Feel in the Blogg

Först konstaterar jag att Arboga startar lördagen med regn. Det lovar inte gott för den utlovade folkfesten i lokaltidningens annons… Den så kallade ”Arbogakarnevalen” är igång och idag går det stora karnevalståget genom Arbogas gator. Men lugn, vädret kan bli bättre till klockan 17 då tåget med de duktiga dansarna startar.  Tony Irving ska också synas till i dansens virvlar, utlovas det!

För den som behöver kontanta pengar i Arboga blir det lite svårare! Så här såg det ut på Nygatan igår vid Posten Företagscenter! Tji money!  Sluttankat här alltså. Dåligt men förväntat sedan Nordea slog igen.
För den bilburne blir det svårare att komma åt cash nu här i stan. Handelsbanken har sin bankomat på Nytorget, inbakad bland varuhus och gågator. Sparbanken Västra Mälardalen har en bankomat inomhus med ingång från gågatan av Nygatan. De har visserligen en utomhus också – på baksidan med adress Ahllöfsgatan – men där ska man nog titta sig noga för innan man tar ut pengar. Flera har blivit rånade här – lite undanskymt som bankomaten ligger.
Men vem behöver köra bil till banken!? Det finns gott om P-platser runt omkring i stan. En gångpromenad skadar inte.

Sex i Arboga då!?
Jo, Arboga har sex (6) fina caféer mitt i stan! 🙂  Ja, det finns kanske fler eller kommer att göra det! Uppdatera gärna mig i så fall! Här en liten rundvandring i Caféstaden Arboga!

Vi startade vid Konditori Saga på Stora Torget för deras goda italienska glass. Bloggaren tog en strut med körsbär och mango. Saga är ett unikt café med den gammaldags cafémiljön bevarad! Väl värt ett besök. Söta, goda bakverk säljer de också och även gott matbröd!

På Stora Torget ligger också Café Stadsgården! Massor av utrymme inomhus med en vrå för var och en. Även uteservering skönt i skuggan heta sommareftermiddagar. Klicka HÄR för att komma till Café Stadsgårdens hemsida.

Gå sedan Rådhusgatan fram och passera Järntorget så hittar du Engelbrektscaféet på Strandvägen! Jättegoda räkmackor utlovas och dessa kan med fördel förtäras på uteserveringen invid ån – tvärs över gatan! Caféet finns på Facebook!

Tar du sedan vägen tillbaka, går över Järntorget, så kommer du via Järntorgsgatan upp på Nygatan. Där håller Hå-Ge:s Bröd uteservering sommartid! Mitt i kommersen och du kan skaffa dig en tatuering via någon av grannarna till Hå-Ge:s om du vill! Två tatuerare håller till här – mitt emot Systembolaget och Arboga Bokhandel.

Är du inte nöjd ändå går du över Nytorget och passerar ICA och Konsum. Tar övergångsstället mot Arboga Station. Här ligger nästa café och matställe. Ser lite ödsligt och trist ut kanske – men inne är det gott om utrymme och oftast mycket folk. Tågpersonalens favoritställe kantänkas. Arboga är ju knutpunkt för Mälardalsbanan och Svealandsbanan. Så har du bråttom till och från Arboga kan en fika på Arboga Station vara ett alternativ. Turistbyrån ligger i huset också – liksom Te-Hås fina klädaffär. Klicka HÄR för att komma till Turistbyrån för mer information!

Har man bara lite mer tid över som jäktad tågresenär – och vet var stället ligger – så lämnar man stationshuset för en stund. Korsar Centrumleden och tar sig till Postgränd! Här ligger det senaste av caféerna i Arboga – Café Två Skator. Ett favoritställe för bloggaren som någon kanske märkt.

Sex fina caféer centralt i Arboga alltså! Konditori Saga och Café Stadsgården på Stora Torget! Engelbrektscaféet på Strandvägen! Hå-Ge:s Bröd på Nygatan! Caféet på Arboga Station och Café Två Skator! 
Alla unika var och en på sitt vis och torde inte utgöra någon konkurrens sinsemellan. Borde inte göra – för de är olika och här finns något för alla smakriktningar. Kan man tänka sig en gemensam marknadsföring i framtiden kanske!? För att gynna alla sex så att inget av dom går i stöpet.

Men idag är det regn och ett cafébesök finns inte på agendan. Däremot lite ”invandrad mat” hoppas bloggaren på i samband med karnevalståget på eftermiddagen.

Tills dess ligger vi lågt – katterna och jag.
”- Vart har du gjort av solen?” tycks Wilma undra. Kängsnöret på golvet är inte alls något kängsnöre utan en nyss fångad antilop!!

Sträcker lojt på sig för att strax somna på nytt – gör Felix.

