Feel in the Blogg

Leva på en dröm –
ett minne, ett förflutet.
Så mötas igen –
och hoppas, låtsas…
att allt det där finns kvar –
som var, som fanns, en gång –
som är borta nu…
För åren gick
och livet gjorde sitt.
Ändrade, förändrade…
men limpsmörgås och varm o’boy smakar som förr…
Ska jag leva min dröm?
Låtsas att det kan bli vi?
Hoppas och tro och lura mig själv –
medan åren går,
livet gör sitt,
drömmen förblir dröm, bara längre bort…
Eller ska jag spräcka drömmen,
låta minnen vara just minnen?
Placera dem i en fin liten ask med rosett…
Och sen se mig omkring.
Alldeles nära och just nu –
finns det någon strax intill
som gillar limpsmörgås och varm o’boy…

En ovädersnatt fann vi varandra.
Den mörka himlen och de hårda vindarna
verkade föra oss samman.
Två figurer, redan vindpinade och sargade
möttes famlande i mörkret.
Vi höll varandra
när stormen tilltog, vindarna slet och regnet piskade.
Vi vacklade, föll, reste oss igen –
men släppte aldrig taget om varandra.
Vi håller varandra ännu…

Du lilla kisse – du gammelkisse.
Vad tänker du på där du ligger där på min säng?
Där du ligger och tittar rakt fram, förbi mig.
Vad försiggår i ditt inre?
Funderar du över ditt liv, din tillvaro?
Hur det blev.
Har du kanske koll på att livet börjar närma sig sitt slut?
Tänker att du haft ett bra kattliv.
Att människorna som valde dig –
och som du sen också valde,
har varit bra mot dig.
Att du haft ett bra liv.
Du lilla älskade kisse!

Livet är inte sen, om eller kanske –
Livet är NU!
Livet är inte snart, nästa vecka, om ett år…
Livet är NU!
Livet väntar inte, skjuter inte upp saker.
Livet är heller inte igår, förr, det som varit.
Livet är NU – PRECIS NU – LEV!!

Bloggen handlar idag bland annat om deoxyribonucleic acid – eller som det kemiska ämnet vanligtvis benämns, i sin förkortning, DNA!

”DNA (förkortning av engelskans deoxyribonucleic acid) eller deoxiribonukleinsyra är det kemiska ämne som bär den genetiska informationen, arvsmassan eller genomet, i samtliga av världens kända organismer”. citat från Wikipedia.
Bloggaren tänker inte gå in närmare på hur detta kemiska ämne upptäcktes – så vill ni läsa mer på Wikipedia så klicka HÄR!

 Varför kom bloggaren att tänka på DNA?
Hon har funderat länge på det. Mått gott av att tänka att generationers generationer finns kvar i henne. Att även om hon bara minns sina mor- och farföräldrar väl och kanske någon av de äldre utöver dem – så finns de kvar! Inom henne! Det ger en varm, skön känsla.

Farmor Svea, äldsta flickan på bilden, blev bloggarens farmor –  – då sonen Göte blev hennes far.

Detta gamla fina par fick många barn och bland annat dottern Edith.

Edith träffade Edvin och kärleken slog till. Det resulterade i tre döttrar så småningom och den lilla flickan till vänster blev bloggarens mor. Hjördis växte upp och träffade Göte. Så småningom kom bloggaren – här i mormor Edits famn!

 Känn generationernas vingslag!

Bloggaren har fått berättat för sig om starka kvinnor bakåt i historien. Kvinnor som agerat jordemödrar, varit medicinskt kunniga, kämpat sig fram som ensamstående med många barn, kraftfulla kvinnor, kärleksfulla kvinnor och alla finns de kvar i bloggarens gener – DNA! Visst är det fantastiskt!

 Bloggaren tänker ibland på dessa generationer kvinnor som hon aldrig kommer att få träffa, inte sett eller minns, hundratals år bakåt i tiden – men som ändå finns inom henne, alltid.
Kanske ni som läser bloggen börjar fundera i samma banor. Att generationer av kraft och vilja rinner i era ådror.

Det som gjorde att bloggen äntligen kom till var en film på TV igår. Filmen ”Conviction” som heter så på svenska – conviction betyder övertygelse – har denna handling: ”Tvåbarnsmodern Betty Anne Waters påbörjar en juristutbildning när hennes bror Kenny grips för mord och döms till livstid fängelse – allt för att få honom fri.”
Se trailern genom att klicka HÄR!

