Feel in the Blogg

Först av allt i denna blogg idag ska protesterna ljuda HÖGT och LÅNGT vad gäller det här: Kalla Fakta/TV4 tog upp ”Botoxindustrins baksida” igår. Finns det någon framsida, undrar jag??

Jo, framsidan kan se ut så här:
och så här: eller så här… Fin framsida eller…

Förmodligen tycker de som tjänar pengar på korkade människor med skumma skönhetsideal att de lever på dollartecknens framsida men det är dags att sätta stopp för det!

Sluta ryck på axlarna åt de här nyheterna! Sluta tro att du ingenting kan göra! Igår tog jag upp demokratin i bloggen och här kan du verkligen göra din röst hörd!
Först och främst kan du gå in HÄR och komma till ”Forska utan djurförsök” och deras hemsida!  Där finns redan ett brev färdigskrivet till Botoxföretagen!  Det enda du behöver göra är att fylla i ditt namn och klicka på ”Skicka mitt brev” – så har du bidragit till en bättre värld! Du kan naturligtvis stödja verksamheten ”Forska utan djurförsök” ekonomiskt också – t ex genom att bli månadsgivare.

För att se Kalla Faktas program – klicka HÄR!

Bloggaren lägger märke till att ingen av de stora tidningarna skriver om programmet, om Botoxindustrin eller om plågsamma djurförsök idag! Men – varför skulle media styra oss!!?? Protestera!!

När man ser sådana här hemskheter blir man nästan förbannad över de s k vargproblemen i Sverige. Idag läser jag på nytt en insändare i lokalbladet från en anonym skribent, förstås, som tycker att ”naturen ska ha sin gång” – fast helst inte. ?? Det verkar som om skribenten inte vet riktigt hur de naturliga förhållandena är i vår natur. Skribenten tycker att vargen ska ägna sig åt samma goda jaktetik som i jägarkretsar och inte låta bytesdjur lida i onödan. Det är att lägga stora krav på en varg! Dessutom är det väl si och så med jaktetiken om man betänker SGT – Skjut, Gräv, Tig – som gäller jägare kontra varg. Hur många djur som skadskjuts varje år har jag ingen siffra på men det är många och flera av antalet mörkas. Så kom inte och snacka om god djuretik hos jägare! 🙁 

Annat att protestera mot visar veckans ”Dagens Samhälle”! Tidningen har listat kommunpolitikerna som tjänar mest i landet!

Och vad har då höginkomsttagarna för partibeteckningar? På första plats hittar vi förstås en moderat, skam vore det ju annars! Men som god tvåa har vi en sosse och sen ser det ut så här:

Miljöpartisterna ligger i botten – bra med bottenplats i detta sammanhang!  Vänstern och Sverigedemokraterna har heller inga höginkomsttagare men vad gäller SD misstänker jag att det beror på deras korta tid i kommunpolitiken. Deras ledamöter har nog inga svårigheter att sko sig på andra.

Per Bolund, MP, säger ”Vi miljöpartister prioriterar annat än pengar” och lever som han lär:

Fast jag själv är Miljöpartist tror jag nog inte att Miljöpartister är speciellt annorlunda än alla andra.  Tyvärr är människor giriga och det är väldigt få som ser till andra före sig själva. Men undantag finns och en god vilja är bra början.
Klicka HÄR för att komma till den utmärkta tidningen ”Dagens Samhälle”!

Så idag har ni mycket att göra mina vänner! Protestera mot orättvisor på alla plan! Börja med det här: Gå in på ”Forska utan djurförsök” och låt den giriga Botoxindustrin svämmas över av protestbrev!!

Avslutar med en bild från ett Arboga där snön har börjat falla. Lev väl!

I natt har jag haft märkliga drömmar. Om och om igen drömde jag om fängelser – livstidsdomar. Sorgsna människor bakom höga murar.

Till sist gick det inte att sova längre och jag började fundera istället där jag låg. Tänka, grubbla och kom fram till varför jag drömt som jag gjort. Jag är ju intresserad av drömtydning och inser att hjärnans hopkok speglar vår vardag på gott och ont. Det liv vi lever och de glädjeämnen och sorger vi möter.

