Feel in the Blogg

En av mina läsare har tagit upp lite om vad skolan lär ut och inte – och vill att jag skriver om det.

Jag håller med om att undervisningen blivit sämre på många områden. Simundervisning är ett sådant område som nästan inte räknas till vad som ska ligga under skolundervisning.
Ett annat är hur vi uppför oss i trafiken. Jag pratar cyklar nu! Hur ser trafikundervisningen ut i förskolan och skolan? Vet unga idag hur man beter sig på en cykel i trafiken? Inte skjutsa, inte cykla i bredd, hålla till höger, visa hänsyn o.s.v. Så att inte cyklandet drabbar både dig själv och andra?

Finns sådan undervisning för invandrare? Eller har vi i Sverige ”glömt bort” den så viktiga informationen?

För övrigt tänker jag ofta på att den undervisning vi fick när jag var ung – har vi som var elever då och som är vuxna idag – tagit för givet att den tillämpas fortfarande. Vilket den inte gör!

Sexualundervisning, till exempel, blev ju hur stor som helst under frigörelsens 60-tal – och vi inbillar oss på något märkligt sätt att den informationen förs över med generna. Icke! Samma sak med jämställdhet och demokrati. Vi får aldrig slå oss till ro utan fortsätta kämpa.

Med andra ord – se till att din unge lär sig simma, uppför sig i trafiken och kolla upp att dina unga vet allt om preventivmedel och sex och lär dom att jämställdhet och demokrati är världens viktigaste ord!

Lite franskt också! Jag tänker berätta lite om resan jag gjorde kombinerat med annat så får ni läsare välja vad ni tycker är intressant.
Jag skrev bloggar under Parisveckan men nu följer foton och lite annat än vad jag skrev om då.

Från ett regnigt och blåsigt Sverige flög vi via Köpenhamn mot Paris. I det regngrå var det svårt att urskilja vad som var Sverige och vad som var Danmark. Bloggaren fick syn på Turning Torso i Malmö och Öresundbron och sen föll bitarna på plats!

På flygplatsen Charles de Gaulle fick man nästan lite av rymdupplevelse när man såg alla tuber som korsade hit och dit.  Tuberna är gångar med rulltrappor som tar ankommande och avresande resenärer dit de ska.

Vi bodde utmärkt på Hotel Les Jardins du Roy på 5, rue Buffon i Latinkvarteren i Paris!   Det gröna längre bort på gatan tillhör Naturhistoriska museet och bakom ligger Jardin des Plantes!

 Utsikten mitt emot våra två franska balkonger kunde uppfattas som lite skrämmande kanske av en del… Den gamla byggnaden var full med skelett!! Naturhistoriska museet!

Så här såg det ut inifrån! Genom fönstren skymtar ni en av våra balkonger – den med blå och gula ballonger. Ja, här fanns skelett från alla sorters djur! En gigantisk val! Och människan ihop med sin artfränder aporna.

Naturhistoriska museet på rue Buffon är förstås sammanknutet med den här mannen: Herr Buffon själv – eller George Louis Leclerc de Buffon som hans hela namn var. På en sida från 2007 i Svenska Dagbladet hittar jag detta: ”Fransmannen Buffon var 1700-talets mest läste filosof och vetenskapsman. Han drevs av tidsandans ideal om att inventera och rationellt förvalta naturen och hade långt före Darwin tankar om naturligt urval.”
Och Buffon föraktade vår egen Carl von Linné – hans rival i sammanhanget. Läs artikeln genom att klicka HÄR.

Statyn över Buffon står i den botaniska trädgården Jardin des Plantes – alldeles intill museet och ”vårt” hotell.

Vill du veta mer om hotellet Les Jardins du Roy – sök på namnet på Google eller klicka HÄR! Det finns många sidor att reservera rum på hotellet. Ett alldeles utmärkt hotell med Gare d’Austerlitz alldeles runt hörnet – för färd med tunnelbana eller pendeltåg.

Imorgon återkommer jag med mer smått och gott! Välkommen åter!

Tillhör du de som gråter på skolavslutningar?

