Feel in the Blogg

Arbogas kommunalråd Agneta Bode (s) får sparken! Detta enligt senaste nytt från Bärgslagsbladet/Arboga Tidning.

Läs mera HÄR och HÄR!

Så här skriver tidningen på sin hemsida, citat: ”Enligt uppgifter som Bbl/AT fått ta del har Arbogas kommunalråd Agneta Bode (S) fått sparken av sitt parti. Enligt socialdemokratiska partiföreträdare vägrar hon dock lämna posten om hon inte får behålla full lön fram till pension.”

Läs mera i tidningen som uppdateras! Klicka HÄR!

Bloggaren känner ingen större förvåning. Inte direkt över sparkandet av Agneta Bode men över ett Socialdemokratiskt styre som pågått i snart hundra år och som sakteliga börjat krackelera.

”En gång sosse – alltid sosse” – gäller inte längre. De gamla som följt partipiskan försvinner med åren och de yngre vägrar följa i ledband.

I Arboga har partiet klamrat sig fast med hjälp av en hoper partitrogna och av likaledes hårt klamrande Vänsterpartiet och minimala OPA.
Trots märkliga turer under årens lopp – bland annat Kerstin Rosenkvist, som svek sitt parti och den allians som Centerpartiet ingick i med de borgerliga, för en penningstinn plats hos Socialdemokraterna, som ryktet gjorde gällande.
Alla klagomål på Socialförvaltningen som inte tagits på allvar, det dyrköpta Vakttornet – ja, det finns mycket konstigt som förekommit.
Bloggaren minns personligen det märkliga valet av två aktiva Sverigedemokrater som Årets Medeltida Brudpar i Arboga förra året och Agneta Bodes vägran att vare sig agera mot beslutet eller kommentera detsamma.
De två Sverigedemokraterna har nu lämnat Arboga för övrigt. Så mycket för Årets Brudpar…

Den som lever får se! Det ska bli mycket spännande att följa utvecklingen!

Kanske är det äntligen dags för Socialdemokraterna i Arboga att sluta leva på gamla lagrar. Bort med de självgoda leendena, de överlägsna härskarteknikerna och in i verkligheten.

Och vilka följer nu med i raset? Finns det några kompetenta att ta vid? Är det kanske dags för nyval i Arboga? Och är det borgerliga alternativet redo för det?

Spännande – var ordet!

30 år sedan Sveriges statsminister Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm.

 Dagens Nyheter skriver idag om mordet och om vad Olof Palme betydde – och betyder. Läs HÄR!

Även på kultursidan av dagens tidning.

Svenska Dagbladet skriver HÄR! 

Så HÄR skriver Aftonbladet! Expressen hittar du HÄR – om Olof Palme.

Läs, minns men vårda också minnena på ett konstruktivt sätt! Olof Palme och hans åsikter är lika viktiga idag.

På sociala medier förekommer överlägsna kommentarer sen en tid om två saker, två personer – de här:

Ted Gärdestad och

Olof Palme.

Ted för att han skulle ha fyllt 60 år den 18 februari och Palme för att han mördades 28/2 för trettio år sedan.

Personer på sociala medier raljerar över personerna och tycker det är överdrivet att ha minnesprogram över dem, att minnas. De undrar varför och bryr sina superhajpade skallar en stund, kastar ut lite skit på Facebook och Twitter och glömmer sen allt.

I dessa flashiga tider då det skajpas och hajpas och där nyheter som levereras för en timma sedan är gamla är minnesprogram skit. Då är den bäst som får flest likes och som marknadsförs mest och bäst – så länge det nu varar…

Det bloggaren kommer att tänka på är ordet GENUIN. Det genuina och det äkta – var finns det idag? När allt går i en rasande fart och den som var stjärna igår är borta imorgon.

De som ifrågasätter Ted Gärdestad får svar på tal också! Människor som inte glömmer och där Teds musik är en del av en oskyldig ungdomstid med sol, vind och vatten – och en egen måne. Om äkta känslor – oskyldigt blå.