Aftonbladet skrev 2010 om denna sanna historia som blev film. Bland annat detta, citat:

DNA matchade inte

Hon vände sig då till ”The Innocence Project” och lyckades driva igenom att blodet som hittades på mordplatsen skulle DNA-testas mot hennes bror.
Blodproven matchade inte varandra – och det framkom också att de båda kvinnorna som vittnat mot honom ljugit i rätten. Efter 18 år i fängelset var hennes bror en fri man. Bror och syster gick hand i hand ut ur rättssalen i mars 2001.

DNA friade Betty Anne Waters bror efter 18 år i fängelse. Här verklighetens Betty Anne och filmens, spelad av Hilary Swank.

Betty Anne och hennes bror Kenny. Det låter som en saga, men det är faktiskt sant!

Den sanna historien som blev film:

The Innocence Project arbetar sedan 1992 med att via DNA-test ge rättvisa åt felaktigt dömda i fängelser.  Klicka gärna in på deras hemsida HÄR och se hur många livstidsdömda de lyckats få fria!

Allt på grund av denna fantastiska lilla krumelur… DNA!

Släktforskningen har gett sig in i detta med DNA också. På Wikipedia kan ni läsa mer om DNA genom att klicka HÄR!

Lite mer lättsamma saker nu – eller kanske inte. Det beror ju på hur man ser det och hur man tar det.

Om att bo ensam.

Detta inlägg gäller såväl kvinna som man. Detta tillstånd ses rätt ofta som något besvärande, tråkigt och lite sorgset. Så behöver det inte alls vara!

 Att leva ensam är att kunna somna 19.30 en fredagskväll utan att någon reagerar!  Man har bara lust att lägga sig tidigt – och gör det! Ingen klagar!

Sen kan man vakna igen vid 22! Läsa klart en bok! Känner man sig sen lite sugen på något att äta och dricka så tar man te och macka i köket vid midnatt – med tända ljus. Smakar ljuvligt!

Sen kan man lägga sig igen, bläddra igenom fredagens post lite lojt. Därefter runt 01- tiden, sätta på soft music, hälla upp ett litet, litet glas rom, släcka och sen ligga där i mörkret och smutta medan musiken sakta men säkert vaggar en till sömns igen. Och inte en käft klagar!

Det händer sen att man vaknar vid 5 – hittar en ny bok att börja på! Då läser man kanske ett kapitel och somnar sen om och tar en rejäl sovmorgon!

Så att bo ensam behöver inte alls ses med sorgsen blick och huvudet medlidsamt på sned – tvärtom!
Hittar du sen en person som tycker och känner likadant och som får ditt hjärta att bulta och kroppen att brinna när ni ses  – då har du verkligen hittat en riktig höjdarkombo!

En del kallar det att ha vänner med fördelar. Vem bryr sig om vad det heter så länge båda är överens! Två fria som älskar att bo ensamma men som också vill ha någon att krama om ibland – är inte det en helt perfekt lösning!
Kan avslutas, fortsätta eller förändras –
precis på det sätt som passar dem båda!

Självklart kan man leva helt ensam också – utan kramgoa gubbar eller kvinns! Välj själv – men tveka heller inte inför okonventionella lösningar.
DU bestämmer!  

”Jag älskar udda människor! Dom som inte är stöpta i en form! Dom som blommar ut, väller över alla kanter, sipprar mellan gliporna! Som oroar, skiner och lyser!”

Oj, oj, oj, så mycket märkligt det skrevs om i denna blogg idag! Lite mer vanliga, ”normala” saker också – eller kanske inte…

Bloggarens Vilda Wilma kände sig nog lite ensam i natt och hade skaffat sig en kompis. Kompisen verkar vara i hårdaste laget men Vilda Wilma gillade ändå inte att matte kom för att ställa porslinsfiguren på sin plats igen! För det blev kanske lite ensam sen trots allt där intill elementet för Vilda Wilma…

Sista söndagen i november för i år. Nästa söndag infaller 1:a Advent!

Tänk nu lite på DNA och vad det kan innebära. Tänk kanske lite på det här också – en alldeles speciell sorts vänskap! Men tänk mest av allt kärleksfullt och snällt – med omtanke om varandra och om er själva!

Vi ses!!

Det var en gång en lokaltidning.

En tidning som var den lokala befolkningens egen tidning. En sådan där tidning där man dels kunde få reda på varför brandkåren kommit tjutande längs med Herrgårdsgatan dagen före eller vad folk på stan kunde tänkas ha för åsikter om kommunens julbelysning över gatorna.
Och – bladet utkom varje dag i veckan!

Sådana där lite viktiga saker lokalt i en småstad. Ja, byarna runt omkring fick också hänga på förstås. Så man kunde ha koll på huruvida det hade blivit någon körsång i bastun i Götlunda eller inte – och om det kunde tänkas ha inträffat något smärre motorbrand i något fordon ute vid Gräsnäs.

