Bästa tidningen!
Kupé! Och den är gratis!!

Bloggaren nyper alltid tidningen direkt när ett nytt nummer dyker upp på tåget! Och man uppmanas att gärna ta med tidningen hem! Så det gör bloggaren – alltid!

Numret januari-februari var inget undantag! Hem skulle den och bra var den! Som vanligt!

Här lite smakprov! First Aid Kit – de framgångsrika systrarna Söderberg berättar om framgångarnas baksida – det svarta hålet, utbrändhet.
I texten myntas något som bloggaren tycker säger väldigt mycket:
”UR EN RUIN KAN OFTAST GRUNDEN TAS TILL VARA”. Så fint och så klokt att tänka på för den som rasat ihop av för mycket jobb och för mycket stress.
Lugn, det finns en grund som du kan bygga upp ditt liv på igen.

”Generation Comeback” – ett reportage om hur viktiga och efterfrågade alla 50+ är på arbetsplatser! Sällan sjuka, vabbar aldrig, stor erfarenhet och trygghetsfaktor för yngre – är lite av vad som beskrivs i reportaget!

Om kvinnan med idéer som öppnade en algfarm! ”Den före detta punktjejen och bartendern Fredrika Gullfot har skapat Sveriges första kommersiella algfarm på Österlen i Skåne. Med algerna och omega-3-olja erövrar hon nu världen steg för steg!”
HÄR hittar du Simris Alg!

Alger, olja, mat…Kupé skriver också om en restaurang som bloggaren nu uppmanar äldste sonen att ta med henne på nästa gång hon är i Stockholm –
K-märkt på Östermalm!
K-märkt är restaurangen som tar tillvara handlarnas och livsmedelsleverantörernas sekunda varor som annars skulle slängas!
”Allt i buffén är tillagat av sekunda varor. Råvaror som har nått sitt bästföredatum. överskott som ska slängas och grönsaker med defekter.”
Miljötänk! Mindre svinn! OCH – gästerna betalar bara för det de vill ha. Man plockar till sig från buffén, sen vägs tallriken och man betalar per hekto! Varierad mat och otroligt gott!

Fina foton är det i tidningen också! Som den här roliga bilden:

Tips om vad man kan hitta på i vinter – med tåget genom Sverige – får läsaren också!

Kupé berättar också om att snart kan du via Google Maps kliva runt i fjällvärlden via din dator eller smartphone! Detta tack vare Scouterna!
”Kanske har du redan vandrat runt i New York med hjälp av Google Maps. Nu har du chansen att även besöka de svenska fjällen virtuellt. Projektet sker i samarbete mellan Google Sverige, som lånar ut kameror och står för den tekniska biten, och scouterna, som gör jobbet ute i fält. ”Scoutkårerna bestämmer själva vilka platser de vill dokumentera”, säger Caroline Thunved på Scouterna.”

Det här verkar vara något för bloggaren!! Författartåget går 15 mars från Göteborg till Umeå! Hela kvällen och även natten kan man författa om man vill. Det är en författartävling och temat för texten meddelas först när tåget rullar ut från Göteborgs central!
På morgonen kliver man av i Umeå och lämnar in sin tävlingstext på litteraturfestivalen ”Littfest” där sen en vinnare dras!

Lite kärlek på tåg också! Det här paret träffades av en slump på tysta avdelningen på snabbtåget mellan Stockholm och Malmö.
Tjejen tyckte killen intill såg så trevlig ut men det var ju tyst avdelning… Så när hon klev av tåget lämnade hon en lapp till killen istället med en inbjudan till träff om han var singel och hade lust. På den vägen är det. Idag är det gifta och har två barn! Plötsligt händer det! 🙂

Plötsligt händer det – är något som bloggaren fått uppleva också! När någon vågar ta steget och någon annan vågar haka på…Något som kom att betyda allt för henne. Något som gör att en viss man för alltid satt avtryck i hennes hjärta.
Om det kommer några rader på slutet…

Nu över till något mindre kul! Dåliga filmer!

Bloggaren brukar kolla filmutbudet på sina kanaler via TV.se. Hon väljer bara filmer med högre betyg – från 5-6 och helst högre. MEN man kan gå på nitar ändå. Som den här: ”Galen i kärlek” på svenska. Låt er inte luras av att Jack Nicholson är med – men få gärna varningsklockorna att börja ringa över att Woody Allen-kärestan Diane Keaton är motspelaren…

Bloggaren borde ha läst detta innan hon började kolla på filmen!
”Handling: Harry Sanborn (Jack Nicholson) lever var mans dröm. Han är 60 år och går ut med kvinnor i 20-30-årsåldern. När han har tänkt ha en romantisk helg med sin senaste erövring Marin (Amanda Peet), i hennes mors strandvilla i Hamptons, får Harry smärtor i bröstet. Han måste då stanna kvar i huset under Marins mors, Erica Barry (Diane Keaton), ofrivilliga vård. Resultatet blir att Harry förälskar sig i Erica, trots att en kvinna i hennes ålder inte passar in i hans livsstil. Och Harry, som alltid haft världen i sin hand, måste för första gången ta itu med sitt liv.”

