Jag orkade knappt till hälften av boken. På sidan 263 (av 572) gav jag upp! Så urbota dålig bok! Jag talar om ”Hypnotisören” av pseudonymen Lars Kepler.
Inledningsvis var förväntningarna höga! Bestialiska mord på en hel familj där en av familjemedlemmarna mirakulöst överlever. Man kallar in en hypnotisör tillika läkare för att få den mycket svårt skadade 15-årige pojken att genom hypnos minnas händelserna och peka ut en mördare. Ett annorlunda, spännande grepp!
Efterhand får jag lite vibbar av ”Twin Peaks” – ni vet den amerikanska TV-serien från början av 1990-talet. Listigt gjort av Kepler, tänker jag. Jag gillade för övrigt inte Twin Peaks – heller.
Men sen… När 15-åringen med punkterad lunga, i det närmaste dödförklarad, om natten går upp, sliter ut slangar och kanyler och ger sig ut i vinternatten då slår alla mina varningslampor till! På sin väg ut hugger han dessutom ihjäl en sköterska med skalpell och skadar svårt en annan – för att sen springa (!) ifrån en polisman i snön på en kyrkogård! Fullständigt osannolikt!
Därefter följer fler mer eller mindre otroliga händelser slag i slag. En pensionerad poliskommissarie, tillika hypnotisörens svärfar, får tillgång till alla handlingar i målet. Hans dotter, som natten innan injicerats med avlivningsmedel för djur och mirakulöst återhämtat sig inom 24 timmar – följer med sin far till brottsplatsen. Tar sig innanför avspärrningarna och har nyckel till huset!! Väl inne förstår han att det finns ett hemligt rum där den 15-årige, tidigare dödligt skadade pojken kanske finns. Mycket riktigt. Han ligger i ett dolt lönnrum och snaskar chips och läser serietidningar! Men – han hinner förstås ta sig ut genom ett fönster innan den pensionerade poliskommissarien med sitt gamla tjäntevapen i högsta hugg hittat honom.
När Lars Kepler sen börjar yra om olika Pokemonfigurer och deras styrkor då är måttet rågat för mig!
Vad är detta för smörja!? Baksidan hotar med ”den första kriminalromanen i en planerad serie” och jag tar mig för pannan! Boken kommer att ges ut i 30 länder, skryter baksidan vidare, och jag skäms!
Bakom pseudonymen Lars Kepler står Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril som inte besitter författarkunskaper men däremot är ena jävlar på marknadsföring! Först går man ut med hysch-hysch om pseudonymen. Får pressen att haka på och det spekuleras för fullt om vem som döljer sig bakom namnet! Brittisk media (!) pekar först ut Henning Mankell (stackars karl!) men svenska Aftonbladet kan så småningom avslöja paret bakom boken.Vilket reklamtrick!
Att sen det ansedda Albert Bonniers förlag går på ett sådant bottennapp som ”Hypnotisören” kan bara förklaras med – ja, just det – hypnos! Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril har naturligtvis försatt bokförläggaren i ett transliknande tillstånd! Smart gjort!
Så här skriver Wikipedia om hypnos: ”Hypnos kan även framkallas genom upprepade monotona rörelser eller genom en starkt rogivande, lugnande röst. Väl hypnotiserad befinner sig personen i ett diffust tillstånd i vilket denna förefaller ovanligt öppen för förslag och frågor och uppmaningar.” Så måste det ha gått till! På det viset antogs boken och gavs ut på Albert Bonniers förlag.
Man kan nu bara hoppas att förläggaren vaknat upp ur sitt tillstånd och avfärdar fler inviter från paret Coelho Ahndoril! Jag kommer i alla fall aldrig mer gå på det!
”Hypnotisk seans” av konstnären Richard Bergh
Senaste kommentarer