Den som ifrågasätter Olof Palme vet inte vad retorik och passion är! Bloggaren anser att efter Palmes död har mycket gått förlorat inom politiken. Dynamik och intensitet – äkthet.
Att lyssna på Olof Palmes tal är hänförande även om man inte delar hans politiska uppfattning. En så totalt lysande talare! Ingen med samma kapacitet och dignitet har kommit efter honom. Och hans ord om jämlikhet och allas lika värde är lika aktuellt idag, om inte mer, som för 30 år sen!

GENUIN – har vi mist genuiniteten? Har äktheten i Sverige gått förlorad? Det där äkta, det sanna – och ihop med det, värme och gemenskap.
Ju äldre man blir ju mer lär man sig och man får mer att fundera över. Bloggaren lär sig, funderar och undrar vad som hänt och hur man kan få till en förändring. Någon gång tänker hon skriva om ”Fenomenet i Gräsnäs” som handlar om det äkta, det sanna – om gemenskap utan förbehåll över gränserna, vilka de gränserna nu är…

Till dess, glöm inte det genuina och äkta för allt flashigt och nytt! Lyssna på Olof Palmes tal – och njut!  Och lyssna på Ted Gärdestad – HÄR är ett förslag – ”För kärlekens skull”.

”Utanför fönstret slår våren ut.
Marken blir grön igen.
Allt som var dött, väcks till liv,
det kan också vi
Mm..
Så länge vi andas.
Ute till havs styr en fiskebåt.
Längs en fri horisont.
Den gungar så tryggt in mot hamn
som jag i din famn.
Mm..
Så länge vi älskar.

Det är för oss solen går opp.
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull.

Högt på ett berg står en katedral,
och pekar upp mot skyn.
Men det är för himlen i dig,
och jorden i mig
Mm..
Vi älskar varandra.

Det är för oss solen går opp.
Lyser som guld, för kärlekens skull
Solen går upp, så oskuldsfull
Lyser på oss för kärlekens skull.

Mmmm…”

På söndag är det 30 år sedan Sveriges statsminister Olof Palme mördades. Händelsen uppmärksammas bland annat genom en dokumentär i TV4. Programmet som sänds i två delar startade igår och fortsätter idag. Klicka HÄR för att komma till dokumentärens del 1.

Många minns chocken. Bloggaren blev uppringd av sin bror tidigt på morgonen den 1 mars 1986 och han sa: – Har du hört att Palme har mördats!? Vi var i chock.

 Från den dagen blev Sverige inte längre som förr. Oskulden var tagen. Vår naivitet för alltid borta. Att vår statsminister kunde skjutas ner och dödas på öppen gata! Det var oerhört.

Väldigt många från den tiden har förmodligen någon sorts relation till Olof Palme. Antingen var man hängiven sosse eller också hans motståndare. Bloggaren tillhörde den senare gruppen.

I TV4:s dokumentär får man också veta om hur relationen till politikern Palme blev personlig.
Man antingen älskade eller hatade Olof Palme. Nidbilder och hätska, obehagliga uttalanden och artiklar tilltog mot slutet av hans tid.

Man retade upp sig på Palme – om man som bloggaren var motståndare. Hans retorik och hans överlägsenhet i debatter gjorde att man blev förargad på honom och därmed också tog avstånd från hans politik.

 Bloggaren var på den tiden nybliven mor och upplevde Socialdemokraternas familjepolitik väldigt negativt. Att tvingas lämna bort sitt barn, bara dryga året, kändes fruktansvärt.

Dessutom fanns ingen daghemsplats att få! ”Ropen skalla – daghem åt alla” skanderades det men Arboga hade inte nått dit ännu…
Det betydde att man som förälder fick lov att annonsera i tidningen efter dagmamma och sen hoppas på tur…

Det kändes definitivt inte bra att lämna bort sitt lilla barn under sådana omständigheter.

Vad gjorde bloggaren då!? Självklart accepterades inte detta faktum och vem skulle man ge sig på? Jo, högsta chefen förstås – ja just det, Olof Palme! Den högst ansvarige för såväl den förda politiken i Sverige i allmänhet som föräldrapolitiken i synnerhet!

 Varje måndag, vecka efter vecka i över tre månader fick Olof Palme ett brev från bloggaren. Hon gav sig inte!

Och till slut gav Olof Palmes sekreterare med sig och hon ringde upp med meddelandet: ”– Olof Palme läser alla dina brev och han kommer att svara dig.”

Beskedet kom veckan innan han mördades… Det kändes faktiskt lite olustigt. Även om det naturligtvis inte var bloggaren som höll i vapnet så hade hon varit mycket arg och upprörd på Olof Palme.

Det kom alltså aldrig något svar från statsministern. Inte heller verkar mördarens identitet bli besvarad. Det känns märkligt, sorgligt och oacceptabelt. Hur kan någon obemärkt döda landets högste ledare och sen komma undan med det – året efter år, nu snart 30 år!

Se gärna dokumentären! Första avsnittet i TV4Play HÄR och ikväll på TV4 klockan 21.00.

Män i grupp – känns det begreppet igen? Eller ska vi inte låtsas om det?

På fotbollsmatchen…
I demonstrationståget…

Det spelar liksom inte någon roll vad saken gäller… Idrott –
eller något annat… (Foto:Nordfront)

Huliganer som bråkar, slåss och uppmanar till mera våld och trakasserier. (Från Facebook)

Ur demonstrationsblad delat i Stockholm i helgen som gick:

Hat och uppmaning till våld mot invandrare med låtsasmotivet att skydda ”stackars kvinnor”! Vilket har genererat mängder av protester från just kvinnor!

INTE ER KVINNA!

Lägg därtill all statistik över misshandel, våldtäkt, mord – MÄN står för merparten av brotten.

Ändå tycker vissa att man inte får prata om att det handlar om män!? Nej, det ska tassas på tå för just männen – eftersom ALLA män slåss ju inte och bråkar! Så därför får vi inte peka ut gruppen män som huliganer, våldsverkare eller ett stort hot mot samhällsordningen!
LÖJLIGT!

Bloggaren har en bror, två söner och känner många, många bra män som aldrig skulle spotta på tiggare, knäa en invandrare eller starta upplopp bara för att få slåss av random anledning.
Dessa män ihop med bloggaren tycker att vissa män i grupp är ett mycket farligt inslag i samhällen i allmänhet och det svenska just nu i synnerhet.
Mina män tycker att vi måste göra något åt saken och då inte tala om människor i största allmänhet utan om just den här gruppen män! VAD ÄR DET FÖR FEL MED DET??

Bloggaren blir vansinnigt trött på män som frågar som på Facebook ovan: ”- Menar du alla män”, så att bloggaren och andra som vill skapa ordning ska få skämmas och gulligulla om att ”- Nää då, inte menade vi alla män och inte kanske män alls då utan…vem då då…??”

Ännu värre blir det när kvinnor tar denna grupp män i försvar! VARFÖR DÅ? LÖSER VI PROBLEMET DÅ? FIXAR VI DETTA OM VI LÅTSAS SOM OM DET INTE ALLS ÄR FRÅGAN OM MÄN UTAN OM MÄNNISKOR I STÖRSTA ALLMÄNHET??

Bloggaren älskar män! Bloggaren skulle vilja att alla män var som bloggarens män. Bloggaren är mycket ledsen och besviken över att det inte är så utan att vi måste peka ut just den här GRUPPEN MÄN som de som förstör och förgör och som kommer att se till att det blir ännu värre om vi inte sätter ner foten!

Tänk er det omvända. Om vissa kvinnor i grupp utgjorde ett stort och farligt inslag i samhället. Finns det någon som tror att män inte omedelbart skulle peka ut gruppen kvinnor utan pardon! Det skulle inte vara något tassande eller förbarmande där inte. Så skärpning kvinnor!!

SKÄRPNING! TALA OM PROBLEMET SOM DET ÄR! INGET HYCKLERI!

Svartklädda män demonstrerar
mot svartklädda kvinnor…