Man kräks ju bara av att läsa introt! Tyvärr hade bloggaren alltså inte gjort det utan började titta…
 Den åldrade, tunnhåriga och fete ”Harry Sanborn” får alla tjejer han vill ha och dom han vill ha ska vara 20 år och helst inte en dag äldre… Bara det känns som ett mysterium av typ äckligt – men det blir värre.

Det senaste kapet, tjejen Marin 20 år. Men den åldrade, fete får hjärtproblem när han ska sätta på kapet och hamnar på sjukhus. Sen blir han konvalescent hos 20-åringens mor(!)
 Mot sin vilja blir den gamle och fete förälskad i mamman ”Erica Barry” som inte haft en man på länge och som glömt hur man kysser… Det löser den gamle och fete…
 Men den gamle och fete får hjärtinfarkter ideligen och tas om hand av en ung läkare – Och kan man tänka sig – den unge läkaren blir också förälskad i Erica!

 Pusskalas på båda håll och även trillas det i säng.  Erica Barry som nu börjat få smak för män igen vet inte vem hon ska välja!! Den kloke, ansvarsfulle unge läkaren som avslöjar att han ärligt älskar henne  – eller den åldrade dryge som helst av allt vill lägga omkull tjejer under 20 men som nu tycker om att bli ompysslad av en mer moderlig typ när åldern börjar ta ut sitt pris via hjärtattackerna!

VEM ska hon välja??  Spänningen är OOOOLIDLIG!!

Bloggaren har sedan länge förstått precis vad det är för film och hur det ska gå… MEN blir lätt skakad när det faktiskt verkar som om Erica väljer den yngre!!  Hon förlovar sig med honom i Paris efter att den äldre, fete kastat loss sedan ett halvår på ny jakt.

Näädå, bloggaren fick rätt! Erica som inte haft en man på länge och plötsligt fått två att välja på – bryter förlovningen direkt när den äldre, fete dyker upp igen!!
För vem kan motstå en gubbsjuk tjejtjusare som Harry Sanborn!? Den näst intill lika gamla Erica Barry får väl ta det som en eloge och en fantastisk komplimang att hon blir vald av Harry trots att hon är 40 år för gammal…

Svenska Dagbladet skrev en recension när det begav sig. Filmen är från 2003. Så här skriver tidningen och bloggaren nickar instämmande:
”Den ogifte playboyen Harry (Jack Nicholson) överraskas på lantstället som ägs av den frånskilda, framgångsrika dramatikern Erica (Diane Keaton) i sällskap med hennes unga dotter på 20 plus.
Mamma biter ihop men det vill sig inte bättre än att den 63-årige älskaren får en hjärtinfarkt när han ska ligga med dottern första gången. (Hon förblir alltså orörd, vilket är en förutsättning för fortsättningen.)
Under konvalescensen, som av olika skäl tillbringas på lantstället, uppstår känslor mellan jämnåriga Erica och Harry, till den senares enorma förvåning. Han håller nämligen på att krevera när han av misstag får se henne naken och hon också, trots att Diane Keaton är hur smal och vältränad som helst.
Jack Nicholson däremot, håller på att anta rent Marlon Brandoska dimensioner, vilket han inte skäms det minsta för, utan viftar glatt på sina enorma skinkor under patientrocken.”

Så se upp när ni ska kolla på film!

Bad movies – finns i verkligheten också. D v s en verklighet lika sjukt dålig som det allra sämsta filmmanus! Och där en enda person förstör för alla INKLUSIVE sig själv.  Värsta långa hemska kalkonrullen alltså!
Så dags för lite bitch slap!

Till alla stackare med sjuka bitchar i sin närhet:
Så sätt igång!

 Lite fina vintriga bilder på slutet då så att vi lugnar ner oss lite. LUGN OCH FIN NU…

Vinter på Glasblåsargården –
och i Chinatown!  Bloggaren hade lite hjälp när hon skottade här om morgonen! 🙂 Felix!

Åsså raderna på slutet – om det där som plötsligt händer…

Du bjöd upp! Jag tvekade…
Du gav dig inte! Jag kom sakta…
Sen dess dansar vi – vår speciella dans, inte lik någon annan.
Du för – jag följer.
Jag för – du följer.
Du saktar ner, jag driver på.
Jag tvekar, du håller mig kvar.
Så fortsätter dansen – olik alla andra.
Förändras, utvecklas, ändrar takt, virvlar runt, och där – en paus, några andetag, sen fortsätter vi.
Långt borta och nära…
Mjukt och varmt, eldigt och hett…
Du håller mig. Jag värmer dig.
Vår dans – olik alla andra.