Så här kunde dåtiden löpsedlar se ut. (Foto lånat av Joakim Sparv)

Idag är det annat som gäller. Förstasidan från idag överst i bloggen kan lura en att tro att lokalt fortfarande gäller – men icke då! I måndags morse såg webbsidan på tidningen ut så här: Bbl/AT står för Bärgslagsbladet/Arboga Tidning för den oinitierade.

Bloggaren som gillar djur blev förstås väldigt intresserad av artikeln om den räddade hunden som webbsidan lockade med bild och allt! Men hamiltonstövaren Bonny var inte alls någon lokal jycke utan bor i Kramfors!
En annan artikel som det skyltas med är om en man som suttit på mentalsjukhus i 40 år. Nej, den stackars karln kom inte från Medåker utan från Delsbo i närheten av Hudiksvall…

Visst – det var säkert ett visst nyhetsstoff i det där om den räddade hunden – men är det av lokalt intresse för Arboga? Den stackars inspärrade människan i Delsbo var det säkerligen synd om – men Hälsingland känns rätt avlägset Västra Mälardalen lokalt sätt.

Bloggaren som bor i närheten av järnvägstunneln vid Stureleden i Arboga hade redan koll på att det varit en trafikolycka där i söndags förmiddag då en grävmaskin fastnat i tunneln. Den lokala nyheten fanns inte i måndagens tidning utan kom först i dagens tidning, onsdag:

Lokaltidning, var det ja… Håller koll på det lokala i Arboga med omnejd… 3 dagar i veckan av veckans 7….

EveryoneToo?
I hate everyone too…

Ja, och så ska bloggaren ge sig in i det verkliga getingboet då – MeToo…

Säger man någonting ifrågasättande om denna rörelse så får man bassning!
Av såväl kvinns som en del män som solidariskt ställer upp på kvinnorna. Dessa män är möjligen ovetande om att de när som helst kan få en anmälan på sig när helvetesdrevet går!

För nu ska det grävas!  Här ska män plockas fram och skärskådas oavsett om de skitit i det blå skåpet förra veckan eller för 30 år sedan!
Så de idag solidariska männen bör nog ta sig i akt och granska sin uppväxt, sin ungdomstid och eventuella försyndelser de kan ha begått ovetandes om det eller av ren snuskig jävlighet.

Tidningarna fullkomligt jublar över uppsvinget av intresse för dessa nyheter! Än den ena, än den andra karlsloken skottas fram! Och kändisar ska det helst vara förstås! Politiker, skådisar, TV-folk och andra mer eller mindre kända skitstövlar! Den egna branschen förskonas inte heller! Fram med gubbsen bara – in på bara skinnet!!

 Och kvinnorna på sociala medier tävlar om vem som vet precis vilken kändis det handlar om! Och ”- Åh, fy fan vilken jävel!” och så harvas de tilltänkta fram och kölhalas! 

Bortglömt är alla andra brott som begåtts och som begås! Rätt lätt har dessa kvinnor som går bärsärkagång att glömma de eventuella kvinnor som också anmäls av samma skäl.
 På Facebook lynchas Timell och dom andra snuskkarlarna medan ”En känd kvinnlig programledare från Sveriges Radio” gullas det med och beklagas och saknas när hon säger upp sig själv istället för att sparkas…
Jo jo, det är skillnad på folk och folk, på kön och kön!

”- Men vad tusan har hänt med den där Linde”, tänker mången nu. ”– Var inte hon superfeminist!? Startade jämställdhetsparti och allt!?”

Jo visst, hon är fortfarande feminist och jämställdhetskämpe! Men hon gillar inte drev! Och hon tycker dessutom att det är dags att tagga ner lite!

Bloggaren tror att det finns ett fåtal kvinnor och män i världen som inte någon gång s.a.s. utnyttjat sin könstillhörighet för att få fördelar. Och att det är väldigt sällan som en man eller kvinna är helt felfri eller totalt urusel.

Kvinnor ”gifter sig rikt”, går sängvägen, får män att tappa huvudet för att få fördelar. En blink med ögat och en kram och hon glider före gubbsen i kön.
Eller den där tecknade filmsnutten på sociala medier där mannen aldrig får napp när han liftar – men när kvinnan hoppar fram och drar upp kjolen så stannar första bästa bil direkt.

Det handlar om ett spel! Kalla det gärna ett farligt spel – för det är det – men nog tusan spelas det och även bland kvinnor!

