Feel in the Blogg

Nu dimper det ner en blogg igen! Bloggaren är som synes väldigt skrivsugen så här en bit in på nya året.

Först en kommentar till söndagens blogg:
Vad ska vi göra när gängkrigen flyttar in på lasaretten??

Och inte bara där! Vem vill bo i Rosengård? Vem vill bo i Bergsjön? Vem väljer Rinkeby? Vem vill bo i någon av de andra förorterna där våldet blivit mer regel än undantag? Våldet som eskalerar till andra städer än de största – Västerås, Örebro, Eskilstuna – för att nämna några närbelägna städer till bloggarens hemort. Vem vill bo där? Och vilka får ta sig rätten att ockupera ännu fler städer?

Detta är av någon anledning sprängstoff i svensk politik. Man får inte prata om vilka som krigar för då är man rasist! Men som sköterskan säger på bilden ur DN ovan – hon är själv från Bosnien, citat:

”– Ibland blir jag så arg. Tyvärr är det oftast barn till utlänningar som gör dåliga saker på sjukhuset. Så jag blir bara… ja, men snälla. Det här är ett lugnt land, en lugn stad, fint. Man kan skaffa sig ett jobb och liv, i Sverige finns alla möjligheter. Så går man vid sidan om och gör dumheter.”

Så sanna ord och bloggren känner så här:

NÄR ska vi våga sätta gränser? NÄR ska Sveriges politiker fatta att den naiva stil man tror är ”demokrati” håller på att få landet att kollapsa? NÄR ska vi börja ställa krav? NÄR ska Sveriges politiker förstå att ledarskap – att säga JA men också NEJ – är en förutsättning för att få ett samhälle där människor inte bara tar – utan också ger, ger tillbaka?
NÄR SKA POLITIKERNA FATTA???

Glöm inte: Det är val i höst!!

DN:s hela artikel ”När gängkrigen klev in på akuten” hittar du HÄR!

Nu något annat som bloggaren också tagit upp tidigare:

Bloggaren kom att tänka på att hennes mor ofta sa till henne: ”- Vad du är modig. Att du klarar detta! Att du vågar? Vad duktig du är.”

Varför sa hon så? Hur var det med mammas självkänsla? Maximerade hon sina möjligheter i livet? Antagligen inte. Så var det inte på den tiden – och särskilt inte för flickor.

Vad hade hon för drömmar? Hur långt hade hon kunnat komma? Vad ville hon innerst inne. Och – hur tyckte hon att hennes liv sen blev – mamma Hjördis?

Detsamma gäller kvinnorna före henne. Bloggarens farmor Svea: 
och mormor Edit: Hur gick deras tankar när de var unga? Vågade de ens drömma? Maximerade de sina möjligheter och hur summerade de sina liv när slutet kom? Var de nöjda? Hade de fått uträtta det de hoppats på?

Pojkar hade inte heller det lätt förr i världen. Pappa hade tur. Kom från en fattig familj men fick studera till ingenjör.  Om han sen ville bli ingenjör det är en helt annan sak. Hans föräldrar gav honom en chans och han tog den. Men var det detta pappa Göte drömde om en gång och hur tyckte han att livet blev?

Maximerade de sina möjligheter? Troligen inte. Några drömmar slog säkert in men möjligheterna var begränsade oavsett drömmarna. Och sen var det ju det där med självkänslan…

 Men hur gick det då för deras barn, Hjördis och Götes dotter, Sveas och Edits barnbarn? Vad drömde hon om där hon står på skidorna på Sjukhusgärdet? Hon ler mot kameran – ser lycklig ut. Ovetandes om att mobbande skolkamrater snart kommer att trycka ner hennes självkänsla och förminska hennes möjligheter radikalt.

Men hur gick det då? Jo, det har ju bloggaren skrivit om tidigare. Livet levde hårt med flickan på bilden. Men att bli mobbad, utfryst och nedtryckt ger en groende kamplust. En vilja till revansch!
Och alla de där negativa upplevelserna – för det kom fler genom livet – blev till nyttiga kunskaper. Till förståelse för andra. Till en vilja – inte att hämnas – utan att göra gott.

Ändå hinner minnena ikapp bloggaren ibland. Det svarta hålet öppnar sig igen. Och därför damp den här boken in genom brevlådan i fredags: Tomas Gunnarssons ”Att överlista Jante”.

Boken med självtester…

Med frågor som de här: ”Hindrar du dig själv från att göra något som är viktigt för dig, något du längtar efter eller drömmer om att göra?”