Du som förändrade mitt liv.

Älska! Hata inte! Bloggaren får utbrott ibland på sjuka människor som förstör för andra men så bestämmer hon sig för att den personen ska inte få ta ännu mer energi och att det är högre att tänka så här:

MEN – hon vet vilka trådar hon ska dra i och vilka myndigheter hon ska kontakta om inte personerna som förstör för andra upphör med sina beteenden.
Hon väntar dock en tid för att personerna själva ska rätta in sig i leden innan hon tar till storsläggan…

En av de högsta cheferna som bloggaren jobbade med sa en gång:
– Tycker du något är fel eller har viktiga åsikter – får du inte svar när du knackar så sparkar du in dörren!👊
(Och – det var en komplimang!)
Sån är bloggaren! Och det fortsätter hon med! Är något helt åt helvete fel eller någon far illa så ber bloggaren inte om lov för att agera!

Bloggaren hittar inte bara inspiration ur det egna livets bok eller genom att tjuvläsa andras livsböcker. En hel del kommer från tidningar också – såväl gamla, som nya men även ”nygamla” nyheter – som den här ur Dagens Nyheter, torsdag 25 januari 2018 blir till bloggstoff:

”Brevskrivare: De som rymde från Alcatraz klarade sig – jag är en av dem.”

Det handlar om det här: Flykten från Alcatraz! En thriller ur verkligheten som även blivit film med Clint Eastwood i huvudrollen som fången Frank Morris.

Clarence Anglin, hans bror John och Frank Morris flydde i juni 1962 från fängelset Alcatraz och har aldrig återfunnits döda eller vid liv, förrän möjligen nu…

Dagens Nyheter skrev i torsdags om händelsen med anledning av att ett brev blivit känt. Ett brev skrivet 2013 och som börjar så här, citat:
””Mitt namn är John Anglin. Jag rymde från Alcatraz i juni 1962 tillsammans med min bror Clarence och Frank Morris. Jag är 83 år och det är illa ställt med mig, jag har cancer. Ja, vi klarade det den där natten, med nöd och näppe.”

I brevet berättar John Anglin att Frank Morris dog 2008 och Clarence Anglin 2011. Brevet fortsätter:
””Om ni meddelar via tv att jag kommer att få ett löfte om att först sättas i fängelse under högst ett år, och få medicinsk vård, kommer jag att skicka ett nytt brev där jag anger exakt för er var jag befinner mig. Det här är inget skämt.”

Av någon anledning har brevet kommit allmänheten tillkänna först nu, fem år senare. Brevet saknar substans, säger FBI, men det är också känt att flykten anses vara en skam för polisen liksom det faktum att fångarna aldrig har återfunnits.

Redan till julen 1962 ska ett julkort ha kommit till bröderna Anglins mor. ”To Mom, Clarence & John”.
Även senare ska John Anglin ha sänt julkort till sin mor: ”To mother from John Merry Christmas”

Många rykten har florerat. Bland annat att mamma Anglin fick blommor anonymt varje Mors dag fram till sin död. Liksom att bröderna ska ha flytt till Brasilien – vilket det här fotot skulle vara ett bevis på.

Ingen vet med säkerhet vad som hände de tre rymlingarna för snart 56 år sedan. Kanske får vi inte heller veta något mer eftersom brevet som John Anglin ska ha skrivit 2013 publiceras först nu. I brevet står att han är sjuk i cancer och frågan är ju dels om personen verkligen är John Anglin men också om han fortfarande är i livet?

Här en datagjord bild på hur de tre fångarna skulle kunna se ut idag med hjälp av deras gamla foton: Frank Lee Morris längst till vänster, sen Clarence Anglin och hans bror John.

 Men vilka var de tre männen och hur lyckades de fly från det rymningssäkra och ökända Alcatraz?

 Vi börjar med Frank Lee Morris som anses vara snillet bakom den avancerade rymningen. Enligt uppgifter hade han en IQ på 133.
Frank Morris föddes i Washington 1 september 1926. Mamman hette Clara, fadern okänd. Vid 11 års ålder blev Frank Morris föräldralös och spenderade barndomen i olika fosterhem.
Ett av de jobb han hade som ung var att servera mat till fångar i ett fängelse… Morris jobbade också som skomakare och verkstadsmekaniker.  Efter ett antal bankrån och fängelsevistelser hamnade Frank Morris vid 34 års ålder på Alcatraz 1960 – fängelset dit de som ansågs mest kriminella och svårhanterliga hamnade.