Farligt – för vare sig män eller kvinnor vet helt säkert vem ”motspelaren” är eller vilka referensramar hon eller han har. Vad som attraherar eller trakasserar. Det är ett ärligt, oärligt spel.
 Bloggaren brukar säga – vi människor är inte mer än djur! Och det handlar till syvende och sist om fortplantning. Ja, så är det faktiskt! MEN – bortsett från djur så har människor begåvats med en hjärna som det vore väldigt bra om det kopplades på mer ofta!

Bloggaren tycker det är väldigt märkligt att kvinnorna som fanns runt omkring de medsystrar som drabbades av sextrakasserande män inte gjorde något??

Kan det vara så att de faktiskt glömde det där med kvinnosolidaritet?? Att de kunde vinna något själva på att hålla tyst? Offrades den kvinnliga kollegan för egna fördelar? Då kan man ju kalla dessa kvinnor för medhjälpare till övergrepp – eller??

Och de som drabbades – höll de tyst för att inte missa den där teaterrollen eller det där jobbet på tidningen – eller vad det nu kan vara? Eller var alla dessa svenska kvinnor så undergivna och blyga att de inte tordes larma någon?

Så här står att läsa i DN vad gäller den så kallade ”kulturprofilen” som kopplas till Svenska Akademien. Ebba Witt Brattström intervjuas:

”Har du själv bevittnat det?

– Jag känner som säkert många andra en stor skuld inför att inte ha stöttat tjejerna. Men jag har inte vetat om det.”

Tillåt ett gapskratt! Superfeministen hade inte koll! Idag känner hon ”stor skuld”.
Ja, det är ju bättre att förekomma än att förekommas…

Bloggaren älskar män men inte alla män. Bloggaren har själv drabbats av vidriga, kladdande karlar som inte förstått ett nej. Men hon har gjort något åt det! DÅ!
Och tänker därmed inte dra fram dessa krakar till män i rampljuset idag. De kan ju förhoppningsvis ha bättrat sig också.
Vad ger det att dra fram gammal skit? Vad är det för mening med det? Blir det något bättre av att göra så? För det jämställdhetsarbetet framåt?

 Bloggaren minns särskilt en händelse för mer än 30 år sedan. En kvinnlig arbetskamrat hörde av sig och berättade att en manlig chef gått över gränsen för att försöka tilltvinga sig sex.
Bloggaren ringde facket och sen chefens chef. Hon ringde också upp den aktuella chefen och talade om vad hon tyckte om beteendet och att hon pratat med såväl fack som chefens överordnade.
Denna idiot till chef gjorde aldrig fler närmanden och han kommer således inte att dras fram för granskning idag. Det avgjordes där och då!
Detta var mer än 30 år sedan. Bloggaren var tonåring men vågade agera. Nu kan man undra:  – Har det inte hänt mer på alla dessa år??

När man törs opponera sig och ifrågasätta delar av drevet just nu så får man höra att man förringar fruktansvärda kränkningar som inträffat. SÅ ÄR DET SJÄLVKLART INTE ALLS!
Men att inte hänga på drev i alla väder utan fundera lite på orsaker, händelseförlopp, tidsaspekter och detta så uppenbart svåra – kommunikation och samspel – är nog rätt bra.

 Bloggaren tror inte att drev och ”hata alla män” för oss närmare jämställdhet. EveryoneToo!! 

Över till något helt annat!  Skyddsrummen i Sverige räcker inte till om vårt land råkar i knipa!

När bloggaren läste det här – – tänkte hon på Mia och Valle. Mia brukar fixa det mesta men hur klarar hon det där? Tja, duktiga Valle utbildas väl då snabbt till ledarhund! 🙂

Jaha, och så lite gröt och mjölk också!
Och inte vilken gröt som helst heller! Rågmjölsgröt! Med lingonsylt i morgonmyset med tänd ljuslykta och doftande hyacint! Det ni!!

Sköt er nu! Inte fara ut obetänkligt och hätskt!

En hälsning till en viss man också!  

Bloggaren gillar män och älskar en del.

Idag avslutades en fotoutställning på Arboga Stadsbibliotek.

Den här:  ”Känner du igen dig? Skolbilder från 1950-70-talet”

 Bloggaren kände inte till utställningen förrän igår och tycker att det varit alltför lite reklam för den. Den har pågått i två veckor och avslutades alltså idag klockan 14.

I sista minuten – kan man säga – var bloggaren där och här är några av bilderna:

** Lärarna på kurs är Bo Lannsjö, ?, Karin Eriksson, Britta Torshage och stående Gunnar Bjurén och rektor Bror Gustafsson.

