Feel in the Blogg

Regissören till filmen ”I rymden finns inga känslor” – har inte tillstymmelse till känslor själv! Eller rättare sagt – Andreas Öhman har inte värst mycket hum om diagnosen Aspergers syndrom!

Tyvärr visades filmen i SVT ikväll och vi var ett antal personer – med och utan diagnosen Aspergers syndrom som såg den. Vi häpnade alla över regissörens dåliga insikt i problematiken. Beteenden hos den vuxne huvudpersonen var ett barns – ett barn som möjligen, eventuellt kunde ha någon diagnos inom Autismspektrat.
Det var pinsamt att se filmen. Generande och obehagligt när märkliga beteende klistras på en person med hänvisning Aspergers.

En av tittarna hos mig ikväll sa: ”- Jaha, nu kan jag aldrig mer berätta för någon att jag har Aspergers syndrom. För tänk om någon har sett den här filmen. Då tror dom ju att jag är en idiot.”

Hur kan en sådan här film bara få visas rakt av? En debatt om filmen borde ha följt efteråt där regissören fått möta Aspergerspersoner och deras anhöriga. Men, som med allt annat när det gäller Aspergers syndrom, ADHD eller andra neuropsykiatriska diagnoser: Det finns inget intresse för det. Inget utrymme, ingen vilja till förståelse – egentligen.

Det har försökts förr att göra filmer om diagnoser inom Autism. ”Utanför din dörr”, manus och regi Eric Donell, från 2002 handlar om en ung man med Tourettes syndrom. Jag såg den på bio och den var rätt platt men fångade ändå ett visst korn av sanning. Betydligt bättre än filmen ”I rymden finns inga känslor”. Läs mer om ”Utanför dig dörr” på Wikipedia genom att klicka HÄR!

Jag efterlyser mer respekt, en mer nyanserad bild av människor med Aspergers syndrom och liknande diagnoser! Så mycket skit som dessa människor får utstå så är det banne mig inte mer än rätt!

Det vore intressant att veta vad Dr Christopher Gillberg har att säga om filmerna.

Lider du av Aspergers syndrom? Nej, jag njuter…

Ikväll på SVT, 2:an, kan du se kortfilmen ”I rymden finns inga känslor”. Den är regisserad av av Andreas Öhman och handlingen beskrivs så här på SVT:s hemsida och i programtablåer:

”Simon, 18 år, lider av Aspergers syndrom.”

I min lokaltidning finns utförligare beskrivning där den 25-årige regissören bl.a säger så här, citat: ”- Det är en ganska lättsam film trots att den handlar om en kille med Aspergers.”

Generaliseringarna och okunskapen haglar. Jag känner ett par ungdomar som varken lider eller njuter av sin Aspergers. Dom bara är!
Och tillvaron kan faktiskt vara rätt vanlig och väldigt OK – TROTS – att diagnosen Aspergers syndrom har ställts.

Alla som har Aspergers eller ADHD eller ADD eller någon annan av alla diagnoser som numera måste till för att synliggöra vissa människor – är inte särskilt märkliga alls. Helt vanliga killar och tjejer! Kolla din granne – kanske är han eller hon ”en sådan”!?

2010 i Sverige – och för den delen sen tiotalet år tillbaka – måste ungar stämplas med diagnos för att över huvud taget inte bara försvinna. Fast – det hjälper ju inte ändå. Skolorna – förlåt, skolpolitikerna och regeringen  – bryr sig inte i alla fall! Lagen om skolplikt gäller inte barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder, som det så tjusigt också kallas. Det förstår man om man varit i kontakt med några av de här eleverna. Den ljusnande framtiden är kanske vår – men absolut inte deras!

Skamligt är bara förnamnet! En känga igen(!) till utbildningsminister Jan Björklund som inte har en susning och som don’t give a damn! Bort med honom! Fram för skolor för alla – rösta Miljö!

Men tills dess kan vi ju ta och kolla rullen ikväll. Bara 30 minuter lång och en rätt kul trailer faktiskt – se HÄR! En av alla barnen Skarsgård har huvudrollen också! Denna gång Bill! Långfilmsversionen kommer till hösten!

I dagens DN, söndag 13 juni, finns en artikel på vetenskapssidan som handlar om Autism. Karin Bojs skriver om ”världens hittills största DNA-studie” som flera hundra forskare från ett sextiotal institut runt om i världen varit inblandade i. Det handlar om ”Autism Genome project” och Christopher Gillberg har deltagit från Sverige. Autismens gåta har kommit ett litet stycke närmare sin lösning, skriver Karin Bojs. Klicka HÄR för att komma till artikeln.

Artikeln är intressant av flera anledningar. Dels är jag en hängiven anhängare av Christopher Gillberg och hans deltagande i projektet borgar för seriositet. Dels studsar jag på en del av vad Karin Bojs skriver.

Bl.a. beskrivs hur autism har starka ärftliga inslag men lite längre ner i texten talas det om skador förvärvade på ägget hos mamman eller spermien hos pappa. Något som skulle vara till följd av miljöfaktorer (giftiga ämnen) eller brist på solljus och D-vitamin. Citat: ”Ibland hade de ärvt förändringarna av sina föräldrar. Men ofta sågs förändringen bara hos det autistiska barnet”.

Ytterligare citat: ”Idag får nästan ett barn på hundra diagnosen autismspektrumstörning – många fler än för några år sedan. Men det är oklart om tillståndet verkligen har ökat eller om det bara är diagnoserna som har blivit bättre.”

Först slås fast att autismliknande tillstånd är starkt ärftligt. Sen talas det om barn som är ensamma om sitt tillstånd, d v s föräldrarna har det inte.
Det står i artikeln att studierna i projektet gjorts från DNA på tusentals barn med autism – alltså barnen, inte deras föräldrar. Man måste sätta ”problemet” i sitt rätta sammanhang. Diagnoser krävs idag för ”de stökiga barnen” som inte platsar i nutidens skolor med stora klasser och utan den auktoritära ledare som läraren var förr. Barn som förr klarade sig bra faller nu offer för de stigande kraven som längre skolgång, flexibelt tänkande, självständigt arbete, alltför stora, störande skolklasser m.m. innebär.

Min egen teori är att Autism och autismliknande tillstånd alltid har funnits. Det finns många berömda personer med dessa ”tillstånd” och en är t.ex. Albert Einstein. Johan Staël von Holstein är en driven företagsledare i nutid med ADHD. ”Problemet” är inte nytt och har heller inte ökat. Bekymret är omvärlden, stressen, det hårdare samhällsklimatet.

Sen bör ansedda reportrar vara försiktiga med vad de skriver, anser jag. Karin Bojs skriver med anledning av att mediciner som hjälp för människor med Autism kan komma att dröja, citat: ”Då måste man veta mycket mer exakt vad i hjärnan som har gått snett.”

Ingenting har gått snett i en hjärna med Autism! Det som har gått snett är hur andra tolkar och uppfattar de här personerna. Och på vilket sätt vi förhåller oss och accepterar men framför allt – tar till vara de här människornas sätt att tänka och vara. De är nämligen stora tillgångar och det är ansvarslöst, inhumant och trångsynt obegåvat att inte tillvarata deras resurser!

Ett par sidor efter vetenskapsreportaget i DN finns följande artikel:

En bättre slutkommentar på Karin Bojs artikel kan jag inte tänka mig.

Tyvärr ligger artikeln inte ute på nätet men jag citerar en del av den: ”Hela 6 av 10 elever med Aspergers syndrom är borta från skolan under kortare eller längre perioder på grund av brister och problem i skolan. Och skolorna saknar ofta kompetens att ta hand om elevernas behov, visar en ny undersökning”.

… ”-Vi trodde att det var illa, men inte så här illa. Det är förfärligt hur dessa barn och föräldrar far illa och jag förväntar mig en reaktion från skolministern. Han talar ofta om ogiltig frånvaro, men i många fall finns det ett dolt funktionshinder bakom, säger Eva Nordin-Olson, förbundsordförande i Autism- och Aspergersförbundet.”

Att skolminister Jan Björklund skulle idas kommentera artikeln skulle förvåna mig. Jag och en föräldragrupp från Örebro har väntat på svar från Björklund sedan 2007! Han har inte hört av sig än…

Attention är en intresseorganisation för barn, ungdomar och vuxna med ADHD, Aspergers och Tourettes syndrom samt deras anhöriga. I det senaste numret av Attentions tidning  tar man det upp det skrämmande faktum att regeringen är totalt ointresserad av den här kategorien barn och ungdomar i skolan!

Jag citerar tidningen: ”Vår nuvarande regering har varit mycket aktiv när det gäller att förändra skolan. Honnörsorden har varit ordning och reda, kunskapskrav, tidigare betyg och bättre uppföljning. Däremot har det varit så gott som helt tyst om skolan som arbetsmiljö, om mobbing och trakasserier och om elever som lämnar skolan i förtid.
Det är anmärkningsvärt hur lite intresse utbildningsminister Jan Björklund visar de 10 procent av eleverna som, på grund av inlärningsavvikelser, inte klarar att gå ut grundskolan.”

DN publicerade hösten 2009 en rad artiklar som visade på missförhållanden för elever med neuropsykiatrisk problematik. Bl.a. uppmärksammades skolor i Stockholm där en pott på 60 miljoner kronor som skapats av utbildningsförvaltningen för elever med behov av särskilt stöd – inte gällde elever med ADHD, Aspergers syndrom, OCD och Autism! Helt klart diskriminering av funktionshinder! Klicka HÄR för att komma till DN:s serie om ”Utsatta elever i Stockholms skolor”.

Riksförbundet Attention anmälde Stockholms stad för diskriminering men väldigt lite händer. Besked dröjer och skolborgarrådets intresse verkar falna.

Jag själv kan skriva under på Jan Björklunds totala ointresse av de här eleverna! För ett par år sedan gick ett antal föräldrar ihop om en anmälan mot en skola i Örebro som grovt åsidosatt sina åtaganden mot just denna grupp elever. Intresset från Skolverket var i det närmaste ljumt och kan möjligen härledas till att Skolverket endast är en papperstiger som möjligen kan fräsa lite men knappast göra någon förändring. Skolans ledning slog ifrån sig helt,  mörkade och ignorerade föräldragruppen. Tilläggas kan att anmälan gällde just en grundskola men också en skola som särskilt inriktade sig på elever med neuropsykiatriska svårigheter.
I samband med vår anmälan tog vi kontakt med utbildningsminister Jan Björklund. Vi bad att få träffa honom för att tala om just utsattheten hos elever med ADHD, Aspergers syndrom och Tourette. Han var inte intresserad! Vi erbjöd oss att komma vilken tid på dygnet som helst och till vilken plats i Sverige han än befann sig – bara han tog emot oss en stund. Det blev kalla handen!

Att fullständigt ignorera sitt uppdrag tyder på klara brister hos utbildningsministern. Jan Björklund har inte ett jobb vilket som helst. Han är vald i en demokrati att föra väljarnas åsikter vidare. Han ska lyssna till medborgarna och ligga längst fram vad gäller kunskaper inom sitt området. Att nonchalera människor som har saker att berätta visar en ignorans som kan kosta honom jobbet!

”Honnörsorden” som nämns ovan, ”ordning och reda, kunskapskrav, tidigare betyg och bättre uppföljning” blir oerhört skrämmande för elever med neuropsykiatrisk problematik och deras anhöriga – om man kopplar samman dem med utbildningsministerns ointresse och okunskap! ”Ordning och reda” är sådan som de här eleverna ofta får skällning för! De anses stökiga och bråkiga, kan inte hålla ordning på saker och ting. ”Krav på kunskap och tidigare betyg” missgynnar de här eleverna ännu mer när de slås ut redan i första klass. Hur kan man uppvisa tillräckliga kunskaper när grunden inte finns för de här eleverna att tillägna sig dessa? Att tidigarelägga betyg blir ett hån i sammanhanget!

Läs Attentions senaste tidning, nr 3. Klicka HÄR för att komma till Attentions hemsida!

Barn och ungdomar är det viktigaste vi har. Det är framtiden. Att från regeringshåll tillåta utslagning av ett stort antal barn och ungdomar får vida konsekvenser inte bara för barnen själva utan också för det svenska samhället. Det är en skam att Sverige som kallar sig välfärdsland tillåts diskriminera på detta sätt!

Vi vill alla säkert blunda för det faktum att adoptionsbarn är oönskade barn till synes utan värde. Barn som blivit till genom våldtäkt eller där föräldrarna är alltför unga för att själva ta hand om sitt barn. Barn som redan i moderlivet inte är välkomna. Barn till fattiga föräldrar, så fattiga att de tvingas lämna bort sina barn. Ovälkomna barn.