John Anglin, född den 2 maj 1930 och Clarence Anglin född den 11 maj 1931.
Bröderna föddes i en familj med 13 barn i Donalsonville, Georgia. Föräldrarna var hårt arbetande jordbruksarbetare. Bröderna hängde alltid ihop och blev skickliga simmare. De brukade imponera på sina syskon genom att simma i Lake Michigan tidigt om våren innan sjön blev isfri.
De började råna på 1950-talet men försökte alltid att begå rånen när butikerna eller bankerna var stängda för att inte skada någon. De använde aldrig vapen. Den enda gång de hade vapen med sig var vid ett bankrån och då var det en leksakspistol.

De häktades 1956 och fick mellan 15 och 20 års fängelsestraff och skickades till Florida State Prison och fördes senare till ett annat fängelse i Georgia. Efter ett stort antal försök att fly transporterades bröderna till Alcatraz, John 1960 och Clarence 1961.

 En fjärde fånge var med att planera rymningen – Allan West, född 1929. Han misslyckades att ta sig ut genom ventilationsgallret i sin cell i tid och blev kvar på Alcatraz. Han avtjänade sitt straff där bara för att strax gripas igen. Allan West dog i fängelse 1978.

Alcatraz så! Så här skriver Wikipedia:

”Alcatraz var ett fängelse på stranden Alcatraz Island innanför Golden Gate vid San Francisco. 

Ön byggdes om till en anläggning för militären i mitten av 1800-talet och blev 1934 ett av världens mest rymningssäkra fängelser på grund av det kalla omgärdande vattnet med starka strömmar.”

Mer från Wikipedia:
”Det finns ändå en grupp fångar som försvann från fängelset och som inte har återfunnits. Då ingen har givit sig till känna och ingen har erkänt sig ha träffat på någon av flyktingarna antas det vanligen att de omkom vid flyktförsöket.
Det normala var att rymmarna antingen sköts eller drunknade i det kalla vattnet.”

 ”I fängelset satt bland andra Al Capone. Fängelset stängdes 1963 eftersom det inte var ekonomiskt försvarbart att hantera eller spekulativt som en följd av rymningarna året innan.
 Fängelset står kvar än idag och kan besökas av turister. Det har också använts vid olika filmer, exempelvis Flykten från Alcatraz, med bland andra Clint Eastwood.
Under de år som Alcatraz var öppet försökte 36 fångar rymma från fängelset. 15 av dessa dog under sina flyktförsök.”

 Flykten då! Hur gick den till!?  Den spektakulära händelsen som inträffade natten till den 11 juni 1962.

Här ses några av de första fångarna på Alcatraz.

Fängelsecellerna såg ut så här:

Så här gick flykten till, citat Wikipedia:
”I över ett år höll de fyra på med förberedelserna, de grävde hål i betongen bakom ventilen i sina celler. De visste att ventilerna ledde ut till en lufttrumma som sedan skulle leda dem ut på taket av cellbyggnaden.
Här ses några av de ”verktyg” de tillverkade och använde:
När de väl hade gjort hålen tillräckligt stora och kommit ut till lufttrumman, anordnade de en liten arbetsplats inne i lufttrumman där de tillbringade varje natt med att göra flytvästar av stulna regnrockar och de gjorde modellhuvuden som skulle likna dem själva.”
”Modellhuvuden tillverkade de genom att blanda betong de hade hackat loss till pulver, såpa, tvål, lim och toalettpapper. Detta blev en smet som de kunde forma till ett ansikte. De samlade hår, inte bara sitt eget utan även andra medfångars hår från fängelsets ”frisersalong”.

”Natten till den 11 juni 1962 var de redo att rymma.  Efter inräkningen kl. 21.30 placerade de tre männen sina modellhuvuden, så kallade Dummy heads, på sina kuddar, kröp ut genom ventilen och fortsatte ut till lufttrumman bakom cellerna.
Frank Morris cell:
Flera av vakterna som hade nattskiftet hade hört ljud på taket men trodde det berodde på den hårda vinden.  När man väl upptäckte att deras celler stod tomma var Frank Morris och bröderna Anglin långt borta.” 
Snopet är väl bara förnamnet! 

Dagen efter rymningen. Flotten, byggd av regnrockar som blåstes upp med en pump gjord av ett musikinstrument, hittades så småningom.

Det är snart 56 år sedan flykten från Alcatraz och nu har alltså ett brev presenterats som kan vara skrivet 2013 av John Anglin. Läs mera HÄR i Washington Post, HÄR i The Sun där också bilden finns på John Anglins brorsbarn vid ett besök på Alcatraz i nutid  – och HÄR i svenska Dagens Nyheter.

Det har förstås spekulerats tidigare och HÄR finns ett reportage i The Daily Mail från 2012 på 50-årsdagen efter flykten. Systrarna Anglin – Mearl och Marie – intervjuas.

Hur som helst – en fantastisk historia är det – oavsett! Bloggaren har redan beställt filmen med Clint Eastwood! Den ska tittas på nästa vecka!