Nummer 2 från höger – bloggarens lärare i franska, Walter Jakobsson. Lärare på pedagogikdag i januari 1961, Gäddgårdsskolan.

Jan-Urban Modigh mannekängar på elevernas modevisning på Stureskolan 1964!

  Skolidrott på Sturevallen!
Lite närmare ser bloggaren att det är Eva ”Pyrran” Campner (fd Carlsson/Schenström).

”Skolhockey, mars 1965”. Texten under bilden anger från vänster, övre raden: Gunnar Johansson, Lars ”Lacke” Johansson, Ronny Wanberg, Charlie Carlsson, Bengt Olsson, Bo Sandqvist och Bengt-Arne Sjöqvist.
Nedre raden från vänster: Anders Liljeborg, Gert Persson, Pär Sjöberg, Olle Emanuelsson och Peter Svensson.

”Skolbarn hos Brandkåren, april 1963”
De som finns namngivna är: Curt Paulsson, Christer Eriksson, Lennart Wallén, Håkan Waern, Karl-Erik Johansson, Raymond Hahne, Kjell-Olof Lindgren, Hans-Olof Grankvist, Peder Gernandt och Kent W Johansson.

Alla foton är tagna av Reinhold Carlsson.

Bloggaren har varit i kontakt med ansvarig för utställningen för att försöka utverka att den får vara kvar några veckor till – alternativt gå i repris vid senare tillfälle.
Om så blir fallet meddelas detta här i bloggen!

På väg ut från biblioteket.

Promenaden hem över Herrgårdsbron.

Lite annat också.   Metoo är ju omskrivet nu och verkar öka i omfattning på olika vis. Många kvinnor som inte vågat säga ifrån förut ser sin chans nu.
Många män hejar på uppropet men bloggaren tror att väldigt många av dessa män mycket väl skulle kunna få en anmälan på sig!
Detta med samtycke förr – och även nu – är nog inte helt självklart för alla. Inte heller de signaler vi ger ut eller inte – och vad de betyder eller inte.

Vet vi det riktigt själva förresten? En kram för någon kan vara något helt annat för någon annan. En blick, ett möte – ja, till och med ett hej.

Bloggaren läser i Sundsvalls Tidning om en kvinna som anmält en man för att han sagt hej till henne några gånger när det mötts på promenad. (Kvinnan och mannen är i 60- resp. 80-årsåldern).
Tidningen skriver, citat: ”– Hon upplever det provocerande när han hälsar på henne och säger i anmälan att hon känner ett obehag av detta.”

Det är inte lätt att vara människa, konstaterar bloggaren…

Bloggaren spelar Quiskampen ibland och stötte på en fråga om en minst sagt märklig maträtt som verkar farlig också – ”Tusenåriga ägg”. Namnet ger en hint om vad det är frågan om…

Så här skriver Wikipedia om ”Tusenåriga ägg”, citat:

 ”Tusenåriga ägg (kinesiska: 皮蛋 pídàn eller 松花蛋 sōnghuādàn; thailändska: ไข่เยี่ยวม้า khai yiao ma) är en kinesisk matingrediens som tillverkas av ägg från anka, höns eller vaktel.
Ursprungligen handlade det om en konserveringsmetod: färska ägg bakas in i en blandning av lera, aska, salt, osläckt kalk och risagnar och får vara i veckor eller månader.

 När äggen är färdiga har de mörkgrön krämig äggula med doft av surströmming, medan äggvitan är en styv mörkbrun gelé utan särskild arom.

Fastän ämnet är giftigt i större doser tillsätter vissa kinesiska tillverkare blyoxid till inbakningsmassan för att påskynda processen.
Zinkoxid fungerar som ersättning, men det är heller inte nyttigt i övermått då det kan orsaka kopparbrist.”

Bloggaren som är lätt magsjuk idag blir ännu mer benägen att uppsöka toaletten efter att ha läst om ”Tusenåriga ägg” och avstår gärna denna rätt!

Lugna ner er nu och dra ett djupt andetag! Tänk på något annat. Tänk på så vackert himlen skiftar färg om morgnarna till exempel.
I alla fall här i Arboga och i alla fall nu i november.

Här om morgonen såg det ut så här hemma hos bloggaren. Rosa moln! Ja, att sväva på rosa moln det gillar bloggaren och gör allt emellanåt! 😉

Soligt ibland, rosa moln ibland och grå himmel ibland – det skiftar, precis som livet självt! I morse såg det ut så här: Härligt!

Sköt om er nu! Var mycket rädda om er och om varandra! Glöm inte alla visdomsord som bloggaren förser er med – och här ännu ett: