Feel in the Blogg

Klipp kan man göra på olika vis!

Klipp ur tidningen – som det blir nu! Om Köpingsbon Filip Hammar skriver Arboga Tidning idag!

 Och om ett gäng killar, flyktingar från Somalia som bestämde sig för att i Borlänge lära sig åka skridskor och ställa upp i bandy-VM för Sverige! 🙂

Filip Hammar och Fredrik Wikingsson har gjort en  film om detta och ”Trevligt folk” har premiär den 28 januari.
Läs mera på Bbl/AT:s hemsida HÄR!

Filmtrailern kan du se på Svenska Dagbladets hemsida HÄR!

Annat klipp ur lokaltidningen som bloggaren inte kunde motstå… 😉 ”Full English breakfast”! Mums!

Fast inte riktigt – reportaget i tidningen glömde det här: Blackpudding!!

Som här när bloggaren intog frukost i England förra året. Utsikten i Whitby var inte så tokig den heller! 🙂

Whitby och England och Goathland återkommer bloggaren till lite längre ner! 😀

Först snö här hemma! Det snöade hela dagen och kvällen igår! Julgranen speglar sig i fönsterrutan.

Kul för den som gillar snö! Vackert blir det också.

Mindre kul för den som cyklar hem från jobbet… Eller måste skotta fram bilen…

Skotta, ja. Det blir det en hel del av när snön faller…

Vad gör man om snön är besvärlig och man bara längtar till vår och sommar? Jo, man kan fundera på semestern!
Och på resor!!

För att återknyta till England och Goathland som bloggaren besökte förra året –  och Aidensfield Arms!

Den populära TV-serien har en mycket populär pubägare, nämligen Gina Ward!  Gina Ward alias Trishia Penrose har startat en resebyrå ihop med sin man Mark Simpkin.

 Simply Travel Brokers, heter resebyrån och du hittar dem på Facebook HÄR. Hemsida kommer snart!

Trish och Mark satsar på bästa utbudet vart du än vill resa till bästa möjliga pris!

– A pint of beer, anyone!?
Eller varför inte en resa!?

Bloggaren funderar nu på olika resmål medan julgranen grönskar mer och mer! 🙂

Håll ut sommar och sol är snart här igen!

Till julmarknaden i Nynäshamn kan man komma sjövägen – via havet! Det gick en ångbåtstur till julmarknaden i söndags. Vi valde dock att anlända med tåg draget av ett ånglok.

Marknaden! Det fanns massor att köpa förstås – om man inte bara ville titta på båtar.

Hungrig blev man också! Strömmingen i Nynäshamn gick åt som smör i solsken och vi köade länge för det här: Första omgången strömmingsburgare och knäckis tog slut fort men vi väntade tålmodigt för den som väntar på något gott väntar aldrig för länge och det här var mumsfilibabba!! Strömmingsburgare!

Vi handlade förstås också och det här blev det bland annat:
Ninas saltstänkta skorpor med västerbottensost!

Och skorpor med choklad! Korvar förstås! Men den här var nog godast av alla! Vitlökssalami!

Apelsincrisp från Norrland – hur goda som helst!
Norrlänningar kan! Vad sägs om chokladdoppat tunnbröd med apelsinsmak! Suveränt gott!

Lakrits förstås!
Engelsk, jättegod!

Och det gick inte att motstå Nickel – gammaldags blandning! Fast förpackningen var annorlunda än när bloggaren var liten och tyvärr fanns inte den gula karamellen kvar – en favorit.

Trötta och törstiga pustar vi ut innan hemfärd. Det blev ånglokståg hem också förstås. En så trevlig resa med entusiastisk personal! Vi åkte modernare vagn hem, den med belysning!

Denna julmarknad kan rekommenderas!

Vi ses imorgon igen!

Skorpor, lakrits och chokladcrisp från Nynäshamns julmarknad! 🙂

Nu är det lite lugnare på kattfronten. Felix kom till Djursjukhuset i Strömsholm och fick bra behandling.
Kattpausen från igår är över och nu fortsätter resan med ånglok mot julmarknaden i Nynäshamn!  🙂

Från Stockholms central gick tåget!