HÄR finns information om Alcatraz på Wikipedia. Om Frank Lee Morris – HÄR – på Genis hemsida. Om såväl Frank Morris som bröderna Anglin – klicka HÄR – Wikipedia. Och HÄR finns webbsidan AH Alcatraz History – ”Where the voices of Alcatraz come to life…”

Bloggaren kommer nu osökt in på en insändare i DN igår, 26/1, med rubriken ”Mitt barnbarn fick en diagnos – men ingen plats på lämplig skola”.

Citat ur insändaren: ”Mitt barnbarn har genomgått en BUP-utredning (barn- och ungdomspsykiatrin) där det framkom att han har den neurologiska funktionsnedsättningen asperger/autismspektrumstörning och att han även är särskilt begåvad.

Han är en glad och positiv unge som är intresserad av det mesta. Han läser, skriver, räknar och älskar att rita. Han har lätt för att uttrycka sig och massor av fantasi. Hans begränsningar visar sig i det sociala samspelet, främst tillsammans med andra barn. Han har ett starkt jag-perspektiv. Det blir konflikter.”

En liten pojke vill gå i skolan – men det finns ingen skola för honom trots att alla skolor i Sverige är skyldiga att erbjuda stöd till elever med särskilda behov.
Insändare säger så här mot slutet, citat:
”Att vara särskilt begåvad är en gåva, men inte alltid en positiv gåva i skolans värld.
Det finns en risk att man inte får utmaningar vilket kan leda till bristande studieteknik eller att det blir svårt att ta motgångar. Och om man blir uttråkad kan det leda till koncentrationssvårigheter och kanske ett störande beteende.”

SÅ bloggaren känner igen allt detta! Hur hon själv kämpade för skolor som inte fanns! För hjälp som inte gick att få! För att försöka få lärare, rektorer och politiker att förstå det som de aldrig förstod! OCH – det är 20 år sen!! Läget ser alltså precis likadant ut idag 2018 – som 1998! Det kallar bloggaren en SKANDAL och en KATASTROF!

OCH kommer genast att tänka på en annan familj…  och några andra intelligenta killar som hamnade på sidan om… John och Clarence Anglin. Oskiljaktiga som små – och senare på sin väg mot Alcatraz…

Clarence 13 år
– och här som fängelsekund.

Och Frank Morris med sin höga IQ… Dom här killarna är födda för 80-90 år sedan i USA. Men hur står det till hos oss här i Sverige idag 2018!?
Hur många intelligenta, fina killar med ”myror i brallan”, som ”bara bråkar” och som ”aldrig hör vad läraren säger” ska få en chans till ett bra liv!?
Hur många ska hitta jobb och försörjning – och hur många ska göra ”karriär” inom kriminalitet?
Intelligenta hjärnor behövs för smarta rån och för sensationella flyktförsök från rymningssäkra fängelser…

HÄR finns sidan Anglinbrothers Museum.

HÄR kan ni läsa Mia Johnssons insändare i DN!

Imorgon, den 27 januari 2018, är det ”Förintelsens minnesdag”.

Så här står det om dagen på Wikipedia:

”Förintelsens minnesdag den 27 januari är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, baserad på dagen med samma datum då fångarna i koncentrationslägret i Auschwitz befriades, 1945.

Minnesdagen är till för alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. Sedan 1999 har det varit en nationell minnesdag i Sverige och FN deklarerade 2005 denna dag som internationell minnesdag. Denna dag högtidlighålls årligen av bland annat Forum för levande historia.”

Läs HÄR på Wikipedia! HÄR finns mycket fakta om minnesdagen: ”Forum för levande historia”!

Bloggaren är med i Böckernas Klubb och det senaste bladet såg ut så här. Och ett av uppslagen så här: Fyra bokförslag som berättar om Förintelsen. Klicka HÄR för att komma till Böckernas Klubb.

Bloggaren har beställt den här boken! Den har dock inte kommit än.

Så här står det om boken, citat:
” I den här boken får vi i serieform följa sex barn vars liv slogs i spillror under Förintelsen. De berättar vad som hände dem och deras familjer och om hur de lyckades överleva. De berättar om undernäring, missad skolgång, familjer som slits isär och första mötet med Sverige och hur man fortsätter leva, trots allt.”
Du hittar den HÄR på Böckernas Klubb!

LÅT DET ALDRIG HÄNDA IGEN!!!!

L Å T   D E T   A L D R I G   H Ä N D A   I G E N !!!

Låååång blogg idag!! ”Thougts from a crowded brain” – den anteckningsboken passar bloggaren alldeles utmärkt!! 😀

Ni som läst bloggen tidigare vet att bloggaren är liiite trött på det här: Det vill säga när det blir alltför mycket,  – om händelser alltför långt bak i tiden och – och alltför inkonsekvent.