Curry har tillfälligt gått i ide. Kanske man ska göra det samma tills solen behagar titta fram igen. Ha en trivsam lördag! Besök gärna mitt vackra Arboga – idag eller vilken dag som helst! 🙂

Regn på Glasblåsargården i Arboga

Så här ser Google ut idag för den som söker där! Det är Sveriges Nationaldag!

  Och hur blev den det? Vi svenskar har alltid tyckt att norrmännen verkar ha så roligt på sitt syttende maj och jag tror vi är lite avundsjuka!

Men varför blev det just 6 juni? Jo, den dagen valdes Gustav Vasa till Sveriges konung år 1523.

Även 1809 års regeringsform utfärdades den 6 juni. Dagen firades då som ”Svenska flaggans dag” och det var först 1983 som  den fick status som nationaldag. 
2005 blev 6 juni helgdag och det betyder att i år är onsdagen den 6 juni en ledig dag, en så kallad ”röd dag”.

Men sedan 1996 är 6 juni också en ”salutdag”. Vad är då det? Jo, allt står att finna på Wikipedia och så här beskrivs ”salutdagen”:

  Salut ges normalt i Sverige på sex officiella salutdagar i en salutomgång om 21 skott med 5 sek mellan skotten med början på första slaget klockan 12.00 (söndagar och helgdagar kl 13.00). Denna salutomgång om 21 skott är enligt internationell praxis en officiell hedersbetygelse som ges för nationen vid till exempel nationaldagen.

Salutstationer finns på Skeppsholmen, Kastellholmne, Kungshall (Karlskrona), Fårösund, Boden, Kusthöjden (Härnösand), Vaxholms fästning och Skansen Lejonet (Göteborg). 

Här hemma på Glasblåsargården hissar jag självklart den svenska flaggan på vår nationaldag. Men det bryr sig katterna inte ett dugg om. Trots lite solsken anar dom regn och har gått och lagt sig.

Ja, nog känns det lite tungt i huvudet som om oväder är på gång. Kanske man borde göra som Curry och sussa lite på örat.

Ha en skön nationaldag – den 6 juni 2012!

Bloggaren gillar minnen. Som här – snäckor och stenar från Capri utanför Strömstad. Alla foton jag tar får mig också att minnas. De sätter igång hjärnkontoret som raskt plockar fram fler minnesbilder med hjälpa av fotografierna.

Men när får vi doftminnen? Jag menar möjlighet att lagra dofter på ett minneskort? För vi vet ju alla vilka minnen dofter också kan framkalla. Läppstiftet Chantung nr 33 får till exempel mig raskt förflyttad till den allra första tonårstiden bara på ett litet kick. Om man nu får tag i ett sådant läppstift förstås…

Samtidigt kan vissa bilder få en att faktiskt känna dofter.  Jag ska försöka förmedla det idag i min blogg.

Sovrumsfönstret. Med fönstret på glänt strömmar de ljuvligaste dofter in. Hela fönstret blir snart täckt av dessa underbara blommor – kaprifolens! De lutar sig mot min ruta. Tittar in till mig –   och får mig att öppna.
Får sen hela rummet att fyllas av denna ljuvliga, milda doft.

 Men det är inte bara kaprifolen som gläder mig nu. Syrenbersåerna skänker också härlig doft till omgivningen!
Denna ljuvliga blomma!

Jag suckar förnöjt av välbehag. Strosar sen runt lite på gården och ser hur allt grönskar och blommar. Så grönt, så grönt – och mitt i allt blomman med de viktiga budskapet – förgätmigej.

Snart blir det smultron också! De växer vilt intill katten Hasses grav.

Doftminnen, minnen, fotografier. Det får mig att tänka på hur det såg ut här när Glasblåsargården var ung! Här vid Stora Nygatan som gatan hette då, strax efter år 1900. Den lilla tullstugan intill, intakt innan den förstördes till kiosk. Mitt emot ligger Järnvägshotellet. En idyll – då som nu.

Glasblåsargården var byggd som arbetarbostad till glasblåsarna vid Arboga Glasbruk. Det här fotot har jag fått från Elsbeth Larsson som en gång bodde här i huset som liten flicka. Hennes far ägde en kiosk mitt emot och när den skulle rivas till förmån för nya bostadshus fick han ta över den gamla tullstugan. Kommunen gav sitt löfte att få bygga om den till kiosk. Min dröm är att få återställa det till ett litet hus igen.

Drömmar, minnen – visst är det härligt att kunna drömma och minnas! Kanske får vi en dag ett doftminne till kameran? Tills dess får ni imaginera de ljuvliga försommardofterna i min blogg.

Avslutar med en bild från i helgen. Katten Felix vilar trött på gården efter all sol och värme.

Idag ska jag berätta om en nära-döden-upplevelse.

Nej, det är inte den här!
Felix är inte död! Så här lägger han sig när han vill ha uppmärksamhet! Ett alternativ till att stirra ut en. (Katter…)

Kan det vara det här jag menar?
En hand! Rätt ut i spenaten!