Det är ju jag själv som fått livstidsstraffet! Jag själv som sliter mitt hår innanför gigantiska murar, omöjliga att ta sig igenom.

Jo, jag har försökt fly många gånger. Försökt förhandla med mina vakter till ingen nytta. De slår i sina böcker, hänvisar till paragrafer och skickar mig i bästa (läs: sämsta) fall vidare till någon myndighetsperson där jag omedelbart får kalla handen!

Att vara sjuk i vårt land är att vara paria. Ett land där bara unga, friska, barnlösa människor som orkar och vill jobba 180 % har något berättigande. Det finns många unga slitvargar, javisst – men, slitet har också ett slut. Kroppen och psyket säger till sist ifrån och under tiden fram till dess har du blivit sjukare och sjukare, mist sociala kontakter, vänner och kanske t o m familjen.

Det är då du får ditt straff för att du inte längre håller måttet! Du hamnar i ett omöjligt system där du som person inte har någon som helst betydelse. Det handlar bara om olika kassaflöden.

Samhällssystemet håller på att falla samman när livstidsstraff utmäts för de trötta som inte orkar. Vi har fått ett samhälle där systemen motarbetar varandra. Där den ena sidan inte godtar någon sjukskrivning förutom de som är relaterade till nära-döden. Och den andra försöker rädda det som räddas kan innan det är för sent!

Vi har fått ett samhälle där ALLA ska ut i jobb oavsett sjukdomstillstånd vilket gör att läkarna går samman för att hitta lösningar, hitta sätt att skriva sjukintyg som håller eftersom de förstår hur läget är för sina patienter. Det innebär fantasiintyg utan verklighetsförankring som i sin tur, i bästa fall (läs: sämsta), genererar total likgiltighet för en rehabilitering av en människa som faktiskt skulle kunna göra en hel del på arbetsmarknaden om hon eller han fick rätt utgångsläge.

Den här bilden hittade jag via Internet och Martin Mobergs blogg. Klicka HÄR för att komma dit.
Men det kunde lika gärna ha varit en sosse som sparkade ut folk. S var inte ett dugg bättre när de hade regeringsmakten!

På tal om sossar så läste jag DN idag igen – det är ju söndag. Gulligull med julmat i massor täcker framsidan –  för det är ju andra advent i dag gubevars. Men bläddrar man några sidor i tidningen som hinner verkligheten ifatt en!

Först det här: Bard låter en person från jorden anropa en rymdfarkost med orden: ” -Hittat ett nytt svart hål i vår galax, säger du! Sensation! Hur långt bort ligger det?”
Varvid svaret från rymden blir: ”-Tja, sisådär 120 mil från där ni står.”
Klicka HÄR för att komma till Satirarkivet och Magnus Bard!

På sidan 6 i DN hittar jag denna debattartikel, skriven av Tommy Möller, professor i statsvetenskap: ”S-krisen får återverkningar på den svenska demokratin”

Självklart! Det har jag ansett länge! Tack Tommy Möller för du med sakkunskap skriver det vi andra känner och tycker! Första delen i ingressen till artikeln lyder: ”Förlamad opposition. Socialdemokraternas kris är inte bara en intern angelägenhet. En vital demokrati förutsätter en stark opposition som granskar regeringen.” Klicka HÄR för att läsa hela debattartikeln!

Så! Nu har jag avreagerat mig! Jag har gjort upp med mina drömmar i natt. Nu kan jag njuta lite lugn en stund igen. En dag i taget…

Tack och lov för mina lugnande katter!
Dom ger lisa för en trasig själ och stillar nerver i dallring och protestvrål i det tysta som aldrig når fram.

  En och annan doftande hyacint så här andra söndagen i advent gör väl också sitt till för en återgång i harmoni…

”- Rena natta!” Så tänkte förmodligen katten Felix imorse – gick ut på förstubron – såg mörkret och regnet – och gick in igen. Klokt gjort!