Nej, bloggaren tycker inte att män ska kunna bete sig hur som helst!  Men jo, hon tror att det flesta män är bra män.
Nej, bloggaren tycker inte att män ska komma undan med sexuella trakasserier!  Men ja, det ska anmälas på en gång!
INTE flera år senare – inte ens flera månader senare – utan DIREKT! Varför vänta??

Kvinnor är inga offer! Kvinnor är starka! Det går inte att ena stunden hävda detta:
För att i nästa stund kränga på sig den här:

 Bloggaren är kvinna och  hon är banne mig inget offer!  Hon är stark och hon behöver inte jaga i flock!  Bloggaren förstår att alla kvinnor inte är starka och kan behöva stöd. Det hon vänder sig emot är när de som alltid har mer eller mindre negativa åsikter om män vädrar morgonluft och sällar sig till jaktflocken – vilken jakt på män det än månde vara.

 Hur skulle kvinnor ta det om män ständigt jagade i flock!? Om en man alltid måste ha flera andra män med sig för att ta itu med problem? Hur skulle det uppfattas? Skulle det kännas som om män är ärliga och självsäkra? Och skulle kvinnan möjligen känna sig hotad – ensam mot flera män?

 Och så detta med vokabulären… Gubbslem? Plötsligt verkar det OK att vissa kvinnor använder det ordet mot män – oklart vilka män i många fall.
D v s kvinnor slänger ur sig det lite allmänt så får vilken man som helst ta åt sig… Risken är ju stor att uttrycket känns kollektivt för alla män.
Gubbslem – låter det trevligt? Nej, och det är inte meningen heller.

Bloggaren läser på nätet att ”gubbslem” aldrig tas bort som oanständigt ord i allmänna texter men när män talar om kvinnor som ”kärringsuggor” – då tar det hus i helvete!

Bloggaren tror inte att ”ruggugglor” och ”hönshjärnor” är något kvinnor vill bli kallade heller…

Kan vi inte bara lägga av med att kalla varandra löjliga och nedsättande saker. Det säger faktiskt mer om den som uttalar orden än om dom som orden möjligen är avsedda för.

För övrigt är gubbslem en encellig alg som finns i de flesta vatten världen över.

Sen tror inte bloggaren på sådant här:
Hon gillar inte den attityden!  Hon anser att jämställdhet och feminism är just lika värde. Ingen ska trycka ner den andra.  Vi kommer ingenstans genom att kriga –  vare sig med nedsättande ord eller kränkande handlingar utan genom samarbete och respekt för varandra. Gäller rakt över!

Respekt på flera sätt!  Det finns många som utsätts för trakasserier som inte bara handlar om sex. RESPEKT är ordet!  Visa respekt och du får respekt tillbaka!

SOLIDARITET är ett viktigt ord också. Att uppträda solidariskt. 

Bloggaren tycker att Metoo-debatten är dubbelbottnad. Kvinnor har utsatts för kränkande behandling av män – men då också av andra kvinnor! Detta har bloggaren tagit upp förut. Det där om att kvinnor för egen vinning agerar så här: Dom har ingenting sett… Dom har ingenting hört… Och dom berättar inte – d v s dom håller käften med det dom vet! Kvinnor håller tyst om kränkningar mot andra kvinnor om de själva har något att vinna på det!
Här kommer ett ruskigt typexempel på just detta: WOODY ALLEN!

En fin familj – eller??  Dylan Farrow i sin styvpappas famn…  I 25 års tid har Dylan Farrow försökt få någon att lyssna på att den berömde regissören och skådespelaren förgrep sig på henne som 7-åring! I 25 år!!
Som om inte det var nog så kände ”hela världen” till det här: Bild från för länge sedan. ”Fina familjen” igen. Styvpappan till vänster och längst till höger dottern Soon-Yi!

Pappan förgrep sig inte bara sexuellt på dottern – han gifte sig med henne också! Pappa Woody skaffade sig sen barn med sitt barn – adopterade sådana…   Vad han gör med dom döttrarna kan man bara spekulera i…

VAR FANNS ALLA KVINNOR I DYLAN FARROWS och SOON-YIS NÄRHET DÅ??? VAR FANNS ALLA METOO-ARE??? VAR FANNS SOLIDARITET OCH KAMP FÖR KVINNORS RÄTT???

Diane Keaton en av Woody Allens favoritskådespelare (och JA, han har haft ett förhållande med henne också!) – varför sa inte hon någonting? Och alla andra aktriser!?

Var det möjligen så att kvinnor lät andra kvinnor – OCH BARN – fara illa för egen vinnings skull!! Ville inte missa en stjärnroll! Ville inte avslöja den berömde Woody Allen oavsett hur mycket skit han höll på med – för då kunde man ju missa en roll. Komma i dåligt läge…
VAD FAN ÄR DET FÖR ME TOO???? 🙁

HÄR kan du läsa vad Dylan Farrow säger om Woody Allen i DN!

