Feel in the Blogg

Paret Ahndoril har gjort det igen! Bilden här intill är DN:s förstasida idag söndag 27 juni! Det säger väl allt! Allt om marknadsföringstrick, ja – och väldigt lite om författarskap och litterär konstnärlighet.

DN Söndags förstasida ser ut så här: Rubriken över paret Keplers huvuden är ”Kultursöndag” och bilden ger precis den känsla som paret strävar efter. Det nya radarparet i kriminalromaner! En ny Sjöwall-Wahlöö törhända? Se så överlägset intelligent Alexanders blick lyser emot dig medan fru Alexandra är svalt sofistikerad, vita pärlor runt halsen och perfekt sminkad. Varje detalj är exakt som de vill ha det. DN har gått på det ännu en gång! Eller möjligen är de i maskopi med Albert Bonnier och hans förlag.När det gäller pengar kan man tro vad som helst!

”Par i brott” – makarna Ahndoril får hela fem (5) sidor i söndagens kulturbilaga inkl ett par sidor i nya boken ”Paganinikontraktet”.

Niccolò Paganini var en mycket berömd italiensk violinist som Wikipedia säger så här om: ”Paganini är kanske den mest mytomspunna violinisten genom tiderna. Hans häpnadsväckande skicklighet ledde till påståenden om att han sålt sin själ till Djävulen.” M a o inte ett dugg förvånande att Lars Kepler, pseudonym för Alexander och Alexandra Ahndoril, har gett sin andra bok denna koppling…

Utdrag ur den nya boken: och

Jag imponeras inte ett dugg! Har ”Hypnotisören” i allt för gott minne för det… När jag pinat mig igenom knappt hälften av den boken var jag fullständigt uttråkad och dessutom rejält förbannad! Läs mer om det i min blogg från den 6 juni i år.

Det är fascinerande och skrämmande vilken makt marketing har! Dra i de rätta trådarna, fixa de rätta kontakterna och vips är du stjärna – trots halvtaskig produkt!
När det gäller mat och dryck skulle Ahndorils inte haft en chans! Analyser och skärskådande inspektioner hade kasserat lockbetet direkt! Men nu handlar det om litteratur. Personligt och osakligt får vi var och en ha vilka åsikter vi vill – även om vissa förstå-sig-påare- tror sig veta mer än andra – som Maria Schottenius i dagens DN.

Ett annat exempel på genial marknadsföring är vampyrhistorierna av Stephenie Meyer! Så fort jag hörde om vampyrerna som glittrar i solskenet förstod jag vad det var frågan om för kiosklitteratur! Vämjeligt! Kanske man skulle satsa på en historia om ”bikers”? Läser i DN om kristdemokraterna som sadlade om och blev medlemmar i motorcykelgänget ”Christian Crusaders”! Min fantasi drar igång och kan vampyrers blodiga bett locka kvinnor att dåna av lycka och försäljningssiffrorna rasa i höjden – så varför inte lite kärlekssmörja om brutala knuttar!? Med det inte sagt att Christian Crusaders skulle vara råa och hänsynslösa.

För att göra en lång historia kort slår jag ihop två bokbloggar till en idag. Jag har nämligen stött på ett stolpskott till! Sasjenka av Simon Motefiore. Sidan 146 av 600 klarade jag. Sen orkade jag inte dravlet längre. Historiskt intressanta skildringar men för mycket passionssmörja. Därför blev jag glad när jag hittade Mikaela Blomqvists recension i GP! ”En kioskroman berättad framför en skickligt uppförd sovjetisk kuliss”, skriver Blomqvist. Håller med helt! Läs hela recensionen genom att klicka HÄR!

Vad gör jag nu?? Böckerna sinar i bokhyllan och inte har Minette Walters kommit ut med någon ny bok heller sen 2008… Jag får lugnt invänta ”Den farliga leken” av Mari Jungstedt som Bokus lovat leverera med både sommarrabatt och dubbla Medmerapoäng.
Mari Jungstedt ska inte förväxlas med övriga svenska, kvinnliga deckarförfattare! Camilla Läckberg, Anna Jansson, Karin Wahlberg och allt vad de heter tillhör en betydligt lägre klass än nämnda Jungstedt. Men då är jag förstås just så personlig och osaklig som man får vara som läsare. Så döm själva och gå inte på marknadsföringstricken!

Nu intar jag själv en plats i solen! Utomhus i min solstol tillsammans med trygga Alexander McCall Smith. ”Tedags för normalt byggda damer” är troligen ett säkert kort för en lugn eftermiddag i solen. Jag har uppskattat alla de övriga nio i serien!

Jag orkade knappt till hälften av boken. På sidan 263 (av 572) gav jag upp! Så urbota dålig bok! Jag talar om ”Hypnotisören” av pseudonymen Lars Kepler.

Inledningsvis var förväntningarna höga! Bestialiska mord på en hel familj där en av familjemedlemmarna mirakulöst överlever. Man kallar in en hypnotisör tillika läkare för att få den mycket svårt skadade 15-årige pojken att genom hypnos minnas händelserna och peka ut en mördare. Ett annorlunda, spännande grepp!
Efterhand får jag lite vibbar av ”Twin Peaks” – ni vet den amerikanska TV-serien från början av 1990-talet. Listigt gjort av Kepler, tänker jag. Jag gillade för övrigt inte Twin Peaks – heller.

Men sen… När 15-åringen med punkterad lunga, i det närmaste dödförklarad, om natten går upp, sliter ut slangar och kanyler och ger sig ut i vinternatten då slår alla mina varningslampor till! På sin väg ut hugger han dessutom ihjäl en sköterska med skalpell och skadar svårt en annan – för att sen springa (!) ifrån en polisman i snön på en kyrkogård! Fullständigt osannolikt!

Därefter följer fler mer eller mindre otroliga händelser slag i slag. En pensionerad poliskommissarie, tillika hypnotisörens svärfar, får tillgång till alla handlingar i målet. Hans dotter, som natten innan injicerats med avlivningsmedel för djur och mirakulöst återhämtat sig inom 24 timmar – följer med sin far till brottsplatsen. Tar sig innanför avspärrningarna och har nyckel till huset!! Väl inne förstår han att det finns ett hemligt rum där den 15-årige, tidigare dödligt skadade pojken kanske finns. Mycket riktigt. Han ligger i ett dolt lönnrum och snaskar chips och läser serietidningar! Men – han hinner förstås ta sig ut genom ett fönster innan den pensionerade poliskommissarien med sitt gamla tjäntevapen i högsta hugg hittat honom.

När Lars Kepler sen börjar yra om olika Pokemonfigurer och deras styrkor då är måttet rågat för mig!

Vad är detta för smörja!? Baksidan hotar med ”den första kriminalromanen i en planerad serie” och jag tar mig för pannan! Boken kommer att ges ut i 30 länder, skryter baksidan vidare, och jag skäms!

Bakom pseudonymen Lars Kepler står Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril som inte besitter författarkunskaper men däremot är ena jävlar på marknadsföring! Först går man ut med hysch-hysch om pseudonymen. Får pressen att haka på och det spekuleras för fullt om vem som döljer sig bakom namnet! Brittisk media (!) pekar först ut Henning Mankell (stackars karl!) men svenska Aftonbladet kan så småningom avslöja paret bakom boken.Vilket reklamtrick!

Att sen det ansedda Albert Bonniers förlag går på ett sådant bottennapp som ”Hypnotisören” kan bara förklaras med – ja, just det – hypnos! Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril har naturligtvis försatt bokförläggaren i ett transliknande tillstånd!  Smart gjort!

Så här skriver Wikipedia om hypnos: ”Hypnos kan även framkallas genom upprepade monotona rörelser eller genom en starkt rogivande, lugnande röst. Väl hypnotiserad befinner sig personen i ett diffust tillstånd i vilket denna förefaller ovanligt öppen för förslag och frågor och uppmaningar.” Så måste det ha gått till! På det viset antogs boken och gavs ut på Albert Bonniers förlag.

Man kan nu bara hoppas att förläggaren vaknat upp ur sitt tillstånd och avfärdar fler inviter från paret Coelho Ahndoril! Jag kommer i alla fall aldrig mer gå på det!

”Hypnotisk seans” av konstnären Richard Bergh

Med 50 sidor kvar av boken orkade jag inte mera! Boken var för seg och för trist för min smak. Jag la ifrån mig Claude Izners kriminalroman ”Mordet i Eiffeltornet” sedan jag först kollat slutet – hur det gick – vilket var lika sövande tråkigt.

”Mordet i Eiffeltornet” är skriven under pseudonym, men bakom namnet Claude Izner döljer sig systrarna Liliane Korb och Laurence Lefèvre, två bokhandlare i sjutioårsåldern. Detta framgår av bokens omslag och man kan undra varför en bok skrivs under pseudonym samtidigt som författarnamnen är publicerade?

Författarnas önskan har varit, enligt bokomslaget, att förena kriminalromanen med en historisk berättelse. Det resulterade i första boken om ”Victor Legris”, privatspanare och bokhandlare som löser mordgåtor i 1800-talets Paris.

Boken är långsam och tonvikten ligger mer vid långa, ingående beskrivningar av såväl människor som platser liksom av litteratur i bokhandeln där Victor Legris sägs arbeta – än att stegra spänningen i raden av mordfall som inträffar. Småstänk av vad systrarna kalla ”romantik” placeras sparsamt här och där – av typen: ”Han kände en tyngd mot ryggen, en andedräkt i nacken och en klump i magen” – eller ”Deras nakna kroppar förenades på ett harmoniskt sätt”.

Här ett smakprov på lite av innehållet:

”- Har ni varit i slagsmål?

– Igår, när jag hade min lunchpaus på utställningen, gick jag och övade på arian i Boris Godunov vid Seine. Naturligtvis hade jag inte bytt om, utan hade fortfarande min cormagnonpäls på mig. För att få ännu mer djup i rösten lyfte jag påken, och då skrek en kvinna ”Grip den där galne styren!” Genast kom tre representanter för ordningsmakten och pucklade på mig. Nu när två idioter fått den dumma idén att gå och dö i närheten är det fullt av poliser på Marsfältet.”

Jag brukar inte ge upp böcker innan jag kommit till sista sidan. Trots att boken tjänat som sömnpiller de senaste kvällarna klarade jag inte mer. Nu räcker det! Även om Claude Izner och hans systrar försöker locka med ”Första Victor LegrisMysteriet” på framsidan av boken – så har Victor löst sitt första och sista fall för min del.

Claude Izner
alias Liliane Korb och Laurence Lefèvre

Om man är lite halvkrasslig som jag och inte orkar ut i solskenet så kan man ägna sig åt att läsa!

DN är bra och varierande söndagslektyr. Idag stod det bl.a. spännande saker om läraryrket på ledarsidan och en grattisartikel om Lo Kauppi – en tjej jag beundrar. (Fotot ur tidningen Ottar). Lo Kauppi blev riktigt känd efter ”Bergsprängardotterns som exploderade”, hennes bok som sen blev teaterföreställning. Jag såg den själv på Folkan i Arboga och grät. Nu är Lo Kauppi aktuell med ”Bergsprängardöttrar”, eget manus och regi. Så här skriver Riksteatern: ”Lo Kauppi gör våren 2010 regidebut med uppföljaren till dundersuccén Bergsprängardottern som exploderade. Hon har även skrivit manuset, som växt fram ur samtal med interner och vårdare på Hinsebergs och Ystads anstalter.” Klicka HÄR för att komma till Lo Kauppis hemsida.

Annars kan man läsa böcker. Själv är jag en deckarläsare och har avverkat två böcker i rask takt. Denise Mina är en ny favorit för mig. Hon skriver om bl.a. om nattreportern Paddy Meehan som jagar efter sitt livs scoop – men  ”I midnattens stillhet” är en fristående bok som handlar om kidnappning och skottlossning där skurkarna verkar hamnat på fel plats vid fel tillfälle.  Kriminalinspektör Alex Morrow kämpar med fallet samtidigt som hon kämpar med det faktum att hon är kvinna och att den sämre kollegan har ett stort försprång vad gäller karriär dels p g a kön men också för att pappa är höjdare inom polisen… En mycket spännande kriminalroman med underbart språk.

Igår läste jag klart Ruth Rendell´s ”Döden genom vatten”. Ruth Rendell är också en favorit. Med sina härliga miljöbeskrivningar, intressanta personlighetstyper och intriger som går i varandra är ”Döden genom vatten” svår att lägga ifrån sig. Lägg sen till att den är spännande till absolut sista sidan – så har ni allt!

Böckerna får ni snabbt hem i brevlådan via t ex  Bokus eller Adlibris! Om ni inte hellre vill ta en promenad till närmaste bokhandel eller bibliotek. (Bokus 185 kr resp 41 kr för Ruth Rendell´s bok. Adlibris säljer Denise Mina för 179 kr resp 39 kr).

För övrigt kan jag tipsa om Riksförbundet Attentions senaste tidning som handlar en hel del om fångvården i Sverige. Om alla intagna som har egenskaperna ADHD och hur deras liv ser ut. Vilka nya möjligheter som öppnar sig. LÄS DEN om ni har möjlighet! Klicka HÄR för att komma till Attentions hemsida!

Blommor betyder mycket i mitt liv. Blommor piggar upp när man är sjuk. Mamma vet att jag älskar Fresia och igår låg en bukett innanför dörren! Doften är underbar! Lisa, min granne, gav mig också blommor! Kalanchoe vars blommor ser så här vackra ut på nära håll! Äldste sonens blommor finns det några få kvar av. Ändå stod sig rosorna länge! Här en närbild på en av liljorna som fanns med i buketten:

Andra blommor jag prytt mig med idag! Årets Majblomma! Köpt av en liten pojke utanför Apslunds ICA.

Och så denna! Miljöpartiets kvinnomärke!

Njut av söndagen!

Steampunk -vad är det? Karaktäristiskt för steampunk är teman och material som synlig mekanik, kugghjul och mässing. Steampunk finns bl a i filmer och mode. Här ett par bilder på Steampunk fashion. eller så här:

Hemma hos mig ”steampunkas” det nu för fullt. Smycken i steampunk görs t ex av sönderplockade klockor- Satser med kugghjul och annat kan beställas över Internet om nu ingen vill offra armbandsuret.

Om man varken kan eller vill pillra med smyckestillverkningen själv finns det smycken att beställa – också över Internet. Hittills har jag inte hittat någon i Sverige som saluför steampunksmycken.Om intresse finns hos bloggens läsare kan jag vidarebefordra kontakt till försäljare utomlands!

Nedan örhängen och armband i steampunk. Smycken som dottern fått i gåva från England. Läs HÄR vad Wikipedia har att säga om Steampunk.

*****

Karin Fossum har åter utkommit med ”en Konrad Sejer-deckare” som omslaget på boken säger. ”Deckare” tycker jag låter för lättvindigt och enkelt när det gäller Karin Fossum. Hon skriver kriminalromaner med socialt patos och påminner en hel del om en av mina favoritförfattare – Minette Walters.

”Döden skall du tåla” är en mycket bra bok. Den är inte i klass med Karin Fossums bästa – ”De galnas hus” – men en god bit på väg.
Boken handlar om hur ganska simpla händelser får drastiska följder. Hur utförda handlingar kan få betydligt större konsekvenser än man trott. Men ger också en bild, á la Walters, av orsakerna till händelserna. Varför tonårspojken spelar människorna dessa svarta spratt men också hur den sköra ytan i vardagslivet krackelerar för personerna som utsätts för tilltagen.

”Döden skall du tåla” 269 sidor otäckt bra bok, skriven av Karin Fossum! Läs den!