Rena mörkret gäller väl även situationen för S och deras partiledare. Liza Marklund kallar Håkan Juholt för Åsa-Nisse – bara en av raden händelser som inte direkt för Socialdemokraterna närmare en regeringsplats. Läs HÄR!

Lite fånigt naivt tänker jag mig händelseförloppet kring Sossarnas partiledarskap så här:

Envåldshärskaren, den maktfullkomlige Göran Persson försvann och räddningen – Anna Lindh mördades. Den ständigt baktalade Mona Sahlin fick axla rollen som partiledare och smutskastningen av henne fortsatte och intensifierades – av de egna!

Mona Sahlin avgår – jag förstår henne fullständigt – men VEM SKA MAN NU VASKA FRAM?? Man letar bland gamla, uttjänta alternativ som Östros, Patgrotsky och Österberg medan karriärgalna Margot Wallström sedan länge vänt sina välgörare ryggen för pengarna i Bryssel.

Paniken tilltar! Vem ska det bli!? Vem ska leda det förr så mäktiga arbetarpartiet??

Valet föll på en snart 50-årig kille från Kalmar län. Hans reaktion, enligt en intervju i Sveriges Radio i våras lät så här: ”- Oj! De är inte kloka.”

Håkan Juholt fortsatte:” -Jag är alldeles för yvig och ostrukturerad – jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag. Jag vet det, jag känner mig själv väldigt väl. Jag ser det som helt otänkbart. Jag har varken kapacitet politiskt eller socialt att ställa mig först i Sveriges störst politiska parti. Jag inser min begränsning.”

Dessa uttalanden länder väl honom ändå till heders.

Sen var han inne i ekorrhjulet som inte gick att stoppa! Förmodligen kände han sig lite smått hysteriskt lycklig över att plötsligt och otippat ha blivit Socialdemokraternas ledare. Kanske steg det honom åt huvudet ibland – och kan man klandra honom för det?

Det kunde ju ha varit vem som helst – eller? Kanske vår Olle från Arboga!?

Jag är säker på att Olle skulle klara jobbet minst lika bra som Håkan – nej, mycket bättre.

Rena natta alltså!

Men man kan ju försöka tända ett ljus i mörkret? Hur sossarna tänker tända till och tända om – det har jag ingen aning om. Jag själv vandrade i skogen en stund igår och plockade lite mossa och kvistar. Det är ju 1:a Advent på söndag och imorgon bara 1 månad till julafton!

Är det mörkt och dystert ute så får man göra det bästa av situationen. Tända ett ljus!

  Måndag idag och det betyder att gårdagen bl.a. kunde ägnas åt tjockatjocka DN! Massor av läsning i lugn och ro – härligt. Lite klipp från tidningen kommer som vanligt.

Vad sägs om denna trevliga nyhet!? Efter Skanör med sina gäss och Arvidsjaur med ekorrarna kommer nu Hörby med övergångsställe för änder!
Sådant gillar bloggaren! När man tar djur och natur på allvar! Inser att det är vi människor som inkräktat på naturen med våra hus, vägar, bilar och industrier och därmed bör känna respekt och ansvar för dom undanträngda – djuren. Läs HÄR i DN.

Annat som är värt att tänka till på är det här:
”Ni har lagt ett stort mörker över min pappas sista veckor i livet”, skriver sonen Kritian Petri och berättar om vanvård i livets slutskede. Vanvård, respektlöshet och brist på empati – igen! Läs reportaget genom att klicka HÄR!

”Ni bröt ner honom och skickade honom till vanvård”, skriver Kristian Petri och utan att alls ta ifrån honom och hans far den uppmärksamhet som den här hemska berättelsen ska ha – kommer jag att tänka på några andra i samhället som också utsätts för total respektlöshet.

”Ni bröt ner honom och skickade honom till vanvård” – kan också beskriva en mängd hårt arbetande människor som slitits ut. Nedbrutna av ett icke-fungerande samhällssystem där bara unga, friska, barnlösa 180 %-are gäller – kastas människor på sophögen när de inte längre orkar. Sakta men säkert bryts de ner genom förtal, diskriminering, trakasserier från de myndigheter som genom regeringen satts att ansvara för de sjukskrivna.