Då tar bloggaren fram sådana här bilder via Google på datorn!

Och sådana här: +

Då sneglar bloggaren på sådana här böcker:
Och då skriver hon bloggar som den här.
När minnena dyker upp eller när hon ser andra människor må dåligt för att de låter sig tryckas ner. Då blir bloggaren ARG!

För ALLA MÄNNISKOR HAR ETT VÄRDE!

Bloggaren har nog ändå en ganska bra självkänsla idag. Hon vågar. Är modig. Låter sig aldrig mer tryckas ner. Därför sätter hon sådana här lappar på sin dörr! 😀 För att peppa andra. För idag VÅGAR OCH KAN bloggaren och hon säger stolt och utmanande:

”-WATCH ME!!”

Och så här är det: Du MÅSTE tycka om dig själv! Tycka att du själv är bra! Ha respekt för den du är! Det är det viktigaste av allt för att MAXIMERA DINA MÖJLIGHETER! Och det handlar INTE om att vara egoistisk eller stöddig! Det handlar om att ta sig själv på allvar och ge sig själv den respekt man förtjänar!

TA ALLTID HAND OM DIG SJÄLV FÖRST!

Var rädda om er! Älska dig själv så orkar du älska andra så mycket mer! Puss och kram m m från bloggaren:

Bloggaren vid havet – en gång för länge sedan…
Vad tänkte hon på?
Vad drömde hon om?
En sak är säker – hon samlar fortfarande på vackra stenar från stranden nu som då…

Söndag idag och bloggaren tänker bläddra i Dagens Nyheter som ramlar in genom brevinkastet en dag i veckan. Bläddra ja, men hon hinner inte mer än till förstasidan förrän tankarna börjar snurra och hon börjar läsa. ”När gängkrigen klev in på akuten” är rubriken på DN:s förstasida 14 januari 2018.

Det är en skakande läsning.

Om fullständigt kaotiska händelser inom sjukvården i Sverige. Om fullständigt oacceptabla arbetsförhållanden för sjukvårdens personal!

Sjuksköterskan och avdelningschefen för avdelningen som DN:s reportage handlar om sitter på sängen hemma i bostaden. Under sängen skymtar baseballträet han plockat fram sen en tid. För att få någon känsla av trygghet i sitt eget hem efter att ha blivit hotad på jobbet. ”-Vi vet var du bor!”

 Sjukvårdspersonal som tejpar över sina efternamn på namnbrickan för att inte få ”hembesök”…Och det enda sjukvårdspersonalen vill är att ta hand om sjuka och skadade människor som kommer till sjukhusen.

Om du tror att det är bara är poliser och brandmän som hotas och utsätts för våld i sina jobb – så får du tänka om! Som om inte sjukvårdspersonal ändå har en minst sagt svår situation idag – för mycket jobb, för få personal, för låg lön – så kan du addera till hot om våld och scener på jobbet som ur värsta våldsfilmen!

Citat:”I en undersökning publicerad i tidningen ”Framtidens karriär – sjuksköterska” i oktober 2017 har drygt 600 sjuksköterskor i Sverige svarat på frågorna:
1) Är hot eller våld mot personal inom hälso- och sjukvården ett problem? 2) Har du som sjuksköterska varit utsatt för hot eller våld i din yrkesutövning?”
Svaren:

Hemsk läsning om många människors verklighet en dag på jobbet. Frågan är – hur löser man problemet?? Den frågan har många försökt svara på men ännu utan någon nämnbar framgång.

HÄR finns hela artikeln på DN:s webbsida.

Bloggaren läser klart och bläddrar vidare. Kommer till sidorna ”födda och döda”. Minnesorden på sidan om själva annonserna berättar om en danspedagog och en överläkares livsgärningar.
Bloggaren saknar de där minnesorden som alltid fanns förr i tidningarna – om ”vanliga människor”. Pigan som slet på gårdarna och avancerade till kokerska på herrgården – eller bonddrängen som lämnade landsbygdens slit för kanske minst lika hårt jobb på en smutsig verkstad i stan. Dom historierna fascinerar bloggaren – dom om de vanliga, enkla människorna och deras livsöden!

På tal om människors livshistoria – hur blir din egen? Bloggaren har skrivit om det tidigare – självkänslan och vad den gör med oss människor.
I fredags kom boken! Tomas Gunnarssons ”Att överlista Jante”. ”Om konsten att lyfta sig själv och andra”.
En mycket bra bok, lättläst och med frågor att ställa sig själv… ”Känner du att du riktigt duger?”
Boken köpte bloggaren på Bokus men den finns säkert på fler ställen. Bokus når du HÄR!

