför allt borde vi i samhället i stort se till att ha mer kontakt med grannar, hälsa och prata lite med varandra.
Våga fråga och lägga sig i varandras liv lite mer, säger Maria Herou och berättar om upplevelser som fått henne att inse att det är viktigt att våga lägga sig i andras liv.”

Förr var livet mer av nära kontakter.
Man kände varandra i byn och bondesamhället gjorde att människor hade sitt arbete hemma, man hjälpte varandra. Hjälptes åt och träffades – umgicks. Umgänget blev en social trygghet och ett skydd.

Bloggaren får känna på lite av den där gemenskapen från förr genom vännerna på landet. Som här – en namnsdag firas! Tillfällen till att träffas tillvaratas och man pratar bort en stund, känner gemenskap – och trygghet. Varför kan inte andra göra på samma sätt och även i stan!?

En mycket enkel sak är ju att börja hälsa på grannen i trappan! Det ena leder till det andra och till sommaren kanske ni ordnar en gårdsfest tillsammans!

Bloggaren vet vad det vill säga att bli ”ofrivilligt ensam”. Att bli lämnad efter många års äktenskap kändes fruktansvärt.
Visst, bloggaren är en frigjord och oberoende kvinna så det fanns och finns många fördelar med en ofrivillig ensamhet som snart kändes frivillig.

Men sorgen att inte ha någon att dela vardagen med kommer. Någon att bli gammal tillsammans med.  Någon man delat alla minnen med och som kommer att finnas vid ens sida ”tills döden skiljer oss åt”…
Den känslan, den sorgen och förtvivlan får en nästan att gå under.

Och bara en sådan sak som sex. Med den förra partnern kunde man vara lugn och njuta – båda kände varandras kroppar med eventuella brister och skavanker. Att träffa någon ny – inte en chans! Hur skulle man våga det efter alla år??

Men precis som med Triss!

Efter ett par år inställd på ett rätt behagligt men ibland lite sorgesamt singelliv (utan sex ) hände plötsligt det totalt oväntade! Lite chockad, en del motstånd från bloggarens sida (skulle hon tordas??) och sen var det klart!

Mötet ledde till en total omvälvning av bloggarens liv – bara på gott! Glädje, skratt, en massa tappade kilon i vikt, nyrustat hem – livet blev så mycket roligare och lyckligare.
Mötet mellan två singlar som båda fortfarande vill ha det bekymmerslösa singellivet att rå sig själva men ändå ha någon att krama ibland – visade sig vara perfekt.

Tänk så underbart det vore om alla kunde träffa någon på det sättet eller på det sätt som just de vill!
Någon att prata med. Någon att gå en promenad med. Någon att dela vardagsbekymmer likväl som glädjeämnen med. Det behöver inte vara mer än så. Leder det sedan till något annat så får väl framtiden avgöra hur det blir med det!

Hur gör man då?? DET är ju den stora frågan! Alla är ju inte som bloggarens vän som plötsligt bara gjorde slag i saken. 😉

En sak kan man ju börja med: Hälsa på grannen!

Precis som förr i världen! Ett ”- Hej!” – inte svårt alls! Och snart har ni börjat prata – fått kontakt.
Bildat ett hälsosamt nätverk. Att bry sig! Det behöver inte handla om någon att älska, någon att dela allt med – det kan räcka med att man bryr sig om varandra. Har lite omsorg om varandra. Någon som finns där. Lite trygghet – och ensamlivet blir lite mindre ensamt, lite mer hälsosamt.

Bloggaren tror att vi måste våga lite mera! Inte vara så stelbenta utan tänka lite mer fritt utanför boxen!  Är du fri och ensam men vill ha kontakt – VÅGA!

Var inte så konventionell och pryd! Livet är alldeles för kort – och ensamt – för det!

Hela artikeln om ensamhet som livshotande tillstånd – hittar du i Dagens Nyheter HÄR!

”A dangerous business” – det är vad en del tycker att bloggaren håller på med! Farliga bloggar!

 ” – Men vad har hon NU skrivit!!??” 

”- Hur fan kan hon bara lämna ut sig själv så där!!

Det händer faktiskt att folk försöker tala bloggaren till rätta. Ge henne råd om vad man skriver i en blogg och inte. Hur personlig man får vara och inte.

Som om bloggaren bryr sig!! Som om folk tror att de vet allt om henne genom hennes bloggar!! Och som om hon bryr sig om det??

Bloggaren skriver precis det hon vill i sin egen blogg och det är helt frivilligt att läsa! Och för den fruktansvärt orolige så meddelas härmed att bloggaren har en etik som säger henne att inte lämna ut människor med namn om hon inte frågat dem först. Dra en lättnadens suck nu – folks!!

Bloggaren kommer att fortsätta med sitt personliga skrivande – var så säker!
Och ni kan också vara säkra på – ni vet absolut inte allt!

Och vad ni än gör –  var rädda om hälsan!  Och GLÖM INTE DET HÄR:

Personligt: TACK till DIG som ger mig hälsa och ett nytt lyckligare liv!

Korset är symbol för mycket och även för döden.
Bloggen handlar idag om att ha fått ett liv men att välja att avbryta det. Inte vilja leva längre. Att ta sitt liv.

Knappast någonting är väl mer förgörande och tragiskt än när någon väljer att ta sitt liv.
 Någon känner att det liv han eller hon har fått är så tungt och så svårt att det inte går att klara av. Personen väljer döden istället för att fortsätta leva.

Den som brukar läsa den här bloggen vet att skribenten hyllar livet och brukar uppmana alla att LEVA.  Verkligen leva – ta chanser, våga språnget, leva ut, göra allt det där du önskat att få göra medan tid är, vara liten galen – ja, verkligen leva.

Då kan det kännas ofattbart när någon väljer att ta sitt liv. Sätta stopp för chansen man fått. Sluta i förtid, så att säga.

Men bloggaren vet hur det är. Förstår känslan. Har själv varit där. Den där känslan, som efteråt kan verka helt absurd och ofattbar – men som var där då:

Känslan att ingen utväg finns.

Allting, precis allting är så svårt och så svart att det inte går längre. Man orkar inte mera. Då i det mörkaste mörka uppenbarar sig den där fruktansvärda känslan av att – jo, det finns en utväg. En sista utväg – att göra slut på alltihop.

Bloggaren har varit där. När det var som värst. Som mörkast och svårast. Då var det en skön känsla att tänka så. Att slippa. Att fly. Att få lindring när ingen annan hjälp fanns att få. Lindringen att avsluta sitt liv.

Bloggaren lever. Hon valde inte det som då kändes som det enda möjliga – och som strax efteråt och även idag, känns oerhört skrämmande och helt uteslutet – att begå självmord.

Varför valde hon då livet? Jo, hon tänkte på sina barn. På vad barnen hade sagt till henne. Hur mycket hon betydde för dem och hur mycket de älskade henne. Hon kunde inte lämna sina barn! Kärleken till dem var för stark.

Bloggaren hade tur för bloggaren älskar sitt liv. Älskar att leva och är väldigt rädd om livet. För livet har ett slut en gång, trots allt, och det gäller att ta tillvara varje stund som om den vore den sista.

”Årligen begår cirka 1 100 människor i Sverige självmord. Det är ungefär tre självmord om dagen.”
Så står det på Socialstyrelsens hemsida.
Så här står det också, citat: ”Under det senaste decenniet har självmorden minskat i alla åldersgrupper utom bland personer under 25 år.”

Vad kan man då göra som medmänniska? Kan man göra något över huvud taget? Bloggaren tänker själv på att saker som uppmärksamhet, hålla koll, fånga upp signaler och förstå ”rop på hjälp” är viktiga. Vara rädda om varandra, värna om inte bara familj och vänner utan även människor i närområdet, grannar, arbetskamrater o.s.v.

Men det är inte lätt. Ibland kommer självmordet till synes som en blixt från klar himmel och anhöriga liksom vänner står där bestörta och chockade utan att ha förstått hur allvarligt det varit, kanske inte märkt något alls.

  Det finns en organisation som försöker se till att minska antalet självmord – Suicide Zero!
Sucide Zero skriver ”Varje år tar över 1 500 människor sitt liv i Sverige. Det är nära sex gånger fler än som dör i trafiken.… ” (Siffran är högre än Socialstyrelsens men det är möjligt att Socialstyrelsens siffra är gammal, bloggarens anm.)

På Sucide Zeros hemsida kan du få råd och du kan även lära dig exempel på hur den suicidala processen kan se ut. (Bild från Suicide Zeros hemsida).

På Suicide Zeros hemsida finns också möjlighet att stödja organisationens verksamhet liksom att ge minnesgåvor, en gåva till minnet av någon som tagit sitt liv.
Bloggaren kommer att hedra minnet av Jack Berggren som tog sitt liv endast 22 år gammal. Vila i frid Jack.

