Feel in the Blogg

Bloggaren kom att tänka på minnen här om dagen. Minnen som kan framkallas genom synen, hörseln, känseln och – luktsinnet eller…?

Det började med den här bilden. Med morfar för många år sen. Alla barndomsminnen från huset Lugnet i Östergötland.
Hur vi barn satt i kökssoffan och lyssnade på föräldrar och morföräldrars prat, följde kortspelet och kaffet som dracks ur. Hur vi blev tröttare och tröttare. Hur ljudet lät från lysröret i köket och hur ljudet liksom förändrades ju tröttare vi blev.
Vägen hem till sommarstugan. Vägen hem andra dagar – barfota en sommarkväll. Hur det känns att springa över leriga vattenpölar. Och doften av regn – fast där blev det svårare!
Hur fungerar vårt minne?

Synen är väl vår främsta hjälpreda till minneskatalogen. Oavsett om du inte sett en person på lång tid så klarar ofta hjärnan att bläddra fram rätt person ur arkivet när ni ses. Kanske inte direkt men så småningom, kanske till exempel ihop med hörseln.

Hörseln är en bra minnesfunktion. Ljud kan frambringa både bra, dåliga, obehagliga och ljuvliga minnen. Och vem har inte varit med om hur just ”den där låten” försätter oss tillbaka många år i tiden! Till discot, raggarrundan eller bara som koppling till ”en viss person”.

Känselminne är också bra att ha! Att enbart med just känseln klara ut vad det är man tar i är dock inte helt lätt. Där missar hjärnan ibland.

Dofter så! En doft kan också få oss att minnas. Bra eller dåliga saker!

Alla dessa minnesfunktioner hjälper oss i vardagen. Ger oss upplysning och får oss att välja. Synen – välja rätt väg! Hörseln – bullret från en annalkande bil! Känseln får oss att rycka bort handen när vi tar i något vasst och farligt.  Lukten av gas är viktig för den som har gasspis!

Men kan vi frambringa minnen med dessa funktioner? Ja, bilder går bra – synen. Ljud fungerar också för att plocka fram händelser ur hjärnans arkiv. Känsel kan vara svårare liksom doftminnen. Just detta att inte kunna frambringa doftminnen intresserade bloggaren! En bild av lussebullar gör inte att man automatiskt känner dess härliga doft. Varför?

Det här hittade bloggaren på Allt om vetenskaps hemsida:
”– Lukten är ett stumt sinne. Det är väldigt lågt kopplad till det verbala och därför är lukter så svåra att beskriva. Men trots det är vi sällan neutrala till dem, vi delar instinktivt in dem i bra eller dåliga. Kanske beror det på att det är en ”rå” upplevelse att känna en lukt. Hjärnan filtrerar och processar inte doftupplevelser på samma sätt som andra sinnen. De går rakt in, förklarar Maria Larsson.

Det förklarar också varför det är svårt att framkalla en lukt bara genom att tänka på den. Medan vi kan minnas bilder genom att spela upp en film inne i vårt huvud, är det inte alls lika lätta att föreställa sig en lukt.”

Hela artikeln i Allt om vetenskap hittar du HÄR!

Se där ja, en blogg hopsnickrad igen denna grå novemberdag.
Dags att göra lite annat! Bloggaren tänker se till att fixa sig några nya bra minnen! 😉

Bloggen har nästan bara bilder idag.

  DN 2015-11-15

Bilder ur dagens DN. Söndagens Dagens Nyheter ägnas nästan uteslutande åt terrordådet i Paris i fredags.

Tidningen rekommenderas! Läs den idag! HÄR på nätet.

Varför Paris och Frankrike? DN:s Olle Svenning ger sin förklaring.
Del ur hans text:
”Europeiska politiker anpassar sig till de allt mer framgångsrika högerextremistiska partierna, säkert helt beredda koppla samman terrordåden i Paris med en alltför liberal flyktingpolitik. Terrorattackerna är dödliga exempel på det som kallas ”spänningens strategi”. Den skärper repressionen, ökar misstänksamheten, splittrar befolkningen. Terrorn pekar mot kaos.
För några veckor sedan fyllde den radikala veckotidningen Nouvel Observateur sin första sida med rubriken: Har tredje världskriget redan börjat?”
Läs hela artikeln HÄR! 

Annat värdefullt innehåll! Fotografen Alexander Mahmoud berättar med bilder och dagbok.

Blondinbella! Om bloggaren Isabella Löwengrip som gått ur Moderaterna och berättar varför. HÄR kan du läsa intervjun på nätet.

Bloggaren känner värme, styrka och solidaritet när sociala medier som Facebook svämmar över av blå-vit-röda foton. Alla vänner som ändrat sina profilbilder i stöd och medkänsla med det franska folket.
Men bilder och sympatiserande texter räcker inte. Vi måste tillsammans agera mot terror och för en värld värd att leva i.
Je t’aime – Jag älskar dig!

2014 hade Arboga högst antal anmälda hatbrott i hela Sverige. Siffran låg alltså högre än t ex  för Stockholm.
Som boendes i Arboga upptäcker man snart att väldigt många här håller sig med åsikter som ”jag är inte rasist men…”. Staden verkar vara full av Sverigedemokrater och smygrasister, sociala medier fylls av protester mot flyktingar som flyr för sina liv.

Man undrar varför? Vad är folk så rädda för? Varför blir man hatisk och empatilös? Och varför inte min bror jag? Jag och min bror är födda och uppvuxna här i Arboga och jag bor fortfarande kvar här.

Varför tillhör jag den klick av Arbogas befolkning som har medkänsla och vill värna, öppna upp och ta emot? Som reagerar starkt mot allt främlingshat och som vill stå upp för motsatsen.

Min mormor och morfar var bönder på landet i Östergötland. Lite djur, några åkrar, morfar var snickare också. De bodde i en liten by där alla kände alla.
 Mina farföräldrar – fattiga i 20-talets Eskilstuna. De fick snåla och spara för maten på bordet. Bilden är tagen vid mina föräldrars bröllop.

Mamma och pappa i början av 50-talet. Pappa var socialdemokrat då och mamma hade som ung flicka varit med i SLU – Svensk lantbrukarungdom. Det var svåra tider men det skulle komma att bli bättre för dem.

Varför blev deras två barn inte rädda och främlingsfientliga. Varför inte min bror och jag?

Sådant kan jag gå och fundera på när jag blir ledsen och arg över Sverigedemokraternas lögner och hetspropaganda 
– och över svansen.

Kan det vara så att det sociala ger mer öppenhet och empati. Min farmor Svea blev så småningom en ung kvinna och mor. Pappa har berättat hur grannar och vänner gärna samlades hemma hos dem. Hur alla var välkomna dit.

Min mormor Edit skulle nog idag ha kallats ”bitch”. Hon vågade och hon styrde och ställde. Ett exempel är när djur där på landet for illa – då tog mormor tag i det.
Mamma har berättat om hur mormor förställde rösten och ringde till en djurägare som misskötte sin häst. Hon låtsades vara från en myndighet och påtalade att hästen måste få omvårdnad. Mormor lyckades och hästen fick det bra!
Mormor vågade – kan det vara sådant som förts vidare till mig och lillebror?

Pappa var väldigt samhällsengagerad och han sa alltid till mig: – Vill du förändra saker och ting så måste du jobba politiskt! Var det hans engagemang som fick oss barn att hänga med och tänka till?

Mamma var öppen och social. Fick lätt vänner och hade stor medkänsla med andra. Under hennes sista tid i livet fick hon många vänner bland hemtjänstens personal. Särskilt invandrarkvinnor fick förtroende för henne.

Är det för att mina föräldrar och förfäder engagerade sig – som vi blev som vi blev, min bror och jag? Är det för deras öppenhet och sociala sidor som de kände värme och inte främlingskap med andra – och som sen blev så självklart också för oss barn?

Eftersom jag bor kvar i Arboga – denna lilla stad med så mycket hatbrott – och ändå inte dragits in i rädslor och främlingsfientlighet – så funderar jag kring det här.
Mina tre egna barn är starka motståndare till SD och allt vad rasism heter. De engagerar sig och reagerar. Det sociala arvet har förts vidare.

Då inställer sig ju nästa fråga: – Hur förändra de som är rädda och empatilösa? Vad i deras historia har gjort dem sådana och vad kan de göra åt det?

Hur tänker ni som läser detta? Vad tror ni?

Till sist vill jag puffa för en tidning som jag gärna köper om jag kan! Situation Stockholm är mycket bra och gör mycket gott!

Många intressanta reportage och artiklar.

Så här kan man läsa om Situation Sthlm i tidningen:
”Situation Sthlm är mest känt som tidningen som säljs av hemlösa människor i Stockholm. Men vi är mer än bara en tidning. Med tidningsförsäljningen som bas driver Situation Sthlm också en social verksamhet som på flera sätt försöker stödja försäljarnas väg tillbaka till samhället.” Läs mera HÄR!

50 kr kostar tidningen och jag köpte min i Västerås.

Det finns hopp!

Ljus i mörkret!

När människor flyr för sina liv och empatilösa, fega krakar samtidigt bränner ner flyktingförläggningar påhejade av Sverigedemokraterna och deras anhang – då fegar Bärgslagsbladet/Arboga Tidning ur!

Så här ser en av sidorna i dagens Bbl/AT ut!

Tidningen publicerar en främlingsfientlig annons men gör samtidigt någon sorts halvmesyr där ansvarig utgivare Thelma Kimsjö högst upp till höger påtalar felaktigheter i annonsen och att den ”piskar upp stämning” – men tillåter ändå publicering. Botten Bbl/AT!!

Arboga har flera gånger fått sin flyktingförläggning attackerad och kommunen är den med högst anmälda hatbrott i Sverige – ändå tillåts denna typ av fortsatt uppvigling! Skandal!

Citat från SVT: ”Av alla Sveriges kommuner är Arboga den kommun där det anmälts flest hatbrott under förra året. Arboga placerar sig före Stockholm med 295 hatbrott per 100 000 invånare. Det visar ny statistik från Brottsförebyggande rådet.”
Läs hela artikeln HÄR!

(Foto från SVT:s artikel.)

Det finns andra tidningar som vågar! Västerbottenskuriren valde att stoppa annonseringen! Se HÄR!

Läs HÄR vad Västerbottenskurirens chefredaktör Ingvar Näslund skriver! Citat ur artikeln: ”Annonsförslaget har ett aggressivt tonläge, den innehåller överdrifter och är inte trovärdig. I det bekymmersamma läge Sverige befinner sig är detta inte ansvarstagande”

TACK för att det finns ansvarstagande tidningar! Synd att det inte gäller vårt område!

Fars Dag 
En dag att hylla vår pappa – om vi har någon…
– Klart alla har en pappa! Jo, det krävs en man för att göra ett barn men det betyder inte att alla barn har en pappa, en närvarande pappa. En pappa som finns där, som har funnits där – hela tiden. Som tar sitt ansvar som far. Som delar glädje och sorg, som stöttar, peppar, tröstar och kramar. Villkorslös kärlek.

Fäder kan försvinna spårlöst. Av olika anledningar. Gör så att barnen mister kontakten. Så att pappor mister sina barn.

Det finns pappor ”på deltid” också – pappor som alltför sällan ser sina barn.

Sen finns det vanliga pappor – sådana som vi vill ha.  Som finns där alltid.  Som firas just idag.

Sen finns det pappor från det förflutna. Bloggarens egen far   – här 25 år, passfoto för första gången, på väg till Paris på skolresa. Några år senare blev han min pappa. En klok, underbar, älskad pappa som alltid fanns där för mig! Alltid – trodde jag…
Idag kan jag inte längre krama min pappa… Buketten till far placeras i vas på kyrkogården. Jag tänder ett ljus i tacksamhet över min far.

Där ute på kyrkogården tänkte jag på livet och på döden. Tänkte på en sekvens ur en deckare på TV. En steril obduktionssal. Hur vi automatiskt ”köper” filmer och serier med hanteringen av döda. Det slog mig att en dag är det jag som förvaras i ett bårhus… Jag rös och tänkte på hur kort livet är. Hur viktigt det är att ta tillvara alla dagar.

Krama din pappa idag! Är han långt borta – ring honom!  Tala om hur mycket han betyder för dig. För det kommer en dag då allt är försent…

Älska mer! Hata mindre. När jag åkte från kyrkogården spelade Spotify den här melodin med Beatles. ”All you need is love” – allt du behöver är kärlek!
Så sant! Så mycket lättare livet blir om vi älskar mer och hatar mindre! Om vi glömmer oförrätter, slutar var bittra, går vidare och förlåter, kramar och älskar igen.

HÄR kan du lyssna på Beatles och ”All you need is love”. <3

Alla ni pappor – närvarande och frånvarande – tänk på dessa kloka ord: ”Nature makes you a father. Love makes you a dad”.

Det finns tid för förändring! Att ändra sig till det bättre. Att välja nya vägar – hitta rätt igen.

Lite lättsamt också på slutet. Tidningen ”Grannliv” nummer 4 har utkommit. Om man handlar på Lantmännen/Granngården kan man automatiskt få tidningen i sin brevlåda. Det här bjöds det på i detta nummer – bland annat. Pyssel! Och lite julstämning! Det är bara tre veckor kvar till första advent!

Och något jätteviktigt som gör att du självklart ska handla på Granngården!! Så här säger bilden: ”Stöd djurskydd. För att fira en miljon medlemmar skänker Granngårdenbutikerna landet runt presentkort till lokala djurhem.”
Vidare i texten: ”Fram till årsskiftet kan du som kund själv bidra genom att välja att avrunda ditt kassabelopp uppåt till valfritt belopp. Insamlingen pågår för fullt och när detta skrivs är vi uppe i över 100 000 kronor.”

HÄR kan du läsa mer om insamlingen och lokalt är det ”Kattvännerna i Köping” som får bidraget!

Ha en fortsatt fin söndag. Tänk på pappa! Tänk på dina barn! Visa KÄRLEK!