Vanvård av människor som mycket väl skulle kunna komma tillbaka i arbete om möjligheten fanns. Om rehabilitering och människovärde var ord som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kände till och inte just vanvård som idag. Vanvård där specialistläkares ord väger lätt när Försäkringskassan tar beslut och ingen som helst flexibilitet eller anpassning till olika människors förutsättningar finns med i regelboken från regeringen.

Vanvård in i döden är det som gäller för det Sverige som kallar sig välfärdsland där bara unga, friska människor med rätt efternamn har ett berättigande.

En annan som ser döden i vitögat är den här mannen: Muammar Khadaffis son, den 39-årige Saif al-Islam som nu tillfångatagits. Jag har ingen som helst förbarmande över vare sig honom eller hans far men när jag ser fotot från DN undrar jag: – Vad tänker han på bilden? Fejkar han eller är det uppriktighet jag ser i hans ögon? Ser jag fasansfull rädsla? Vad känner han? Ångrar han sig? Tror han på någon framtid? Och – vad kommer att hända honom nu? Ska han skändas och dödas som sin far eller får han en rättvis rättegång? Vad tror han själv?

Över till något helt annat, som det heter.
På en topp-5-lista rankar en journalist i DN denna bok. ”Rosa den farliga färgen” av Fanny Ambjörnsson.
Boken är utgiven på Ordfronts förlag och så här står det på Ordfronts hemsida om boken:

”Färgen rosa väcker känslor, både av avsmak, obehag och avsky, men också av begär, vällust och välbehag. Rosa uppfattas sällan som helt neutralt. Förmodligen för att det är den enda färgen i färgskalen som är entydigt könskodad. Rosa har med kvinnor att göra. I de större klädkedjornas barnklädesavdelningar kan man lokalisera könsuppdelning enbart genom att leta sig fram till den rosa avdelningen.
Intressant nog är det rosa man ofta ser som symbol i olika feministiska sammanhang.  Feministiskt initiativ valde mörkrosa som sin partifärg och vissa queeraktivister använder sig av rosa som motstånd.”

Visst är det intressant!   Hur en enda färg kan vara så otroligt laddad!
Läs mer HÄR på Ordfronts förlag.

Bokrecension – ”Denna dödens kropp” av Elizabeth George.
Dessa 700 sidor skulle man lätt ha kunnat läsa rakt av om inte behovet av sömn gjort sig påmint. Thomas Lynley är tillbaka efter sin hustrus tragiska bortgång. Det känns väldigt tryggt och bra. Oroande är däremot att en viss Isabelle Ardery dyker upp som chef på prov för mordroteln. Hon är en osympatisk bitch som dricker för mycket men som ändå får Lynley att glömma hustrun Helen för att snart gå i säng med Ardery. Han har dessutom mage att förorda Ardery för platsen som chef. Alltmedan Barbara Havers tack och lov går sina egna vägar och ser till att det minst sagt kluriga mordfallet löses. Mordgåtan sträcker sig över lång tid och den är gränslöst spännande. Elizabeth George har gjort det igen! Det enda man blir ledsen över är att boken tar slut och att man förmodligen får vänta rätt lång tid på nästa utveckling vad gäller kommissarie Lynley och hans gäng.

”Slut för idag – tack för idag”, som min gamla lärare sa i småskolan!

Så här startar ett stort antal människor sina dagar – fast utan det lilla röda hjärtat som gullar till det allvarliga. Stress och press gör folk sjuka och människor drabbas år efter år men inget händer.

Bloggaren vet! Jag har själv råkat ut för utbrändhet – och inte bara en gång. Första gången var 1997 och det var så pass nytt då (eller rättare sagt uppmärksammat) att DN genom Awiwa Keller skrev en stort reportage om mig i januari 1998. Lite från artikeln kan ni läsa genom att klicka HÄR men också  HÄR!