Påstigning omgiven av rök!

Vi valde en av de äldsta vagnarna av trä och så här såg de ut inuti. Träbänkar och i vagnen fanns en skönt värmande liten kamin.

Folk vinkade utefter spåret och röken virvlade runt över Stockholm.

De gamla trävagnarna saknade belysning så i de många tunnlarna från Stockholm blev det kolsvart/!). Då var det bra att ha en ficklampa i den moderna smartphonen. 🙂

 Biljetterna skulle visas. Alla som jobbade på tåget var så fint och traditionellt tågklädda!

Man kunde köpa kaffe och lussebullar men dottern bjöd på julmust och egenbakade supergoda bullar! Jo, vi åt lussebullar också – bloggaren hade tagit med sig några från det egna baket.

Att åka med ånglokståg kan ha sina brister. Vi kom fram 1 timma efter utsatt tid så vi missade tomten på havet. Men det gjorde ingenting för resan var en upplevelse.

Framme i Nynäshamn! Vi ville förstås ta en extra titt på loket! 1921 stod det på loket och här ser vi hur kol laddas in i pannan:

Många tågentusiaster hade valt denna resa men också en hel del barnfamiljer. Och visst är det något speciellt med ånglok! 🙂

Vi begav oss sen till julmarknaden som påminde en del om andra julmarknader med den skillnaden att den låg vid havet.

Mer om marknaden och vad som inhandlades kommer imorgon! Välkommen åter! 🙂

Först det där med krav…

Här om dagen kom ett brev från Posten i Stockholm. Det innehöll det här: ”Eftertaxering”.

Enligt innehållet har bloggaren skickat ett brev utan frimärken eller en försändelse med för lite porto till en adress i Stockholm vilket har föranlett Posten att kräva bloggaren på 39 kronor!

För det första verkar det ganska otänkbart att bloggaren skulle ha postat ett brev utan porto. Möjligheten kan finnas att frimärkena ramlat av – sådana där som inte är självhäftande.
Bloggaren väger dessutom all korrespondens som verkar tyngre än normalt porto som är 7 kronor för 50 gram.
Man kan undra vad denna administration kostade jämfört med de 39 kronor som bloggaren nu skickat iväg till Posten…

Roligare saker är resor!
Igår berättade bloggaren om minnessaker från resor och avslutade med det här: Idag ska det inte handla om flöjten från Mexiko utan om den lilla kitteln till höger.

Sommaren 1979 åkte vi runt med bil i Östeuropa. Färja över till Polen, sen vidare till Tjeckoslovakien – som det hette då, genom Österrike och ner till det som då kallades Jugoslavien.
Ljubljana, Zagreb, Split och över bergen ner mot Skopje.
På väg uppför bergmassiven gick det bra men på vägen ner var vi livrädda! Smala, kringelikrokvägar och i bakhasorna låg stora tankbilar och långtradare och tutade. Där någonstans tog bromsbeläggen slut på den gamla saaben! Det gällde ju att bromsa i dessa branter så man inte hamnade utanför… Bloggarens gode chaufför var också en duktig mekaniker och bromsarna fungerade snart igen!
Så här kunde det se ut… (Bild från Internet)
På en marknad i Skopje köptes denna lilla kittel. Visst är den vacker!
En man satt ute och hamrade föremål i koppar som som såldes till invånarna att användas som hushållsföremål. För oss blev det en fin minnessak.

På den tiden såg man röda stjärnor överallt i Jugoslavien liksom foton av Tito. Josip Tito som var president 1953-1980. Tito avled året efter vi varit där, nästan 88 år gammal.
Läs om Tito på Wikipedia HÄR!

Jugoslavien var ett mycket vackert land. Det kändes hemskt när krig och väpnade konflikter bröt ut under 1990-talet! Så mycket som förstördes, så mycket lidande. Läs om det forna Jugoslavien HÄR och de så kallade ”Jugoslaviska krigen” HÄR!

Bloggaren skulle gärna vilja återse alla vackra platser i de länder som numera är Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro, Makedonien och Kosovo.

Resan slutade inte i Jugoslavien utan gick vidare ner till Grekland där Aten med flera ställen besöktes. Vi försökte få inresetillstånd i Albanien med det var omöjligt. Albanien var ett stängt land då – 1979.
Sen tog vi bilfärja över från Igoumenitsa till Brindisi i Italien för vidare färd uppåt och hem igen så småningom. När vi passerade Korfu klev många tågluffare på färjan. Men på den tiden var det billigare och bekvämare att åka bil. Ingen tänkte heller på miljöförstöring…

Det sista föremålet på bilden – den äggformade saken är en gåva från Venezuela. Bloggaren fick den av en vän till sin dotter.

En vas från Tapara-trädet.

Av frukterna när de torkats görs vackra föremål i Venezuela. Skalet är hårt och vattenbeständigt så vasen som bloggaren fick håller vatten och kan förses med blommor.

Nu blir det inget mer om bloggarens souvenirer – en del av dem…
Avslutar med ett kärt föremål, en tekanna av speciellt slag! 🙂 Tekannan är en avbild av huset i Goathland, norra Yorkshire där ”Tillbaka till Aidensfield”, TV-serien spelades in.
Om resan dit i maj i år har bloggaren berättat tidigare men det kommer att bli fler resor dit, var så säker! 😉

Är du en sådan som köper souvenirer? Som har hyllor och lådor fulla med minnessaker?
Bloggaren är en sådan! 🙂
Så här ser chiffonjén ut:
Bland arvegods står också fyra lergökar. Minnen från lergökastan – Ängelholm och alla somrar i nordvästra Skåne! Ängelholm är känd för sina lergökar och har till och med en lergöksorkester!
Om den orkestern kan du läsa HÄR!

Till höger på bilden skymtar ett kranium – det här:
Ett minne från en svamppromenad sydöst om Arboga. I snåren i skogen hittades detta kranium, kanske av en hjort. Vi tog hem det och rengjorde det ordentligt. Det kändes rätt att bevara det och inte låta det ligga kvar där i skogen.

En flöjt!
Flöjten är köpt utanför Mexiko City 1980. En fattig tiggare sålde flöjten för några få pesos utanför ingången till den historiska staden Teotihuacán – nordost om Mexiko City.
En fantastisk plats. Läs mera om den HÄR!

Mexiko är fantastiskt över huvud taget. Vår bröllopsresa dit blev mer av en studieresa än semester men det var precis vad vi önskat oss.
Vi flög sedan vidare från Mexiko City till Yucatánhalvön i ett lågtflygande plan. På denna halvö besökte vi Chichén Itza, också en historisk stad med pyramider.
Mexikos flagga ser ut så här: Naturligtvis köpte vi en av de många fina, handvävda mattor som såldes lite överallt. Den ”souveniren” var lite svår att få med hem men pryder nu väggen här hemma! 🙂 Den vävda symbolen är den som återfinns i Mexikos flagga:
Så här läser jag på nätet, citat: 
”Efter frigörelsen från Spanien införde Mexiko den flagga som alltjämt används. Flaggan kallas ”De tre garantiernas flagga” och tillkom under frihetskriget.
Den gröna färgen symboliserar oberoende, den vita för den rena religionen och den röda symboliserar de mexikanska delstaternas enighet.
Riksvapnets utformning har med legenden om bosättningen i Tenochitilàn, Aztekernas huvudstad och den nuvarande att göra.
Traditionen berättar att solguden befallt Aztekerna att bygga en stad, när de funnit en ö i en insjö, där kaktusar växer. I riksvapnet ser man en örn som slagit sig ner på en kaktus med en orm i näbben, en symbol för den plats som valdes.”

Så visst är det roligt och lärorikt med souvenirer! Till höger om flöjten syns en liten kopparkittel. Var den kommer ifrån får du veta imorgon!

Vi ses!