En av dom som känner hur tårarna börja trilla när ”Den blomstertid nu kommer” sjungs unisont liksom när barnaröster framför ”Idas sommarvisa”?

Jag är en av dom men av en helt annan orsak än de flesta – hoppas jag.

Som av en händelse hittade jag ett foto bakom ett par böcker i bokhyllan just idag. Det är daterat juni 2002, alltså för exakt 10 år sedan. När jag ser den bilden minns jag skolavslutningen – och alla andra skolavslutningar. Den där fruktansvärda dagen när det hemska äntligen är över men då jag inte hade en aning om vilken skolgång barnen skulle få när hösten kom. Tårar, förtvivlan och vanmakt.

  Som ytterligare av en händelse blev jag igår intervjuad av tidningen Doktorn. Just om skolan och hur den fungerar för de barn som inte är stöpta i en form. De barn som sticker ut. De barn som vill ha lugn och ro men som också är envisare och grundligare än andra. De barn som är positiva och framåt – men FÖR positiva och framåt för skolan! De barn som ”inte passar in” och vad som händer med dom sen?

Ja, jag grät på skolavslutningar men gråten förbyttes sen till helig vrede! Som varje år den här dagen i juni månad. Min kärlek och omsorg och kämparglöd visste inga gränser, såg inga hinder, bekämpade allt motstånd – och det gick! Jag lyckades!

Vad gråter du för idag?

HÄR hittar du information på  Riksförbundet Attentions hemsida!

Jag hoppas att alla inser att det inte finns någon normalmall! Att viljan att bli så ”normal” som möjligt är hämmande, destruktivt och korkat! Var inte så rädd! Öppna upp för olikheter och nytänkande! Lev och låt leva!

Ungdomstiden måste vara den farligaste i livet! Det är en tid då djungelns lag gäller trots att det finns ett fungerande samhällssystem.

Tiden mellan 12 och 20 är nog den farligaste. När det i skolvärlden råder regler och lagar som ingen vuxen kan sätta sig över trots att de åberopar demokrati och rättsliga bestämmelser.
Den frustration som unga känner över att befinna sig i ett ingemansland utom räckhåll för de vuxnas förklaringar och åtgärder måste vara fruktansvärd. ÄR fruktansvärd – för jag vet, jag har själv varit där.
Maktlösheten och kvalet när man insåg att det mamma och pappa sa var rätt – men att de åsikterna inte gick att föra fram som rädd tonåring när det var andra tonåringars ”lagar” som gällde.

Idag är det nog hårdare ändå. Tuffare än på min tid. Hårdare ”krav” på utseende, stil och beteende. Mer närgånget när det numera finns datorer och mobiltelefoner.

Det händer dock ibland att ungdomens djungellagar krockar med det verkliga, samhällets. Som nu när en 15-åring  blivit polisanmäld för s k facerape. Facerape är när någon annan tar över ditt Facebookkonto och skriver saker i ditt namn. Det här hittade jag när jag sökte på Facerape på Internet: Bilden kommer från en blogg under rubriken ”En Facerape serverad”. Vad personen som blivit utsatt tycker om saken, vet jag inte. Kanske är det ett skämt, kanske allvar? Och hur vet man det? Kanske är det också ”djungelns lag”. Ungdomar ska acceptera viss facerape för att inte sticka ut?

Jag är glad att jag inte är ung! Men jag är också väldigt bekymrad över dessa oskrivna lagar. Vad kan vi göra åt dem? Vårt tuffa samhälle med hårt arbetande föräldrar som inte har ork och tid med sina barn – ihop med skolor utan resurser och makt – gör mig ännu mer oroad.

 Idag njuter jag av mina morsdagsblommor från igår. Blommorna från mina tre älskade barn. Tacksam över att jag lyckats klara barnen från de värsta smällarna, lotsat dom igenom den farligaste tiden i livet för att de ska kunna blomma som vuxna. Blomma, utvecklas och förhoppningsvis se till att kommande generationers barn får en mindre farlig tonårstid. Sätta stopp för denna helt oacceptabla djungelns lag som råder!

När jag sökte efter ett foto på Lundsbergs skola i Värmland så kom denna bild upp – de tre aporna som symboliserar ”inte höra, inte se och inte tala”. Intressant eller hur! Naturligtvis är jag inte förvånad efter att ha sett SVT:s ”Uppdrag granskning” i veckan. Om utstuderad pennalism och vuxna som vägrar ta ansvar.

En annan bild som kom upp när jag sökte på Internet efter bilder från skolan var den här: Rektorn på skolan (han som inte tror på de mobbade elevernas berättelser) visar upp det s k silverkorset som skolan fick 2008. Silverkorset delas ut av ”Kungliga Patriotiska Sällskapet” och jag behöver väl inte gå in på vad det sällskapet har för värderingar… Den som så önskar kan klicka på namnet och läsa.
Om silverkorset står det, citat:”De medaljer som Sällskapet idag delar ut som belöningar för bl.a. betydande gärning och för uppskattad arbetsinsats…”

På Storfors kommuns hemsida, varifrån fotot är hämtat, står att läsa: ”Staffan Hörnberg, rektor på Lundbergs skola, fick nyligen ta emot Silverkorset av Kungliga Patriotiska Sällskapet. Det delas ut som en belöning för ”berömvärd fostransgärning”, och det är Lundsbergs stora fokus på matematikundervisningen som gett grund för utmärkelsen.”

Vidare står det, citat: ”Silverkorset delas ut vart annat eller vart tredje år och det var 1830 som Kungliga Patriotiska Sällskapet beslöt att instifta en utmärkelse för god fostrargärning inom skolans område.” 

Det är pinsamt att höra detta förljugna trams! Bort med denna unkna patriotism och denna sjukliga s k ”fostran”! Det var chockerande att i TV-programmet höra f d elever på Lundsberg berätta om hur de utnyttjas och förnedras för att dessutom bli ignorerade när de vågat slå larm.

 Jag påminde mig att jag hör kvällstidningsskvaller för några år sedan om hur prins Carl Philip blivit mobbad på just Lundsberg. Det skulle ha varit prinsessans Madeleines dåvarande pojkvän Erik Granath som utsatt prinsen för kränkningar. Jag tror på skvallret idag!

När man sett Uppdrag granskning kan man fråga sig – vad är det för sorts människor som danas på Lundsberg och andra liknande institutioner? Högutbildade män och kvinnor som lärt sig att förtrycka och chikanera andra människor! Unga män och kvinnor ur den övre ståndsklassen som enbart med sitt efternamn får höga poster i framtiden – är det sådana direktörer och politiker vi vill ha!? Är det dessa människor vi vill ska styra sina medarbetare och vårt samhälle?

Klicka HÄR för att komma till Uppdrag granskning!

Peter Tillbergs ”Blir du lönsam, lille vän”

Ute lyser solen och lyckan är stor när fönstret på glänt för med sig ljuvliga dofter av syren in i mitt rum.

Katterna njuter av att ”morsan” är hemma igen. Njuter också av sol och värme – som Wilma här nedan. Ha en fin fredag och njut du också!

 Här om dagen läste jag en annons i en tidning.
Den såg ut så här: Jag har valt att ta bort vissa delar för att anonymisera annonsen.

 Det handlar om en utlyst tjänst om personlig assistent, timvikarie till en liten pojke med funktionshinder. I annonsen framgår att assistenten får pojkens hem som arbetsplats men ska även följa med till pojkens skola och kompisar.
Jag anser det vara ett otroligt viktigt och värdefullt arbete!

Så här ser kvalifikationerna ut på personen som söks, jag citerar ur annonsen:

”Som person ser du möjligheter där andra ser hinder.
Lyhörd och initiativrik, flexibel, stark, både fysiskt o psykiskt.
Du har ett bra självförtroende o tror på vad du gör.
Du har inga problem med att arbeta obekväma arbetstider, dag, kväll, natt och helg.
Du tar ditt arbete på allvar samtidigt som du har barnasinnet kvar o har lätt för att träffa nya människor.
Du har en viss erfarenhet av yrket som personlig assistent och vet att det kan vara tungt, du får gärna vara undersköterska då viss sjukvårdserfarenhet kan vara av nytta.
Du har körkort och tillgång till egen bil i tjänst.
Att arbeta som vikarie innebär att du oftast bör vara kontaktbar och kunna ”rycka ut” när vikarie behövs. Vi söker dig som vill och kan arbeta med kort varsel.”

Var finns en sådan människa??  Och vem med alla dessa kvalifikationer tar ett jobb i hemmet hos en liten pojke?

Lägg sen till detta! Lönestatistik för personlig assistent:

Lön	Andel
0-13.999 kr	2,82 %
14-15.999 kr	7,88 %
16-17.999 kr	17,58 %
18-19.999 kr	30,35 %
20-21.999 kr	23,8 %
22-23.999 kr	8,29 %
24-25.999 kr	4,89 %
26-27.999 kr	2,4 %
28-29.999 kr	0,75 %
30-32.999 kr	0,58 %
33-35.999 kr	0,25 %
36-38.999 kr
39-42.999 kr
43-46.999 kr
47-51.999 kr
52-57.999 kr
58-63.999 kr
64-89.999 kr
90.000- kr
Totalt	1202 referenser

Annonsen ovan visar ett lågavlönat jobb utan utvecklingsmöjligheter där du jobbar på timme och som vikarie.
Statistiken hittar du HÄR! Där kan du bl.a. se att assistentlönen i Örebro län är den näst sämsta i landet. Bäst, 20 807 kr/månad, tjänar assistenter i Norrbotten.

”Ett rättvist liv” säger bilden jag hittade på Nordström Assistans, ett av många företag med liknande utbud på Internet.

Ja, är det rättvist? Kommer den lille pojken i annonsen ovan att hitta en assistent som kan ge honom ett rättvist liv? Eller hur ser det ut för honom och för många andra?

De lägst prioriterade jobben i vårt samhälle är de jag anser som de viktigaste! De arbeten som vill ge just ”ett rättvist liv”. Ett liv där alla får det stöd och hjälp de behöver oavsett om det handlar om vård, skola eller andra yrken där omsorg om människan ligger i fokus.

Att ge alla barn rätt undervisning utifrån sina olika behov kräver skickliga, yrkesstolta lärare som värderas utefter det jobb de gör. Då kommer vi att slippa vilseledande tidningsrubriker som kan tolkas som att pojkar födda sent på året får ADHD.

 Barn får ingen ADHD-diagnos via skolan!
Däremot kan barn med problematiken ADHD och andra neuropsykiatriska funktionshinder få stora problem i sin inlärning när lärare varken har kunskap, tid eller möjlighet att ge respektive barn det stöd som barnet behöver.

För att ta ytterligare ett exempel på viktiga arbeten som värderas till noll och intet vill jag nämna begreppet ”god man”. För under 5000 kr om året(!) efter skatt, ska den gode mannen förvalta huvudmannens egendom, bevaka personens rättigheter och ”sörja för personen”. I det sistnämnda begreppet ingår mycket men är diffust formulerat. Det kan vara att ringa, besöka, knyta kontakter o.s.v.

Vem ställer upp för den lönen? Och ändå är det ett så otroligt viktigt arbete. Att sköta ekonomin, tillvara ta de rättigheter som personen inte klarar av att göra själv, att ge ett värdigt och ja just, rättvist liv. God man kan både unga och gamla få under vissa förutsättningar.

I tidningen Dagens Samhälle såg jag den här artikeln  i senaste numret: Artikeln tar upp den slimmade vården där sköterskor och läkare går på knäna men aldrig får göra misstag.

Så säger professor Richard Cook, i artikeln.
Det handlar om att det inte fungerar att skuldbelägga personalen för misstag. Det är liksom ingen idé då hela vårdapparaten står på gungfly.
Sen anser ju jag förstås att det vore extremt humant att sluta skuldbelägga för att istället göra någonting åt det verkliga problemet. Den åsikten delar jag nog med Richard Cook.

VÅRD OCH OMSORG ÄR VIKTIGT!

SKOLAN ÄR ETT AV SAMHÄLLETS VIKTIGASTE YRKESOMRÅDEN!
Skolan är själva motorn för hela samhällssystemet!
När ska politikerna förstå det?