1997 – det är alltså över 14 år sedan – och ingenting tyder på att arbetsgivarna, fackföreningarna eller regeringen har förstått allvaret för att göra någonting åt det. Det är otroligt skrämmande! Det handlar inte bara om tragedier för enskilda människor utan om samhällsekonomi.

  och  bollar de sjuka mellan sig och bollandet är det enda som händer dessa sjuka människor! För hjälp får ingen!

Som utbränd med utmattningssyndrom handlar det just om svårigheter att tänka – när det är som värst. D v s problem att minnas, att tänka framåt, att fundera ut lösningar. Man behöver hjälp med det – men får det absolut inte. Man skickas fram och tillbaka mellan myndighetsutövare och ingen tar ansvar för den sjuke. Var finns informationen! Och var finns respekten?

När symptomen slår till blir man som utbränd förvirrad och snurrig och att själva leta information – och rätt information – kan vara mycket svårt.

Hur kan regeringen hävda ”arbetslinjen” när man samtidigt överger de som behöver stöd för att komma igen?
På Wikipedia läser jag så här om ”arbetslinjen”:  ”Arbetsförmögna måste aktivt söka avlönat arbete eller gå någon godkänd aktiveringskurs eller utbildning för att kvalificera till bidrag.”
Vidare detta: ”En grundtanke är att arbetslösa genom ”morötter och piskor” skall tvingas och lockas till lönearbete.” Läs mer på Wikipedia genom att klicka HÄR.

Detta är ett absurt och avskyvärt synsätt när man samtidigt lämnar sjuka åt sitt öde. Det är att skapa två klasser – de som arbetar och de som ”bara lever på bidrag” av vilket den sistnämnda gruppen ska förintas.

Personligen har jag alltid ställt mig positiv till försök att komma igen. Alltid trott på lösningar. Nu vet jag att lösningarna inte kommer vare sig från Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Man måste klara sig själv – hur omöjligt det än är. Förutom den psykiska knäck detta innebär handlar det också om tunnare plånbok, snart tom.

RESPEKTEN! Var finns den i vårt samhälle?

Samma sak gäller gamla människor – läs: alla över 65. Åldersdiskrimineringen är påtaglig i vårt s k välfärdsland inom alla områden. Därför blir jag riktigt glad när protestaktioner uppstår! PRO (Pensionärernas Riksorganisation) protesterar genom Ulla Berndtsson i Arboga. Artikeln hittade jag i Arboga Tidning. Nättidningen finner du HÄR – men jag är osäker på om just denna artikel ligger ute.

Disrespekt – som för övrigt inte verkar finns som svenskt ord fast man på engelska säger ”disrespect” som motsats till respekt – kan väl också handla om att hota andra människor. Min dotter ringde nyss från tåget på väg mot Stockholm och berättade att en man med pistol hotat spränga tåget hon satt på. En skrämmande händelse som avlöpte väl denna gång då polisen snabbt omhändertog mannen. Läs HÄR! Expressen skriver om det (efter tips från bloggaren!)

Ja, farliga människor finns det tyvärr en hel del och ändå bör vi alla mest vara rädda för VARGEN – eller?? 

Farliga människor beskrivs i deckare och kriminalromaner och många är de människor som hävdar att de är deckarförfattare. ”Många äro kallde men få utvalda” säger Bibeln och det håller jag verkligen med om.

Jag har just läst klart Elizabeth Georges senaste kriminalroman och jag säger bara: – Camilla Läckberg släng dig i väggen!
Det finns deckare och så finns det Deckare. Det finns välskrivna, gastkramande kriminalromaner som får läsaren att aldrig vilja lägga ifrån sig boken och så finns det kiosklitteratur!
Vill du läsa en troligt spännande Deckare – köp ”Denna dödens kropp”! Klicka HÄR för att komma till Adlibris eller köp den hos en bokhandel nära dig! Kan blir en bra julklapp kanske?

Respekt visar mina katter för varandra! Felix står faktiskt ut med Wilma fast han inte tål henne. Curry och Wilma är riktigt goda vänner och visar alltid respekt för varandra.

Så VISA RESPEKT!  Bloggen avslutas med ännu en kattpuss! 🙂