Tillbaka till DN och den här rubriken… ”Vad är maxlönen för att bli lycklig?”
 Bloggaren blir lite full i skratt. Att maximera sin lycka genom mer och mer pengar – nej, det tror inte bloggaren alls på! Troligen behöver man livets nödtorft för att kunna känna lite lycka lite oftare men bloggaren säger som hon alltid sagt till sina barn alltsedan de var små: ”- Pengar är inte allt!”

 Lycka kan vara att baka bröd
en lite grå söndag!  Baka brödkakor som på mamma Hjördis vis! 🙂

 Lycka kan också vara en växande gran – trots att tjugondag Knut passerat…

Men katter måste nog ändå vara betydligt lyckligare i sin tillvaro än vi människor. 😀 Äta när man vill.
Dricka när man vill – och hur man vill!! 😀

Ta sig en sväng ut! Kolla läget, jaga någon liten skrämd mus och sen in igen och sova! Det här är Felix! Han har förresten namnsdag idag! Och Felix betyder lycka!
Leva livet – på katters vis! Inte så dumt.

Till sist lite kul ur DN också. Fjärilar i magen! 😀 Ja, sådana fjärilar kan bloggaren också få utan minsta intag av något ätbart. Det räcker bara med en blick på rätt person…

Sköt er nu resten av söndagen! Skänk en tanke, helst fler, till alla som bara gör sitt jobb men som oprovocerat utsätts för våld och hot om våld i sina yrken.
Gärna inte bara tankar, gör något – det måste till förändring! KOM IHÅG – DET ÄR VAL I HÖST!! Dags att sätta åt politikerna för att ta våld i jobbet, stressad personal och låga löner högst upp på agendan!

! !

Hörrni – puss å kram mm på er nu då! Vi ses! 

Jaha, me too… Och??

Vi är en del som inte riktigt orkar med allt detta metoo-ande. Bloggaren har en mängd olika synpunkter och några av dom kan man definiera så här: 1)”Könsspelet – vi är inte mer än djur” och 2)”Den utan skuld kastar första stenen”.

Bloggaren förstår att en hel del kvinnor utsatts för trakasserier och övergrepp. Likväl som trakasserier och övergrepp sker oavsett könstillhörighet.

Sen till bloggarens definitioner: 1)”Könsspelet – vi är inte mer än djur”. Nej, vi människor är faktiskt inte mer än djur! Syftet med män och kvinnor är fortplantning. Män uppvaktar kvinnor. Kvinnor agerar lockade för att attrahera män. Könsspelet! Precis så enkelt är det.
Skillnaden mellan människor och djur är att människor har en kvalificerad hjärna och den hjärnan borde användas MYCKET BÄTTRE i många fall.

Ja, visst – män ska förstå gränser MEN var går dessa gränser och vem bestämmer dom?? 2) Den utan skuld kastar första stenen”.

Metoo-are hojtar: ”Kvinnor har rätt att se ut hur de vill! Klä sig hur de vill!” ”-Och vickar en kvinna på rumpan när hon passerar en grupp män så beror det BARA PÅ att det är hennes sätt att gå och röra sig!!”

 ”- En kvinna har rätt att gå klädd hur som helst om nätterna! Det är jätteskönt med kort, tajt kjol och urringat!!”

 ”-Jaha, det är väl min rättighet att klä mig så här på jobbet!!
Jag trivs i den här bekväma klädseln!”

 ”-Jag har på mig precis vad jag vill och räknar med att det inte väcker någon speciell uppmärksamhet!!”

”-En man ska veta sin plats oavsett hur jag klär mig!!!”

”-Att jag skulle gå klädd så här på anställningsintervjun för att chefen är en man är bara rent förtal och skitsnack!!!”

Ja, visst är det jobbigt!! Att dessa vidriga män beter sig så djuriskt! Och kvinnor som BARA uppför sig, klär sig och agerar UTAN några som helst baktankar!
Män är bara SKIT – medan kvinnan är
– REN SOM NYFALLEN SNÖ!!

Ja, vad ska vi göra åt detta avskräde som kallas män???

Bloggaren vidhåller 1) och 2)!
1)”Könsspelet – vi är inte mer än djur”
2)”Den utan skuld kastar första stenen”

Vi är inte mer än djur – men har i bästa fall begåvats med en fungerande hjärna. ANVÄND DEN HJÄRNAN!! Oavsett könstillhörighet! Me too!!