Nja, nog var det jobbigt men inte nära döden direkt. Även om gräsklipparen nog närmade sig sin sista suck emellanåt. Den stannade och gav till synes upp helt när gräset blev för långt och för blött. Det gjorde att föraren fick slå sig till ro en stund och vänta på att klipparen hade hämtat sig lite, vilket i och för sig var bra – för oss båda! 🙂 Men skam den som ger sig! Gräsklipparen och jag kämpade på och snart (2 timmar senare…) var det klart!
Ja, jag var riktigt nöjd efteråt!
Och trött! Men sen skämdes jag lite för det var ju egentligen en baggis – även om ryckandet i snöret på gräsklipparen gjorde en lite matt emellanåt.
Mattheten åtgärdades sedam med soffhäng!
Sådant gillar katterna! Curry!
Felix: Och så Wilma! De var alla tre så tacksamma över att gräsklipparens oljud tagit slut och morsan kommit in välbehållen! 😉
Ute är det nu så fint! Titta på äppelträdet genom fönstret! Det skimrar i rosa!
Och på närmare håll ser det ut så här: Det duktiga Maglemerträdet som gav så mycket äppelmust förra året blommar snart!

Men den där nära-döden-upplevelsen då?? Ja, nog överlever jag en gräsklippning – värre var det med den här… DET kan man väl kalla en nära-döden-upplevelsen!!
Råttan var stendöd! Och reaktionen när jag dammsög och skulle ta under sängen och upptäckte något stort liggandes där under… För att inte tala om när jag skulle transportera bort den döda råttan… Det kan jag säga var lite, lite av en nära-döden-upplevelse – på flera sätt.

Frid över råttans minne! Lord have mercy on his soul.

För övrigt har jag klarat mig från en annan nästan nära-döden-historia idag! Jag har bokat av tanläkarbesöket!! 😀

Njut måndagen! Den kommer aldrig åter!

Nej, min trädgård vinner inga priser för vackraste blommorna och bästa skötseln men jag älskar den så mycket ändå!
  Att en grå morgon se hela gården lysa upp av forsythia är en lisa för själen!

 Att se allt växa och gro så här på våren!
Lupinblad! Den grusade planen ser inte ut mycket för världen men den är full av blå scilla! De ska väl inte växa där men vem kan rycka upp dessa vackra blommor som gör en så glad om våren?
Det som verkligen bör ryckas upp växer också så det knakar… Men maskrosorna tar jag itu med en annan dag… Idag bara njuter jag – och klipper lite rosenbuskar nu när björkarna har fått musöron. Hjälpreda var Vilda Wilma som nog var mer till sällskap än hjälp men hon ”pratade” mycket och hade nog sina åsikter om vad som klipptes bort eller rycktes upp.

Ju längre man bor här ju mer minnen med det gröna. Nedanför rönnen som jag grävde upp vid sommarstället i Skåne för några år sedan växer nu vitsippor som kom med på köpet! Minnen…

Alla hyacintlökar från jularna som jag planterat kommer snällt igen varje år. 
Små men väldoftande!

I den lilla miniörtagård jag har och där ena delen får växa vilt och självså sig så finns nu två tallar! Här är den ena: Björkar och syrener och har också planterat sig själva men klematisen har jag satt själv! Så här långt har den kommit idag!

  Det japanska körsbärsträdet har dottern planterat och det börjar slå ut nu. På baksidan av gården finns ännu en gård! Den delen har sin egen historia som jag inte tänker dra här. Där har funnits både verkstad och båtbyggeri för så där hundra år sedan men också trädgård senare. Äppelträdet slår snart ut.
Under det växer violer.
Även vita, lite ovanliga kanske?
Allt växer vilt! Trädet som nästan växt in den förfallna lekstugan blommar: Och överallt är marken blå av scilla som också kallas blåstjärna.

Nej, inte är min trädgård särskilt märkvärdig men den betyder mycket för mig. Den ger mig glädje, sinnesro men också lite motion och starkare muskler emellanåt! Jag önskar att alla hade en liten bit mark, en jordplätt att sköta om och njuta av.

Tips om ni vill läsa om svunna tider vad gäller vårbruk – köp Arboga Tidning idag! Åter skriver Kerstin Williamsson om sin barndom och den här gången om hur det sattes potatis om våren!
Kerstin skriver så bra och minnen väcks till liv även hos mig som är lite yngre än Kerstin. Nästan så jag fick lite tårar i ögonen när jag mindes min mormor och morfars lantställe och min barndoms somrar där. Åka häst och vagn, jordkällarens dofter och det där om svartvinbärssaften som klumpade sig lite. Vilka barn vet något om sådana saker idag? Läs vad Kerstin Williamsson skriver och njut!

Åter lite visdomsord från mitt goda Chai-te!

”One who brings happiness to others will find it”
”Den som bringar andra lycka kommer själv att finna den”,
ungefärlig översättning.