Adoption är ett sätt att lösa problemet med ”oönskade barn”. Det finna väldigt många mammor och pappor som av olika anledningar inte kan få egna barn och då känns adoption som en förnuftig lösning för alla parter. Men – det finns förstås ett MEN!

Dels verkar det ha gått ”mode” i att adoptera. Två av föredömena i det fallet, om man nu kan tala om föredöme, är Angelina Jolie och Madonna. Fler s k kändisar säger sig vilja adoptera – det har blivit trendigt med ett svart barn hos de vita stjärnorna. Att skaffa barn som en flashig modenyck måste ses som förkastligt. Barn är inte saker, inte ting man skaffar sig för att fullända sin perfekta värld!

Sen en annan, kanske ännu mörkare sida av adoptioner. Föräldrarna kan ha en viss sned uppfattning om hur barn är. En föreställning om ett vackert barn, väluppfostrat sen födseln och älskvärd på alla sätt och vis. När sen barnet inte passar in i förväntningarna – även om barnet uppför sig precis som barn gör, med trotsålder och olika faser i utvecklingen – så blir det inte ”roligt” längre. Föräldrarna ångrar sig! Barnet uppfyller inte förväntningarna med misshandel som följd, psykisk eller fysisk och i värsta fall – som med den lille sjuårige pojken Artyom Saveliev från Ryssland som ensam skickades tillbaka från adoptivhemmet i USA.
De ryska myndigheterna har reagerat kraftigt och Rysslands president Dmitry Medvedev säger enligt DN: ”-Vi måste veta vad som händer med våra barn, annars kommer vi att helt avstå från adoptioner av ryska barn till amerikanska adoptivföräldrar, fortsatte han och tillade att han var chockad över vad han menade var en trend bland amerikanska adoptioner.” (Den ryske pojken och hans amerikanska mamma. Foto Expressen)

Oönskade barn, oälskade barn. I USA finns hemsidor där barn ”annonseras ut” för adoption. En av sidorna heter Adoption.com och du kommer dit genom att klicka HÄR! Länken visar fotolistor på väntande barn.

5-åriga Se Young som varit i fosterhem hela sitt liv finns nu att tillgå för adoption…

13-årige Chris…

Adoptionssidan ger dig chansen att välja att mörkt eller ljust barn, ett barn från Asien, Ryssland eller kanske Europa.

Vill du ha en flicka, en pojke eller kanske en hel syskonskara?

Ålder kan du självklart också välja. När man läser texterna om barnen som ska adopteras bort ser man ofta olika former av handikapp hos barnen. ADHD och liknande egenskaper är vanligt förekommande. (Alla fotografier är från den amerikanska hemsidan).

Har man bara lite kunskap om hur engagerande och ansträngande det kan vara att ha ett handikappat barn  kan man  ana hur dessa barn skulle kunna få det när de inte passar in i bilden längre… Långt ifrån Adoptions.com´s reklambilder över den perfekta familjen: eller så här: Snälla, vita barn med glada, skrattande föräldrar.

Naturligtvis finns det massor av exempel på lyckade adoptioner. Barn som fått det bra, en trygg uppväxt och helt andra förutsättningar i livet genom adoptionen. Men – låt lille Artyom Saveliev , pojken från Ryssland som”inte höll måttet” i sin amerikanska familj bli till en varning! En skarp larmsignal till myndigheter i alla länder och till grävande journalister att fortsätta sina jobb!

Sen kan man bara önska att propagandan för preventivmedel får mer genomslagskraft och att alla som behöver får tillgång till att skydda sig mot oönskade graviditeter!

Sen kan man bara konstatera det absurda i amerikansk marknadsföring. Adoptionssidan har naturligtvis också information till blivande mödrar som inte vill ha sina barn. ”Are you pregnant? Klick here”!

Stoppa handeln med barn! Mer seriositet i adoptioner!

Vad väntar de här barnen i USA? Misshandel, sexuellt utnyttjande eller en kärleksfull uppväxt?

Tammy, 3 år.   Brook, 9 år.   Alec, 12 år. Shamara, tonåring.