Sen är ju det där könsspelet rätt märkligt. Under en systerkväll pratade vi om hur tokigt det kan bli. Kvinnor bantar och räknar kalorier för att bland annat behaga män – när män gärna ser lite mulligare former.

 Män vill gärna kunna visa upp ett sixpack – fast kvinnor inte bryr sig.  Istället kanske dom är som bloggaren som går igång på en lite mullig bondmage!

Nog med kön och spel för idag! Över till lite lokala nyheter – och VERKLIGT lokala nyheter – sådana som Magazin24 står för!
Det här är nyheter som gillas särskilt av en hel del Arbogabor – bloggaren inräknad! Roberth Persson räddar dom klassiska marknadsdagarna i Arboga! Underbart! Detta tramsande med alla möjliga mer eller mindre märkliga marknadsdagar som haglat över Arboga de senaste åren har bara gjort folk förvirrade med uteblivna knallar som följd. Men nu blir det vintermarknad precis som det ska vara – första lördagen i februari. Det var väl klart att det skulle till en karl från Valskogstrakten för att få lite ordning på torpet!!

HÄR kan ni läsa artikeln i Magazin24!

Slutligen lite bilder från Arboga idag! Så vackert med all rimfrost som spritsats ut som kristyr på träd och hus.

Glasblåsargården på förmiddagen:

Och igår kväll.

Sköt er nu allihop därute!! ANVÄND HJÄRNAN – gäller såväl girls som boys!! Ta hand om er och om varandra! Puss och kram och lite annat!!

Då var det dags för bloggen om fängelset. Närmare bestämt Sveriges Fängelsemuseum som ligger i Gävle!

Här har vi Hotell Hamilton – så kallades fängelset i folkmun – det ligger på Hamiltongatan i Gävle.

Fängelset, gamla Gävleanstalten, byggdes år 1847 som ett av landets första cellfängelser. Den kom att användas i 139 år, fram till sommaren 1986 då den ersattes av en nybyggd lokalanstalt i utkanten av Gävle.

Fotot överst visar cellfängelset och intill ligger slottshäktet:
I Slottshäktet visar museet hur fångarna bestraffades på 1700-talet men där finns också en underjordisk fånghåla från 1553 – det allra första fängelset på platsen!

Cellfängelset för oss framåt i tiden.
”En av de största reformerna på 1800-talet, var beslutet att bygga cellfängelser och sluta upp med de hemska skam- och kroppsstraffen. Tanken var att ett frihetsberövade straff var tillräckligt hårt för den som dömdes.
Straffet var liktydigt med isolering dygnet runt, under total tystnad i upp till två år. Detta ansågs då vara lösningen på all kriminalitet och att den skulle vara utrotad omkring hundra år senare. Det vill säga någon gång i mitten på 1900-talet.” (Citat från Fängelsemuseets hemsida.)

Vi börjar i slottshäktet och så här står det om häktets permanenta utställning på fängelsemuseets hemsida, citat:

 ”I slottshäktet från 1732 har vi en utställning där du får uppleva den tid i Sverige innan vi hade uppfunnit straffet att isolera de dömda en och en i cell. Då hade vi istället offentligt verkställda skam- och kroppsstraff.”

Utställningen visar på hemska förhållanden för fångarna liksom än värre bestraffningar.
Bland annat stegling:

Bloggaren fick snurra på hjulet för att få sitt straff… Hjulet säger: ”Du stjäl för fjärde gången år 1779 och som kvinna döms du till livstid på tukthus”!

Fångarna hölls många i samma rum på 1700-talet – både kvinnor och män – med en enda gemensam tunna på golvet för att uträtta sina behov.

 Den här kvinnan är dömd till döden för mord. Hon blev gravid utan att vara gift vilket var en stor synd på den tiden. Hon vägrade dessutom att gifta sig med en man som ”ställde upp” utan valde att få till en abort.

Utställningen i slottshäktet dramatiseras och berättas även genom hörlurar man får låna. Det var mycket intressant och mycket skrämmande.

På väg nu till cellfängelset och framåt i tiden. På väggen uppför trappan står att läsa: ”Fostran, Kontroll, Disciplin, Övervakning”.

Innanför celldörrarna får vi berättat för oss om olika brott och bestraffningar från 1800-talet och fram till våra dagar.

I den här cellen 1847 sitter Carin Olsdotter med sin son Petrus. Petrus är ett s k oäkta barn och Carin Olsdotter blir moraliskt fördömd som ogift och gravid – och lämnar sin hemby. Hon döms senare för fylleri och stöld. Under tiden hon sitter häktad föder hon en dotter.

Carin Olsdotters straff blir 28 dagars fängelse på vatten och bröd. Båda barnen sänds iväg när Carin ska påbörja sitt straff.
Hur det gick för barnen är okänt men Carin Olsdotter hittar vi två år senare på Norrmalms kvinnofängelse i Stockholm – åter dömd för stöld. I fångförteckningen finns ett litet kors vid hennes namn. Carin Olsdotter blev 35 år gammal.

Här finns berättelser om ohyggliga isoleringsstraff där den som då drabbas av ångest får tvångströja eller sätts i spännbälte…

  Ansiktsmasker användes på fångarna för att skydda deras identitet.

Här beskrivs vetenskapliga experiment på kvinnliga fångar…

Giljotin. Bila för avrättning:

Till vänster ser vi ”Svarta familjen”– en far och hans tre söner. Familjen sköt ihjäl två polismän. Till höger ses en av sönerna – Per Johan Pettersson, även kallad ”Alftamördaren”. Han ansågs som den pådrivande kraften vid polismorden och dömdes till döden. HÄR kan du läsa på Wikipedia om Per Johan Pettersson.

Den 17 mars 1893 halshöggs Per Johan Pettersson i Gävle, av skarprättaren Anders Gustaf Dahlman – Sveriges sista bödel. HÄR står mer om Anders Gustaf Dahlman.
Dahlmans första avrättning var den av Anna Månsdotter 1890, Yngsjömörderskan. ”Skarprättare Dahlman är mannen längst till vänster. Han gömmer bödelsyxan bakom ryggen.”

På fängelsegården precis där björken nu står skedde avrättningen av Per Johan Pettersson 1893.

Modern tid med egen cell och TV.

Konstnärligt skapande i fängelserna. ”Årummet i Gävle” – konstnär Leopold P 1914.

Lillemor ”Hinsehäxan” Östlins målning från 2005 –”Självporträtt”:

 ”Allmänt och individuellt preventivmedel” – kallar Janne Bergquist sin tavla från 70-talet.

Isaac Grünewald målade detta på Långholmen 1926: ”Utsikt och självporträtt”.

Uppfinningsrikedomen var stor bland de intagna. Den här cellen visar olika trick man tagit till för att försöka ta sig ut ur fängelset.
De här skorna har ”inbyggd gaffel och kniv” för att fången lättare skulle kunna klättra ut. Det fungerade – men inte fullt ut…

En alldeles särskild cell…

Att prova på… Som tur var stod dörren på glänt och bloggaren slapp ut!

Om julen på fängelset berättar fängelseprästen Henrik Ekman 1952.

STORT TACK till de jättetrevliga guiderna på Sveriges Fängelsemuseum i Gävle!
Tyvärr fick jag bara med den ena på bild!

Lite shopping blev det också! Såväl nyckelringar som örhängen i form av handklovar! 
Ett paraply också!
Stort, svart och bra!  Och med följande text: 

”Idag sitter jag hellre inne”! Det passar dagens väder som ju började så bra. Snö och fint på gården – men sen blev det bara småregnigt och slask! Som gjort för att sitta inne! 😉

Lite fint blev det inne också. Syns knappt att det hänger en fin mistel i portalen – men så här ser den ut: Misteln är inköpt på Röda Korset i Västerås! Vem ska pussar därunder tro!? 🙂

Besök gärna fängelsemuseet i Gävle! Det är verkligen värt en resa till Gästrikland! Dessutom är det ju så vackert i Gävle!

Klicka HÄR för att läsa allt om Sveriges Fängelsemuseum!

Idag avslutades en fotoutställning på Arboga Stadsbibliotek.

Den här:  ”Känner du igen dig? Skolbilder från 1950-70-talet”

 Bloggaren kände inte till utställningen förrän igår och tycker att det varit alltför lite reklam för den. Den har pågått i två veckor och avslutades alltså idag klockan 14.

I sista minuten – kan man säga – var bloggaren där och här är några av bilderna:

** Lärarna på kurs är Bo Lannsjö, ?, Karin Eriksson, Britta Torshage och stående Gunnar Bjurén och rektor Bror Gustafsson.

Nummer 2 från höger – bloggarens lärare i franska, Walter Jakobsson. Lärare på pedagogikdag i januari 1961, Gäddgårdsskolan.