 ”DEN UTAN SKULD KASTAR FÖRSTA STENEN!!”

Jaa, tänk vad livet kan vara svårt när man inte förstår varandra.  När man väljer att bestämma att sitt eget sätt att se på saker och ting är det rätta – medan motpartens är helt fel.

Det har bloggaren tänkt på en del vad gäller Me too och tänker ännu mer på det när hon läser en artikel i DN av Åsa Beckman.
Rubriken är: ”Att analysera sin man med andra är en kärlekshandling”.

 Åsa Beckman berättar om en man som är förvånad över att hans flickvän blivit upprörd för att han inte diskuterar henne med sina manliga vänner.
Flickvännen hade blivit mycket arg och mannen säger till Åsa Beckman, citat:
”Jag fattar inte hur hon kunde bli så förbannad. Att jag inte diskuterar henne med andra kan ju lika gärna bero på att jag är lojal mot henne, och oss.”

Åsa Beckman svarar med att hon förstår flickvännen precis(!). Och i ilsken ton förmedlade hon detta till den förvånade mannen, citat:
”Man talar ibland lite nedlåtande om kvinnors sätt att ingående diskutera män och förhållanden. Att vi i timmar kan vända och vrida på repliker. Att vi in i minsta detalj kan återge hur vi hade det under en restaurangkväll eller på en bilresa till Östersund. Att vi kan redogöra för i vilken stickad tröja vi tycker att han är extra snygg och i vilka skor vi gärna tittar bort. Vi vet exakt när vi blir störda över hans sätt att tänka eller tvärtom attraheras av hans resonemang.”

Åsa Beckman fortsätter, citat:
”Jag hade nämligen aldrig tidigare sett den här obalansen så tydligt som just där och då. Det liksom strålade om insikten!
Inte nog med att kvinnor ofta tar ett större socialt ansvar och frågar och håller samtal igång runt köksbordet under en vanlig vardagsmiddag. Dessutom FORTSÄTTER vi sedan att reflektera över vad våra män sagt eller var de befinner sig i sina liv, tillsammans med våra väninnor. Ibland kritiskt och irriterat, visst, men precis lika ofta neutralt eller bara glatt. ”

Beckmans slutkläm, citat:
”Jag är helt säker på att mina gamla pojkvänner”, fortsatte jag allt mer engagerat, ”hur mycket de än älskat mig, aldrig tolkat och analyserat mig lika mycket som jag har gjort med dem. Vårt förhållande fick nog aldrig samma avtryck i deras omgivning. Skillnaden har säkert varit 80-20. Snacka om uppmärksamhetsojämlikhet.” 

Bloggaren nästan baxnar! Och funderar på om kvinnor i allmänhet skulle gilla att män pratade om dem med andra män? Och då inte om ämnen som kvinnor ”bestämt och godkänt” utan på mäns vis – det som män vill prata om och diskutera vad gäller kvinnor.

Bloggaren undrar om Åsa Beckman och andra kvinnor verkligen skulle acceptera en sådan här tes: ””Att analysera sin kvinna med andra är en kärlekshandling”. På mäns vis, det som män vill analysera och diskutera.

Strålar insikten nu, Åsa Beckman!?

Ni ser hur komplicerat livet kan vara. Vi pratar ”olika språk”, tänker på olika sätt och varför ska den ena parten bestämma att bara ett sätt, just deras, är det rätta!?

Är inte det här finessen med att vara olika och ändå lika. Att komplettera varandra och framför allt respektera varandra. Det måste väl ändå vara A och O.
Tillsammans blir vi bra och kan lösa problem som uppstår.

Läs hela Åsa Beckmans inlägg HÄR!

Slutet är nära! Lite lugnande vinterbilder nu.  Ett rum med utsikt. Den här killen häckar utanför bloggarens hus! Det får han göra! 🙂

Så där ja, nu var det klart!! Bara lite kvar… 😉

Nummer 2 av mina bästa anteckningsböcker! 😀

Puss och kram och allt vad ni vill! Ses igen!

Bloggaren har börjat titta på ID – en kanal som hon kan välja ur sitt kanalutbud.

ID – det vill säga Investigation Discovery.

Vad är då ID för kanal? Så här säger Wikipedia bland annat, citat:
”Investigation Discovery (ofta skrivs endast ID) är en amerikansk digital kabel-tv-kanal som ägs av Discovery Communications och lanserades på hemmamarknaden 2008…
… Programutbudet fokuserar främst på kriminalprogram, verkliga brottsutredningar och rättsmedicinska gåtor.”

Det är en ruggig kanal! Verkliga händelser dramatiseras men offren och deras anhöriga finns också med. Det som fått bloggaren att skriva om det här är detta:

Världen är full av ensamma människor. Världen är också full av unga såväl som gamla som gärna vill träffa någon.
Förr i tiden – innan datorer och mobiltelefoner – hur träffades man då?

Jo, ofta genom en sån här! En vanlig telefon men också via djungeltrafiken. Kompisens kompis hade en granne vars son nog var kär i en… Eller man träffades på dans, disco eller vad det nu kunde vara.
Och sen ringde man varandra! Stämde träff någonstans och kollade om det var något av intresse. 😉

Hur går det till idag om man vill träffa någon? Om man längtar efter att bli kär?  Tja, ibland som förr i tiden – men också så här: 

Via datorn! Via dejtingsidor som det finns en uppsjö av – men också genom spel på datorn eller mobilen – och via Facebook!

Det är dom där datoriserade träffarna som TV-kanalen ID ofta tar upp. Inte dom som går rätt – utan dom andra… Dom med de där fejkade profilerna!
Kvinnor och män som bara finns i datorn men aldrig i verkligheten! Jo, dom finns men är inte de personer de utger sig för att vara…Dom med ont uppsåt! Dom som bluffar, stjäl identiteter och lägger upp en falsk profil för att lura av andra människor pengar men mest i ID-kanalen: falska profiler upplagda av sjuka män som inte kan hantera kvinnor på vanligt sätt…

Sjuka män som fångar upp ensamma, kärlekstörstande kvinnor med sina fejkade profiler och falska foton.  Som skriver heta, lockande meddelanden för att så småningom försöka få till ett möte i verkligheten…

Det är sen det börjar…

Förföljandet… Oavsett om du börjar förstå att ”den där killen stämmer nog inte riktigt” – så har du kanske lämnat ut uppgifter om dig själv som gör din situation FARLIG!

Stalking i dess allvarligaste form.
Som i ID-kanalens reportage från verkligheten skildrar överfall, våldtäkt och mord…

Kärlekshungern är densamma nu som förr hos människor – men sökmetoderna helt annorlunda. Vem är ärlig och vem ljuger? Vem kan du lita på och vem ska du akta dig för?
Det finns ett ordspråk som säger ”- Verkar något för bra för att vara sant – så är det nog så – det vill säga inte sant!”

Bloggaren har själv råkat ut för en skum person på nätet. Helt oskyldigt till en början i ett datorspel. Så småningom började vi prata, blev förtroliga – det kändes bra. MEN – till slut kom tankarna att det var någonting som inte riktigt stämde. Bloggaren avslutade kontakten på ett vänligt med bestämt sätt och tänker idag att den personen sa ingenting om sig själv som går att kontrollera. Allt var förmodligen falskt.

SÅ – VAR FÖRSIKTIG!

ID-kanalen hittar du HÄR på nätet.

 Nu över till VARFÖR BLOGGAREN ALDRIG MER BLIR POLITIKER! Hennes erfarenheter kan symboliseras så här: Det mesta är ”bullshit”!!

Bloggaren har provat på en del politik – Folkpartiet, Feministiskt initiativ och sist Miljöpartiet. Känt sig sympatisera med de röda på senare år MEN kommit fram till att det mesta är skitsnack!
 Lögner, förtal, inbördes beundran, krig mellan partier istället för att lägga krutet och energin på den egna kommunen/den egna regionen/landet Sverige.

De senaste åren har det varit kvalificerat bullshit i fråga om invandringen, anser bloggaren! Lilla naiva Sverige tror gott om alla. VÄLKOMMEN HIT – öppna armar – och kreti och pleti strömmar in över gränserna. Bloggaren kastar åter en blick på söndagens blogg med den här bilden från DN då.

Jo, bloggaren är människovän. Tror på att vi ska hjälpa varandra. Bryr sig inte ett dugg om hudfärg, religion, genustillhörighet eller vad det nu kan vara som eventuellt skulle skilja någon från en annan.

MEN vi måste sluta vara så korkat naiva! Vi MÅSTE ställa krav! Det är inte fel att villkora! Det vill säga kräva något tillbaka när man ger något.
Och det handlar om människor som kommer hit från andra länder. Sådant får man inte prata om! Man kan inte försvara sig heller  – för det finns arga grupperingar som hånfullt härmar ”- Jag är inte rasist men….”

Men tänk om det faktiskt är så att väldigt många människor INTE är rasister men förstår ändå att någonstans måste vi dra gränsen! För ALLAS välbefinnande! Det vill säga även för de som vill komma hit.
De människor som vill hit och som vill göra rätt för sig – det vill säga bidra till samhället och få del av utbudet – måste få en chans till det!

I morse när bloggaren kollade Dagens Nyheter på nätet så var detta de nyheter som stack ut:

1 )  ”Isabella Lövin: sluta svartmåla Sverige”