Du kan också lämna en minnesgåva över Jack eller någon annan genom att klicka HÄR!

Bloggaren tror också att medmänsklighet, värme och att bry sig om – är viktiga delar.  Att inte blunda för det som sker.
Att våga fråga hur någon mår. 
Att trösta.
Hjälpa någon att ta sig upp igen.

”Ta ett djupt andetag. Det är bara en dålig dag, inte ett dåligt liv.”
Att bry sig! Att sträcka ut en hjälpande hand!
Men också att låta människor få vara som dom är.
Vara mer vidsynt, inte så fördömande. DU DUGER!! Glöm aldrig det!

Ett bra sätt att leva livet är att leva livet mera kärleksfullt. Älska mer och hata mindre. Kramas mer – slåss inte alls. Knip igen munnen när de spydiga kommentarerna eller de elaka orden är på väg och försök att se det positiva och ljusa i det som händer runt omkring dig istället. Ett mynt har två sidor och glaset är antingen halvtomt eller halvfullt! Välj själv och välj rätt! Välj vänlighet, omtanke och kärlek. 🙂

Ta hand om dig själv men ta också hand om andra! ”Vänner är änglar som lyfter upp oss när våra vingar har glömt hur man flyger”.

Se till att den som tappar sin ballong – får den tillbaka, eller en helt ny!

Tänk efter på hur roligare livet blir när man är positiv och tänker gott om människor – än när man går runt med ett mörkt och bittert sinne med förgörande tankar om andra. Tänk på hur smittande ett leende är och hur gott det värmer i hjärtat att mötas av ett sådant.

Älska mer – hata mindre. Var rädda om er och om varandra! Livet är så kort – gör resan så varm, solig och lycklig som du bara kan! KRAM på er!

TACK mina älskade barn för er kärlek!

  Det är allom känt att det finns ett antal människor som demonstrerar mot och för allt.   Dessa proffsdemonstranter dyker upp lite här och där i landet och det kan handla om demonstrationer mot rasism och främlingsfientlighet men också om sjukförsäkringar och miljöförstöring – you name it!
Det är ju faktiskt helt möjligt att vissa personer känner för att visa sitt motstånd eller sina krav inom väldigt många olika områden i samhället. Ändå blir man lite tveksam till det genuint äkta när man upptäcker samma person i flera, skilda demonstrationståg. Man tappar liksom respekten för personerna men tyvärr också för budskapet i demonstrationerna.

 Utöver det finns det en hel del bråkmakare som demonstrerar sin lust att slå sönder och bära sig åt som svin – kan handla om rasister, fotbollshuliganer  eller skitstövlar i allmänhet, oftast män tyvärr…

På tal om män så kommer bloggaren osökt in på ämnet feminism! Där finns också en liknande mentalitet där vad gäller att vara proffs.
Det finns kvinnor som gör det till sin livsuppgift att driva feminism genom budskapet HATA MÄN! Väldigt märkligt, tycker bloggaren – inget blir bättre och inga problem löses genom att hata.

Bloggaren tror, helt ovetenskapligt, att en del kvinnor har blivit så förbisedda och illa behandlade av män i sitt liv att de går all-in för uppgiften. 

De kan inte släppa besvikelserna och gå vidare. En del kallar dem extremfeminister.
Sådant beteende urholkar också budskapet och ger ingenting positivt till utvecklingen mot jämställdhet.

Dessa kvinnor har ingen önskan om verklig jämställdhet – de har ett behov av att ösa ur sig sin vrede och vill fortsätta med det livet ut. De är sådana kvinnor som blir förbannade när män går i troppen för feminism. De anser att det är deras rörelse och män har ingenting där att göra. Hur jämställt är det!!??
Nej, hos denna sortens extremfeminister finns ingen jämställdhet att hämta!

”Jag är en stolt manshatare. För ni är äckliga varelser som lever på vår jord”, säger Marwa Karim, kampanjledare på SSU.
SSU har tagit avstånd från Marwa Karim, SSU Gävleborg, och hennes artikel. Med all rätt – vad är det för kampanj Marwa Karim bedriver kan man undra?? Vad bidrar ett sådan inlägg till? Förståelse? Utveckling framåt? Skulle inte tro det!

Och detta med gubbslem! Allt prat hos vissa kvinnor om äckligt gubbslem!
Så här ser gubbslem ut: Citat från Wikipedia: ”Gubbslem (Gonyostomum semen) är en vanligt förekommande encellig alg som förekommer i sjöar världen över.”

Bloggaren kan bara ana vilket ramaskri det skulle bli om män fritt började ösa ur sig liknande ”argument”och det allmänt skulle uppfattas som helt OK…

Bloggaren som är född i en tid av uppror där allt gammalt kastades över bord och där 1968 satte ribban för fortsättningen vill nu ha Feminism 2.0! En utveckling framåt! Inte stå och stampa i gammal sörja. Bort från lågvattenmärket att kasta glåpord på varandra!

Men också förståelse för det faktiska beteendet hos oss människor – inte speciellt olikt djurens! Tjädertuppen som fajtas om honan! Som burrar upp sig –
och försöker fånga partnerns intresse!
Fast i människovärlden är det ju lite omvänt… Kvinnor klär upp sig och sminkar till sig för att konkurrera ut övriga kvinnor och uppnå gunsten hos den man de vill ha.
Här blir det också problem i människovärlden. När män inte klarar alla uppklädda/avklädda pinglor utan förgriper sig. Inte OK!

MEN – det är detta bloggaren menar! NÄR vi alla förstår spelet – män som kvinnor! När vi alla inser att vi inte är särskilt långt från djuren – det är parning som gäller, födande av en avkomma, fortplantning för artens fortbestånd – då kan vi börja utveckla jämställdheten, Feminism 2.0.

Bloggaren erkänner gärna – hon gillar spelet mellan kvinnor och män när det sker på lika villkor. När båda parter vet att det handlar om ett spel!

Hon är inte alls emot catcalling, som det kallas, och visslar gärna själv på män hon tycker är attraktiva!

En del anser att catcalling är en form av sexuella trakasserier.
Märkligt budskap som inte leder till något bra alls:
Glöm inte att vi inte är så mycket mer än djur – som fåglar i ett tjäderspel! Skillnaden mellan oss och djur är att vi människor har en hjärna. D v s vi borde kunna hantera detta ”spel” – gäller såväl män som kvinnor!

Bloggaren avslöjar gärna att hon gillar s k ”dirty talk”. I spelet med en man – mellan man och kvinna. Det har ingenting med hennes önskan om jämställdhet att göra. Det handlar bara om spelet – tjäderspelet bland oss människor! 😉

Så sluta snacka skit om män och gör något vettigt istället! Lägg av med epitet på män som du inte själv skulle vilja få kastat mot dig som kvinna! Väx upp – både män och kvinnor! Dags att gå vidare mot verklig jämställdhet!

Det är heller ingen tävling!
Det är en fråga om att respektera varandra oavsett kön!

Glöm proffsdemonstranter som bara gör det som en form av självförverkligande!
Glöm huliganer – män som måste slåss för att få ur sig sina aggressioner!
Glöm de feminister som driver budskapet av liknande orsaker – personliga besvikelser på män! De här grupperna för inte utvecklingen framåt – inte alls!

När jämställdhetsivrare och feminister kommit så långt att de kan höja sig över tjäderspelet – NOW WE’RE TALKING!!
Fram för Feminism 2.0!

Josefin Holmström skriver så här i Svenska Dagbladet: ”Att uttrycka sig respektfullt om kvinnor och minoriteter är viktigt, men män får leva med att bli kallade sexister, gubbslem och mansgrisar. Bara för att de är män. Det är dags att börja prata om omvänd sexism – manbashing – i den svenska debatten.”

Amen på det!

– Hur gammal är du då!? – Ja, hurså??

Här kommer en blogg om att vara som man vill! Att tänja gränser! Ytterligheter – att utmana det som anses vara rätt och fel – och det viktigaste av allt – OAVSETT ÅLDER!

Bloggaren är en person som sticker ut. Lite vild och crazy.  En sådan där person som man kanske beundrar för att hon vågar eller också förfasar sig över – av samma anledning.

En person som en del får rysningar av och helst väljer bort därför att dom tänker – vad ska hända härnäst?? – Vad ska hon nu hitta på??
När bloggaren gick med i Miljöpartiet i Arboga kom en i stan känd äldre herre till ordförande i Mp och beklagade sig: ”- Jag hörde att ni skulle få Susanne Linde med i partiet. Stackars er!”
Samma person har i andra ordalag berömt bloggaren för insändare hon skrivit och det till henne personligen…

Vad beror sånt på?? En liten stad?? Äldre man och yngre kvinna?? Allmän sur avundsjuka??

Och vem bryr sig då egentligen?? Inte bloggaren i alla fall! Hon fortsätter som tidigare!

Men – hon har inte alltid varit sådan. Inte alltid modig och skulle heller aldrig då ha vågat stå för sin sak offentligt. Nej, det fanns en tid då bloggaren aldrig vågade öppna munnen utan bara ville gömma sig. En lång skoltid av mobbning då hon liksom inte fanns.

Den här bilden visar bloggarens skolklass en gång för länge sen.  Sommarlov för 8-9-åringar på Gäddgårdsskolan i Arboga. Men var finns bloggaren bland alla blommor och glada barn? Ser ni henne inte? Det är ju hon som gömmer sig längst bak… Hon med lång fläta bak på ryggen. En håruppsättning som fick ”kamrater” att förfölja henne med trakasserier och glåpord som ”jävla 1800-talskärring”. Som gjorde att hon hade ont i magen jämt och grät varje kväll när hon skulle sova.

Det är hänsynslösa barn, mobbare, som ser till att en liten flicka får sin skoltid förstörd. En liten förväntansfull flicka som såg fram emot att lära sig mycket. Som trycktes ner och kuvades så att hon kom att ängslas varje morgon då skolan väntade.

En helt vanlig liten flicka, lite blyg bara och rädd. För henne blev skoltiden en mardröm – liksom för så många andra skolbarn tyvärr. Allt beroende på elaka ”kamrater” och lärare som ”inget ser”.

MEN – den lilla flickan tog revansch! Nu vågar hon allt och lite till! Lever ut allt nedtryckt och undanstoppat och det beror också på en annan sak – 50-talisterna!

Aftonbladet skrev något märkligt och helt fel för några år sedan! ”1950-talisterna – generationen som försvann. Blek men snäll.”
”Men klämda mellan jätteproppen Orvar och de ironiska 60-talisterna glömdes 50-talisterna bort. Den sista bondegenerationen.”

Ha ha ha, inget kan vara mera felaktigt!! Det är ju 50-talisterna som regerar!!

 50-talisterna som var tonåringar under 60-talets totala revolution!

När 60-talet kom hade 40-talisterna redan tuktats. Den tidens ungdomar var hårt hållna, skulle sköta sig, fick skriva till kungs för att gifta sig när tjejen blev med barn. För preventivmedel vad var det (!) och blev flickvännen med barn så var det bara att gå till prästen och gifta sig!

50-talisterna däremot fick uppleva The Love Revolution!

Allting blev fritt och det var sex, drugs and rock’n roll som gällde!

Hasch röktes fritt även på lilla Gäddgårdsskolan i Arboga!

Sånt sätter spår! 50-talisterna blev inte alls någon blek och snäll generation utan satte ribban för fortsättningen! 50-talisterna finner sig inte utan fortsätter att lära ut att det finns inga gränser!
Och när de nu börjar bli mer mogna i ålder så har definitivt inte heller åldern någon betydelse!
För vad är ålder?? En siffra på ett papper! Inget mått och ingen gräns för glädje, kärlek, liv – och heller inte för mode och reklam!

 Tidningen Kupé tar faktiskt upp det här ämnet också i sitt senaste nummer. ”Tendens åldersskiftet” kallar tidningen reportaget som handlar om såväl arbete som sätt att leva – och om hur företagen använder sig av den nya trenden.
Arbetsgivare anställer gärna äldre som är pigga och friska – och många väljer att jobba längre – eller tillfälligt när de efterfrågas igen som pensionärer.

Modebranschen har också förstått att ålder inte är något bra mått! Modellerna är äldre och inte trådsmala heller! Modellerna speglar människor som vill leva livet utan begränsningar.   ”Trenden går mot att sluta skilja på ungt och gammalt, feminint och maskulint, och istället sätta individen i fokus.”

”- När individen är normen då finns det inte längre några egenskaper, sätt att klä sig eller vara som är exklusivt för ett kön eller en ålder”, säger Bobo af Ekenstam, omvärldsanalytiker.

Även resebranschen har fattat att ålder inte har betydelse när det gäller att se sig om i världen!

Precis så som bloggaren uppfattar det hela så skriver också tidningen Kupé! ”I stora delar av världen har erfarenhet och ålder alltid ingett vördnad. I väst och inte minst i Sverige, slängde vi ut mycket av den respekten med ungdomsrevolten i slutet av 60-talet. Gamla auktoriteter skulle ifrågasättas. De medelålders representerade något förstelnat. För att inte tala om de ännu äldre.”

Och nu fortsätter de där ungdomarna att tänja gränser! Att inte finna sig! Att leva livet! Allt är tillåtet! Kärlek har ingen ålder och inget annat är det åldersgräns på heller! 
Så borta är den lilla förskrämda flickan i skolan! Bloggaren fortsätter att leva ut! 😀 Vild och crazy – yes!!

Så alla ni som inte vågar, inte törs utan tänker ”- kan det där verkligen passa sig” – skit i sådana dumheter och LEV LIVET! För livet är kort och du har möjligheten JUST NU!

Tyvärr ligger inte senaste numret av tidningen Kupé på nätet ännu – om du vill läsa om ”Tendens åldersskifte” så norpa ett ex nästa gång du tar tåget!

Bloggaren är medlem i Unionen och då får man en sådan här tidning – Kollega.  I det senaste numret fanns en del intressant.

Det här till exempel: Kvinnor sökes av ingenjörsföretaget ÅF.
”I ÅF:s närverk: He for she är enbart män välkomna. Men deras enda uppgift är att hitta fler kvinnor till företaget…”

ÅF tycker att män ska ta sitt ansvar! Det tycker bloggaren också!
Det är självklart inte bara kvinnor som ska kämpa för jämlik rättvisa! Kvinnors kamp kan tyckas vara lite som att tala i egen sak också även om det naturligtvis är en samhällsfråga i stort. Bra ÅF!

Och tänk så många bittra män det finns! Som när Fotografiska museet på Internationella kvinnodagen i år höjde inträdet för män med 13 % – lika mycket som löneskillnaden mellan könen. Då tog det hus i helvete och DO – Diskrimineringsombudsmannen fick 7 (!) anmälningar om diskriminering mot stackars män. För 13 % – en enda dag!!
Kan man tänka sig att det var vita, kränkta män som anmält? Läs HÄR i tidningen Resumé!

Så kan bloggaren bli då – över dumheter – ”riktigt jävla förbannad”! Är du som bloggaren – av typen tryckkokare!? En sån där som får utbrott allt emellan!?

Ja, då har tidningen Kollega lite råd om det:

Bloggaren tycker att rådet ”sova på saken” är väldigt bra. Hon har praktiserat det många gånger…
När ilskan är nära att explodera på kvällen så kan den ha lugnat ner sig nästan helt efter nattens sömn och på morgonen kanske man bara känner sig lite lätt irriterad och knappt det. 😀

Pensionen tar tidningen Kollega upp också. Tidningen skriver bland annat att fler och fler jobbar längre än till 65.
Bloggaren tror att de som går i pension nu – kan tacka sin lyckliga stjärna – och allra mest de som tar förtida pension.
Dagens människor i 60-årsåldern är ofta väldigt pigga och friska. Tar man förtida pension kan man ha ett härligt ledigt liv att se fram emot under många år.
Bloggaren tror också att den möjligheten, att gå i förtid, kan komma att försvinna. Hon tror också att pensionsåldern kommer att höjas – just eftersom vi blir allt äldre och samtidigt är aktiva och har hälsan.
 D v s de som tar pension nu och några år framåt kommer att vara ena riktiga lyckostar! Så bra som de får det så bra kommer inte pensionärer att ha det i framtiden! Så siar i alla fall bloggaren! 😉

HÄR hittar du tidningen Kollega på nätet!

Bloggaren missade förra veckans söndags DN men bläddrade igår fram ett reportage om Bissen från Köping. Kul! HÄR kan ni läsa reportaget på nätet!

Idag är det vår hos bloggaren! Dörren öppen ut – ett säkert vårtecken!

  Trädgårdsarbetet gick som en dans när solen sken från klarblå himmel medan Göteborgståget susade förbi intill!
Underbart att se allt som börjar grönska och blomma!

Sen blev det ”första ute”! Gissa vad? Alla tre katterna är förväntansfulla.
Första eftermiddagsfikat utomhus förstås!

Men Felix tyckte det var rätt skönt att pila in igen sen. För solen värmer rart men skuggan är kall – och det var -3 imorse hos bloggaren.

Njut söndagen! Och skulle du trots solsken och ljuvligt väder känna dig explosivt förbannad och bara väntar på att få koka över – SOV PÅ SAKEN! 🙂 Det hjälper – bloggaren vet… 😉