Jan-Urban Modigh mannekängar på elevernas modevisning på Stureskolan 1964!

  Skolidrott på Sturevallen!
Lite närmare ser bloggaren att det är Eva ”Pyrran” Campner (fd Carlsson/Schenström).

”Skolhockey, mars 1965”. Texten under bilden anger från vänster, övre raden: Gunnar Johansson, Lars ”Lacke” Johansson, Ronny Wanberg, Charlie Carlsson, Bengt Olsson, Bo Sandqvist och Bengt-Arne Sjöqvist.
Nedre raden från vänster: Anders Liljeborg, Gert Persson, Pär Sjöberg, Olle Emanuelsson och Peter Svensson.

”Skolbarn hos Brandkåren, april 1963”
De som finns namngivna är: Curt Paulsson, Christer Eriksson, Lennart Wallén, Håkan Waern, Karl-Erik Johansson, Raymond Hahne, Kjell-Olof Lindgren, Hans-Olof Grankvist, Peder Gernandt och Kent W Johansson.

Alla foton är tagna av Reinhold Carlsson.

Bloggaren har varit i kontakt med ansvarig för utställningen för att försöka utverka att den får vara kvar några veckor till – alternativt gå i repris vid senare tillfälle.
Om så blir fallet meddelas detta här i bloggen!

På väg ut från biblioteket.

Promenaden hem över Herrgårdsbron.

Lite annat också.   Metoo är ju omskrivet nu och verkar öka i omfattning på olika vis. Många kvinnor som inte vågat säga ifrån förut ser sin chans nu.
Många män hejar på uppropet men bloggaren tror att väldigt många av dessa män mycket väl skulle kunna få en anmälan på sig!
Detta med samtycke förr – och även nu – är nog inte helt självklart för alla. Inte heller de signaler vi ger ut eller inte – och vad de betyder eller inte.

Vet vi det riktigt själva förresten? En kram för någon kan vara något helt annat för någon annan. En blick, ett möte – ja, till och med ett hej.

Bloggaren läser i Sundsvalls Tidning om en kvinna som anmält en man för att han sagt hej till henne några gånger när det mötts på promenad. (Kvinnan och mannen är i 60- resp. 80-årsåldern).
Tidningen skriver, citat: ”– Hon upplever det provocerande när han hälsar på henne och säger i anmälan att hon känner ett obehag av detta.”

Det är inte lätt att vara människa, konstaterar bloggaren…

Bloggaren spelar Quiskampen ibland och stötte på en fråga om en minst sagt märklig maträtt som verkar farlig också – ”Tusenåriga ägg”. Namnet ger en hint om vad det är frågan om…

Så här skriver Wikipedia om ”Tusenåriga ägg”, citat:

 ”Tusenåriga ägg (kinesiska: 皮蛋 pídàn eller 松花蛋 sōnghuādàn; thailändska: ไข่เยี่ยวม้า khai yiao ma) är en kinesisk matingrediens som tillverkas av ägg från anka, höns eller vaktel.
Ursprungligen handlade det om en konserveringsmetod: färska ägg bakas in i en blandning av lera, aska, salt, osläckt kalk och risagnar och får vara i veckor eller månader.

 När äggen är färdiga har de mörkgrön krämig äggula med doft av surströmming, medan äggvitan är en styv mörkbrun gelé utan särskild arom.

Fastän ämnet är giftigt i större doser tillsätter vissa kinesiska tillverkare blyoxid till inbakningsmassan för att påskynda processen.
Zinkoxid fungerar som ersättning, men det är heller inte nyttigt i övermått då det kan orsaka kopparbrist.”

Bloggaren som är lätt magsjuk idag blir ännu mer benägen att uppsöka toaletten efter att ha läst om ”Tusenåriga ägg” och avstår gärna denna rätt!

Lugna ner er nu och dra ett djupt andetag! Tänk på något annat. Tänk på så vackert himlen skiftar färg om morgnarna till exempel.
I alla fall här i Arboga och i alla fall nu i november.

Här om morgonen såg det ut så här hemma hos bloggaren. Rosa moln! Ja, att sväva på rosa moln det gillar bloggaren och gör allt emellanåt! 😉

Soligt ibland, rosa moln ibland och grå himmel ibland – det skiftar, precis som livet självt! I morse såg det ut så här: Härligt!

Sköt om er nu! Var mycket rädda om er och om varandra! Glöm inte alla visdomsord som bloggaren förser er med – och här ännu ett: